Någon är ute och cyklar

Här är det någon som är ute och cyklar. LL har fått ett sprillans ny cykel på sin födelsedag. Hon har fyllt 5 år och cyklar redan. Farmor är imponerad. Bilden kom singlande genom luften igår. 

Själv tog jag en liten promenad på kvällskvisten. Jag gick till den vackra skogskyrkogården och satt en stund längst bak i hörnet mot skogen. Tänk så många bekanta som ligger här, grannar, vänner, arbetskamrater... Många minnen kommer till mig när jag läser namnen på gravstenarna. Skönt att stanna upp en stund i tiden och bara vara.

Snart ska jag göra mig iordning för att åka och få min första vaccinspruta mot Covid-19. 

Här bredvid är en bild som min syster S fångat av en man som hon skymtade i vimlet härom dagen. Hon kallar den för Avtryck och den förmedlar vemod, eftertänksamhet tycker jag. 

Gränsen är nådd

Jag blir vansinnig! Igår hade jag ett av mina (tack och lov mycket sällsynta) raseriutbrott. Det handlar om mailprogrammet, som korkar igen av skräp och som inte behåller mailadresser och som inte kan ordna gruppsändningar. I morse hade jag 50 nya mail i inkorgen med rubriker som Flirtiga damer, smärta i foten, 5000 kr i presentkort, Medium Amanda, Vill tacka dig, Meet cute Asian, Få 100% i bonus, Vinn Värdecheck, Zlatans bitcoin.... Flitiga herrar i det här gebietet är Stefan Holmqvist och Andreas från Kundtjänst. 

Hela gårdagen kämpade jag med att få igenom ett utskick till medlemmarna i den seniorförening där jag är sekreterare. Hela tiden avbruten av att mailen inte gått igenom, gränsen var nådd. Under tiden får jag uppmaningar om att förlänga min penis eller köpa bitcoin. 

Då var det enklare att med Makens hjälp köra runt och dela ut kuvert till de seniorer på orten som inte har mail. Då fick jag lite nyttiga steg, dessutom. 

Nej, sluta klaga nu, Maggan! Idag fyller ju yngsta barnbarnet 5 år. Fina, kluriga och roliga Lilla Lila! Önskar henne allt gott och längtar efter att få träffa henne igen och ge henne en kram💖💕! 

Lanthandeln med extra allt

Härom dagen var jag tillbaka i Sannerud, den lilla idylliska byn vid sjön Unden i Tiveden. Det är en plats jag gärna återvänder till. En gång i tiden drömde vi om att bosätta oss där, Maken och jag.

Denna gång var ärendet att intervjua en kvinna som snart går i pension från sitt jobb som vaktmästare på kyrkogården och i kyrkan. Hon har varit med om betydligt fler än "fyra bröllop och en begravning" under sina många år i tjänsten. 

Innan jag lämnade byn för denna gång tittade jag in till Tiveds Lanthandel. Oj, så fräscht och fint de fått det, lanthandlarparet. Förutom den berömda charkdisken med allehanda godsaker i och livsmedelsdelen längst in i lokalen, finns nu en liten restaurang och en bardisk. Tänk att sitta där på barstolen och dingla med benen och sippa på en Pina Colada! 

Men det fick bli en annan gång. Nu köpte jag ett vackert bröd, en stark ost och så en väääldigt lång, nybakad Tivedspizza, att ta med hem. Den räckte gott och väl till både lunch och middag för Maken och mig. Bilden på pizzan är tagen i somras på parets uteservering Luripompa och min bordskompis är ju barnbarnet Lilla Hjärtat.

Titta noga på bilden längst upp till höger. Jag försökte fota tre rådjur från bilen, men innan jag fått upp kameran och vevat ner bilrutan hade de förpassat sig till andra sidan av gärdet. Om du zoomar in bilden ordentligt, så kanske du upptäcker dem!

Idag är det ett ruggigt väder, så det blir nog inga naturobservationer för mig!

Ha det!

Vit helg

Påsken har kommit och gått. Eftersom pandemin härjar mer än någonsin har Maken och jag firat själva här hemma. Vi unnade oss matjesill (och en liten snaps därtill), lammstek och svampsås. 

På påskdagen tog jag på mig trenchoaten, snappade åt mig kamera och anteckningsblock och åkte på reportageuppdrag till vackra Bålby. På vägen dit såg jag tranor, grågäss och rådjur på gärdena. Sjön Teen blänkte nedanför kullarna och längst bak i horisonten syntes det nya landmärket, Hasselfors sågverks jättelika justerverk. Uppdraget var att berätta om vad som hänt med Skagershults gamla kyrka, som ligger där vid Bålby backar. Resultatet kommer så småningom.

Det blev en total scenförändring på Annandag Påsk. Det snöade ymnigt när jag drog upp rullgardinen och under dagen blev det ett tjockt vitt täcke. Kolla bilden ovan! En masskrock inträffade på förmiddagen och E20 var avstängd mellan Laxå och Finnerödja en större del av dagen. 

Idag, två dagar senare, ligger snötäcket runt huset fortfarande kvar. Idag ska jag på ett nytt uppdrag, så det är bäst att sätta på sig långkalsongerna!

Hasta la vista!

Blåsippor, vitsippa och medhaft kaffe

 Ja jisses, Maken är yr i bollen och jag har ryggskott. Men idag, på Långfredagen, tog vi oss ut till vårstället nr 1, Trystorp, i alla fall. Aldrig smakar väl kaffe så gott som utomhus? Det var ganska skönt när solen lyste på oss. Jag gick rundan själv och inspekterade sippbeståndet. Det fanns gott om blåsippor, men endast en vitsippa, såg jag. 

Jag fick fota mig själv i den ihåliga eken, eftersom det inte fanns några barn eller barnbarn att tillgå. Traditioner ska man hålla.

Häxorna från Villefranche de Conflent är nu på plats. Den lilla hovrar över matbordet och den stora i köksfönstret. De är kära minnen från Frankrikes Blåkulla, där jag varit många gånger nu.

Nej nu ska jag gå ner i köket och laga till påskalammet!

Vårspaning, grävskopor och nya gardiner

Hör ni, det är vår på Närkeslätten! Kastade mig iväg på vinst och förlust i min lilla bil. Utflyktsnerven drog och vädret var milt och skönt. Maken höll på med annat, så han stannade hemma. Jag tog en liten väg som jag inte kommer ihåg att jag åkt på tidigare, förbi små boställen och stengärdsgårdar. Vägen var smal, så det gick knappt att mötas, men jag mötte bara en enda bil.

Kom ut på gärdena där sångsvanarna spatserade omkring på potatisåkern. Stannade bilen och luften fylldes av lärkans drillar. Några hästar stod och glodde på mig, undrade väl vad jag gjorde där.

Fortsatte till Viby där jag strosade runt på kyrkogården. Tänkte på min mormor Anna som var småskolefröken här för 100 år sedan och som bodde i huset bredvid skolan. Här måste hon ha gått, tänkte jag, och det kändes lite märkvärdigt att vi säkert trampat samma väg.

Bilden bredvid är tagen av fotograf Alfred Hermansson, Laxå & Porla, står det. Mormor står till höger.

Det blev bara några år i trakten innan hon flyttade tillbaka till Västerås och gifte sig med sin Sven.

Jag fick aldrig träffa mormor Anna, som dog i barnsäng när mamma bara var 3 år gammal. Däremot fick jag träffa mormor Rut, morfars andra fru, som var den som tog hand om de tre barnen och gav syskonen en lillebror. 

Blått är flott tycker jag och det märks kanske. Nu har jag skaffat ny gardinkappa och nya kuddfodral till vardagsrummet. Jag tog till för dåligt när jag köpte 3 meter av gardinkappan på nätet (Sovtex), men då beställde jag genast en bit till och vips täcker den hela fönsterbredden.

Så har jag varit lokalreporter igen, när kommunalrådet fick sätta sig bakom spakarna på en grävmaskin inför bygget av en ny väg.  - En pojkdröm gick i uppfyllelse, sa han lite spakt. - Det var rätt nervöst, medgav han.

Hoppas att ni har det bra. På måndag får Maken sin första vaccinspruta! Jipee!

Vårvindar friska

Två sammanträden på en samma dag, det var det länge sedan något sådant hände mig. Men båda mötena var mycket "coronasäkra", ett nyord i den svenska vokabulären. 

Det första mötet handlade om nästa nummer av pastoratets tidning. Redaktören och jag satt i ett stort rum och den ansvarige utgivaren satt i sitt hem några mil bort och var med genom dataskärmen.

Några timmar senare befann jag mig långt ute på landet på en stor och luftig veranda och planerade för föreningsaktiviteter. Då var vi bara tre personer och efteråt tog vi en liten promenad. Först hälsade vi på tuppen och hönorna, som höll sig inomhus i värmen. Sedan gick vi genom prasslande fjolårslöv nerför backen mot sjön. Det friskade i ordentligt och vågorna rullade blygrå in mot stranden. Jag kände ingen större lust att doppa mig, bastun till trots.

Utsikten över Unden fick mig att tänka på marinmålningarna av Axel Lind, en charmerande man som jag hade förmånen att få träffa 1972 under min första fasta anställning (på en marknadsavdelning). 

Nu har jag skrivit en lång "att-göra-lista", så det är väl bara att börja beta av!

Hasta la vista!