Best of January 2025

Hej där!

Har du saknat mig? Det var ju jättelänge sedan jag skrev här. Blogglusten försvann, i alla fall tillfälligt. 

Idag är det en inomhusdag. Gul varning är utfärdad för kraftigt snöfall och underkylt regn. Då är det skönt att vara pensionär och inte behöva streta ut. Jag lagade oss en god lunch: Torsk under krispigt täcke och så har vi tittat på skidskytte.

Januari månad är lång och mörk, men det finns ljuspunkter:

• Vackra soluppgångar
• Tulpaner
• Fina pratstunder med vänner, nära och kära
• Thé och en god bok (Just nu Jerusalem av Lagerlöf)
• Citrusfrukter

Verksamheten på Kupan har kommit igång och vi har full snurr där. Maken har spelningar med Tivedspôjkera, senast igår på lunchkonsert i kyrkan. Och på måndag spelar de igen på eftermiddagscaféet på Casselgården. På bilden nedan övar de för fullt.

Foto: Eva Broman

Min kompis AP har fyllt jämna år. - 30 säger hennes yngsta barnbarn. Men då rättar storasyster: - Nej, 100 minus 30! 

Kan det stämma? undrar man, troligen är hon någonstans däremellan.

Sedan har vi haft den traditionella Alfabet-bataljen med A från A-sund. Vi har en pågående turnering sedan 2006, denna gång höll vi till hemma hos oss i den lilla galliska byn.

Hoppas att du har det bra där ute! Titta gärna in här igen. Kanske blogglusten har kommit tillbaka!

Maggan

God fortsättning på det nya året!

Blå skymning över Smeddammen

God fortsättning på de nya året!

År 2024 startade lite knackig för oss gamlingar. Snuva, hosta och trötthet fick oss att ställa in både nyårs- och trettondagsfirande. Så man får hoppas att fortsättningen blir bättre än starten.

Vi har idkat vintersport från TV-soffan, ätit apelsin och tittat på skidskytte och Tour de Ski, insvepta i varma plädar. När det var som kallast ute, minus 25 grader, var det 18 grader inomhus. 

Nu har det svängt. Snö, sol och bara några minusgrader. Jag gjorde den första arbetsdagen på Kupan igår, skönt att vara igång. Och idag är det dags för bokcirkeln. Ser fram emot att träffa "kulturdamerna" igen!

Strax innan solnedgången igår var himlen alldeles randig; rosa, blekblått, lila och orange. Det var jag tvungen att fota, förstås. Grannens hund skällde på mig bakom planket. Tyckte väl att jag agerade mystiskt. 

Ha det!

Hänt i veckan: Paltkoma och lokalhistoria

Gokväll!

Bilden ovan tog jag för fem dagar sedan. Idag är det barmark igen. Dagarna rullar undan rätt snabbt ändå, det kunde jag och Emma på fotvården konstatera när jag satt uppspetad i en hennes stol i förmiddags. Och skönt är väl det. Februari får gärna rulla undan lite kvickt också, inte mig emot.

Vad har hänt sedan sist? Jo, vi blev bjudna på semlor en eftermiddag hos nästgårdsgrannarna. Mums fillibabba! Något annat gott fick jag igår när Maken tog fram stora syltgrytan och kokade pitepalt. Han  längtade efter sin barndoms favoriträtt. Med skirat smör och rårörda lingon smakade det finemang. Men det är mat för skogshuggare. Efter en palt blir man tvärmätt.

Sedan har vi haft den första föreläsningen för året, anordnad av oss som är kvar i föreningen. 

Kenneth Lantz berättade om den magiska platsen Ramundeboda vid Bodarnesjön. Han tog oss med på en tidsresa från järnåldern fram till Gustav Vasas regeringstid och vi fick vandra längs Tiwägen med både munkar och kungar. Det känns bara så tomt att inte vännen E-K, vår tidigare ordförande, finns med oss längre.

I helgen är det fågelräkningen Vinterfåglar inpå knuten. Igår hade vi stjärtmesarna här igen. Hoppas att de kommer tillbaka så att jag får rapportera dem, för jag tänkte vara med. Jag får kanske räkna in:

talgoxar

blåmesar

entitor

stjärtmesar

nötväckor

skator (fast dem ska man nog inte räkna)

Det vore ju roligt med några domherrar också. Man ju alltid hoppas på det.

Det lackar mot jul

I morse spejade jag ut genom fönstret när började dagas. Ett fint snötäcke hade lagt sig över gräsmattan. Temperaturen ligger nu kring nollan från att för några dagar sedan legat på bistra minus 20 grader. 

Mina julförberedelser går i maklig takt. Har hunnit få upp några julgardiner, köpt de flesta julklapparna och skrivit några julhälsningar. Men julbröden ska jag baka idag, tänkte jag.

Igår satt jag en stund i tandläkarstolen i Kumla och fick det glada beskedet: Inga hål, det ser bra ut. Det firade jag med Maken och kompisen A från A-sund på kondiset i närheten. Sedan raka spåret till uppsjungning med kören på Servicehuset. Vi fick varma applåder av den lilla skara som kommit för att lyssna på oss.

Det två nedersta bilderna i collaget visar att det minsann blivit andra bullar också under dagarna som just gått. B-M höll ett sammanträde hemma hos sig och hade bullat upp ordentligt. Det hade också Mellas pappa och mamma gjort, eftersom Mella fyllde 2 år den här vinterdagen och vi var bjuda på kalas. Mellas mamma är rund om magen, (för många bullar eller en bulle i ugnen?)

Igår kom ett paket i brevlådan. Det var en omgång bloggböcker som jag beställt av mina blogginlägg mellan november 2020 - november 2021. Nu har jag 15 böcker av Maggans Blogg i bokhyllan. Roligt att ha kvar och minnas. 

Trevlig helg,
önskar Maggan

Hälsning i skymningen

 Jag tittar in till er så här på söndagskvällen. Hoppas att ni har det bra! 

Tänk vilket väderomslag under de senaste dagarna! Från vargavinter med kyla och snö, via glashala vägar till dagsmeja och våraning. Allt under några dagar. 

Jag köpte en ny vaxduk till köket för att komma i vårstämning. Kanske lite "too much"? Fiskgratängen igår blev en succé, torskrygg, dill, räkor, ost, citronskvätt och sauce Bechamel. 

VM i Skidskytte har varit så spännande i veckan. Vilka duktiga idrottare vi har! Man får inte ha dåliga nerver när man ska tävla i skidskytte. Och inte när man ska titta på, heller!

Nu lägger vi denna vecka bakom oss och tar itu med vecka 8, sportlovsveckan!

Sportlov på 60-talet, Syster S, kompis E, jag och lillasyster L (utan korv?)

På ett sportlov för länge sedan i Västmanland. Då åt man också korv, som vi gjorde i onsdags tillsammans med ett gäng "nygamla".

Vi ses!

Med hjärtat i halsgropen på Alla Hjärtans dag

Det blev ingen fredagsutflykt i veckan, men däremot en härlig tur idag i solskenet. Det är bäst att passa på när solen flödar och det är alldeles lagom kallt. Vi styrde kosan mot Tivedsbygden. Långt därute på Undens is satt ett gäng pimpelfiskare, jag zoomade in så mycket jag kunde för att fånga dem på bild.  Längre bort var sjön helt öppen. 

Vi åkte genom den lilla byn Sannerud med sina faluröda hus, stengärdsgårdar och vita stenkyrka. Guldkorset på kyrktornet reflekterade solens strålar. Hemma igen åt vi resterna av gårdagens Ratatouille, idag ännu godare när den hade fått stå och "gosa till sig", som TV-kockarna brukar säga. Kålrabbi är ju jättegott, har jag just upptäckt!

Istället för att göra en utflykt på fredagen var vi på begravning för min goda väns pappa, en så fin och vänlig man som vi har haft glädjen att få träffa många gånger. Akten inleddes med mitt favoritstycke, Air av Bach, mjuka pulsslag framförda på cello och orgel. Det stora kyrkorummet i Finnerödja fylldes sedan av Ave Maria, sjungen av en man med en stor röst. Stunden blev vacker, innerlig och högtidlig. 

Här ovan är bilder från veckan som gått, vecka 6 anno 2021. Nyinköpta gardinlängder från Kupan (à 20:-/st), matbröd som Maken bakat, söndag vid Unden, kvällssol genom mitt fönster och sedan dagens outfit med hjärtat från Venedig i halsgropen.

Saknar mina barnbarn!

Stilleben och en dos nostalgi

Min syster målar det. Jag lever det. Stilleben = stilla liv. Just nu är det lite extra stilla, eftersom min högra fot svullnat upp till en bulle och är svår att tränga ner i vinterkängan. Ja, jag har varit på vårdcentralen för bedömning och väntar på provsvar. Jag har också fått medicin mot "restless legs", eftersom elaka stickningar under fotsulorna håller mig vaken om nätterna.

Fotona ovan, utom tulpanbuketten som är ett pusselmotiv, är tagna med mobilen under veckan. Peters fisksoppa smakar extra gott en kall vinterdag. Syster S skickade blomsterfrön, tänk när man kan få se blommor i trädgården igen!. Förmiddagssolen sken in på det blå stillebenet i etiennen som svärfar snickrat. Maken väntade i bilen medan jag handlade på ICA och bakom honom lyste vattentornet turkosblått. Ett annat stilleben i vardagsrummet är svart och blankt: En lyktgubbe, en lykta och en smed från Karlskoga delar bricka med ett fasanhuvud från Jylland. Brickan vann jag en gång på en konstutställning på biblioteket.

Nedslag i min dagbok

Fredagen den 6 juni 1969 var inget "stilleben". Det kan jag konstatera i den lilla röda fickdagboken. Hör bara:

Underbar dag, Soligt och fint. Tågade till Djäkneberget med fanan i spetsen. Efteråt jättebra jazzkonsert med Lasse Färnlöv och tre till. Fick verkliga applåder.

På eftermiddagen tog G, S och jag spruta mot tyfus-paratyfus. Det gjorde inte ont alls. (Vi skulle resa till Frankrike på sommarlovet, red. anm.)

På kvällen såg jag en helt uuunderbar show med Paul Jones i parken. Det var marvellous! Han kunde verkligen hålla oss fångna och ge utav sitt sitt generösa hjärta. 💖 Musikaliskt var det mycket hög klass på hans band "Mike Cottons" och på hans sång, munspelslåt och puksolon. Han fick oss alla att skratta, sjunga och klappa händer. 

Jag har var nog lite kär, det verkar så eller hur? Förresten, lite kär var man nog för jämnan, men föremålen växlade. Så här såg Paul Jones ut när det begav sig, idag är han 78 år:

Ja, ja! Det var tider det! Men det är inte så dumt nu heller.

Ha det!

Solens upp- och nedgång

Det börjar dagas allt tidigare. När jag lyfte blicken ut genom fönstret i morse, möttes jag av en helt ljuvlig rosa himmel. Och igår, den 31 januari, när jag hämtade tidningarna, hörde jag talgoxens försiktiga vårläte. Har du också hört det?

Det blev mycket sport igår, på TV det vill säga! Utför och uppför och på längden och tvären. Roligt när det kommer nya friska förmågor av heja på, som Linn och Oskar. Innan det var dags för den gastkramande handbollsfinalen, VM-matchen i Egypten mellan Sverige och Danmark, kände jag att jag måste ut och lufta på mig.

Jag hann precis till Undens strand när solen började sänka sig ner. Vattnet i bäcken vid Sågkvarn forsade ut i sjön och tillät inte isen att lägga sig till ro vid mynningen. Solen färgade snökristallerna röda och det blänkte i den gamla ladans fönster. Allt var tyst, iskallt och fridfullt. Nu saknade jag bara pärlugglans läte, hade varit pricken över i:et.

Januari månads glädjeämnen:

• Tulpaner
• Citrusfrukter
• Semlor
• Ljuset i horisonten

  

  Dagens pussel: Sunflowers av George Dunlop Leslie

Kosia

Så har den sista veckan i januari 2021 snart gått. Och ljuset dröjer sig kvar allt längre på eftermiddagen. Läkaren från USÖ ringde och gav Maken en skönt besked: - Proverna visar att tumören på tjocktarmen är helt borta och att det inte finns några metastaser. Uppcheckning om ett år.

Vi behövde lite av livets nödtorft, men det blev inte kortaste vägen till affären. Istället åkte vi några mil norrut. Solen sken på vita gärden. Här och där i skogsbrynen försökte rådjur krafsa fram något ätbart under snön. På sjön Möckeln hade isen lagt sig och pimpelfiskarna syntes bara som prickar ute i det vita. Vi åkte längs den vackra vägen på Kosia, östra sidan om sjön. Här bodde vi en gång i tiden, uppe i backen vid Valåsens Herrgård.

Hemfärd medan solen gick ner bakom taggig skogskant. På näthinnan ser jag svarta träsiluetter mot apelsinfärgad himmel, kameran kom aldrig fram.

Hemma smakade kaffe och semla gott, medan vi hejade på det svenska handbollslaget som dammade till favoriterna Frankrike. Yesss! I finalen möter Sverige Danmark. Det blir nog tufft!

Pusselmotiv av Paul Gustav Fischer Danmark

Roar mig med pussel på datorn och läsning när jag inte lagar mat eller städar.

Ha det så bra!

 

SJ, SJ gamle vän!

Hela himlen var fylld med snöflingor, stora som lapphandskar som man sa i min barndom. Och vi som skulle ta bilen in till La Stada för att fira födelsedagar på restaurang! Radiorösten pratade om snökaos och avåkningar och stopp i trafiken. På "fejan" varnade folk för besvärligt väglag. Jag samrådde med Maken och bokade sedan tågbiljetter istället. Tack och lov för SJ i sådana här fall.

Fram kom vi bekvämt och varmt. Sonen hämtade med sin nya bil och snart var vi samlade på den gemytliga restaurangen La Pampa.

Vi fick några timmar tillsammans, omtänksamt uppassade av fin personal. Vi firade våra två födelsedagsbarn, 11 och 76 år, åt mycket gott och jag njöt av ett glas av husets röda.

Sedan promenerade vi allesammans till perrongen och Maken och jag kunde tryggt och säkert färdas hemåt i vinterkvällen per tåg.

Idag är det ett riktigt innesittarväder, så då gör jag det.

Ha det!

Just nu eller nyss

En skön stund i stolen hos Maria har jag haft idag. Håret har fått en omgång, lite färg i hårbotten och ansning av topparna. Alltid härligt att låta sig bli ompysslad.

Minsann har vi fått snö här i södra Närke. Marken är hård och vitpudrad och det hjälper inte att solen lyser, snön ligger kvar lika väl. Fördelen är att det blir ljusare och vackrare. Nackdelen är att man får akta så man inte halkar. Bäst att spänna på sig halkskydden.

Fåglarna flockas runt fröautomaten, laddad med skalade solrosfrön. Men på bilden nedan fastnade endast en liten pippi. Han sitter på räcket och ser lite fundersam ut. Smälter väl maten?

Ikväll blir det hembygdskväll på Casselgården. Maken ska berätta och visa bilder om Gamla Närkeminnen. Det börjar kl 18.00. Välkommen!

Sportlovsaktiviteter

God morgon!

Det är sportlovsvecka och idag ska jag och Lillasyster L göra vår sedvanliga tur till La Stada för att förlusta oss. Vi tar tåget från varsitt håll och möts på centralstationen. Ovan är en bild på Laxås fina station. Bilden är tagen i onsdags, som var en härlig och solig vårvinterdag. Jag var på uppdrag som reporter och i nästa Sydnärkenytt kan man läsa resultatet.

Veckan började med ett tandläkarbesök tidigt på morgonen och nu har jag en tand mindre i munnen. Fast att det har gått några dagar sedan tandläkarAnton drog ut den, så pulserar och värker det, speciellt på natten. Fantomsmärtor?

Annars så har jag berättat om vår vårliga Skottlandsresa på Föreläsningsföreningen. Det kom hela 55 personer, nästan fullsatt med andra ord. Flera blev sugna på att resa till Skottland. Jag kan kanske kalla mig "influencer" nu? Avslutningsvis visade jag en bild på Maken, iförd kilt. Han är ju hälften skotte, hälften Göteborgare. Och kilten finns kvar och kunde förevisas även den! Det är fin kvalitet på den skotska ullen!

Ta det lugnt i backen idag!

Grå gryning och eldröd solnedgång

Snön kom och genast blev världen vackrare. Tog med mig kameran när jag gick till den gula brevlådan med julkorten. Bilden ovan kunde vara svartvit om det inte vore för den röda bilen och den gula lampan på lyktstolpen.

Solen var på väg ner redan vid tretiden. Då sprakade himlen i de häftigaste färger.

I morse vaknade jag redan vid fyra och kunde inte somna om. Tänkte på allt som ska göras innan jul. Så jag klev upp och skrev klart brev och julkort och slog in julklappar. Sitter fortfarande i morgonrocken efter fyra timmar, men nu måste jag in i duschen. Marsch pannkaka!!!

Referat av sportlovsdag i La Stada

Inspirerad som jag är av OS-sändningarna  från Pyeongchang låter jag mig intervjuas av en reporter:

- Nå, Maggan, hur känns det idag efter sportlovsdagen i La Stada?

- Jo, jag är mycket nöjd!

- Ta oss igenom dagen!

- Delade tågkupé med små barn som skulle till mormor i Kumla, respektive farfar i Arboga. Mötte min syster på centralen i La Stada och promenerade upp till Husets Café, där Em jobbar. Det blev mumsiga våfflor och trevligt småsnack. Tittade på idrottshistoriska bilder och knatade ut i den gråkalla fredagsförmiddagen. Änderna vinterbadade i Svartån. Wadköping lockade med butiker och fotoutställning om pappalediga herrar.

Släntrade över Sveriges vackraste stadspark, om några månader står magnoliorna i blom, och in till caféet och lunchstället, där vi intog varsin bakad potatis. Skönt att ta halvtidsvila där, hinna dricka vatten och känna dofterna av vintervilande växter i växthusen.

Spurtade sedan till Holmqvists där jag fick en synundersökning av min jämnårige optiker, som jag gått hos sedan 1983. Att vi börjar bli gamla fick jag känna på. När vi skulle prova ut ny styrka till glasögon, såg jag absolut ingenting på tavlan framför mig. Hur stora bokstäverna än var! Har jag blivit ett sådant blindstyre? Men så kom Gunnar på att han glömt ta ur mina linser. Med både linser och glasögon såg jag bara ett töcken.

Jag återupptäckte min favoritklädesaffär och shoppade loss, innan det var dags för Kaffe Latte vid Espresso House. Syrran tog tåget norrut, ett tåg som förresten hette Kata Dalström! Ett SMS hade kommit in att mitt tåg var inställt p g a fordonsskada men att jag kunde ta ett tåg, 1891, en kvart senare för att sedan byta i Hallsberg. Det var bara det att det tåget inte släppte på några passagerare, bara av.  En stund senare hörde jag en högtalarröst annonsera om ett nytt tåg i rätt riktning, så jag galopperade längs perrongen och kom med det välmatade tåget. Hamnade med en farfar och två sportlovslediga pojkar som ville spela Uno med honom. I Hallsberg väntade inringde Maken, så vi kunde tillryggalägga sista biten in i mål i en varm bil. Hemma!

Idag firar Maken och jag 45-årig förlovningsdag och jag fick de här vackra rosorna i morse:

Trevlig helg, önskar

Maggan

Härlig söndag med trist avslutning

En snöig söndag blev det och Lilla Lila och jag tog en promenad runt kullen i närområdet. Hon knatade på för egen maskin och höll god takt.

Ibland stannade hon och studerade en fågel, ett hus. Världen är förunderligt stor när man är ett år och nio månader.

På kvällen när Lilla Lila och Pappa Pe var tillbaka hemma hos sig, så började jag må rejält illa. Natten som följde var den värsta jag upplevt. När morgonen kom var jag som en urvriden trasa. Usch och fy! Så igår och idag tar jag det mycket lugnt hemma och vilar och dricker te och blåbärssoppa och äter skorpor.

Ännu mer snö

Idag var det redaktionsmöte på Casselgården. Vi planerar vårnumret av Bodarne-Magazinet. Efteråt tog jag ett varv i kyrkparken. Jisses vad vackert! De höga, gamla träden är översållade av snökristaller. Intill kyrkväggen hade en fågel stått och trampat och gjort tydliga avtryck, riktiga kråksparkar.

Jag gick ut i god tid innan mötet för att skotta fram bilen, men det var ändå knappt att jag hann. Man skulle ha haft en sådan där bil som ruskar på sig, som den i TV-reklamen.

Foto: Marianne Holmström

Igår kväll bjöd Marianne Holmström och Föreläsningsföreningen på en resa till Yellowstone. Så bekvämt att kunna sitta i hörsalen i Laxå och färdas tvärs över jordklotet och gå på upptäcktsfärd bland bufflar och björnar i ett hisnande vackert landskap med gejsrar, glödande aspskogar, heta källor, mäktiga snöklädda berg och vattenfall. Marianne visade sina fantastiska bilder från den tio dagars fotoresa hon gjorde i höstas. Hon är suverän med sin kamera! På söndag den 21 januari kl 19:00 sänder TV2 en dokumentär från Yellowstone. Det får vi inte missa!

Snö

Så här ser det ut i Laxå idag. När jag drog upp rullgardinen kl 08.00, fick jag den här fantastiska utsikten. Det märktes inte att plogbilen jobbat för högtryck sent igår kväll. Snön har vräkt ner under natten.

Det hindrade inte oss att ge oss ut på vägarna, vi hade ett ärende till Finnerödja. På hemvägen slank vi in på restaurang Sockenstugan, den vackra gamla parstugan vid klosterplatsen, och åt dagens lunch. Fullt med folk var det. Fantastiskt att Steffani kan hålla ruljangsen året runt!

Det är nu precis fem år sedan jag snurrade runt på Sandstubbebron med min gröna ärta och blev påkörd nos mot nos med en kille från Försäkringskassan. Min bil blev ärtpuré, men jag undkom med blotta förskräckelsen. Den förskräckelsen sitter i än idag, gillar inte att köra i snöbus.

Fånga dagern

Den blå gryningen utanför köksfönstret bådade gott. Det hade fallit snö i natt och solen segade sig sakta upp ovanför skogsranden. Nu eller aldrig, tänkte jag. Det går inte att försitta denna chans till att fånga årets julkortsbilder.

När Kalla väl gått i mål som sexa i jaktstarten gav vi oss ut på fotojakt. Vi åkte åt det håll där det var som ljusast på himlen, söderut. Isen låg tunn på Östra Laxsjön och den bleka vintersolen lyste knappt igenom molnslöjorna. De gamla, vackra tallarna stod i parad längs sjökanten.

När vi kom till den urgamla Kullängsstugan hade molnslöjorna dragit bort och solen kunde slösa sitt sken över vita gärden. På vägen upp mot stugan löpte spår av tassar, både stora och små. Ett sträck med gäss i V-formation flög kacklande högt över våra huvuden. I skogsbrynet gick två rådjur och krafsade bort snön för att komma åt något att äta.

I Askersunds hamn möttes vi av en hel flock änder som gärna ställde upp som fotomodeller, helst för en liten brödsmula som tack. Tur att vi hade provianterat på Coop.

Klockan är bara tre och det skymmer redan. Det är för väl att det vänder snart och att det så småningom blir ljusare igen. Det där med mörkret blir jobbigare för varje år att stå ut med.