Fönstret i Rosendal |
Butiken är ofta fylld av ortsbor. En mormor letar något till barnbarnet, en ungdom som just fått eget boende hittar en lampa och fräscha gardiner, nyanlända asylsökanden hittar porslin och varma tröjor, en tågresenär köper lektyr till resan - allt till en mycket billig peng.
Sedan är det skönt att slå sig ner vid Kupans cafébord och dricka kaffe och äta Susannes goda kanelbullar och prata bort en stund. Några kommer bara in för att fika.
Mina kära f d arbetskamrater |
Väl framme bjöds det på en god lunch. Såsen till laxen och äppelpajen efteråt fick mycket beröm. Men det är inte maten som är den största behållningen av en sådan här tur. Det är ju att träffa nya och gamla bekanta. För mig blev det ett så kärt återseende när jag fick umgås med arbetskamrater från förr. Några av dem gick i pension för tjugofem år sedan.
Kaffedags på Norra Vättern |
Så mycket tacksamhet och uppskattning som strömmade emot oss, Röda Kors-damer! Det här kändes riktigt bra, att kunna få vara med och göra något gott på hemmaplan också. Toppen!
4 kommentarer:
Tack Maggan för att du numera finns med oss på Kupan. I år slapp vi i alla fall snöstorm, förra årets resa glömmer nog inte våra tappra gäster i första taget. Är så glad åt mitt meningsfulla jobb med Kupan efter min pension.
Kram /I
I: Du gör ett jättefint jobb som chef för Kupan. Och jag trivs som fisken i vattnet. Kram
Roligt att du har hittat nya arbetskamrater samtidigt som du gör ett fint jobb.
Sådana resor med gamla kompisar är alltid trevliga. Att maten var god gjorde ju inte resan sämre :-)!
Kram!
Ingrid: Nej det var verkligen välgörande för både kropp och själ.
Kram
Skicka en kommentar