Så sant som Pugh Rogefelt skriver: "Just där gullvivan blommar finns det tröst för en själ."
Igår eftermiddag tog vi en liten tur igen och letade oss fram till Oxaryggen, ett naturskyddsområde hisnande vackert beläget högt över Närkeslätten.
Marken var översållad av gullvivor, så många har jag aldrig sett på en och samma plats.
Här fick jag även mitt lystmäte av äppelblom.
Men det blev bara ett kort besök. Det började smådugga och vi drog vidare längs de små vindlande vägarna, förbi charmiga röda stugor, stengärdsgårdar och täppor. Och snart var vi hemma igen i vår egen täppa.
3 kommentarer:
Har du någonsin sett då många gullvivor som i år? Det har inte jag. Hela mattor, både på ängar, dikesrenar och inne i skogen.
Nej, aldrig har jag sett så många på en gång! Är det gullvivans år, månne?
Min mormors favoritblomma, jag blir alltid glad av den. Vi har gullvivor lite här och var här på gården, de är verkligen fina!
Vad fina ni är!
Skicka en kommentar