Förstår öborna hur fantastiskt vackert de bor? Ja, det undrade vi, kompisen Ch och jag många gånger under våra dagar på ön. Tänk att släppa upp rullgardinen och mötas av den här synen! Det enda som krusar vattenytan är en svanfamilj med "tonårsbarn" och en liten fiskebåt som tuffar in och angör bryggan. Vi tog med oss kaffekopparna och frukostmackan ut på balkongen. Ljufvligt!
Kvällarna var lika överjordiskt vackra. Då satt vi nere vid båthusen och såg solen sänka sig i Kattegatt. Vi såg även en man med midjelångt hår sänka sig i havet. Han gick raskt ut på bryggan och hoppade i spat. Han var inte i länge, men berättade sedan för oss att han tog sig ett dopp mest varje kväll. Modigt, tyckte vi.
Och så vimlade vi förstås på bokmässan. Lyssnade på författarintervjuer, var med om inspelning för Babel med fantastiska Jessica Gerdin, pratade med förläggare, drack vin, träffade bekanta, köpte vykort och böcker. Ja, jag vet! Jag har redan huset fullt med böcker, men jag kan inte låta bli!!
I ett litet nafs var det söndag lunch och dags för hemfärd. Men nästa år gör vi om det! The same procedure as every year!
3 kommentarer:
Västkusten är så vacker och speciellt vid den här tiden på året när allt är tyst och man bara hör vattnet som kluckar.
Vet att jag har sagt det förr men säger det igen; Du kan vilken dag som helst börja jobba som proffsfotograf!
Kram
Tack så mycket för komplimangen! Jag har en bra kamera och ögon som njuter av det vackra.
Vilka fantastiska bilder . . . Du är bäst. . . Kram , Velika !
Skicka en kommentar