Avskedet

I en mysig, gammaldags biografsalong med röda tunga draperier bänkade vi oss, B-I och jag, igår eftermiddag. Vi skulle se filmen The Farewell, en kinesisk/amerikansk historia om en förtjusande gammal dam som förmodades ha endast några veckor kvar att leva men som inte visste om det själv. Det visste däremot hela hennes familj. De kom åkandes och tog ett bröllop till förevändning för att få vara med henne de sista dagarna utan att behöva tala om för henne att hon inte hade långt kvar. I verkligheten levde hon 6 år till, för det var en sann historia.

Redan i de första sekvenserna insåg jag att detta skulle bli svårt för mig. Konversationen var på kinesiska den allra största delen av filmen och jag hade svårt att läsa undertexten. Om jag kisade och drog i ögat kunde jag uppfatta lite. Men åttio procent missade jag. Varken linser eller glasögon förslår längre.

Behållningen för mig var den vackra musiken och miljön i Kina. intressant att se hur man lever och bor där.

Snart ska jag gå ner till vardagsrummet och fortsätta läsa Gröna fingrar sökes, av Annika Estassy. Läsa kan jag fortfarande göra när jag är pigg och har mina glasögon och bra belysning.

Ha en skön söndag!

PS: Nu på måndagsmorgonen läste jag ut de sista sidorna på Gröna fingrar sökes. En sådan trevlig bok, den gör verkligen skäl för genren "feel-good". Samtidigt skildrar den en obehaglig verklighet på samma gång som mänsklig värme och humor. Bokens grand old lady påminde mig mycket om min kärva, härliga moster Agge, som också var barnmorska en gång i tiden och brydde sig om de barn hon hjälpt till världen. Författarinnans, Annika Estassy, blogg finns i blogglistan till höger. Hon bor numer i Pyrenées Orientales precis som min vän PO66.