Det skulle känts som en sommardag om det inte vore för de kyliga vindpustarna som drog om ryggen där vi satt i halvskuggan. Citronfjärilarna fladdrade över sanden och en rusig humla kom tumlande för att se om vi hade något gott i matsäcken. För övrigt fanns det gott om folk som gjorde som vi, njöt av vildmarken. Några enstaka badade till och med.
Vi passade på att kolla om det stora flyttblocket stod kvar, det som är Tivedens största och som kallas Junker Jägares sten. På onsdag ska nämligen Maken berätta om sägnen runt stenen när ett gäng ska dit på utflykt. Stenen stod kvar, lika imponerande hög som jag mindes den.
Annars har vi haft städdag här i vår samfällighet. För vilken gång i ordningen, tänker jag. Flera äldre, som brukade vara med och kratta och borsta, har gått ur tiden och nya krafter har kommit istället. Den yngsta lilla yrhättan på tre år sprang omkring bärandes på sin skottkärra i röd plast. Hon var full av entusiasm och fint blev det ju, som vanligt!
Idag har det gått tre veckor sedan Maken fick sin vaccindos, så nu är han klar för att krama barnbarn. Jag får vänta till i första veckan av maj. Men sen så!!
Ha det gott, ni där ute!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar