Bil och båt, förr och nu

Jaha, då åkte bilen iväg igen per bilambulans. Igår kväll blev den hämtad och forslad till närmaste vårdcentral för bilar. Vi får se om de kan få rätsida på startproblemen.

Själv gör jag ett litet uppehåll i städandet, det är ju ingen favoritsysselsättning precis. Roligare är det med bilder. Igår, när jag stod på huvudet i pappas gamla chiffonjé igen, hittade jag ett helt underbart gammalt album. Här är två smakprov:

Familjen Lindskog får fint besök år 1921 till Amsta Skola i Svedvi socken. En riktig automobil, farfar Edvard ser ut att mysa där på trappen. Farbror Gösta har slips och skolmössa. Farmor Agnes ler välkomnande, men pappa Olle, 5 år, är mer intresserad av fotografen, liksom den lille gossen i bilen.

Är inte det här en helt underbar bild? Jag tror att det är farmors syster Anna som poserar med ett ångfartyg i bakgrunden. Kan det vara Freja av Fryken, tro? Året är i alla fall 1920.

Nej, plikten kallar. Det är mer som ska dammas! Suck!

Jag vinkar med min dammvippa. See you!

Två små gummor skulle gå en gång ....

Så var det dags igen för tanterna att dra ut på marknad. Denna gång blev det Sannerudsmarken, en genomtrevlig marknad i den gamla byn i Tived. Här är det alltid mycket folk och gammaldags stämning. Det är här man möter gamla bekanta som man just bara ser en gång om året - på Sannerudsmarken!

Bredvid oss stod en ballongförsäljare. Det var mer än en unge som gick hem med en färgglad ballong. En liten pojke var överlycklig över sin traktorballong.

Min kompistant Rosa sålde julkortspaket för glatta livet. Och några böcker gick det allt åt också. Rätt var det var kom det ett par häftiga regnskurar, då vi fick hysa några extra marknadsbesökare under vårt tak.

Jag var allt bra trött i fötterna när marknadsdagen var överstånden. Hemma väntade Lilla Lila med mor och far. De hade tagit med sig en smaskig smörgåstårta. Mums fillibabba!

Dagen innan hade vi inte samma medgång, Maken och jag. Vi tog min bil in till det stora shoppingcentret för att hämta en omgång linser och nya glasögon till mig. Men när jag tog på mig glasögonen såg jag inte ett dugg bättre än tidigare. De hade nämligen försett de nya bågarna med glas slipade enligt ett gammalt recept. Trist. Maken och jag åkte sedan för att hämta Makens bil som stått på verkstaden i fjorton dagar. Verkmästaren kunde inte hitta något fel på bilen, men när vi väl kommit hem de sex milen och skulle ut på en ny tur några timmar senare, så vägrade bilen att starta. Tot! Död! Morte! Dead! Trist i kvadrat. Blir det till att bärga igen?

Önskar er alla en bra ny vecka!

Maggan

Nidälven stilla och vacker du är, jag kan dig aldrig glömma!

Kvällssol vid Nidaros-domen, utsikt från stadsberget, resenärer under regnbågen, port i befästningsmuren vid Kristiansten och till sist en interiör från vårt fantastiska hotell (sista fotot lånat av S Lindström)

Till den här staden skulle jag gärna återvända - Trondheim. Men då kanske hellre med flyg än med buss eller bil. Ja, det var till och med en i gänget som sa att hon gärna skulle vilja bosätta sig här.

Vi fick en förnämlig guidning av en ung man i turistbranschen. Vi började på utsiktsberget med hela stan för våra fötter. Över våra huvuden surrade en helikopter. Det sprangs nämligen maraton samtidigt som det var en musikfestival nere vid älvstranden.

Vi kom ner till den mäktiga Nidaros-domen lagom till helgmålsringningen. Klockorna dånade ikapp med rockmusiken från festivalområdet i närheten.

Samtidigt som det var festival och maraton, så var det förmodligen också invigning av färska studenter. För på gatorna tågade unga personer endast iförda togor, en ovanlig syn på dessa breddgrader.

Vi intog sedan Kristianstens fästning, som byggdes mellan 1682 till 1684 för att försvara norrmännen från svenskarna. Men nu vällde vi in genom portarna. Här har avrättningar skett så sent som under och efter andra världskriget. På Munkholmen nedan avrättades det också. Vikingen Olav Tryggvasson skrämde bort förmodade fienden genom att sätta upp avhuggna huvuden på pålar. Munkholmen såg vi bara på avstånd, när vi stävade ut från hamnen ombord på Trollefjord. Men enligt guiden är det ingen större fara att besöka holmen idag. Den används som rekreationsområde för stadsborna.

Dagen idag har ägnats åt kokning av äppelmos. Det känns inte dumt att stoppa eget mos i frysen. Och nu väntar ett styrelsemöte.

Hilsen fra
Maggan

Gungeligung på havet

Regnbåge över Trondheim, Glastak över Hamars ruinkyrka, Hardangerfjorden från bussfönstret, Skyddshelgonet Jakob på Nidarosdomen och båtresenärer med sjöutsikt

Det gungar lite fortfarande efter sjöresan på Atlanten, trots att det gått några dygn nu. Fem dagar i buss och på båt känns i kroppen.

Turen med Hurtigrutens M/S Trollefjord blev inte riktigt den stilla upplevelse jag förväntat mig. Under söndagen och natten till måndag blåste det rejält. Flera i sällskapet blev sjösjuka och fick avstå middagsmaten. Själv satt några damer och jag och tittade ut över det upprörda havet. Vågorna skummade och det slog upp vita fontäner och kaskader runt om. På natten hade jag svårt att sova. Lyssnade på hur skeppet stampade sig genom vågorna och kände hur det krängde och vred sig. Måtte vi komma välbehållna fram, tänkte jag då.

Vi lägger till vid Kristiansund

Turligt nog mojnade det framemot morgonsidan och måndagen blev en strålande vacker dag med en behaglig tur in mot Bergen.

Mer om resan kommer senare.

Skepp ohoj!

Hålligång i skogen

Överst till vänster: Anna och Tivedspôjkera tar ton. Överst till höger: Tiveds hembygdsförening bjöd på gudomligt god ostkaka i Dammtorps gamla skola. Nederst till vänster: Hantverkare av olika slag var på plats. Nederst i mitten: Norra Vätterbygdens Folkdansgille tar sig en svängom på ängen. Nederst till höger: Och här har vi tanterna Viola och Rosa.

En vecka har gått sedan förra inlägget, men det känns mycket längre. Kanske för att vädret gjort en totalomvändning. För några dagar sedan blev man svettig bara av att andas. Den allra varmaste dagen med 33 grader bakade jag. Det skulle bli äppelrutor till trettio personer.

Det blev gott, det verkade deltagarna i sista allsångsgången i sommarkyrkan tycka.

Igår, när det var stora Tivedsdagen i Dammtorp, ställde Tanterna upp på nytt. B-M och jag förvandlade oss till Rosa och Viola och tog plats i ståndet för att sälja bilder och böcker på de levnadsglada tanterna. Jag fick praktisera min knackiga tyska några gånger och förklara innehållet i boken för intresserade turister. Folk såg så glada ut när de såg oss. Ibland glömde jag bort hur jag såg ut men blev påmind av ett glatt leende.

Under de inledande timmarna ösregnade det. Tivedspôjkera och Anna musicerade för en minimal publik. Men sedan sken det upp och det blev ett normalt Dammtorparvär. Så vid de andra tillfällena blev det många som lyssnade.

Nu dröjer det två veckor innan Tanterna drar till Sannerudsmarken, men innan dess hinner det hända en hel del. Maken och jag följer med på en resa till Norge, till exempel.

Här är en bild från trädgården den 12 augusti 2014:

Ha det gott, du som tittar in här. Och kära kusin i sjukhussängen, krya på dig!

PS: Bilen är fortfarande hos bildoktorn, det dröjer nog innan den är hemma igen.

Barnbarn, bilelände och bärgarbrud

Det var söndag och vi hade just avslutat familjelunchen, svärdotterns jättegoda laxrätt. Eftermiddagskaffet hade vi tänkt ta i Karlslund, så vi packade en fikakorg, och satte oss i bilarna. Det var bara det att Makens bil vägrade starta, tjurig som bara den. Hade den fått solsting? Maken och sönerna rullade in bilen i skuggan, där den skulle få ta igen sig.

Nå ja, vi gick ut i den närbelägna parken istället och dukade upp på ett fint bord. Kusinerna lekte i lekparken.

Inspektion av fotbollsmålet med händerna på ryggen, precis som pappa

Långa kliv, precis som pappa

Så gjorde vi ett nytt försök med bilen, det började bli dags att åka hem igen. Men bilen vägrade fortfarande starta. Det fanns inget annat att göra än att ringa en bärgare.

Bärgaren kom efter någon timme, hon hade en annan bil på flaket först. Men sedan blev det vår tur. Hon gjorde ett misslyckat försök med startkablar, men insåg att det var likaså bra att bilen fick åka med till bildoktorn.

Jaha, så där blev vi ståendes på parkeringen sex mil från hemmet. Men Joys bil startade, så vi fick skjuts. Nu avvaktar vi doktorns prognos.

Tårttabberaset i hembygdsparken

En efterlängtad regnskur kom över Laxå, men den var inte efterlängtad av oss som skulle anordna hembygdsdagen i herrgårdsparken. Men som vid alla de andra tillfällena vi haft tårtbuffé utomhus var vädergudarna med oss. Solen tittade fram igen och lyste på alla besökare som kom för att äta tårta, lyssna på Christer Folkesson och besöka arkivet och museet.

Publiken sökte upp skuggan under träden eller vid husknuten medan de njöt av fikat och härliga slagdängor som väckte nostalgiska minnen från ungdomstiden. - Just idag är jag stark, Flicka från Backafall eller Guitar boogie, till exempel.

Och när musiken klingat ut och det var i stort sett tabberas på tårtbordet, så var det många som passade på att kika på samlingarna i arkivet eller få en guidad tur i Laxå Bruksmuseum av Hubert Oskarsson. Det är  riktigt fina minnen vi har att förvalta.

Det var trötta men nöjda tårtgeneraler som stapplade hem när dagen var över.

Over and out!

Kromen blänkte i dess nos

Så var det dags för en heldagsutflykt med "gamla" exkollegor med Ärtan T som benägen reseledare. Denna gång begav vi oss till Södermanland. Vid första stoppet trodde man sig ha kommit till Grekland, allra minst. Kritvita klippor och en grön lagun hade vi i blickfånget medan vi intog vårt medhavda kaffe. Det var vid resterna av den gamla kalklinbanan som vi hade gjort halt, linbanan som gick över våra huvuden när vi färdades på riksvägen mot Stockholm och som slutade i Köpings hamn.

När vi väl hittat fram till Sparreholms Slott blev vi mycket väl mottagna. Vi fick en förnämlig guidning bland dyrgripar med blänkande krom och lack och även bland bilarnas föregångare, landåer, kalescher och giggar. I mitten gjorde vi en lunchpaus hos unge Axel, som är överdängare på matlagning.

Eftermiddagen spenderades med shopping och glassätning. Efter en runda i butikerna i Vingåker styrde busschauffören med säker hand mot glassmetropolen i Hjortkvarn. Aldrig har väl en glass smakat så bra som då, i den heta sommardagen.

När vi kom hem igen, väntade den här godingen på oss:

Vilken cool tjej, alltså!

Morsning och good bye!