Friskt vågat

Så är jag då hemma igen efter fyra dagar av mässbesök och öluff. Kompisen och jag följde vår vanliga mall som vi haft varje år sedan år 2002: Nerresa på torsdag, mässbesök på fredag förmiddag fram till 15.00, friluftsliv på ön på lördag och hemresa på söndag.

Det blåste friskt från havet, men luften var ljummen. Jag behövde ingen fön för mitt nytvättade hår. Det var bara att gå ut och ställa sig, så fixade vinden frisyren. Kompisen Ch är en stålkvinna. Hon tog sig ett dopp från bryggan, trots att temperaturen i vattnet inte var högre än 14 grader. Brrr!!

Det är så idylliskt på Styrsö: charmiga trähus med mycket snickarglädje och tinnar och torn, dignande äppelträd, rosor, en liten bod med leksaker och presentartiklar där barnen flockas på lördags- förmiddagen, mjuka klippor, röda sjöbodar ...

I år besökte vi det lilla hembygdsmuseet, precis när det höll på att stängas för säsongen. Vi fick komma in i den låga ryggåsstugan som flyttats från Brännö till Styrsö. Otroligt att det hade fått rum med både folk och fä i den lilla stugan.

Årets resa bjöd också på möten. Mina vänner från skrivarkursen i Leksand, Susanne och Jörgen, hann med en lunch med mig innan de skulle begå sitt första bokmässebesök. På mässan fick jag träffa sympatiska författare från Makedonien.

Gerd, min vapendragare från alla våra svetsmaskinsmässor, bor i trakten och vi fick tillfälle att träffas. Och av en slump klev kusin Eva på spårvagnen och vi fick umgås mellan Långedrag och Brunnsparken. På tåget hem fick vi sällskap av en trevlig dam från Degerfors, som älskar att simma i älven som hon bor vid, ytterligare en stålkvinna.

Jag hann faktiskt med att göra en regnskogsvandring också. Jag övervann både höjd- och hisskräck och tog mig upp på fjärde våningen på Universeum och följde med en guidad tur i det fuktiga och varma ljusschaktet som var fyllt med växter och djur. Rätt var det var kände jag ett vinddrag över håret och upptäckte att det var en stor fågel som slog sig ner alldeles bakom mitt huvud. Och när jag satte handen på en ledstång för att hålla balansen på den slippriga stigen neråt, så satt det en liten svart apa där. Jag ryckte snabbt tillbaka handen. Det stod ju på skyltarna: Klappa inte aporna! Ormarna låg som tur var bakom glas och likaså de giftiga, färggranna grodorna. Dom ska man inte heller klappa.

Nej, nu får det räcka med bloggeriet för stunden. Jag ska rusta mig för den gryende dagen. I min kalender har jag fem möten att passa.

Vi hörs!

Statusrapport från Styrsö

Det går vita gäss på havet. Vattnet håller en temperatur på 14 grader. Men det hindrar inte kompisen Ch att hoppa i spat. Själv står jag på bryggan och håller hårt i handduken och kameran.

Nu drar jag

Väskan är packad och ryggsäcken likaså. Om en liten stund är det dags att ta tåget ner till årets bokmässeresa. Det blir förmodligen den sista för kompisen Ch och mig. Vi gör nog halt nu.

Annars har vi åkt varje år sedan 2002. Det bästa på hela resan är vistelsen på Styrsö, där vi brukar vandra omkring på klipphällarna och bara vara i nuet.

Ha det så bra, så hörs vi här när jag kommer hem igen!

Kram!

Söndagsmorgon med Lilla Hjärtat

Söndagsmorgon.
Halv sju vaknar jag av: - Farmor, ska vi äta frukost?
Jag mumlar: - Vi kan väl sova lite till?
Lilla Hjärtat: - Men jag är jättevaken!

Snart sitter vi i soffan med varsin yoghurt och smörgås. Katten äter sin morgonmat i köket och springer sedan upp till Maken och kurar ihop sig vid hans fötter.

Lilla Hjärtat tittar på barnTV och jag läser tidningen. Kastar ett öga på TVn och konstaterar att jag har väldigt svårt för att tycka om Pokemon-figurerna, språket, flash, smash och den eviga kampen. Men Lilla Hjärtat tycker att det är spännande.

Jag växlar om till Barnkanalen. Stylade toapappersrullar blir till en magisk saga i landet Ylvanien. Det gillar både Lilla Hjärtat och Farmor.

Vi provar klänningen jag köpte i Burano och Lilla Hjärtat är söt som en sockerstrut!

Nu har Farfar fått sitt kaffe och det är hög tid för Farmor att ställa sig i duschen. Snart är det dags att förbereda söndagslunchen. Idag blir vi många runt bordet!

Ta dam: Och vinnaren är ...

Det blev en stor hög av vindruvor när Maken plockade av dem från vår vinranka vid söderväggen. Sommaren har väl varit extra gynnsam, men det är också en bra och härdig sort. Tack än en gång, Lillasyster L och svåger, för den 50 års-presenten!

A pro på gissningstävlingen i förra inlägget:

Åtta svar kom in via Facebook och bloggen och ett av dem var helt rätt: 179 kr. Jag tyckte själv att det var ett fantasipris, hutlöst! Det var den dyraste kam jag någonsin köpt eller kommer att köpa! Men de flesta av gissarna trodde att den kostade mer!

Den som vinner ära och berömmelse och som hade helt rätt är: Susanne! Vi träffades på skrivarkursen för ett år sedan och ses igen nästa vecka på Bokmässan.

Vit med röda prickar och kammen Fantasia

Gudarna ville väl straffa mig för mitt liv i sus och dus i Venedig. Jag blev dunderförkyld, med alla ingredienser som ont i halsen, feber, snuva, hosta. I natt trodde jag att jag skulle vända ut och in på lungorna, så jobbig var hostan. För att Maken skulle kunna få sin nattro gick jag och la mig i gästsängen.

Dessutom ser jag ut som en flugsvamp, fast omvänt: vit med röda prickar. De italienska myggen är inte att leka med. Salubrinspray dämpade klådan, skönt. Min syster S föreslog att det kunde vara loppbett, men det tror jag inte. Såvida inte loppor inar?

Jag har tänkt ut en liten gissningstävlan: Vad tror du kammen kostar på bilden ovan? Jag har Katten som ställföreträdande tändsticksask, dvs jämförelseobjekt. Kammen inköptes på tax free på Arlanda när jag trodde att jag glömt borste och kam hemma. Den heter Fantasia om det kan vara till någon ledning. Ära och berömmelse (nåja) väntar vinnaren. De andra kammar noll!

Venedig på fyra dagar

Det blir ingen uppsats om Venedig. Jag känner för en kärnfull punktlista, med vad vi i korthet upplevde, PO66 och jag.

 

 

Tisdagen



• Ankomst till ett soligt Venedig
• Checkade in på Hotel de L Álboro
• Pizza och vin på torget San Stefano
• Strosade i gränder och över små broar
• Skymning vid Rialto-bron
• Våldsamt åskväder på natten (kraftigare än ljudet av rullväskor över stenbeläggning)

Onsdagen

• Morgondis över lagunen, vacker utsikt från spetsen av Dorsoduro
• Cappuchino och span på turister, målmedvetna kostymherrar, renhållningsjobbare i ljusblått
• Tintorettis jättemålningar i Scuola Grande di San Rocco
• Lätt lunch vid Mercadon, saluhallarna
• Shopping i pappersbutiker, dyrt men vackert
• Campari och musik på San Marcusplatsen
• Ett lass med friterade fiskar och sjöodjur på liten osteria, nedsvalda med vitt vin

Torsdagen

• En dag på vattnet
• Med vaporetto runt Venedigs innerstad
• Till ön Burano, där jag inhandlade läcker "outfit" till Lilla Hjärtat och mig själv
• Öluffning till Torcello, ursprunglig boplats för 10.000 venetianare, nu 15 öbor
• Elegant och god lunch på Villa 600, Torcello
• Solnedgång vid lagunen
• Bellini på Harrys bar (13,50 Euro för ett litet glas - jisses!)

Fredagen

• Lätt regn
• Promenad i de judiska kvarteren
• PO66 införskaffade snitsiga boots
• Lunch på Taverna Traveso, grillad lax och aubergine
• Besök på Accademia, det pampiga tavelmuseet med jättemålningar av Bellini, Tizian m fl
• Middag på liten restaurang i närheten av hotellet med ung, trevlig personal och mycket god mat

Så, nu vet ni i stora drag vad vi gjorde under resan. Men doften av sjö, ljudet av rullväskor, smaken av persikodrycken Bellini får ni uppleva när ni själva kommer till den bedagade skönheten Venedig.

Hemma igen

Pling! Klockan fyra slog jag upp mina melerade och konstaterade att jag låg hemma i min egen säng igen. Klarvaken.

Resan hem gick bra. Den startade med vaporetto kl 08.00 via Canal Grande tvärs över lagunen till flygplatsen och slutade kl 19.30 vid hemmets dörr.

Nu försöker jag landa mentalt medan jag kliar på alla de myggbett jag fick på hotellrummet av några inande, osynliga rackare. Jag har till och med ett bett på handflatan!

Återkommer med mer intryck, om det skulle intressera.

På en bro

Hej!

En liten hälsning från Eder förtrogna som befinner sig i vackra Venedig. Idag skulle det ha varit regn och rusk enligt väderlekstjänsten. Men som ni ser är det skönt solsken. Åskvädret inatt var däremot av det häftigare slaget.
Ha det gott!

Arrivederchi!

Snart bär det av på en liten tripp. Om bara några timmar ger jag mig av och imorgon kan jag se solnedgången från Sankt Markusplatsen.

Sköt om er! Jag hör av mig igen när jag är tillbaka.

Telefonterrorist?

Vi hade väl sovit i knappt två timmar då vi väcktes av en signal. Det tog en stund innan vi kom till medvetande och insåg att det var telefonen som ringde. När Maken lyfte på luren var det redan försent. Ingen fanns kvar på andra sidan linjen. Trots en obehaglig oroskänsla i magen, somnade jag om. Likaså gjorde Maken.

Två timmar senare ringde det igen. Yrvaken lyfte Maken på luren, men det var försent igen. Nu var vi så oroliga att vi var tvungna ta reda på vem som försökte nå oss mitt i natten. Var det någon av sönerna som var sjuk? Barnbarnet, systrarna? Tankarna fladdrade oroligt fram och tillbaka.

Telefonsvararen visade ett mobilnummer som via internet spårades till en för oss helt okänd ung man som bor på Söder i Stockholm. Det kändes som en lättnad, samtidigt som man både blir förbryllad och förbannad. Varför ringer en okänd man upp oss mitt i natten, inte bara en gång utan två gånger?

Det tog en flera timmar att komma till ro och somna om. Idag är vi trötta.

Fredagskväll i kolarkojan

Koloset letade sig uppför de raka tallstammarna, upp mot kvällshimlen där stjärnorna tändes, en efter en. På de öppna eldhärdarna grillades det korv och stektes världens godaste kolbullar. Att kolbullarna i Flugebyn är godare än annorstädes, det påstod åtminstone en av kolarna jag pratade med igår kväll. Och jag kan intyga att den jag åt var mycket välsmakande.

På den lilla scenen trängdes spelemännen och spelekvinnorna med sina instrument. Längst bak satt Maken uppkrupen och kompade på gitarr. Spelglädjen gick det inte att ta miste på. Både den finska och den norska valsen ljöd ut över nejden. Ibland hottades låtarna upp. Mannen längst till höger på scenen är en mästare på att snitsa till det.

Rätt var det var tystnade musiken. Ur skogsbrynet kom ett skogsrå med en fackla i armkrok med en av kolarna. Hon inspekterade milan från alla håll och nickade godkännande, innan hon försvann tillbaka in i skogen.

Kvällen avslutades med kaffe och smörgås inne i en av kolarkojorna. Brasan sprakade hemtrevligt och det var skönt att värma sig lite efter att ha suttit länge i den svala kvällsluften. Gubbarna plockade fram sina spel igen och sedan jammade de till sena natten. Ingen ville sluta. De spelade både Auf Wiedersehen, Good night Irene och Au´ld lang syne, flera gånger i rad, men kunde ändå inte sluta. Det var för roligt. Kanske några av dem fortfarande sitter kvar där och jammar?

V som i Venedig, Vulkanutbrott och Vänner

Datumet för min resa till Venedig närmar sig. Samtidigt mullrar det i vulkanen på Island, precis som det gjorde för fyra år sedan då PO66 och jag senast var i Venedig tillsammans. Hoppas nu bara att inte askmolnen ställer till det igen för oss.

Så här långt kommet i veckan har jag hunnit med tre uppvaktningar. I tisdags på Kupan firades Britta som fyllt jämnt och Gunnel som ska bryta upp från orten och flytta tillbaka till sin barndomstrakt.

Igår var det dags för kompisen Lilli att fylla år, inte alls jämnt (fast delbart med två i alla fall) men vi har som tradition att förgylla varandras födelsedagar.

Denna gång hjälpte värdshusväninnan Gh till att sätta guldkant på lunchen.

I tisdags kväll var det öppen repetition med Tivedspôjkera i Sannerud igen, som det är den första tisdagskvällen i varje månad. Det jammades friskt på durspel, fiol, dragspel, gitarr och bas. Och jag sjöng med så gott jag kunde. Utanför sänkte sig solen i Unden och äpplena föll i dunsar från det dignande trädet.

Idag blir det promenad, trädgårdsfix och förtidsröstning.

Ha det gott!