Kontraster

 God morgon!

Jag tittar in denna tidiga lördagsmorgon. Det börjar redan ljusna utanför fönstret, fast klockan bara är sju. Snön från senaste snösmockan ligger kvar på marken och det är bitterkallt på nätterna.

Nu har vår föreläsningsförening haft det näst sista föredraget i historien. I onsdags kväll fick vi höra om våra bevingade vänner i grannskapet. Ronnie Lindqvist kom och berättade om hur det står till med fåglarna i Närke. På den frågan svarade Ronnie: Jo tack, det är riktigt bra. Många arter ökar, hela 43% av häckande arter ökar, 20% minskar och 37% håller sig stabila. 

Jag fick höra att de kajor som stannar i Sverige på vintern är ryska. Dresserade drönare, funderar jag konspiratoriskt. Glädjande var att den Större hackspetten ökar, men så älskar han också att käka granbarkborrar, som det lär finnas gott om. Ett tråkigt besked, däremot, var att sånglärkan minskar kraftigt. Det är ju så härligt att höra lärkans drillar över markerna på våren.

Dagen därpå var Maken och jag bjudna på ettårskalas. Den lille prinsen var så söt i vit skjorta, väst och fluga. Mamman hade bakat två stora, goda tårtor: en i form av ett fotboll och en som en vacker fjäril. Den hade prinsens storasyster önskat sig. 

Livet bjuder på stora kontraster. Den ena dagen är det skratt och festligheter och dagen därpå är det sorg och tårar. Dagen efter ettårskalaset gick jag på begravning i vår gamla träkyrka. 

En arbetskamrat till mig hade gått bort i hög ålder. Vi var inte många i bänkarna, det känns sorgligt att inte fler kommer för att ta avsked. Vi fick höra Ave Maria och O sole mio spelade på kyrkorgeln och den lille katolske prästen sa tröstande ord till familjen innan kistan bars ut av sex äldre herrar. 

Idag blir det något helt annat, igen! Snart beger jag mig till La Stada för att gå på spektakel med Joy och Eli.

Ha det!