Rik på stjärnor

Kommer ni ihåg dem, filmisarna? Vi samlade på dem, dessa tummade bilder av filmstjärnor. Jag hade en hel tjock bunt ombunden med en gummisnodd. Jag samlade på Brigitte Bardot, som jag trodde var världens vackraste kvinna. Jag sparade även på Pascale Petit och Mylene Demongeot, fast jag inte hade en aning om vilka de var och fast de hade svåruttalade namn.

Killarna hade också filmisar, men de sparade på Tarzan, Alan Ladd, Roy Rogers och Elvis.

På rasterna bytte vi filmisar med varandra och för veckopengen köpte jag ibland en förpackning filmstjärnor i tobaksaffären. Ju tjockare min bunt av Brigitte Bardot var, desto rikare var jag.

När jag och bästisen var sju, åtta år skulle man antingen hålla på Elvis eller på Tommy Steel. Vi höll på Tommy, som verkade mindre farlig. - Älvis är äcklig! skrev vi. Tommy Steel försvann snabbt ur rampljuset, medan Elvis fortfarande är en legend.

Några år senare skulle man hålla på Rolling Stones eller på Beatles. Då verkade Rolling Stones lite för avancerade för bästisen och mig, så vi höll oss till Beatles. Det var tuffare att gilla Rolling Stones. Bara för att imponera blev min första egenhändigt köpta LP-skiva Aftermath av Rolling Stones. Men om sanningen ska fram så var jag aldrig så förtjust i den. Jag gillade Lovin´Spoonful och Mamas and the Papas mer.

Det var en nostalgisk djupdykning så här innan sovdags!

God natt!