Crona på verket

Snart ska det börja! Publiken har redan strömmat in och satt sig tillrätta i Porla Brunns gamla societetshus, denna vackra augustikväll. Vi har fått små vackra, goda snittar till cidern och de struttande tonerna av en brunnsorkester ur högtalarna skapar en känsla av "dazumal".

Så står hon där igen, Görel Crona, nu som den starka drottning Margareta, eller Kung Byxlös som hon häcklades för av fienden Albert von Mecklenburg. Görel trollbinder oss med sina ord och gester. Vi lever oss in i Margareta Waldemarsdotters tuffa kvinnofientliga värld. 

Med sig på scenen har Görel musikern Ola Sandström som sjunger lyriska sånger till sin gitarr. 

Förra gången Görel Crona var i Porla var i maj 2023. Då gjorde hon ett starkt porträtt av Selma Lagerlöf.

Vad blir det månde nästa gång? Varför inte ett porträtt av Birgitta Ulfsdotter, Heliga Birgitta? Eller kanske Drottning Kristina? Båda starka kvinnor som gått sin egen väg.

Hur som helst, du är välkommen tillbaka, Görel!

Spelet kan börja

 God morgon, igen!

Det börjar så sakteliga ljusna utanför fönstret och klockan är snart sju. Den här helgen har inneburit festligheter, må du tro.

I fredagskväll bar det av med buss till Fjugesta och till Sparbanksbörsen. Där blev vårt sällskap hjärtligt mottagna av en armé av tjusiga servitörer och fick bänka oss kring långborden, där förrätten redan väntade på oss. Efter varmrätten, kycklingfilé med klyftpotatis, drogs svarta sammetsdraperier för runt publiken och spelet kunde börja.

Foto från Lekebergsrevyns Facebooksida

Lekebergsrevysällskap tog oss med på en tågresa med komplikationer. Vi fick träffa generaldirektörer, tågluffare, kärlekskranka nunnor, en Überhauptbahndirektor och till och med Putin och Ursula van der Leyen med fler. Duktiga amatörer som kunde agera, sjunga och dansa med bravur.

När vi klev ut i den becksvarta natten, bar det sig inte bättre åt än att en i sällskapet, Herr P, gled ner i det manshöga diket bredvid bussen. Som tur var upptäckte vi honom och busschauffören kunde dra upp honom igen. Så vi blev fulltaliga på hemvägen och inte som i höstas när vi missade räkna in alla och fick vända för att hämta upp Herr R.

Igår "invigde" vi Mahjongspelet, morfars gamla spel från i början av förra seklet. Jag spelade det hemma med mamma som spelledare och nu fick vi hjälp av riktiga veteraner. Maken hade lagat sin goda "spanska" gryta som vi stärkte oss med innan vi satte igång. Det tar nog tid att bli en duktig spelare, men kul var det.

Det är inte ofta man får brev i brevlådan nu förtiden och speciellt inte ett sådant här med en massa frimärken i olika valörer. Portot har ökat kraftigt. De kan man tydligt se.

Ny vecka, nya utmaningar och glädjeämnen. Har du unnat dig en semla än? Om inte, slå till vet ja!

Hälsningar från din vän

Maggan

Mot ljusare tider med Hjalmar Berglund

I fredags hade vi kungligt roligt. Vi var en busslast från södra Närke som åkte långt ut i bushen på smala, hala vägar. Busschauffören var en lugn och erfaren herre, som levererade oss prick klockan ett till Brevens Bruk. Där väntade först en trerätters lunch, mycket gott.

Till kaffet kom revystjärnan Peter Flack och småpratade bland borden. Att han var rolig syns på mannen till höger på bilden. Vilket gapskratt!

Maken var med, vilket jag tyckte var jättekul. Det är inte alltid han orkar.

Showen "Mot ljusare tider" var festlig. Det var mycket färg, musik, sketcher... Peter och Marie Kühlers dotter Amanda var helt ljuvlig som liten tjej med skinn på näsan. Jag glömde nästan bort att hon var en vuxen kvinna, så bra spelade hon. En annan som spelade bra var David Berg. Han spelade bland annat Carl Philip, men även gitarr och dragspel i orkestern. Till sist spelade han på cykelpump!! För att inte tala om Marie, Amanda och Moa Gagnert i sketchen Kulturens allra bästa tanter. Hög igenkänning!

Efter några härliga timmar med Hjalmar Berglund från Viby som ciceron, var det bara att äntra bussen och låta oss föras tillbaka till civiliserade trakter igen. Tack Hjalmar och gänget för en stunds skratt och värme. Det gjorde gott!

Sport och spektakel

 Det var det sämsta tänkbara väder när Maken körde oss, tre äldre damer, till frågesporten PRO-vetarna i den lilla staden söderut. Det snöade ymnigt. Stora, fuktiga flingor fyllde himlen och gjorde vägen moddig och hal. Det kändes som att bilen gled omkring som en smörklick i en het stekpanna. Maken höll hårt i ratten när vi mötte lastbil efter lastbil, som vräkte snöslask åt sidorna.

- Nå, hur känns det inför tävlingen? Om den sportfrågan hade ställts till oss, hade vi svarat: - Nu ska vi bara gå ut och ha kul och njuta, som de flesta sportutövare säger. Men visst hade vi lite fjärilar i magen. Det var på det hela riktigt bra frågor. Det var bara en av dem där alla sex lag hade 0 poäng utom Pålsboda-Sköllersta som kunde svaret på en av de tre delfrågorna. Lite fånigt var det att vi var tvungna att lägga upp mobilerna framför oss på bordet, så att vi inte skulle fuska!! Det skulle aldrig falla oss in! 

Vill du testa frågorna? Här är länken. 

Vi fick två minuter per fråga med tre delfrågor. Vi resonerade och det ena gav det andra. Ibland grämde vi oss att vi inte kom på ett välbekant namn och ibland satt svaren direkt. Hur som helst så vann vi med två poäng över det lag som kom tvåa. 

Sedan har jag varit på spektakel tillsammans med Joy och Eli i La Stada. Vi såg Peter Pan går åt helvete om ett teatersällskap som skulle sätta upp en pjäs, men där precis allt går fel. De konstnärliga ledarna, spelade av Ola Forssmed och Per Andersson, gör sitt bästa för att inför publiken skyla över de tekniska fadäserna. Det går inget vidare. Det måste göra ont att spela med i den pjäsen. Det blev några imaginära benbrott på scenen och ambulanser som inte hann fram i tid. 

Det har inte bara varit snöyra. Vi har haft några fina solskensdagar också, då det känts riktigt gott. Här är en bild från en av de dagarna, då vi gjorde en liten utstickare till närmaste sjö:

Ha det gott! 

Såsom i en film

Överst: Skådespelarna i Såsom i himlen, solnedgång från bussfönstret
Nederst: Svampstället på Hötorget, dags att åka hem, stekt strömming på Kajsas Fisk

Nu förstår jag mina två tyska väninnor som åker upp till Stockholm och ser Såsom i himlen en gång i månaden. Det är en stark berättelse som innehåller mycket kärlek, vänskap, sorg och humor. Morgan Alling som Arne får en att skratta, Rikard Björk som Tore får en att röras, Christopher Wollter väcker avsky som hustruplågaren Conny och så all underbar musik och sång. Tur att jag köpte med en CD så att jag kan lyssna när jag vill.

Maken och jag åkte med en bussresa över dagen och fick några trevliga timmar tillsammans med grannen MÅ och hennes svägerska innan föreställningen. Jag passade på att äta stekt strömming på Kajsas Fisk på Hötorgshallen. Mumma!

Igår eftermiddag gick MÅ och jag på bio här på orten. Vi och alla andra fruntimmer i grannskapet såg Downtown Abbey. Jag var nog rätt ensam om att inte ha följt den på TV, så jag hade lite svårt ibland att hänga med i vem som var vem. Men vilka miljöer! Och vilka kläder. Maggie Smiths ampra änkenåd är så rolig. Hon kan verkligen snörpa på munnen.

Min mamma var en av tjänstefolket på en engelsk herrgård 1948. För att lära sig engelska jobbade hon som husa på Hawling Manor hos familjen Prescot, mannen brigadör och frun hovdam. Hon skrev en dagbok då med teckningar och foton. Så här såg hennes och kompisen Kerstins schema ut varje dag.

Klockan sju var det dags att vakna, 07.30 drog mamma Barbro ifrån gardinerna,
08.00 torkade golven i korridorerna  och 08.30 frukost med Kerstin och Nannyn

Efter frukost blev det disk, bäddning, städning 

En rast med Kerstin vid fyratiden innan herrskapets sovrum skulle göras iordning för natten och gardinerna dras för igen.

Jag tror att mamma skulle ha gillat Downtown Abbey och känt igen sig en hel del.

Hänt i veckan

Överst: Sipporna blommar, frågestund med ESAB-seniorer, Nederst: Försäljare på rad på Påskbasaren, fantastisk jordgubbstårta hos fina familjen och Lekebergsrevyns programblad

Det har varit en hel del att bestyra med under den senaste veckan.

Säsongens sista årsmöte hölls för några dagar sedan. Några av oss, det gulsvarta företagets veteraner, hälsade på i lokalerna där vi traskat runt i så många år. För mig blev det trettiotre år inom de väggarna. Platschefen, barnbarn till en av oss, berättade om nuläget och sedan höll vi årsmötet och åt sedvanlig smörgåstårta. Som sekreterare i föreningen har det varit en hel del att stå i; inbjudan ska skickas och delas ut, valberedningen ska tillskrivas, verksamhetsberättelse och årsmöteshandlingar ska skrivas och kopieras upp, anmälningar och avanmälningar ska tas emot och vidarebefordras...

Fjädrars vad vi sålde påskris igår!!

Påskbasaren på Casselgården igår innebär också en del jobb för oss pensionärsvolontärer. Det ska bakas till caféer och till lotterivinster, det ska bindas påskris och kransar för försäljning till förmån för fastekampanjen. Det kom mycket folk, glädjande nog. Men min egen försäljning blev skral. Sålde endast 1 st av hembygdsföreningens almanacka och noll tantböcker. Det får väl bli ett bokbål, så småningom.

Ett annat gäng pensionärer är seniorgruppen i Lekebergsrevyn som bjöd på ett lustspel av Gideon Wahlberg i fredagskväll. Kärlek med förhinder heter stycket. Trevligt och charmigt tyckte vårt ditresta gäng som trivdes med både bröd och skådespel.

Det bästa med april:

• Klar, kylig luft
• Koltrastens kristallklara sång i gryning och skymning
• Blålila sippor i fjolårsgräset
• Doften av löveldning
• Allt längre ljusa kvällar och eldröda solnedgångar
• Skimret runt lövträdens ännu nakna grenar

Dramatik

Vi har gjort det till tradition att åka till Opera på Skäret i augusti med våra vänner T-S och Ur, om man kan säga att det är en tradition redan efter två gånger. Då lyser solen alltid över sjön Ljusnaren och över den väldiga faluröda träbyggnaden med den fantastiska akustiken.

Vägen dit gick genom skogsdungar, förbi glittrande sjöar och gula åkrar. På Värdshuset Älgens veranda intog vi söndagslunchen (mmm vilken kantarellsås!). Desserten bestod av en tårtbuffé. Vi var inte ensamma på värdshuset, gissar att många av lunchgästerna var ute i samma ärende som vi, på väg till en operaföreställning.

I år spelas Den flygande holländaren av Richard Wagner på Skäret. Det är bara två föreställningar kvar. Solisterna är världsstjärnor som platsat in genom audition. Musiken spelas av Svenska Kammarorkestern från Örebro, där bland annat Robert Bruus från våra trakter spelar violin.

På bilden ovan (lånad från nätet) ser man den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Senta, som denna kväll spelades av Brit-Tone Müllertz. Jag är säker på att om jag höll upp ett kristallglas när hon sjöng sin högsta ton, så skulle det spricka. Högt och klart, sjöng hon. Hon blev kär i främlingen från de sju haven, som såg ut som en hårdrockare med långt hår och svart fotsid rock. Hennes norske fästman Erik blev inte glad. Så vitt jag kunde förstå, blev det inte ett lyckligt slut.

Samtidigt med dramatiken på scenen utspelade det sig dramatik på bänkraden framför oss. En liten dam tuppade av och fick skyndsamt bäras ut. Jag trodde att det var hennes sista stund, men i pausen såg vi att hon hade kvicknat till. Jag har samma erfarenhet av att svimma på teatern. Det hände mig på Stadsteatern i Stockholm när jag var gravid med första sonen. Vad vi såg? IFK Kamraterna, hette pjäsen då!

Nu är det dags att sätta på kaffet och ta in tidningen och väcka Maken. Idag ska vi jobba på arkivet på förmiddagen.

Ha det!

Le när ditt hjärta gråter

Hade jag inte åkt tillbaka hem igen och hämtat mobilen som jag glömt, så hade gårdagskvällen sett helt annorlunda ut för mig.

Under en fikarast i Röda Korsets second-handbutik Kupan fick jag ett SMS: Körövningen ikväll är inställd på grund av sjukdom.

Tjugo minuter senare ringer en f.d. arbetskamrat och undrar om jag vill överta två gratisbiljetter till teaterföreställningen Chaplin på kvällen. Hans fru hade blivit sjuk och de kunde inte gå. Nu, när körövningen var inställd, kunde jag glatt tacka ja. Maken är upptagen av sina Tivedspôjkar på tisdagskvällar, men jag frågade kollegorna runt fikabordet om någon ville göra mig sällskap. Det ville pigga Kicki.

Så några timmar senare åkte vi genom regn och rusk till La Stada och tillbringade några timmar tillsammans med familjen Chaplin. Mycket kretsade kring Hanna, Charlies mamma, avdankad revyartist, övergiven, utblottad trebarnsmor, som till slut hamnade på mentalsjukhus.

Orden i Charlie Chaplins sång "Smile" eller "Le när ditt hjärta gråter" fick en ny innebörd.

PS: Solen skiner och PO66 sitter i shorts på sin terrass i Körsbärsdalen. Skönt att veta att solen lyser någonstans!

Lasse-Maja, skurken från Bergslagen

Nu, sex månader efter födelsedagen, har vi firat klart att Maken fyllt 70 år. Sista firandet skedde igår kväll då Lillasyster L och hennes man K-O bjöd på besök i Örebro fina, gamla teater. Det var den sista föreställningen av musikalen Lasse-Maja, mustig, härlig och musikalisk. Roligt med alla anspelningar på Örebro och trakterna där omkring. Länsman Kron kom till exempel från Löa och mostern var gruvfogde i Stråssa.

Teatersupén tog vi innan föreställningen. Vi bänkade oss inne på EastWest och åt vackert och dyrt. Det var mycket folk på stan denna lördagskväll, trots intensivt åskregn.

Min bil var gul av frömjöl när vi gav oss iväg mot evenemanget. Jag önskade mig ett stilla vårregn för att skölja rent den under resan in. Istället blev det rena rama högtryckstvätten när åskovädret drog över Närkeslätten. Sikten blev nära nog obefintlig. Vindrutetorkarna viftade frenetiskt. Jag fick sänka farten till 70 kilometer i timmen på 110-vägen för att över huvud taget komma framåt. Men bilen blev ren i alla fall!!

Ha en trevlig Mors Dag idag!

Smolk

Det finns moln på himlen, även bildligt talat.

Grannar ringde på dörren igår och tog med oss ut till garageplan. Där hade några marodörer krossat bilrutor för att komma åt saker att stjäla. I vår bil hade de tagit en mobilladdare och CD-skivor! En av CD-skivorna var en raritet, en hembränd skiva med Makens band Tivedspôjkera. Hittar polisen den hos någon, så kommer skivan säkerligen från bilinbrottet. Otroligt trist att sådan här händer. Nu blir det självriskpengar för lagning av rutan och bilsätet och del av bilhyra. Så onödigt ur både tids- och kostnadsaspekter.

Annars har det varit två fina kvällar i rad. I tisdagskväll slutade regnet att falla precis kl 19.00 då sommarunderhållningen En stjärnkväll på slottet drog igång vid Trystorps slott. Peter Flack bjöd på sig själv och sina vänner, Det blev många tillfällen till sång och skratt.

Igår kväll fick jag en födelsedagspresent av sonen Pe, ett biobesök. Vi såg Camilla Läckbergs Tyskungen i en luftkonditionerad biosalong. Det kryllade av folk i Filmstaden och det var fullsatt på alla uteserveringar. En vanlig onsdag!! Fast semestern kanske inte är slut för alla än.

Idag tar jag mitt pick och pack och drar upp till Dalarna på kortkurs. Det ska bli riktigt intressant.

Sköt om er!

Öst och väst

Det blev en fin lördag. Förmiddagen ägnades åt att komma ifatt hemma. Det blev blomvattning, städning, tvättning och fönsterputs.

På eftermiddagen lämnade vi den lilla galliska byn och åkte in till La Stada. Vi ville fira vår vän A från A-sund med middag och teaterbesök. Han har fyllt jämnt för några veckor sedan och i vår ålder uppskattar vi upplevelser mer än prylar.

Maken konstaterade att det var gratis att parkera en lördag efter kl 13.00. Vi strålade samman utanför East West Sushi och satt sedan och njöt av vackra och goda delikatesser. Pe och jag kunde ta ett glas vin till maten. Vi fick goda råd hur vi skulle angripa sushin av den näpna och charmiga servitrisen, som definitivt hade sitt ursprung i Asien.

Mycket mätta och nöjda travade vi iväg över Storbron. Slottet låg och gonade sig i kvällssolen. Vi satte kurs mot Örebro gamla teater, där Steinbecks Vredens Druvor spelas. Pjäsen utspelar sig i ett dammigt och fattigt USA under trettiotalet med tydliga blinkningar åt företeelser i nutiden. En röd bärplockare i händerna på en liten flicka fick oss att associera. De duktiga skådespelarna var även duktiga musiker. Suggestiva och medryckande sånger kryddade pjäsen. Jag fick en stark känsla av dejà-vu och blev förflyttad till tidigt 70-tal, då de fria teatrarna eldade på mot sociala orättvisor.

Födelsedagsbarnet var mycket nöjt med presenten och vi med, som fick dela den.

Politiker fick lång näsa

Luciamorgon! Tre ljus brinner i adventsstaken och änglaröster tonar fram från TVs utsändning från Växjö. Jag sippar på kaffet och skriver julkort. Maken löser korsordet i dagens NA.

För mig blev det här det tredje Luciatåget i år. I fredags kom en skolklass och lussade för oss på jobbet och i fredagskväll på julfesten i idrottshallen överraskade ledningsgruppen med ett framträdande. Platschefen var Lucia och skred allvarligt fram i halmgul peruk. Det var inte lika stämningsfullt.

Igår hade vi skrattfest på gamla teatern i Örebro. Det var den sista föreställningen av Cyrano de Bergerac, utförd à Comedia del arte. Skådespelarna var i sitt esse och improviserade å det vildaste och använde oss i publiken som motspelare. Ett par kom några minuter för sent men fick inte smita in obemärkta. De hälsades välkomna och för deras skull spelades inledningen upp igen, med snabbspolning. Föreställning fortsatte och fortsatte. Cyrano sa att detta var pjäsen där publiken aldrig fick gå hem. Vi drog över någon timme och Maken var tvungen att gå och hämta bilen. Annars skulle den bli inlåst i parkeringshuset. Naturligtvis fick han förtrytsamma kommentarer från scenen!

Politikerna i Örebro fick sina fiskar varma. Stora nedskärningar hotar ensemblen och skådespelarna undrade om vi hade några lediga jobb åt dem. I publiken satt även pensionerade politikern Axel Gisslén, men han tog nog inte åt sig av gisslet. Denna gång.

Idag får vi finfrämmande. Det kan kanske bli ett Luciatåg till!