Det gamla och det nya

Vi står rustade inför nyårsfirandet. Igår gav vi oss ut i vimlet och kryssade oss fram till en ledig parkeringsplats. Korgvagnen fylldes sakta men säkert av diverse godsaker och inköpslistan blev till slut helt avprickad.

Nu drar jag mig till minnes hur vi firade nyår i mitt barndomshem. Ibland spelade vi upp en tablå där det gamla året säger adjö och det nya lilla året hälsas välkommen. Här är en bild från nyårsafton 1960:

Pappa Olle har iklätt sig pälsmössa och bomullsskägg och Syster S står beredd i sin gymnastikdräkt och stjärnan i högsta hugg. Nu väntade det nya året 1961!

Vi brukade sitta och samtala vid den öppna spisen om det som varit extra speciellt under året som gått, vad var och en hade tyckt varit allra bäst. Vi skålade nog i Pommac, åt nonstop-karameller och så vid tolvslaget lyssnade vi på klockklangen från Sveriges alla kyrkor (nåja, kanske inte alla) som sändes på radion. Och sedan tittade vi ut genom det lilla fönstret i "nystugan" och vinkade åt grannarna Karlssons. En gång hade vi besök av en amerikansk flicka och hon tyckte nog att det var lite väl stillsamt firande.

A pro på amaryllisen på tavlan ovan, vi har en väldigt fin amaryllis i år. Den köpte jag i Degerfors på julmarknaden och nu blommar den så praktfullt.

Gott Nytt År!

Utflykt med Brunte

Härom dagen fick jag anledning att tänka tillbaka på familjens gamla trotjänare och pappas stolthet, folkan Brunte. När vi bodde i villakvarteret Norra Malmaberg var vi en av de första familjerna som hade egen bil. Det betydde att vi mosade in grannfamiljen Karlsson på tre personer och så vi själva på fyra (vid den tidpunkten) i bilen för att åka på utflykt. Trångt men trevligt och fullständigt livsfarligt sett med dagens ögon. På bilden ovan sitter syster S och mamma och fikar vid det fiffiga campingbordet som kunde fällas ihop och lagra fyra pallar. Och bakom kaffetermosen skymtar sagde Brunte. Året var kanske 1960, om jag får gissa.

Varför tänkte jag på Brunte, då? Jo vi var ett gäng passionärer som besökte det förnämliga Folkvagnsmuseumet i Pålsboda som ägs av familjen Holmgren.

Ägaren själv berättade om alla sina dyrgripar med inlevelse och humor. Bilen som står närmast hade en babykorg på bagagehållaren. Babyn kördes nedcabbat! Fast fullt så livsfarligt kan det väl ändå inte gått till?

Efter några timmar bland pärlorna åkte vi till Kumla Sjöpark, där ett långbord var reserverat för oss på restaurangen. Mums fillibabba vilken god fisk som serverades där! Utanför huset trängdes dahlior, solrosor och allehanda färgsprakande växter. Rena fyrverkeriet.

Idag är det fredag och jag ska städa!

Moss!

Brevet från Lillan

Här sitter jag med min lilla syster L i knät och min bästis S bredvid.

När jag letade i den gamla chiffonjén efter bilder på pappa till det senaste blogginlägget hittade jag också ett litet brev. Det skrev jag den 15 april 1960 till min mamma som låg på BB och några dagar tidigare fött min yngsta lilla syster. Så här skrev jag:

Hej gulliga mamma. Jag vill komma upp och se min lilla syster. I spelskolan spelade vi samspel. Det var så kul. Eva Lundell har ritat i min poesibok. Hon har ritat ett hus. Gisela och Susann är i tyskland. Precis nu hör jag på Putte Tittut. Farbror Åke ska trolla någon gång för oss. Det ska bli kul tycker jag. Men jag längtar så efter dej, mamma. Det är så synd att du inte kommer hem till påskafton. Men vi kan vell fira påsk när du kommer hem. Glad påsk!
Från Margareta (din egen tös)

Och så hade jag ritat en påskkärring på sin kvast och två kycklingar. Mamma fick ligga kvar lite längre än vanligt, för det blev komplikationer vid förlossningen. Hennes faster Hildur från Stockholm var hemma hos mig och min syster S under tiden och pappa jobbade på Metallverken. Men så kom hon hem igen med nytillskottet och glädjen var stor.

Mamma och lilla syster L

Igår passade Ve och jag på att fira Li som fyllt år för ett tag sedan. Det blev en lugn och god lunch på tre man hand med gott om tid för prat och skratt.

Ve, jag och Li på verandan

Jag pallrade upp kameran på en pall och satte självutlösaren på 12 sekunder, så då kom även jag med på bilden. Jubilaren sitter till höger bakom en stor krysantemum.

På kvällen ordnade vi i Hembygdsföreningen en medlemskväll. Bengt Ekelöf visade fantastiska naturbilder, både stillbilder och film. Han har tillbringat mycket tid i gömslen i Tivedsskogarna och på mossarna. Resultatet fick vi se nu. Imponerande och berörande.

Här är mitt bidrag till naturfoton: En humla fångad en solig sommardag.

En gammal och kär tradition

Fotot längst ner till vänster har Velika Mindeva tagit. Annars är det mina foton.

Marknadsdag i Sannerud, det vill man inte missa! Vi kom iväg, fast lite sent, Ve, Maken och jag. Det bästa med marken är att man träffar bekanta, både gamla och unga. Jag träffade lilla Stina, 4 månader, för första gången. En annan bekant var den gröna Anglian som stod parkerad på SprängarHelges gräsmatta. En sådan var pappas första bil, bilen som farmor kallade Drömbilen.

Gomorron! Maggan fem år har sovit gott i Drömbilen.

Den hade tygtak, så när det regnade fick jag sitta i baksätet med regnkappa och sydväst. På bilden ovan har pappa spänt upp ett skyddande tak över bilen ifall det skulle regna på natten.

Maken fick sina lakritsremmar och Ve sina marknadskarameller. Jag köpte en gardinkappa för 30 kronor. Vi drack gott kaffe och åt äppelkaka i solen och allt var precis som det ska vara en marknadsdag i Sannerud.

Fotoutmaningen 11: Svart-vitt

Foto: Barbro Lindskog (förmodligen)

De svart-vita fotona är ofta de finaste och står sig bäst genom åren. Bland min pappa Olles fotografier har jag här en favorit. Det är mammas väninnor Ulla och Torborg på promenad på Djäkneberget i Västerås med sina barn. Hon med vit rosett i håret är jag.

När jag var tonåring var det inne att klä sig svart-vitt. Det kallades Op-mode. Jag satte svarta band på min vita konfirmationsdräkt, hade svartvita clips i öronen och vita Corrège-stövlar på fötterna. Och kände mig mycket snygg och modern. Fast plaststövlarna var täta och obekväma. Det var skönt när man fick sparka av sig dem.

Bild från nätet

Vardag igen

Nu är glada julen slut, slut, slut. Julegranen bäres ut, ut, ut.

Här är en lite skruttig bild från -64 eller -65, där mamma, mina systrar och jag dansar ut julen.

Idag håller Maken och jag på att montera ner julen också. Det känns lika bra varje år att fräscha till i stugan och vänta på vårljuset.

Idag börjar ni era jobb och skolor igen, många av er. Och jag ska jobba på Kupan om ett litet tag. Det ska bli roligt och Maken ska börja träningen med Tivedspojkarna i kväll. Det är lite skönt när det blir vardag igen.

Hittade en annan bild i fotoskatten efter pappa Olle. Här är jag inte gammal:



Fotot är taget högst uppe på "nya" vattentornet i Västerås, där det var servering.





Om jag skulle ta och svara på enkäten själv:

1) Vad läste du senast?
Nerikes Allehanda

2) Vilken film såg du sist du var på bio?
"Hur många kramar finns i världen"

3) Har du avgivit något nyårslöfte?
Nej, ingen idé. Men jag har intentioner...

4) Vad ser du mest fram emot under 2014?
Våren och möten med dem jag tycker om

5) Vilket café/restaurang besökte du senast?
Enelly´s på nyårsafton med hela familjen

6) När skrattade du senast?
Igår, åt Eva Rydberg i en dokumentär om henne. Farsen från Fredriksdalsteatern däremot var inte mycket att skratta åt.

7) Vad åt du senast?
Frukost

Hur ser din lista ut?

Bästisar

Mamma Barbro i svampskogen

Maken är på ett seminarium idag och jag har varit hemma och stökat. När jag ledsnade på det satte jag mig att titta på bildskatten som min pappa lämnat efter sig.

Hittade bland annat dessa härliga bilder, som slår an en ljuv ton i hjärtat.

Här är mammas bästisar, Ulla och Torborg, med sina barn på promenad på Djäkneberget i Västerås. Jag har en vit rosett i håret och äter päron, eller kanske päronglass. Kan det vara lillasyster S i vagnen, månne? Jag kan inte påminna mig att jag sett den här bilden förut. Men den får mig att minnas.

En vinter för ännu längre sedan

Här står mors lille Olle i skogen. Det är pappa och hans mamma Agnes. Året kan vara 1918 kallt.

Vilka vackra kläder Agnes hade! Och en muff att värma händerna i. Om Agnes har jag berättat tidigare.

En jul för länge, länge sedan

Om ni inte misstycker: Jag måste få visa er denna festliga bild ur min nyfunna fotoskatt. Jag skrattar gott varje gång jag tittar på den. Det är en jul för över femtio år sedan. Jag och mina små systrar sitter uppradade framför den rufsiga granen. Vi sitter där med julklappar vi fått. För min del var det hästböcker: Jill rider igen, t ex. Söta syster S har fått en stor blunddocka och minstingen Lilla L ser mycket uppspelt ut över sitt kulband i plast.

TVn i bakgrunden visade förmodligen redan på den tiden Kalle och hans Vänner. Det första barnprogram jag såg på den apparaten var Sotlugg och Linlugg, trolldockor i en skog. Mycket spännande tyckte jag då. Andy Pandy och Felinda-skolan var lite barnsligare.

Nej, nu ska jag samla ihop mig och åka ner till ett Andrum i vår vackra gamla kyrka.

Ha det så gott!

Nyupptäckt bildskatt

 

Maken har scannat in en massa negativ, fotografier som min pappa Olle tagit. Åh, så roligt att få se dessa bilder. Vissa har jag aldrig sett, vissa ser jag igen. Dessa två har jag aldrig sett förut.

Ovan står jag i röd overall utanför vår villa. Det är i början av sextiotalet. Lägg märke till stolen! Stommen var svart och "plastrepen" var gula.

Här är ett foto på mamma Barbro och mig i hemmet på Skogsvägen. Eftermiddagssolen lyser in i vrån, där pappas luta och radion har hedersplatser. Vi ser ut att ha det mysigt, mamma och jag.