Mellandag och reflektioner över julen som just passerat

Julen är överstånden och vi är välbehållna på andra sidan. Allt har gått bra och ingenting av vikt har fattats. På julafton hade vi gamlingar sällskap av Joy, mycket mysigt. Det blev tid för småprat och reflektioner över glögg och revbensspjäll.

På juldagsmorgonen gick jag upp klockan fem för att vara på plats i kyrkan i god tid. Alla stearinljus i den mäktiga Skultuna-ljuskronan tänds varje julotta, förutom alla ljus i lampetter och ljusstakar. 

Julottebesökarna bänkade sig, vi läste bibeltexterna Det som folk som vandrar i mörkret och Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Och kantor Per sjöng O helga natt, så där mäktigt och stämningsfullt som det ska vara på julottan. 

Den gamla prästgården lyste så vackert i gryningen att jag var tvungen att ta en bild innan jag hoppade in i bilen och åkte hem igen.

Vi fick huset fullt under juldagen, både små och stora tomtar raskade omkring. Och till vår stora överraskning och glädje tittade även mor och dotter Jiang in.

På Annandagen hade vi långfrukost. Farfar tog fram dragspelet och småflickorna dansade i nattlinnena.

Sedan försvann våra gäster och det blev tyst och stilla och bara Maken och jag kvar. 

Idag ,på Mellandagen, slänger vi julklappspapper på ÅVC, äter rester och börjar lägga årets julpussel på 1500 bitar (!!!), julklapp från Joy. Hur ska det gå? Blir vi klara till midsommar? 

Dagens fotnot:

A pro på fötter, Maken har ätit sin älsklingsrätt grisfötter igår, efter att barn och barnbarn åkt hem. Hänsynsfullt gjort!

Sjöutsikt

 Hej!

En sensommarvecka har gått sedan sist. På måndagen sken solen och Maken och jag fick en inbjudan till att sitta på den här verandan och dricka kaffe. Det säger man inte nej tack till. Vilken utsikt! Här såg vi hur en segelbåt tog ner seglen och puttrade in i gästhamnen. En turistbuss släppte av ett gäng seniorer, som säkert gick och köpte sig glass i någon av sjöbodarna. Och titta där! Är det inte paret från Sikudden som flanerar längs kajkanten?

Vår värdinna bjöd på rabarberpaj till kaffet, mums! I skvallerspegeln uppe till vänster avslöjas fotografen.

Jag återvände till den lilla staden vid Vätterns norra strand igår, då min väninna Ve och jag gjorde stan. När vi parkerade på torget var det fullt pådrag. Etthundra en pallar delades ut till nyfödda Askersundare och deras familjer. Själva gjorde vi några inköp i diverse butiker, innan vi pustade ut på det anrika konditoriet Tutingen.

Idag, söndag, har jag varit kyrkvärd vid ett festligt tillfälle i Ramundeboda kyrka. En av kantorerna går i tidig pension och avtackades med blommor och presenter. 

Som postludium spelade JKR sin egen komposition, skriven med inspiration från bygden. Jag tror det var ett uruppförande.

 

Efteråt blev det tårtkalas i fikahörnan

Imorgon drar jag ut på nya äventyr. Rapport kommer!

Toodeloo!

Allhelgonahelg

Allhelgonadagen - en dag då vi tänker speciellt mycket på våra kära som inte finns med oss längre. Det var en minneshögtid i kyrkan igår kväll. Barbro och jag var kyrkvärdar och tog emot en jämn ström med människor som förlorat en nära anhörig under året som gått. Det var inte många platser kvar när vi stängde kyrkporten. Det blev en vacker stund fylld av levande ljus, musik och tacksamhet. 

Tidigare på eftermiddagen träffade Maken och jag vårt tredje barnbarn, Vera, för allra första gången. Söt som marsipan är hon! Och jag fick lyckan att hålla den lilla. Storasyster bjöd på glögg och lussekatter och sjöng  sedan en egen sång till gitarrackompanjemang av pappa Pe och farfar. Det blev en riktig guldstund att minnas länge.

Det är fortfarande milt med många plusgrader, trots att vi redan är inne i november månad. Men det mörknar tidigt. Grannen mitt över fick tända en strålkastare för att se att gräva i rabatterna. Jag har fyllt fågelhuset med solrosfrön. Talgoxarna kom och tittade uppfordrande på mig, så jag förstod att det var dags. 

Sedan har vi firat vår gode vän, A från A-sund, som fyllt jämnt i höst. Det blev en fyrarätters på vår favoritrestaurang. 

Varma hälsningar i höstmörkret!

Sommarsöndag rik på kontraster

Igår samlades vi, ett gäng "röda västar", nere vid den gamla klosterruinen för att ha sommaravslutning på vårt jobb på Röda Korsets Kupan. Efter midsommar kommer vi endast ha öppet en dag i veckan, onsdagar, och då bara mellan 10.00 och 13.00. 

Söndagen blev en fullmatad dag för min del. Jag var uppe med tuppen för att äntra en buss som avgick 7.30 från Casselgården. Målet med resan var Strängnäs, där Camilla från kyrkan skulle invigas till diakon. Den imponerande domkyrkan tornade upp sig mot den blå himlen. 

Strängnäs domkyrka och Susanne

Domen var lika imponerande inuti. Vi var tidiga, så vi hann vara med om förberedelserna och såg genomgången som biskopen höll med dem som skulle vigas till präster och diakoner.

Vi bara förbereder oss

När klockorna ringde in kl 11.00 startade den långa processionen med korset, ljus, kören, kyrkvärdar, präster, adepter, en ljusblå biskop och en tegelröd biskop emiritus. Allt var mycket festligt och högtidligt och när ungdomarna i kören sjöng Rutters The Lord bless you under nattvarden, då reste sig håret på mina armar. Det var så vackert! Jag kände att jag var med om ett märkvärdigt ögonblick.

Camilla blev invigd. Här står hon bredvid vår härliga biskop Johan och tar emot gratulationerna.

Men än var dagen inte slut. Jag hann med ännu en kyrka, nu den gamla, vackra kyrkan i Älgarås i Västergötland. En söndagskväll i juni är det tradition att hålla en psalmsöndag där med bl a Tivedspôjkera. 

Det blev körsång, allsång och solosång (av Per Nordin) och spelmännen spelade så det vackra taket nästan lyfte. "Han har öppnat pärleporten, så att vi kan komma in."

Här står Jessica och Maggan utanför pärleporten i Strängnäs

Ja jisses, vilken dag! Rik på kontraster och intryck. Jag sov gott den natten.

Ljusglimtar i novembermörket

Det var många ljus som skulle tändas i Ramundeboda kyrka igår kväll, ett ljus för varje person som gått bort under året.  Kyrkan fylldes med människor som hade mist en anhörig, en vän, en granne. Den här kvällen är så speciell. Vår gemensamma sorg, saknad och tacksamhet komprimeras under stunden i den ombonade, vackra änglakyrkan. Igår kväll förstärktes den känslan av Annica Blomfeldts sång och cellospel.

Ännu en novemberdag

Alla färger suddas ut till den gråa nyans

Fast jag vet att solen finns där nå´nstans

har jag svårt att se det ske

som ett litet barn kan se

Tårar från himlen, när änglarna gråter

är tårar av glädje och tårar av hopp.

Tårar från himlen, när regndroppar faller

blir till en flod som bär kärlekens bud till dig.

Idag faller regndropparna tätt, men vi har haft några fina ljusa höstdagar i veckan som gått. Jag passade på att städa lite i trädgården igår. En och annan "late bloomer" håller fortfarande ställningarna, annars har det mesta vissnat ner.

Och så har jag haft en träff på byn med mina väninnor Ve och Na. Vi besökte "pop-up"-butiken med fina stickade alster, kollade konstutställningen på biblioteket, tittade in på Kupan och pustade ut med kaffe och friterad banan på Dahlins.

En kväll i veckan tog EKW och jag tåget in till La Stada och gick på Afternoon Tea på Husets Café. Som efterrätt fick vi ta del av En polismans minnen. Förre presstalesmannen Göran Gunnarsson berättade hur det kom sig att han blev polis från att ha varit en liten busunge i Hällabrottet och hur han sedan många gånger hamnat mitt i händelsernas centrum som Örebro-polisens språkrör. Spännande och trevligt!

Nu önskar jag dig en bra novembervecka!

Söt som socker

En lugn stund i sommarkyrkan. Lilla Hjärtat har hjälpt till att pudra florsocker på kakorna. Farmor hade bakat den ena sorten, den andra sorten (en underbar kolakaka) hade Pe:s skolfröken bakat.

Foto: Malin Junggren

Dagarna hos farmor och farfar tillsammans med pappa Joy och farbror Pe har varit innehållsrika. Två trevliga tjejer har hon träffat, en kom hem till oss på rabarberpaj och glass och en besökte vi tillsammans med farmors vän Ve. Smultronplock och restaurangbesök har vi hunnit med och på kvällarna har vi spelat gammelfarmors kortspel Spite & Malice. Igår kväll vann hon två gånger i rad, farmors Hjärter Dam!

Ha det!

En höstlördag i Klockarbacken

God morgon!
Har ni sett så vackra färger naturen bjuder på just nu? Jag måste snart gå på fotojakt med kameran, innan löven dråsar av träden. Men SMHI lovar varmt och vackert väder i veckan som kommer, så då!

Denna helg är tämligen uppbokad. Igår smög jag iväg i gryningen för att hämta Babs och köra oss till den lilla söta staden A-sund. Där var det Rådslag för kyrkans internationella arbete hela dagen. Som bordsgranne hade jag en glad och frejdig dam med ursprung från Irak och tvärs över bordet satt en musikalisk och språkbegåvad dam från Hallsberg. Kvinnorna övervägde i samlingen, men det fanns ett och annat manfolk också. Vad pratade vi om? Jo, vi pratade om det internationella hjälparbetet i allmänhet och julkampanjen En flicka är född i synnerhet. Unge Xerxes och fler med honom hade varit i Jordanien på studiebesök och kunde rapportera om upplevelser vid Jordanfloden.

Idag är det dags för Läkarmissionens konsert med Anna Stadling  i Svennevad. Vi i kören sjunger upp oss några timmar först, men klockan 17.00 börjar det!

Igår, den 6 oktober, skulle pappa Olle ha blivit 103 år, om han hade levat. Tänker på honom ofta, inte bara på hans födelsedag. Här står han i sjömanskostym i fotografens ateljé tillsammans med pappa Edvard, storebror Gösta och mamma Agnes.

Av den lille buspojken blev det en väldigt fin och bra pappa, som jag är glad över att ha fått ha.

Just nu läser jag boken Aldrig en av oss av Yvonne De Geer, som adopterades in i adelsfamiljen och som fick veta på sin tioårsdag att hon inte var en adelsfröken "på riktigt". Ibland får man glimtar av livet på en herrgård här i närheten, Bålby, och det gör det hela än mer intressant.

Skön söndag, på er!

Innan avresan

Är det inte typiskt? Precis när man ska iväg på en resa så får man en dunderförkylning. Idag har jag mest legat för ankar, sovit, snutit mig och läst ut den 862 sidor långa romanen om Marilyn Monroe, Blonde, skriven av Joyce Carol Oates.

Och nu på slutet har jag packat väskorna, så gott jag kunnat. Nu hoppas jag verkligen att jag inte smittar ner min kära reskompis S.

Igår var jag igång trots att jag sovit illa i två nätter i rad. Först var jag kyrkvärd, men höll mig i bakgrunden så gott det gick. Sedan kom Lilla Lila med föräldrar på besök. Inga kramar denna gång.

Efter lunchen hade Maken stor slipskurs, som vi alla deltog i med liv och lust. Pe har hamnat i sådana sammanhang att det tarvas slips ibland.

Alla klarade kursen med betyg Väl Godkänt!

Lite senare gick LL och jag runt och tittade i kyrkparken, eftersom det var fest där. Men hon kände sig så blyg bland alla glada människor, karuseller och hoppborgar, så vi tog vår tillflykt till kyrkans lekhörna. Och sedan klättrade hon på de fina färgade stenarna i Frälsarkransen i parken. Då hade de efterlängtade föräldrarna kommit tillbaka och LL sprallade igång igen.

Och när unga familjen åkt till sitt igen, var det dags att för tredje gången återvända till kyrkan och hålla ett Andrum tillsammans med Åsa och Jan-Kenneth. Denna gången handlade det om Hoppet. Min bloggvän Marianne hade bidragit med en vacker dikt som hon generöst mailade till mig. Inte dumt med sådana vänner!

Håll tummarna nu att förkylningen drar sig tillbaka och att jag inte ska störa mitt ressällskap med host och harkel.

Tchüss!!

Hett

Lilla Lila med fjärilar på (inte i) magen

Hej!

Ett livstecken från "den lilla galliska byn": Här går allt sin gilla gång dessa heta sommardagar. LL med föräldrar har varit på besök och sovit över två tropiska nätter. Hon har lekt och målat med Farmor Maggan och pytsat med vatten i den skuggigare delen av trädgården.

Själv har jag jobbat ett pass på Kupan och även varit en del av Sommarkyrkan. Britt-Inger och jag sjöng duett till Lasses ackompanjemang: Jag vill ha en egen måne, bland annat. Och sedan bjöd jag på kaffebrödet till fikastunden i skuggan i kyrkparken.

Skönt med skugga och goda samtal

Drick vatten och håll er i skuggan, råder

Eder förtrogna
Maggan (som har namnsdag just idag!)

Ljusen brinner i All Helgona

Ljusen brinner på kyrkogårdarna, i kyrkorna, hemma på köksbordet. Vi tänker på våra kära som lämnat det jordiska.

Fyrtiofyra ljus tändes i vår vackra träkyrka igår kväll. Många av de namn som lästes upp var bekanta för mig. Jag blev berörd när jag insåg att de två arbetskamraterna och vännerna, som varit så mycket tillsammans, även hade gått bort med bara en kort tid emellan. De följdes åt nu också.

Kören, klädd i sina mörkröda kåpor, bidrog till den förtätade stämningen. Vi sjöng Jag fick låna en ängel, Minnet är mig nära, Halleluja, Alla goda änglar och den otroligt vackra Må Gud välsigna av John Rutter.

Kvällen innan tillbringade Maken och jag tillsammans med våra kära söner. Vi åt en god middag och promenerade sedan upp till Karlslund där det var Ljus- och Eldfest, så stämningsfullt. Vi behöver ljus och värme, mycket mer än zoombies och skräck.

Nu börjar det grå morgonljuset sippra in genom mitt fönster. Dags att gå ner till köket och brygga en kanna kaffe och ta in söndagstidningen.

Ha en skön söndag!
önskar
Maggan

Brum, brum

Sound check!! Foto: Charles Swenson

Vilken dag det blev, Kristi Himmelsfärdsdag 2016!

Den började nere vid klosterplatsen med utomhusgudstjänst i gröngräset. Kören sjöng bland annat Nu är det härligt att leva! Så sant.

Foto: Charles Swenson

Det brummade från humlorna i det stora trädet och från bilarna på E20 intill.

Maken och jag beslöt oss för att åka vidare en sväng. Vem vill gå in en sådan här fin försommardag?

Vid Åboholm bromsade vi in. Här såg det ut att hända något. Det visade sig vara en familjeträff med förevisning av traktorer och amerikanare. Så här brummade det också.

Vi stannade några timmar, åt hamburgare som Tommy grillade, träffade bekanta och lyssnade på dagens version av Snoddas: TV-bonden Nils-Olov och hans band Plöj-Ingaz. Istället för "En flottare med färg" sjöng Nils-Olov om raggare och bönder.

Det var festligt och folkligt. Vi stannade inte för att titta på dragkampen, men den slutade med vinst för Finnerödja, kunde vi läsa i NA.

Alldeles i närheten ligger Tanternas Lilla Galleri, så där tittade vi in och blev bjudna på cider. Tant Rosas sprudlande färgglädje och idérikedom gör gott i själen. Vi tog med oss lite tantglädje hem.

Britt-Marie Dahlbergs härliga "tanttavlor"

Nu ska jag strax ge mig iväg till Min egen Lilla Tant. Jag har bakat en tigerkaka som jag hoppas ska smaka.

Ha det gott i solen!

Låt fler få fylla fem!

Igår låg dimman tät över nejden, så tät att en bilist missat rondellen som bromsar farten på E20 vid vårt lilla samhälle. Det är inte första gången det händer. Egentligen borde man låta bilskrället stå kvar i mitten som ett varnande exempel. "Kör fort och se vårt sjukhus, kör långsamt och se våra vackra omgivningar!" Så stod det på en skylt invid en kanadensisk motorväg.

Dimman till trots samlades ett trettiotal människor från Strängnäs stift på Casselgården för ett rådslag med tema Barn och Familj. Allra längst bortifrån kom Mehari Gebre-Mehdin, som kom från Uppsala där han är professor på institutionen för kvinnors och barns hälsa.

Han berättade för oss om hälsotillståndet hos små barn i tredje världen, där många lider av undernäring och vitaminbrist. Ofta förvärras tillståndet på grund av olika ingrepp på spädbarnen, eftersom man tror att just de ingreppen ska göra barnen starkare. Det kan vara att man skär bort gomspenen, drar bort tandanlagen i underkäken, skyddar barnen från sol och luft genom att hålla dem heltäckta. Men det pågår ett stort arbete med att utbilda och ge insikt. Det var hoppingivande att höra och se hur mentormammor stödjer och hjälper mammor med problem.

Vi som var där fick en riktig kick och inspiration att försöka bidra till att "fler får fylla fem år".

Precis när jag kom hem igen sken solen igenom dimmolnen, precis lagom för att jag skulle hinna fotografera den här rosa skönheten.

Annars kan jag rapportera att föredraget om Drottning Margareta och om kvinnor i historien var intressant i onsdags kväll. Jag köpte med mig boken som Margareta Skantze skrivit. I torsdags jobbade jag extra på Kupan och deltog i två styrelsemöten. I fredags besiktigade jag bilen (den gick igenom utan anmärkning) och hälsade på Min Lilla Tant, som var glad och pigg.

Idag blir det en skön söndag med jobb i trädgården. När jag tittar ut genom fönstret, ser jag att solen lyser på skogsdungen bakom huset.

Ha en skön höstsöndag!

Häpna och näpna pytteherrar

 

Söndag i Tiveds kyrka: Taizé-sångernas slingor sjungs om och om igen av kören och församlingen tillsammans. Rytmiskt, melodiskt stiger tonerna mot de vita valven. Kören avslutar med Nattvardscalypso: Do-do-do-do-do ...

 

Februariljuset silar in genom kyrkfönstren och genomlyser dopdropparna som varje döpt barn i Tived tillägnas. Ser att en liten Axel just fått sin droppe.

Måndag i Barnens Katedral i Karlstad: Temadag med mycket sång. Höjdpunkten är när tre pytteherrar kommer indansande med sina mammor till Nu går vi tillsammans, Nu går vi tillsammans, Vi är på väg, vi är på väg ....

 

 

Vilka godingar! Häpna, näpna ansikten! Total kapitulation inför dessa små underverk.

 

 

Intryck från två februaridagar 2015.