Förnöjelser och förtretligheter i Lucia-tid

 God förmiddag!

En liten hälsning så här i Lucia-tid. Idag är det den Tredje Advent och jag har suttit en stund vid köksbordet och druckit kaffe i stearinljusens sken. Snart ska Maken och jag ge oss iväg på en liten inköpsrunda. Men först några rader om veckan som gått.

På måndagsförmiddagen åts den traditionella julgröten på Kupan. Vi var hela 28 Röda Kors-volontärer som samlades runt bordet. God gröt och glad stämning.

I torsdags var det julfest för ESAB-seniorer. Tyvärr fick jag många återbud från sjuka medlemmar. Många ligger hemma med feber, hosta och snuva. Men de som kom var desto piggare. Tipspromenaden var svår. Här fick man använda de små grå (utan inblandning av AI) och passa på att mingla. Skönt att röra på sig lite efter den goda maten. 

En annan förnöjelse i veckan var det trivsamma Lucia-kaffet hos E-M. Elden knastrade i den öppna spisen medan det skymde utanför fönstren.

Förtretligheter då? Jo men naturligtvis finns det sådana också. 

Min julhälsning till Blomsterkullen blev länsad på vägen. Endast postpåsen kom fram, frankerad med sex frimärken.

Ugnens övervärme fungerar inte. Kakor och bröd jag bakar blir bleka upptill och brända nertill. Hur ska det gå med glaceringen av julskinkan?

Min lilla bil startar inte. Fel på startmotorn tror mina hjälpsamma grannar.

Men det är ju i-landsproblem, bara. Foten i kläm? Jajamän!

Det skymmer tidigt. 

Ha det gott!

Maggan

Historiens vingslag

Tänk, den här utsikten hade Magnus Ladulås en gång! Historiens vingslag fläktade ordentligt i torsdags eftermiddag när jag stod i resterna av Sveriges första borg Näs på Visingsö och kikade ut över Vättern.

Jag var med på en bussutflykt igen, denna gång med ett gäng ESAB-seniorer. Det blev en härlig dag: sol, lagom temperatur, trevligt sällskap och mycket att titta på. Efter paus i Ödeshög med medhavd fika så åkte vi till Gränna och ställde av bussen och gick ombord på en stor gul färja. Den tog oss till den vackra, långsmala ön Visingsö.

Här möter vi den mindre färjan. Den skulle vi åka tillbaka med några timmar senare.

På Restaurang Solbacken i den soliga backen vid hamnen hade borden dukats för vårt sällskap.

För de flesta blev lunchvalet varmrökt sik med romsås, mycket gott!

Visingsö-tåget, en rad vagnar med tak dragna av en till lok förklädd traktor, körde oss i sakta mak på de små grusvägarna söderut. Under tiden fick vi guidning av "lokföraren". Å, så söta täppor och så mycket blommor längs vägkanterna. Vi passerade gravfält och mäktiga ekar. Vid Näs slottsruin stannade vi och klättrade runt på det som är kvar av borgen. När färden var över, efter en och en halv timme, ville vi nästan inte kliva av. Det var så rofyllt så vi kunde gott ha åkt en timme till.

I Gränna vimlade de av turister. Det var trångt för bussen att ta sig fram längs turiststråket. Men vår busschaufför Anders kunde ju inte låta oss åka hem utan polkagrisar, så han trixade oss fram till det anrika polkagrisbageriet Franssons. Så det blev lite röd/vitt godis med hem.

Sista stoppet på utflykten var Vadstena. Där hade vi en magnifik utsikt över Vadstena Slott. Här kan man snacka om historiens vingslag! Det var allas vår Gustav Wasa som lät bygga borgen i mitten av 1500-talet för att skydda svenskarna från anfall söderifrån. 

Ja, det var en fin sommardag att minnas tillbaka till.

Idag är det lördag. De nya grannarna har satt upp en lapp vid brevlådorna som kan tyda på att det kan bli svårt att sova ikväll:

Majdagar

God morgon!

Tänkte titta in så här på morgonkvisten och småprata lite. Majdagarna rullar undan och idag är det redan den 10 i månaden.

Igår gjorde jag och AÅ en spontanutflykt till det vackra drumlinlandskapet öster om vår lilla ort. Jag behövde nämligen en lila utstyrsel inför ett evenemang som sker om en månad. Och var hittar man romantiska kläder om inte hos Madame La Gård.

Jo då, nu hänger en lila klänning i garderoben och en stråhatt med en lila ros ligger på hyllan. Lunchen intog vi på Berga, en gård där både höns och människor spatserar fritt omkring.

I onsdags kväll bevistade Maken och jag hembygdsföreningens medlemsmöte i Kulturens Hus. Många var vi som kom och ville höra kyrkoherden berätta om hur vår vackra kyrka flyttades från Borasjöns strand till där den ligger idag, mitt i samhället. Janne fick oss att lyssna, skratta och känna oss stolta över kyrkan och bygden. Jag blev varm i hjärtat.

Så har vi haft årsmöte i ESAB Senior Club. Vi bänkade oss i det gamla missionshuset i Sannerud, det som med tiden blivit kaffestuga. Det var roligt att så många kom och att de tyckte att vi i styrelsen skött oss. Gänget på bilden överst till höger är den nya styrelsen och mannen med blomman, Keijo, avtackades efter 18 år. 

Det är ljust länge nu. Innan jag drog ner rullgardinen tog jag en bild över den lilla galliska byn. Flitens lampor lyser hos grannarna mitt över. De är mitt uppe i flyttbestyr.

Nej, hör ni! Nu är det dags att ta itu med fredagen den 10 maj! 

Ha det!

Veckan före jul

God morgon så här på årets kortaste dag. Åh, vad jag längtar efter att ljuset ska komma tillbaka.

Bilden är tagen för några dagar sedan, innan väderomslaget. Då det var gott om vitt flufffluff runt om oss. Sedan började det regna och blåsa och snabbt blev det brunt, slaskigt och trist. Nu verkar det som om snön kommer tillbaka, det började snöa när Maken och jag åkte hemåt från A-sund igår kväll. Så kanske det ligger ett vitt täcke på marken när jag om en stund hämtar in tidningen.

Igår var det sista dagen som Kupan höll öppet för i år. Vi volontärer matchade våra röda västar med röda huvudbonader och sålde julsaker för halva priset. Men kunderna gjorde även andra fynd: ett vackert pelarbord att ställa julglöggen på eller en röd blus till julfesten, till exempel.

En annan julgrupp än den på förra bilden beställde jag av expediten ovan. Han plockade ihop en så vacker plantering för blomstercheckar som Maken fått till sin födelsedag. Vi har en så fin blomsterhandel på orten, Blommor & Ting. Nu står julgruppen på köksbordet och lyser.

Dagen efter Lucia samlades drygt fyrtio av mina gamla arbetskamrater kring Käglor & Käks blänkande karotter. Nicklas, köksmästaren, hade fixat ett mycket läckert julbord åt oss. Vi trivdes, åt gott och grunnade på frågorna som AA knåpat ihop till tipspromenaden.

Idag ska jag feja i huset, så det är fint och rent när alla julgäster dyker upp om några dagar. 

Önskar dig en fin julhelg!

Maggan

 

Sjötur väckte minnen

Härom dagen fick jag uppleva mitt liv i repris, eller som man säger i dagligt tal: Jag fick "flash backs" från min barndom och ungdom. En seniorförening, där jag är styrelsemedlem, hade ordnat en sommarutflykt till Västerås, min barndomsstad. 

Staden har växt otroligt sedan jag bodde där. Det kunde man konstatera när man såg Västerås sky line från sjösidan. Vi tog nämligen en tur med Elba-båten, som byggdes 1897. Den hette då Stadsgården 2 och gick som skärgårdsbåt i Stockholm innan den kom till Västerås 1917.

Den här synen såg man definitivt inte i min barndom! Två killar briljerade på sina surfbrädor framför en fond av höghus. Längst till vänster ser man det enda som är sig likt från förr, ASEA-tornet.

Elba-båten tog man om somrarna när man var sugen på att bada. Då åkte man till Östra Holmen och tillbringade dagen på klipporna där. Eller så kunde man åka till ön Elba och gå på restaurang. Det var här jag hade min studentbal 1970, när man fick ha studentmössa igen efter de radikala åren när det var borgligt och snobbigt att bära den. Maken och jag fick åka Elba-färjan på vår gemensamma svensexa/möhippa, utstyrda i spetsgardin och hög papphatt och gemensamma byxor med tre ben.

Här sitter farmor och mamma med hattar och dräkter på båten på väg till Elba. Året var nog 1954.

Men tillbaka till nutiden. Epsilon har skrivit en perfekt skildring av vår utflykt på sin blogg. Här kan du läsa vad som hände. ( Inlägg från den 5 juli 2023) Jag kompletterar bara med några bilder:

Ooopps! Vad gör vi nu?

Åh, vad kaffe och bulle smakade bra! Skultuna Bruks bistro.

Inte en droppe regn på oss, trots att mörka moln hotade i horisonten.

Nästan hemma igen såg vi från bussfönstret den präktigaste regnbåge någonsin spänna sin båge över Marieberg.

Var håller alla människor hus?

Var är alla, undrar man kanske när man tittar neråt Postgatan en vinterkväll. Längst ner ligger det upplysta stationshuset, men inte en rörelse.

Tittar man åt andra hållet ser man längst bort en glittrande snögubbe, men han står också still.

Så var håller alla hus?

Jo somliga är på julmiddag! Igår kväll var vi ett fyrtiotal seniorer som tillsammans med två andra sällskap trivdes och trängdes på ortens bowlingrestaurang. Här vankades god mat i långa rader och stämningen var hög. Så roligt att träffa gamla arbetskamrater igen!

Jag har nu varit pensionär i tio år. Den sista november 2012 slutade jag på firman efter 33 roliga år. Ja, det fanns förstås orostider också, men så här i backspegeln överväger det positiva. Jag har fått pröva på så många olika uppgifter och fått jobba med så många härliga människor i ett multinationellt, alldeles lagom stort företag. 

Här är en julhälsning för länge sedan. Min kollega Terttu och jag är de enda tjejerna på bilden och Terttu hittar du även på collaget ovan. Längst till vänster på tomtebilden står en kille som gjort en raketkarriär. Han är numer VD för ABB.

Ha en alldeles underbar helg i juletid!

önskar

Tomtemor

Folk i farten

Dags att lägga ut några vimmelbilder, som skvallertidningarnas bilder kallades på den tiden kändisarna kunde vimla. Nu har vi kunnat börja vimla igen så smått. Men först en bild från anno dazumal:

Här vimlar farmor Agnes och hennes syskon och föräldrar framför Seglora folkskola, där pappa Bengt var lärare. 

En morgon hade tjänstemanneklubbens pensionärsförening trummat ihop en skara som njöt av fika, sällskapet och det milda solskenet vid Borasjön. När vi pratat av oss det värsta, det var ju så väldigt länge sedan vi sågs, berättade Maken om viktiga händelser som timat i området för 1000 år sedan och framåt. 

Både gamla och nya medlemmar verkade trivas gott. Detta får nog bli en tradition varje sommar.

På onsdagskvällen var det dags för en ny spelning för Tivedspôjkera, denna gång i Hembygdsparken i Finnerödja. Ovanför scenen bullade åskmolnen upp sig. Det mullrade lite i bakgrunden, men åskan höll sig kvar på den västra kanten och drabbade oss inte. I hagen bräkte fåren, både svarta och vita. Det en gång så berömda värdshuset, där man kunde få sig serverat Black and White om man ville, står nu sorgligt övergivet och sjangserat. Öppet-skylten ska man nog inte lita på.

En det är fart på är barnbarnet LL. Här får hon in en dunderträff på bollen. Något för talangscouterna att titta på? Hon gästade oss i veckan och sov till och med över!

Ett kalas till har vi varit på. Fina fru C bjöd på Margaretatårta i ett skuggigt hörn av den frodiga trädgården.

En dag som gårdagen, då termometern visade + 30 grader, håller man sig gärna i skuggan. 

Nu är det slut med vimmelbilder för denna gång!

Önskar er en trevlig och lagom varm helg!

God Julost

Hallå där!

Igår kväll gick ESAB Senior Clubs julmiddag av stapeln. Som vanligt hade vi anlitat Ethels Catering från Odenbacken och som vanligt hade de lagat en alldeles utmärkt julbuffé.

Här har gästerna bänkat sig och väntar på att maten ska dukas upp. Efter maten fick alla en bensträckare, eftersom jag hade ordnat en lagom klurig tipspromenad. Utslagsfrågan var innehållet i min knappask. - Hur många knappar låg där i glasburken?. M, som sitter längst till vänster tog hem priset: En stor röd julost.

Hänt i veckan

Överst: Sipporna blommar, frågestund med ESAB-seniorer, Nederst: Försäljare på rad på Påskbasaren, fantastisk jordgubbstårta hos fina familjen och Lekebergsrevyns programblad

Det har varit en hel del att bestyra med under den senaste veckan.

Säsongens sista årsmöte hölls för några dagar sedan. Några av oss, det gulsvarta företagets veteraner, hälsade på i lokalerna där vi traskat runt i så många år. För mig blev det trettiotre år inom de väggarna. Platschefen, barnbarn till en av oss, berättade om nuläget och sedan höll vi årsmötet och åt sedvanlig smörgåstårta. Som sekreterare i föreningen har det varit en hel del att stå i; inbjudan ska skickas och delas ut, valberedningen ska tillskrivas, verksamhetsberättelse och årsmöteshandlingar ska skrivas och kopieras upp, anmälningar och avanmälningar ska tas emot och vidarebefordras...

Fjädrars vad vi sålde påskris igår!!

Påskbasaren på Casselgården igår innebär också en del jobb för oss pensionärsvolontärer. Det ska bakas till caféer och till lotterivinster, det ska bindas påskris och kransar för försäljning till förmån för fastekampanjen. Det kom mycket folk, glädjande nog. Men min egen försäljning blev skral. Sålde endast 1 st av hembygdsföreningens almanacka och noll tantböcker. Det får väl bli ett bokbål, så småningom.

Ett annat gäng pensionärer är seniorgruppen i Lekebergsrevyn som bjöd på ett lustspel av Gideon Wahlberg i fredagskväll. Kärlek med förhinder heter stycket. Trevligt och charmigt tyckte vårt ditresta gäng som trivdes med både bröd och skådespel.

Det bästa med april:

• Klar, kylig luft
• Koltrastens kristallklara sång i gryning och skymning
• Blålila sippor i fjolårsgräset
• Doften av löveldning
• Allt längre ljusa kvällar och eldröda solnedgångar
• Skimret runt lövträdens ännu nakna grenar

Kromen blänkte i dess nos

Så var det dags för en heldagsutflykt med "gamla" exkollegor med Ärtan T som benägen reseledare. Denna gång begav vi oss till Södermanland. Vid första stoppet trodde man sig ha kommit till Grekland, allra minst. Kritvita klippor och en grön lagun hade vi i blickfånget medan vi intog vårt medhavda kaffe. Det var vid resterna av den gamla kalklinbanan som vi hade gjort halt, linbanan som gick över våra huvuden när vi färdades på riksvägen mot Stockholm och som slutade i Köpings hamn.

När vi väl hittat fram till Sparreholms Slott blev vi mycket väl mottagna. Vi fick en förnämlig guidning bland dyrgripar med blänkande krom och lack och även bland bilarnas föregångare, landåer, kalescher och giggar. I mitten gjorde vi en lunchpaus hos unge Axel, som är överdängare på matlagning.

Eftermiddagen spenderades med shopping och glassätning. Efter en runda i butikerna i Vingåker styrde busschauffören med säker hand mot glassmetropolen i Hjortkvarn. Aldrig har väl en glass smakat så bra som då, i den heta sommardagen.

När vi kom hem igen, väntade den här godingen på oss:

Vilken cool tjej, alltså!

Morsning och good bye!

Lite i hatten

Bilder och intryck från helgen som just passerat:

Lördagen var regnig men det gjorde ingenting för då var vi på 90-årskalas. Vi firade en alla tiders trevlig kille, Göte, en hyvens prick. Han är vår klippa i Hembygdsföreningen. Det han inte vet om vår lilla stad, det vet ingen.

Här står han med några av sina forna medarbetare. Det blev en väldigt trivsam stund med mycket prat och mat. Göte hade önskat sig som enda present pengar till Barncancerfonden och det kom in över sextusen kronor. Sedan fick han förstås en massa blommor också.

På söndagen ryckte jag och Maken ut. Vi var lite i hatten, d v s Maken hade sin svarta guldgrävarhatt från Jukkasjärvi och jag var iförd den vita sommarhatten jag har när jag är Viola från Villagatan. I Dammtorp var det festdag. Mycket folk i görningen, många hantverk visades, det bjöds på kokt korv från Helges kokvagn och damerna i Tiveds Hembygdsförening hade bakat den godaste ostkakan.

Försäljningen gick bra. Många kom och pratade med oss och vi fick många leenden och komplimanger för våra hattar. Maken spelade tillsammans med sina "bröder" i Tivedspôjkera och jag fick rycka in i doakören till läsarsångerna.

Här är tanternas stödtrupp, de som fixar, bär, kokar kaffe mm.

Idag är det måndag och solen har återvänt. Snart ska jag och min vän Ve ut och kolla om det månne finns några blåbär att plocka. Om inte annat så får vi oss en nya frisk luft.

Adjöken!