Ganasch och orkide

Snart drar det ihop sig till Bok-och Biblioteksmässa i Göteborg. I år ska Gun och jag presentera vår bok Hästminnen - distansritter på sex kontinenter i det lilla förlaget Recitos monter. Det ska bli spännande. Igår blev vi intervjuade av Lokalreportern. Sedan blev vi fotade tillsammans med hästen Jerrycho, en vacker arab från Texas. Vi lutade huvudena tätt tillsammans, kind mot ganasch, och tittade in i kameran. Om en vecka kan vi se resultatet i Länsposten.

Nu har Hannas orkide utvecklat ännu fler blommor. De lyste så fint i kvällssolen.

Ljuset reflekterades i de små kristallminiatyrerna på fönsterbrädet.

Nästa gång vi hörs blir det rapport från mässan!

Tills dess, må så gott!

Musik väcker minnen

Äntligen lite sol! Det har varit synnerligen sparsmakat med den varan nu några dagar. Bilden ovan tog jag just på väg hem från ett eftermiddagscafé på Casselgården. Vi i diakonigruppen ordnar en gång i månaden en trevlig stund för daglediga. Idag var det Olle Gustafsson och hans dotter Veronica som bjöd på sköna tongångar, man drömde sig bort till danserna i Folkets Park igen eller logdanserna på sommaren. När Olle spann loss i Whispering gungade det skönt och som avslutning drog han Twilight Time. Och då var jag tillbaka till 60-talet.

Jag var femton år och klädd i brun hängselkjol och orange jumper när jag gick på dans på "Rotan" första gången. Ja, alla sa Rotan, fast stället hette Rotundan och låg i Västerås Folkets Park. Trio med Bumba spelade upp. Det var nog Spel-Olles gånglåt. Jag spärrande upp ögonen när jag såg hur herrarna strömmade över golvet för att bjuda upp damerna som stod och väntade på andra sidan dansgolvet. Vilken syn! Jag blev riktigt full i skratt. Minsann blev jag inte själv uppbjuden och fick till och med en date till dagen därpå. Men det blev ingenting med det. Pappa skjutsade ner mig till bion där jag och danskavaljeren stämt möte och så fick jag gå och säga att det inte kunde bli någon träff.  Pappa väntade i bilen och så åkte vi hem igen. Och så var det med det!

Sextiotalsmode, lägg märke till de vita plaststövletterna!

Sedan blev mer pop än annan musik. Tages spelade Sleep little girl på Stadsparken och jag var där. Huvva! Vi lyssnade på Boxtop som spelade The Letter i högtalarna på fiket, Dee Jays kom till Hammarbygården, där även favoritbandet i Västerås spelade, The Bates.

Musik väcker minnen! Men nu måste jag tillbaka till verkligheten.

Adjöss!

Epicentrum

Kön var lång till Amnehärads kyrka denna söndag eftermiddag. Alla biljetter till Läkarmissionens konsert med Sonja Aldén, stor kör och orkester var slutsålda, så de som köade hade varit förutseende och beställt platser via internet.

Det var mäktigt att ingå i den väldiga kören, som en liten, liten kugge. Min enda oro var att ramla baklänges från gradängen jag stod på och trängdes med andra sopraner. Men jag höll mig kvar. Sopranen bredvid mig trillade dock av pinn med ett brak, men klarade sig utan skador. För två veckor sedan, när vi hade generalrepetion i Amnehärad utanför Gullspång, kom det ett jordskalv med epicentrum just där. Vi tog väl i lite för mycket.

Maken och kompisen TS fanns i publiken och kunde konstatera att det lät bra om Ge en sol till jordens barn, Oh happy days, Hemlängtan, You raise me up, Änglaljus m fl härliga sånger. Bandet spelade Sunny, så underbart härligt att jag bara njööööt.

Sonja är en härlig och ljuv person med en underbar röst, inga divalater, bara naturlig och vänlig. Det var en ära att få sjunga tillsammans med henne, det tycker mina körkompisar och jag. Mats Backlund heter körledaren och dirigenten, en man med humor och karisma. Han hade energi nog för att hålla ihop oss, alla 150, och peppa oss att sjunga ut med full hals.Med risk för jordskalv.

Förra hösten sjöng vi med Shirley Clamp och detta året med Sonja Aldén. Vem blir det nästa år?

Åter i Nora

Laxå Hembygdsförening bjöd in till en dagsutflykt till den fina lilla staden Nora. Solen lyste över oss hela dagen och förstärkte färgerna i täpporna där det fortfarande blommade för fullt. Vi hade utmärkta ciceroner: Noras hembygdsförenings ordförande Eva guidade i Göthlinska gården, ett borgarhem som fått stå orubbat sedan 1886 då Agathon Göthlin flyttade in med sin familj. På Nora Brygghus berättade Kurt-Ola om konsten att brygga öl. Han frågade skälmskt om vi var en hembrygdsförening.

Efter en lång lunchpaus med god och fräsch mat på Bryggerikrogen blev det promenad. Den före detta stadsarkitekten Anders visade stolt upp "sin" stad. Vi fick följa med in i hemliga trädgårdar, längs små gränder ner mot den spegelblanka Norasjön, vi fick se den charmiga mixen av hus från tre olika århundranden.

Jag köpte några vackra ljusmanchetter av en mässingssmed som minne av den trevliga dagen.

Nu har jag dammat varenda bok i hela huset. Där fanns böcker som väckte läsminnen, böcker som jag inte visste att vi hade, olästa, vällästa, mammas gamla flickböcker, tjocka gamla släktbiblar, receptböcker, resehandböcker, Bra Böckers gröna uppslagsverk, romaner, deckare, biografier... Jag räknade till 1894 stycken och med posten samma dag kom den 1895:e. Och då har jag inte räknat alla STFs årsböcker som min farfar och min far samlat sedan 1900.

Bokhyllorna gömde inte bara böcker. Fram kom en påse hundgodis, ett gammalt brev, ett favoritrecept på kokoskakor, en inträdesbiljett till Norrvikens Trädgårdar från 2008....

Idag ska jag rösta i kyrkovalet och sedan deltaga i en körkonsert i Gullspång med Sonja Aldén.

Ha en skön söndag!

En alldeles vanlig septemberonsdag

God morgon!

Ny dag, nya beröm, som en exkollega sa så förväntansfullt mest varje morgon.

Igår fick vi volontärer på Röda Korsets Kupan beröm för att vi ställer upp och jobbar för en god sak.  - Utan er hade vi inte haft Kupan, sa Kicki som är den som "har hand um ´et". Det kändes bra att höra. Vi hade samlats till lunch på ett trevligt ställe och Kicki passade på att informera om det som är aktuellt för oss. Vi fick höra att tre nya frivilligarbetare rekryterats till vårt team, jättebra!

Brutus Östling och hans fantastiska fågelbilder

På kvällen var det dags för höstens första föreläsning i Föreläsningsföreningens regi. Det var den karismatiske Brutus Östling som höll en fantastisk presentation av fåglar över hela vår jord. Vilken parad av stiliga brushanar, ruggugglor, blyga gamar, kraftfulla kondorer, skimrande blåkråkor...
Du skulle ha vart med! Tyvärr var det inte så många som kom till Kunskapens Hus, den här mörka septemberkvällen.

Ha en fin dag!

Svamptramp

Vi gjorde en avstickare igår och hamnade på den gamla turistvägen längs Undens strand. Här brukar det finnas Karl Johan, kom Maken ihåg. Och visst plockade han en och annan svamp som blev till en god stuvning på kvällsmackorna.

Jag fångade färger och intryck med min kamera istället. Björkarna har fått gula "bananklasar" i lövverket och ett och annat träd börjar skifta färg. En luden humla sög i sig de sista dropparna från en ännu blommande ljungkvist och en groda skyndade sig ur bild. Det fanns fullt med praktfulla svampar i starka färger, vackra att se på men kanske inte så lämpliga att äta. Rönnbär och nypon glödde röda i eftermiddagssolen.

Skönt att gå där och bara njuta av allt vackert som naturen ger. På kvällen höll Åsa, Per och jag ett Andrum som just handlade om Att ge och att få. Det blev en fin avslutning på helgen.

Tjejer

God morgon!

Här sitter jag i min röda morgonrock och det är alldeles tyst i huset. Annat var det i förrgår och i går morse, då jag hade sällskap av Lilla Lila vid frukostbordet och vid tidningsläsningen. Hon vill inte sitta i babystolen längre, känner sig kanske för stor för det, utan klättrar upp på den otympliga furustolen när det ska ätas frukost. Tekakan angriper hon diagonalt, gissar att hon slickar i sig margarinet först.

Under dagen blev det lekparkshäng. Hon provade de färggranna verktygen i sandlådan, åkte rutschkana och gungade. Det gick fort. Jag fick skynda mig mellan stationerna för att hinna ikapp. Det var lite som cirkelträning. - Aj, aj, inte springa med pinne! Den röda svampen ska vi inte röra! Inte äta grus!

Lite lugnare var det på fredagslunchen då jag umgicks med tre trevliga kvinnor med mycket livsvisdom att dela med sig av.

Härliga möten med stora som små, det har jag fått under dagarna som just passerat. Visst är man lyckligt lottad.

Blommor, böcker och barnbarn

Orkideen jag fick av Hanna har börjat blomma igen!

Det är fredag morgon och tyst i huset. Svärdottern har kilat iväg till sitt jobb och Lilla Lila och hennes pappa har somnat om i gästrummet. Maken läser NA och dricker sitt morgonkaffe och jag ska snart ställa mig i duschen.

Igår kalasade vi på Skagerntoast som Maken fixat. Lilla Lila fick egen liten toast på sin tallrik. Och efteråt bjöd vi på kronärtskockor med skirat smör och salt. Det var premiär för svärdottern och hon gillade det lika mycket som vi gör.

På mitt nattduksbord ligger nu låneboken ABC bland fjällen om och av Sigrid Rutfjäll, en bok som min bloggbekant Em på den Trassliga Bastmattan har rekommenderat. Den verkar högst lovande. Tack för tipset, Em!

Ha en trevlig fredag, ni därute!

Tanter kan, och farbröder också!

Idag förvandlades jag till Viola ännu en gång: Upptill elegant med snofsig hatt och pärlhalsband men nertill i blommiga Foppadojor. Min stackars stortå gick inte in i några andra skodon. Men vad då! Huvudsaken att man är hel och ren, det sa alltid mamma.

Vi hade en trevlig dag ändå, Rosa och jag, där i Rotundan i Garphyttans Folkets Park där PRO firade 75 årsjubileum. Man ville visa upp och inspirera till olika hobbysysselsättningar som vi gamlingar kan ägna oss åt. Det kan vara måleri, korgflätning, träsnideri, körsång, line dance...Damerna som stod som grannar till oss hade sytt de vackraste kassar och väskor. Vi visade upp våra böcker och färgglada vykort och tavlor.

Tuffa brudar i cowboyhattar, ledda av Gullvi och Gerd, dansade en snygg och snärtig line dance. Ser själv fram emot att börja höstterminen snart. Måtte stortåeländet ge sig.

Rätt var det var dök det upp ett bekant ansikte i vimlet. Mossfolk med familj besökte parken, mest för att lyssna på det häftiga bandet som spelade grekisk musik så fantastiskt bra. Kul att byta några ord, alldeles på riktigt.

Det var så vackert på hemvägen. Den som älskar bulliga moln hade lätt fått sitt lystmäte tillgodosett ikväll. Vi var tvungna att tvärbromsa och vända för att fånga Toftens blanka vatten och cumulusmolnet som speglade sig i sjön.

September kan vara så vacker.

Imorgon är det repetitioner inför Läkarmissionens konsert med Sonja Aldén. Spännande.

Jag säger som Nicke Lilltroll: Mossa, mossa, alla människobarn!

Varning för stark bild!

Aj, aj, aj! Min högra stortå är svullen och röd och värker. Jag kan knappt ha sandaler på mig. Jag har fått "portvinstå", fast jag i själva verket för ovanlighetens skull tog en liten whiskeypinne kvällen innan den blossade upp. Synden straffade sig direkt! Åkomman kallas även podager eller gikt och jag förknippar den främst med äldre herrar med röda näsor.

Igår morse fick jag ett SMS från en kompis: Grattis till boken! Jag hade nyss läst tidningen men missat den glada nyheten att jag var en av vinnarna i Nerikes Allehanda till Anna Janssons bok. Och på eftermiddagen låg den redan i brevlådan.

Här är det väl också risk för ömma tår?