Regnbågar och snöflingor

God morgon!

Det är tid för regnbågar och vackra soluppgångar. Flickorna V var här i veckan och skapade egna regnbågar med hjälp av såpbubblor.

Familjen firade Pe som fyllde år med att gå på restaurang och äta gott och sedan umgås hemma hos oss. - Nu ska jag göra en Farmor Maggan, sa Eli och fotade maten. Hmmm!

Nåja, hon kanske har rätt. Det här åt jag, Bún Thit Nuong - gott. Foto: Maggan

Som "roddare" till Tivedspôjkera körde jag utrustning och Maken till ett gig i Götene förra veckan. Vilken besvärlig väg! Från Mariestad och neråt var det ett enda stort vägbygge där man mötte långtradare i hårnålskurvor på smala vägbanor. I Götene blev vi väl mottagna av ett gäng SPFare och spelningen gick hur bra som helst.

I onsdags sken solen och då jobbade jag på Kupan med mina kompisar A och M. Lilla Må, som också brukar jobba då, hade tillfälligt rest till sydligare breddgrader. 

Dagen därpå var det mulet och grått och nu, på Långfredagen, singlar det till och med ned snöflingor från skyn. Vi har fortfarande kvar domherrarna som kalasar på de sista solrosfröna i fågelhuset. Kajorna har käkat upp talgbollarna redan. 

Om jag hinner ska jag läsa Påskekrim. Fick en efterlängtad bok i brevlådan. Det är Carina Burmans Bittert, amore, uppföljaren till Döden tar semester.

Men jag tvivlar starkt på att det blir några stunder för läsning. Flickorna V kommer nämligen tillbaka för att fira påsk med oss. Det ser jag fram emot!

Glad Påsk!

En hälsning från den lilla galliska byn

God morgon!

Ny vecka och ny månad. Det är dags för en liten uppdatering om vad som tilldragit sig sedan sist. Omvärlden är skrämmande och mörk, men välkommen till min bubbla.

Bilden ovan är inte från den lilla galliska byn, där snön snabbt drar sig tillbaka och tranorna skriar. Nej den ska illustrera en av de två biofilmer jag sett under förra veckan, Wurthering Heights. Kompisen och jag tillsammans med kanske sex andra damer fick se vidunderliga vyer och stor passion på bioduken. Nästa söndag kväll var biosalongen nästan fylld. Då gick den svenska filmen Grannfejden, som egentligen också är en film om kärlek. En feel-good-rulle med mycket medmänsklighet och humor.

På onsdagen åkte Maken och jag med på en busstur till Fjugesta där revykungen och hans dotter, Peter och Amanda Flack höll hov. Efter en god pyttipanna med rödbetor fick vi oss till livs anekdoter och kåserier om och av Torsten Ehrenmark. Mycket gemytligt!

Det var dags att fixa till kalufsen i veckan som gick. När jag kom hem från MP, min duktiga frisör, tog jag ett foto framför hallspegeln. Eftersom jag sent omsider laddat ner ChatGPT förvandlade jag bilden till olika versioner av mig själv: den glamorösa, den maktgalna, den mysiga och den hemvävda.

Det allra bästa på veckan var att ha Pe och hans döttrar hos oss under söndagen. Det är fint att få umgås en stund, även om det inte blir så jättelänge. 

Vi hann med två omgångar av familjespelet Spite & Malice. Lilla Ve och farmor spelade i lag. Det ska böjas i tid ....

En lugn stund i soffhörnet med Lilla Ve, dockorna Pelle och Bella och apfamiljen. Här i trängseln trivs farmor Maggan! 

Ha det så gott!

En helt vanlig oktobervecka

God morgon!

Nu har det gått en och en halv vecka sedan vi landade på fosterjorden och jag har landat även själsligen. Veckan har varit full av aktiviteter. 

Det var ett strålande höstväder på Tacksägelsedagen. Efter att jag varit i kyrkan, som var fylld med barn, konfirmander och vuxna och på kyrkkaffe med diakonigruppens läckra kakbuffé, så drog Maken och jag iväg ut på Närkeslätten. Jag ville fånga höstlöv på bild medan tid var.

Vi rastade vid Viby hembygdsgård där vi drack vårt medhavda kaffe och åkte sedan vidare på småvägar. Vi tittade in hos yngste sonen, Pe. Farmor Maggan fick litet kvalitetstid med Lilla V, som snart fyller 3 år.

Bild lånad av Sydnärkenytt

En ny landskapscirkel startade på måndagen. Denna gång är målet Bohuslän någon gång nästa försommar. På tisdagen gjorde jag en intervju för Bodarne-Magazinet på Skogskyrkogården.

På onsdagen jobbade jag på Kupan igen. Roligt att träffa stamkunderna, som kommer från när och fjärran. Sydnärkenytt var på plats denna dag och gjorde ett fint reportage från (nästan) alla secondhand-butiker på orten. 

På torsdagen var Maken och jag på Hembygdskväll på Laxå Herrgård. Författaren Lars Jarnhammar berättade om sin senaste bok, "Doften av ylle", som handlar om en lagårdspiga, Carolina på Lassåna bruk. Carolina har existerat i verkligheten och i sina efterforskningar hittade Lars en ung släkting till henne, AnnaLena Stolt, som satt i publiken denna kväll.

På fredagen var det dags för den årliga Oktoberfesten för ortens alla seniorer. Ingenting saknades: Tyrolerhatt, Fågeldansen, Apfelstrudel, Surkål ....

Kort sagt, det har varit en helt vanlig oktobervecka i den lilla galliska byn!

Glimtar från veckan som gått

God morgon!

Ny vecka! Nya beröm! Som en chef på jobbet sa om måndagarna. Vi får se vad denna vecka har att  bjuda på. 

I förra veckan fick vi i PRO-Vetarna beröm får vår insats i Uppsala och fick varsin vacker ros på medlemsmötet. Det kändes trevligt. 

En annan trevlig händelse i veckan som gått var utflykten med mina två väninnor. Vi åt lunch på Viiiby Krog och så gjorde vi en repa runt den närkingska landsbygden. Det blev stopp i Tångeråsa, Kvistbro, Mullhyttan och en avstickare till Bäckatorp. 

I helgen har vi haft "ungarna" hemma. Snacka om kvalitetstid! Vi fick mycket hjälp i trädgården. Här ovan av två vingårdsarbeterskor. Joy klippte och trimmade gräset. Pe tog sig an den rostiga grillen och rengjorde den, innan han grillade lunchen för oss alla åtta! 

Rätt var det var hade helgen gått och det var dags att säga Hej då! 

 

Hej då blev det också till Downtown Abbey. 

Filmen Downtown Abbey The grand finale hade premiär igår och gick minsann upp på bion i vår lilla stad också. Vi var ett bra gäng, kanske mest damer, som tog adjö av de härliga personerna och miljöerna i dåtidens England.

Jag tänkte mycket på min mamma som jobbade downstairs på ett engelskt gods i slutet av fyrtiotalet. Det har jag berättat om här.

Ha nu en fin vecka!

Lapp på luckan

 God morgon!

Vårens begivenhet i vår lilla stad - Mannekänguppvisning med kläder från Mathildas - blev en stor succé igen. Denna gång var biljetterna utsålda och stadens damer hade gått man ur huse (och faktiskt några modiga män också) för att se vad man ska ha på sig i vår och sommar. Det var idel bekanta som promenerade fram på catwalken. 

Denna vecka är verkligen innehållsrik. Den började bra med finalen i distriktsmästerskapet i frågesportstävlingen PRO-Vetarna. 

I strålande sol åkte vi in till La Stada, nogsamt undvikande trafikkaoset utanför Marieberg, och kom fram till lokalen, en källare under ICA Nära. Jag var den sista tävlanden på plats och då var det en kvart kvar innan det började.

Frågorna passade oss rätt bra, för vi ledde från start till mål, men med endast en poäng till godo före tvåan Rockhammar. Frågor och svar hittar du här. Nu går vi vidare och möter Mellansveriges frågesportare i augusti. 

Lite hjälp med träningen fick jag av Lilla V på söndagen. Vi körde ett Memo, eller "pyssel", som hon kallade det. 

Tivedspôjkera var hemma hos oss och tränade på tisdagen och jag såg till att de fick sin gofika. Och igår, onsdag, var det dags för jobb på Kupan igen. 

Idag förbereder jag mig för ett årsmöte med en seniorklubb.

Ja, vem har sagt att pensionärslivet är lugnt och stilla?

undrar

Maggan

Aprilväder, påskekrim och hänt i veckan

Sicket aprilväder vi har! Varmt och skönt endera dagen, som i tisdags då jag fotade den här skönheten på Casselgatan, eller grått och regnigt som idag påskdagen 2025. 

Vi gamlingar är ensamma i huset, "ungarna" är krassliga, och jag har passat på att läsa ut en spännande  kriminalroman av Sara Strömberg. Skinn heter den och är nervpirrande och skickligt uppbyggd. Läsaren vet många gånger mer än bokens huvudperson, Vera, lokalreporter på Jämtlandsposten som börjat nysta i en otäck händelse i Storlien för tjugoåtta år sedan.

Vad har hänt sedan sist då, undrar du kanske.

Jo, för en vecka sedan var det först Vårfest för SPF i Casselgården och dagen därpå förvandlades den stora salen till den årliga Påskbasaren. Diakonigruppen stod för lottvinsterna och brödet som serverades på caféet. Själv hade jag bakat en hiskeligt grön långpannekaka med nutella och kakao i smeten. Den fick bra betyg av en ung cafégäst.

Dagen därpå var vi tre damer som letade oss fram på småvägar till Kräcklingegården. Fast vi var tjugofem minuter tidiga var det fullt med folk på plats. Nerikes Allehanda hade skrivit en artikel om journalisten och författaren Helena Höjenberg, som skulle berätta om Alfred Nobel i Paris. - Intressant, tyckte vi. Det gjorde alla andra också! Det blev en mycket trevlig föreläsning och i pausen fick vi de läckraste småkakor till kaffet.

A pro på Nerikes Allehanda, eller NA som vi säger till vardags, så ståtade systersonen på första sidan på del 2 i måndags. Han hade fått det ärofulla uppdraget att designa Postnords nya frimärken. Serien heter Känslorna utanpå och är ett gäng härliga emojis, som man bara blir glad av att se. 

Önskar dig nu en riktigt god och glad fortsättning på påsken!

Maggan

Ljuspunkter från veckan som gått

God morgon!

Nu hänger stjärnan från Nås där igen och påminner om att det snart är jul. Den inköptes en solig sommardag när Maken och jag var med på en landskapsresa till Dalarna för många år sedan.

Ljuspunkter under veckan:

Måndag: Hjälp av kompisen AP att få stora bilen till verkstaden

Tisdag: Kafferep hos AÅ som bakat kakor enligt recept ur "Sju sorters kakor" från 1951.

Onsdag: Rolig arbetsdag på Röda Korsets Kupan

Torsdag: Gymmade med seniorer, fått amaryllis från SPF

Fredag: My och Lekebergs Gospelkör höll igång i kyrkan och sedan åt vi Gubbrörans goda julmat

Lördag: Vännerna T och K tittade in på adventsfika. T hade lagat Majongskrinet så fint!

Söndag: Festlig första advent i kyrkan då vi välkomnade Sanna och Karin som kyrkvärdar.

Nu har vi precis gått in i en ny vecka och en ny månad. Maken mår mycket bättre nu efter sin pärs. Skönt att doktorn kunde hitta och lindra det onda. 

Ha det nu så gott!

Fotnot:

Bild från i förrgår. Aj, aj

Pärlbåtar och knappar

En vecka har gått sedan vi satt i det här ombonade vardagsrummet medan skymningen blånade över Undens is. Maken och K lät fingrarna löpa över tangenterna, en födelsedagsvisa till vår fina väninna.

På söndagseftermiddagen gick jag och några vänner på bio. Vi såg "Den sista resan", en film av Filip och Fredrik. Den kändes äkta och berörde mig, kanske delvis för att jag också är något av en frankofil. Filip och hans gamla pappa Lars bjöd verkligen på sig själva och sin relation. Starkast i filmen var när många elever i en videoinspelning tackade läraren Lars för att han "sett" dem och trott på dem. Då var tårarna nära.

På måndagen var det dags för PRO-vetarna igen. Eftersom vårt Laxå-lag vann förra årets första deltävling, hölls bataljen på hemmaplan i Casselgården. Den gången slog vi Kumla 1 med fyra poäng. Denna gång fick de revansch. Vi kom på andra plats, fem poäng efter Kumla 1. Frågorna var som sig bör svåra och handlade om allt mellan himmel och jord. Första frågan handlade om djur. Vad är en pärlbåt, en lyktbärare och en bengal? Klarar du det?

På Kupan var kommersen igång. Många kunder tittade in, fyndade och slog sig ner en stund vid fikabordet. 

En dam kom med två stora metallskrin. I dem hade hon sorterat knappar i alla regnbågens färger. Hon hade läst i NA om sygruppen som håller på att startas upp och ville skänka sin samling till den. Vilken skatt!

Det är inte så dumt att vara pensionär. Då kan man gå på föreläsning mitt på dagen. Efter "jobbet" på Kupan var det dags att ge sig iväg till Sydamerika. Ortens omtyckta spanska- och jumpalärare berättade i ord och bild om sina spännande resor på andra sidan jordklotet. Så himla behändigt sätt att ta sig upp till Titicacasjön och ut på klipputsprången på Dödens Väg i Bolivia. För mig svindlar det bara att titta på bilder.

Nej, dags att sluta för denna gång. Maken och jag ska alldeles snart ge oss iväg till den stora skogen Tiveden igen, för tredje gången denna vecka. Vi hörs!

En marsvecka i den lilla galliska byn

Det är lördag morgon i början av mars. Klockan är snart sju och det har börjat ljusna. Faktum är att man så smått börjar ana vår.

Jag tänker tillbaka på en helt vanlig vecka i den lilla galliska byn med omnejd. Så här kan den te sig:

Måndag

Landskapscirkeln om Skåne avslutades med god dryck och kanapéer. Tänk att redan före klockan 11.00 på förmiddagen dricka ett glas Skåne!

Detta hindrade mig inte att sätta mig i bilen och fara till flickorna V för en stunds umgänge, vårpromenad och gofika. (Obs: Det finns alkoholfri Skåne, så det så!)

Tisdag

Dags för den årliga träffen med lillasyster i La Stada. Lite småsnål vind, men värme inombords. Vi hann prata, shoppa och äta sushi innan det blev dags att sätta sig på tåget tillbaka till den lilla galliska byn.

Onsdag

På onsdagarna jobbar jag på Röda Korsets secondhandbutik Kupan. Denna dag utan min vapendragare A som var på besök hos barnbarnen.

Bilderna är från ett tidigare tillfälle.

Torsdag

Bokcirkel på morgonen tillsammans med kulturdamerna, så trevligt. Vi pratar om boken vi just läst och en massa annat också, förstås.

Mina fötter fick en välbehövlig behandling av duktiga Emma. Nu går jag som på moln igen.

Dagen avslutades med bankbesök i Kumla med min granne. När det var dags att vända kosan hemåt igen stod solen lågt, så det blev solglasögon på.

Fredag

Internationella kvinnodagen firades med ett gäng väninnor på Grindstugan. Jag beställde en Pizza Africana för ovanlighetens skull.

Frida Kahlo får vara med på ett hörn. Det var pusslet jag la på datorn på morgonen. Tyckte att den bilden passade bra den 8 mars.

Tjingeling!

På hal is

God morgon!

En ny vecka har förrunnit. Blåst, nysnö och regn bearbetar det tjocka snötäcket, som undan för undan sjunker ihop. Glansisen blänker på alla plogade och skottade ytor. Det gäller att ta sig fram försiktigt, med broddar under fötterna. 

Igår eftermiddag åkte vi, ett gäng, på en hal, isig skogsväg till en liten krog/lanthandel mitt i urskogen. Den har fått en fin utmärkelse som 2023 års Butikrestaurang på en gala i Stockholm i november.

Det blev en mysig middag då jag njöt av både maten, miljön och sällskapet. 

Förra lördagen firade vi ett försenat nyår med våra vänner Sten och T-S. Vi har en urgammal tradition att skåla in det nya året med dem, men detta år var vi krassliga, så firandet fick skjutas fram några veckor.

På söndagen spelade Tivedspôjkera i Finnerödja kyrka och på tisdagen fyllde de vårt lilla hus med välljud, eftersom de förlagt veckoträningen hos oss. Jag blir marinerad med musik. De spelade Födelsedagsvals för Mona på min begäran. Mmmm...

Veckan har innehållit jobb på Kupan och bokcirkel för min del, medan Maken frossade på grisfötter med likasinnade en kväll. På fredagarna går vi ut och äter lunch och spelar sedan bingo i några timmar med ett gäng trevliga pensionärer. En "nästangranne" fyllde 80 år och vi var där och gratulerade en eftermiddag. Hans fru är en överdängare på goda tårtor och bakelser (se vad vi fick smaka på bilden nederst till höger).

Bild från den 14 januari, Foto: Jan Wallgren

Nu är det tidig söndagsmorgon och jag ska göra mig iordning för att tjänstgöra som kyrkvärd i Ramundeboda vackra kyrka. Nästa år blir det tjugo år sedan jag fick det fina uppdraget. Tiden rusar fram!

Ha det!

PS: Apropå hal is: Så här såg vår gårdsplan ut för några dagar sedan. Nu är den mesta isen borta.

Huvudsaken

Året var 2003. Det var maj månad och våra vänner A och U gjorde oss sällskap till Barcelona. Där bodde vi några dagar på ett hotell nära paradgatan Las Ramblas och "gjorde" sedan Barcelona grundligt. Naturligtvis klättrade vi upp i Gaudi-huset och besökte hans verk katedralen La Sagrada Familia. Vi shoppade förstås och gjorde en del fynd. I en mörk gränd låg en exklusiv hattaffär, där våra herrar dök in. Ut kom de, iförda varsin snitsig ljus stråhatt.

Sedan dess har den hatten varit en favorit för Maken om somrarna, speciellt när Tivedspôjkera haft sina spelningar. Men hatten tog stryk till slut, den började sloka och se sjangserad ut. Då var det jag som sa stopp: Den hatten har gjort sitt! Det är väl ingen slokhatt, heller!

Igår passade vi på att leta efter en ersättare, eftersom en sommarspelning för "pojkarna" närmar sig. Och till slut, efter spring i flera butiker, hittade vi en hatt som får duga.

Nu har vi lagt juni bakom oss. Den sista veckan bjöd på hetta och sol, men även på ett och annat åskregn. På tisdagen när jag just varit och handlat öppnade sig himlens portar och det vräkte ner. Jag blev sittande i bilen med mina pappkassar en lång stund, innan det lugnade sig och jag kunde skynda in.

Syster och svåger kom förbi på väg till Bohuslän. Med sig hade syrran de här fina rosenvantarna, som hon stickat åt mig. Visst är de vackra! De ska jag ta fram ur byrålådan när jag ska ut på vinterpromenad.

Ibland kan man köpa hatt, även på Kupan. Den här mannen ovan blev själaglad över sitt fynd, en tropikhjälm av strå. Det var full fart under de tre timmar vi hade öppet i onsdags. Vi var helt slut, AP och jag, när vi låste efter sista kunden.

Både tisdag och torsdag var AP och jag ansvariga för det hembakta kaffebrödet vid "sommarkyrkan", en stunds gemenskap med allsång och fika i kyrkparken. Jag passade på att intervjua diakonen för kyrkobladet Bodarne-Magazinet innan hon gick på semester.

Ta hand om dig!