I skuggan under träden

Det var dit vi sökte oss igår, in i skuggan under de mäktiga träden. Ute på gårdsplanen framför Olshammarsgården var det hett, denna dag då Röda Korset hade sin årliga utflykt för äldre. En bit ifrån gården står några väldiga lindar, som kallas De tolv apostlarna. De var planterade 1820 för att bilda en berså. Vilken känsla det var att sitta i den bersån idag, med tvåhundraåriga stammar runt om. Bina surrade i trädkronorna kring de doftande lindblommorna. Jag kände mig hemma där, jag som föddes som en Lindskog.

Med på resan var Mary och Bosse som 1965 vigdes i Birgitta-kyrkan, På den tiden var det byggnadsställningar runt hela fasaden, så jag passade på att ta ett nytt foto av brudparet. Vår guide visade till och med den vackra brudkronan som Mary burit på bröllopet.

En av höjdpunkterna på dagen var också lunchen på Olshammarsgården. Vi fick god och vällagad mat av trevliga servitriser och kakan till kaffet smakade mums.

Olshammar är Verner von Heidenstams födelsehem. Han föddes den 6 juli 1859 i nordöstra gavelrummet, som idag står intakt som det såg ut på den tiden. Strecken i en dörrkarm visar hur han växte och växte och blev till slut 191 cm lång.

Verner är berömd för raderna i Vallfart och Vandringsår (1888):

Jag längtar hem sen åtta år,
i själva sömnen har jag längtan känt.
Jag längtar hem. Jag längtar var jag går
- men ej till människor!
Jag längtar marken, jag längtar stenarna,
där barn jag lekt.

och

Bättre lyss till den sträng som brast
än att aldrig spänna en båge.

Eller hur?