Familjeanekdoter

Blev påmind om en familjeanekdot för någon vecka sedan. Yngsta syster L och hennes man K-O firar snart 25-årig bröllopsdag. De gifte sig i ett litet lappkapell och hade sina bästa kompisar med sig som bröllopsvittnen. Med var också båda parens söner, som då var i fyraårsåldern. Lille O var med mamma och pappa framme vid altarringen. Han tyckte att det var mycket högtidligt och spännande. Det enda som störde var den lille kompisen i bänkraden, som gnällande och längtande sa: - Jag vill också gifta mej!!

Lille O kastade ett argt getöga på honom och väste irriterat: - Du är ju redan gift!!

En annan anekdot är när jag var fyra år och med till vår lilla sommarstuga vid sjön Munga. Pappa hade byggt till den så att vi fick större vardagsrum och veranda. Den låg så fint i en backe med utsikt över en äng och långt därborta kunde man skönja sjön.

En sommarkväll vaknade jag och märkte att föräldrarna var borta. Jag gick ut på verandan och spejade ut över nejden. - Pappa, ropade jag högt, men tystnade tvärt. För tänk om det kom en massa pappor springande från alla håll och kanter. Såg dem inom mig komma kryllande från alla håll. Därför ändrade jag mig snabbt och ropade: - Pappa Lindskog! Jag var ett litet klurigt barn, eller hur?

Här sitter jag med docka och pappa Lindskog med lillasyster S utanför vår sommarstuga.

Monsterslända och Gullhöna

Denna varelse dök upp på tomten idag på eftermiddagen, lagom till kaffet. Det var en gigantisk, svart och gulrandig slända. Den käkade på ett bi. Vad kan det vara månne? Ska kolla på uppslagsverket Googles. Update: En kungstrollslända är det som landat i trädgården. Kolla gärna Makens inlägg.

Usch, vad tomt! Isabelle har just åkt hem till sitt. Hon har varit här sedan i torsdags kväll och det har varit en ynnest att få ha haft henne här och att ha fått rå om henne. Hon är en underbar liten person, och har en riktig turbo-energi när hon är vaken. Allt ska undersökas, pekas på, smakas på. Det är ON/OFF. Antingen full fart eller total utslagning.

I farmor och farfars hus är allt nytt och spännande. Leksakerna har man ju sett hundra gånger. Nej, roligare är det att kasta sig över Nerikes Allehanda eller den gamla Haldan. Det kanske finns ett journalistämne i barnbarnet?

Alla nya intryck sög musten ur den lilla. Hon sov djupt och länge, både på natten och under tupplurarna på dagen. Hoppas för hennes föräldrars skull att hon fortsätter med det hemma.

De här dagarna har jag verkligen blivit påmind om hur det var när de här ätteläggen var små. Jag tror att Isabelles energi mycket kommer från hennes far, som for fram som ett jehu när han var i småbarnsåldern. Han blev avsevärt lugnare när det var dags för skolan.

Jaha, så var semester slut. Imorgon är det ohjälpligt måndag igen och arbetsdag. Jag har haft en jätteskön semester med kanonstart på Masesgården och sedan Norrlandsturné. La ut några bilder från Norrland här bredvid. Underbart är kort, som det så riktigt heter.

Tango-tårta - receptet

Vid ett besök på Elsa Anderssons Konditori i Norberg den 1 juni i år så smakade vi den vitt berömda Tango-tårtan för första gången. Vi fick också med oss receptet, vilket jag här delar med mig av. Elisabeth i Umeå tyckte att den såg god ut. Och det är den också.




500 g mandelmassa
3 st ovispade äggvitor
2 dl vanilj- eller marsankräm
Ca 4 dl vispgrädde
1 burk (krossad) ananas

Till garnering:
1,5 dl florsocker, 1 msk vatten (jag tog anansspad, tårtan på bilden har körsbärsspad)
Vispgrädde
Ananasskivor (hoppade jag över)
Röda cocktailbär

• Grovriv mandelmassan och blanda med äggvitorna till en bredbar konsistens.
• Markera två runda tårtbottnar med ca 26 cm på bakplåtspapper. (Jag använde Tupperwares bakunderlag och tog cirkeln som är 24 cm.)
• Bred ut smeten på bakplåtspappret.
• Grädda en botten i taget i ca 200 grader tills de är svagt gulbruna.
• Lossa dem när de kallnat.
• Bred ut vaniljkrämen på den nedre botten.
• Låt ananasen rinna av.
• Blanda med nyvispad grädde.
• Spara även grädde till garneringen.
• Bred ut ananasgrädde ovanpå vaniljkrämen.
• Lägg på nästa botten.
• Gör glasyr av florsockret och vätskan.
• Dekorera med bären och spritsa grädden.
• Jag lät den ogarnerade tårtan stå i kylen och safta till sig ett dygn.

Det kommer flera!

Idag har det regnat duktigt. Det är nästan så man glömmer bort att solen sken så skönt igår att vi badade. Vi badade vid den vackra talludden där vi spenderat många timmar, oavsett årstid.

Födelsedagsbarnet uppskattade Tango-tårtan, som Maken och jag bakade dagen innan. Det blev kvar till kvällen också, då Joy med familj och Pe dök upp för att gratulera.

Idag var det hemresedag för våra gäster, men innan passade vi på att kolla hur långt utgrävningen av klosterruinen kommit. Jag blev inspirerad av min väns blogg. Det var riktigt fint iordninggjort.

Telefonen ringde och en halvtimme senare kom det här gänget upp för gången. De var på genomresa på väg till Skara Sommarland, ett efterlängtat resmål för de fyra små tjejerna.

Nu har vi vår lilla skatt, Isabelle, snusande i en spjälsäng i vårt sovrum. Det är premiär för henne att sova över hos Farmor och Farfar. Mamma och Pappa ska få sova ut för en gångs skull. De har inte sovit en hel natt på över åtta månader. Vi får se hur det går för oss. Vi är ringrostiga, men hittills har det gått jättebra. Men det är bästa att säga: Peppar, peppar.

Så vi önskar oss alla: God Natt!

Finfrämmat

Igår kom dom, O och syster S! Och idag har vi firat O:s 13:åriga födelsedag. Det har blivit en trevlig dag med kantarellfynd, bad och familjemiddag. Mer sedan.

God natt!

Främmande och närsynt pärla

Idag har jag och alla andra Margaretor namnsdag. Åtminstone två av mina bloggvänner heter så. Det har inte blivit någon namnsdagstårta. Däremot har jag bakat scones, som vi just avnjutit varma med "smör" och marmelad och en stor kopp thé till. Vi har suttit ute i den mjuka kvällssolen.

Jag är döpt till Anna, Margareta, Cecilia. Anna efter mormor, Margareta (månne efter en Hagasessa?) och Cecilia efter farmor. Farmor, som hette Agnes som första namn, tyckte inte att det stackars barnet skulle behöva heta något så fult. - Ta hellre mitt andra namn, Cecilia!

Jag kallades Lillan i början och döpte mig själv till Ninni, fri tolkning av Lillan. När jag skulle börja i första klass tyckte mamma att jag fick bestämma vilket namn jag skulle använda som första namn istället för Ninni. Jag valde tvärsäkert Margareta. Anna och Cecilia var så gammalmodiga, tyckte jag då. Smaken ändrar sig.

Men varför denna rubrik, undrar vän av ordning. Jo, enligt en gammal bok om namns betydelser så betyder:

Anna = främmande, främling

Cecilia = närsynt, de blindas beskyddarinnna

Margareta = grekiskt ord för pärla

Här är en bild som kusin Torbjörn tog av mig när jag var 15 - 16 år. Glasögonen skulle vara stora på den tiden. Närsynt har jag alltid varit.

Lantlig idyll

En så härlig helg vi har haft tillsammans med kära syster och hennes man. På somrarna bor de naturskönt med ängar, hagar, skog och sjö in på knutarna. Deras hundar, de italienska bröderna Leo och Angelo, tronar på bästa utsiktsplatsen när de inte springer lösa i kantarellskogen. Hästarna gör sällskap i hagen och äter saftigt gräs. De verkar inte bry sig om den vackra sjöutsikten de har alldeles framför nosen.

Men djur- och fågellivet är inte slut i och med detta. Ett sött Rödhake-par bor i närmaste gran och är mycket nyfikna av sig. Gång på gång sätter de sig bara någon meter ifrån oss.

Här har naturfotografen Maggan varit i farten. Bilderna är klickbara.

Lördagen var solig och mild och bjöd på skönt dopp i sjön. Det var inte det minsta kallt. Vi var ute mest hela dagen. På mina strövtåg såg jag att tillgången på blåbär var synnerligen god och K-O hittade dessutom en hel hög gula kantareller i björkbacken.

Idag har det varit regn och dis hela dagen och då passade det bra att bila runt sjön och göra tillslag i några av loppis- och antikbodarna. Jag "storhandlade" för 15 kr och kom hem med en somrig skål och en äggklocka i form av ett äpple. Sådana affärer har man råd med.

En vecka kvar av semestern! Den har varit lång och innehållsrik, men jag säger: Är den redan slut!

Jag, en Messersmith

Inatt har jag halvt i dvala legat och tänkt på en av mina sämre egenskaper. Jag är allt en riktig Besserwisser! Ibland undrar jag om det ligger i generna. Det finns många skollärare bakåt i ledet: mormor, farbror, farfar, farmor, farmors far ...

Jag ska alltid rätta om någon säger fel, eller fylla i om någon bara säger en mening till hälften. Detta drabbar särskilt min stackars Make. Härom dagen när Per Gessle sjöng i radion sa Maken: - Vad bra Thomas Ledin sjunger. Min ovana trogen sa jag förtrytsamt: - Det där är inte Thomas Ledin. Det är Per Gessle. Då sa Maken: - Jag sa ju bara att Thomas Ledin sjunger bra, eller hur?

Jag ska försöka låta bli det här oskicket. Vad gör det om det blir lite fel ibland? Tyvärr har jag ett jobb där jag ofta läser korrektur, så det där att leta fel är något jag tjänar pengar på.

Ett fel jag själv gjort är att jag skrev Vänskapens blå blomma i ett tidigare inlägg. Det heter väl Längtans blå blomma?

Idag blir det åka av igen. Min yngsta syster och hennes man, hästar och hundar ska besökas.

Besök i Edens lustgård

I den här frodiga trädgården vistas en mor och hennes två vackra döttrar. Tyvärr är jag förhindrad att visa bild på dem, även om fotot blev mycket lyckat. Trädgården ligger högt med en vidunderlig utsikt över höjder, åkrar och skogar. Tranor trumpetade på en närbelägen äng och kom sedan flygande i vida cirklar. Några som också tog luftrummet i besittning, på mycket nära håll - alldeles framför nästippen, var svalorna som bor under takpannorna.

De tuktade träden dignade av frukt. Här växer kanske kunskapens äpple?

Två väktare ser till att inget ont händer de tre kvinnorna. Deras kloka ögon ser allt som sker och deras tillgivenhet vet ingen gräns. De tillät Maken och mig tillträde till denna vackra plats, där vi tillbringade några sköna timmar i skuggan under träden.

Tack C, M och A för en härlig eftermiddag!

En dag i lyx

Idag har jag haft en riktigt lyxig dag. Hade avtalad tid sedan flera månader tillbaka med hudterapeuten Åsa. I hennes salong fick jag sedan huden omskött medan vi småpratade om hennes snälla varghund, om paradiset Gotland, om hur det är att bo i Kina (för det hade hon gjort).

Sedan träffade jag någon som verkligen vet hur det är att bo i Kina. Jag träffade Su, som växt upp i 8 miljoner staden Chengdu, och som träffade en arbetskamrat till mig, blev kär och hamnade mitt i Tivedsskogen. Vilken kontrast från 8 miljoner människor och inte en kotte till 8 miljoner kottar och knappt en människa!

Men hon trivdes alldeles utmärkt och planterade hela trädgården full med rosor. Nu bor hon i lägenhet sedan några år och vill hon lukta på rosor då, så får hon bege sig till Sveriges vackraste stadspark (blev utnämnd till det år 2004).


Så det gjorde vi idag och hann lyxa med lunch och fika dessutom.

Den allra bästa lyxen det är i alla fall vänskapen. Trots olika bakgrunder och kulturer, så når vi varandra med humor och värme. Vi skrattar åt samma saker och funderar över och diskuterar sådant som är aktuellt i våra liv.

Inget är som vänskapens blå blomma!

Har ni sett Herr Kantarell? Ja, det har vi!

Visst fanns det kantareller i skogen, små knubbiga knappar eller lite större med hatt. Jag sonderade terrängen med cykel först och hittade lite grann och sedan åkte vi ut på eftermiddagen till vårt hemliga sommarkantarellställe. Och aldrig har vi väl hittat så många där.

Det var vår käre vän Ville som visade oss det, liksom många andra svampställen. Han har varit död nu i snart tretton år, men vi tänker på honom ofta. Varje gång jag går där i backen sänder jag honom en tacksamhetens tanke. Han var den bäste grannen man kan tänka sig och barnens absoluta favorit, glad, spontan, generös och varm.

När vi satt där och rensade, gjorde Maken iordning varsin nyttig (?) drink. Förmodligen inte precis enligt detox-principen.

Tisdagen bjöd även på ett besök av en rar väninna som kom med daggfriska, gula rosor från sin trädgård. Jag älskar gula rosor, det har jag gjort sedan ungdomens dagar.

Solen skiner idag, åtminstone just nu. Vi får se vad dagen har i sitt sköte.

Nytta och nöje

Måndagen blev en bonusdag, sol mest hela dagen! Jag kunde hänga ut lakan och handdukar på tork och Maken kunde klippa gräset.

Vi tog en sväng till Centrum och handlade bl a en grönsakscentrifug, på inrådan av fransyska A. Maken svängde genast ihop en drink på morötter och rabarber, full av energi och vitaminer.

I blomsterhandeln köpte jag plantor till tre av trädgårdskrukorna, som hittills innehållit penséer. I krukan ovan planterade jag istället en skir "stjärntörel", en rosa "lyckliga lotta" och en ranka "murgröna".

Den röda solstolen, köpt i Rönneshytta en regnig dag i maj, blev invigd. Jag kunde sitta där och läsa ett tag, innan det blev alldeles för varmt. Jag är ju ingen solbadare precis.


Lite senare, när orken återvänt, kokade vi lingonsylt på alla de frysta lingon vi hade. Det blev nio burkar, så nu får vi äta lingonsylt tills vi storknar. Det här kommer att räcka i flera år. Så husmoderlig man känner sig ändå, att ta till vara och bunkra inför sämre tider.

Såg på en bloggsida att de små gulingarna hade dykt upp i gräskanten. Ska allt ut och kolla en sväng idag. Stekta kantareller på en varm smörgås är inte fy skam.

Sötaste Smultronungen och bokslukaren Billy

Och bäst som det regnar så kommer det en skur...

Så har det varit hela dagen. Men var gjorde det när vi hade en date med lilla Bellan. Hon fick sin lilla mössa av farmor och visst är hon sötare än det sötaste smultron.

När hon kom ner i sin lilla "gå-bil" kavade hon glatt på i alla riktningar och det blev mest en massa suddiga bilder. Meep, meep.

Hemma har Maken och jag (i viss mån) skruvat ihop den nyinköpta bokhyllan Billy. Storstädningen av övervåningen igår pekade på ett stort behov av mer hyllmeter. Boktravarna bredvid sängarna hotade att falla över oss och begrava oss levande. Nej, bort med sådant och in med ljus och luft. Nu står prydlige Billy givakt i övre hallen, redan fylld med lektyr, och på sängbordet ligger endast en lägre trave kvar som kanske kan hinnas med innan året är slut. Jag börjar ana att jag inte kommer att hinna mer alla böcker jag vill läsa som jag har hemma innan jag går om hörnet. Och ändå har jag så svårt för att låta bli att skaffa nya böcker.

Klockorna vid Skogskyrkogården har för länge sedan ringt in helgen. Det är så stämningsfullt, tycker jag. Det är dags att sätta på en kopp thé och lugna ner sig lite.

Ha en fortsatt God Helg!

I tidningen idag

Idag har det skrivits om Maken i Nerikes Allehanda, med bild och allt. Klicka på länken och läs.

Ord

Lite 80-talsnostalgi.

God natt!

Livet på en pinne

Idag blev det en tur in till Staden. Kattvakt Pe behövde komma tillbaka hem till sig och ordna upp en del. Dessutom hade vi en träff med ett mycket trevligt par. Ja, inte de som sitter på pinnarna ovan. De kom liksom på köpet när vi lunchade på Stan´s schysstaste lunchställe.
Den ena hälften av paret dricker här tea på maten och skrattar åt något Maken sa.
Den andra hälften sitter på bänken med sin kusin, Kattvakten Pe, och pratar om allt som hänt sedan sist.

På vägen hem åkte vi om en bil som såg mycket bekant ut. Den hade samma färg, var av samma märke och hade samma registeringsnummer (så när som på sista siffran) som min egen lilla Ärta!!! Vad vinner man då?

Molnen ovan för motorvägen och Närkeslätten var "bibliska" om ni förstår var jag menar. Majestätiska, bulliga, med ett hål genom vilket det gick gyllene strålar. Imorgon säger väderexpertisen att det ska ösregna. Då blir det väl en god bok inomhus.

Ankommit hemmahamnen!

Hemma igen sedan igår. Vi har haft en härlig semester som avslutades med sightseeing i Söderhamn och Gävle och besök hos släkt och vänner i Uppsala respektive Enköping.

Svägerskan och svågern månade om oss på bästa sätt, som alltid. Det här stod och väntade på oss när vi kom!

I Enköping träffade vi min arbetskompis från förr. Det är 36 år sedan vi jobbade ihop, men vi har hållit kontakten sedan dess. Många gånger är det hennes förtjänst. Familjerna träffades och trivdes och ungarna lekte å det vildaste. Vid några tillfällen blev det till och med färd till sjukstugan med någon av dem.

Hemma väntade Katten och kattvakten Pe. Det var faktiskt inte så dumt att komma hem till sitt eget. Det var två veckor sedan jag såg trädgården sist och som det har vuxit!

Även håret har vuxit, så nu ska jag åka ner till frissan och få lite styrsel på det igen.

Vi hörs och ses!

Huvva, så fint i Lule!

Luleå visade sig från sin allra bästa sida. Här sitter Maken med sin återfunne barndomsvän R och hans I igår kväll. Vi satt ute på balkongen med hela norra hamninloppet framför oss.

De krusiga små vågorna skickade gnistrande solkatter på oss. Det blev en rätt sen kväll, snarare natt. Det var mycket som skulle tas igen. Idag besökte vi Gammelstads Kyrkstad tillsammans. I och jag gick in och ut i de små söta butikerna, medan herrarna pratade ifatt de många år som förflutit sedan de senast träffats.

I Storstugan träffade vi på rödhåriga Ellinor, som bjöd oss på kaffe ur kopparpannan och på nybakat tunnbröd.

När vi sitter där och språkar, visar det sig att Ellinor känner till både I:s och R:s släkt, ja jag tror att hon till och med var släkt med R.

Det var så trivsamt där i Storstugan, att man gott kunde ha blivit kvar en bra stund till.

Avslutningsvis åt vi lunch på Kaptensgården. Jag fick en jättegod sallad på renkött, brie, krutonger mm - lite Norrland, lite Italien och lite Frankrike.

Nu har vi vänt kosan söderut igen och vi befinner oss på Galgbacken i Ånäset, men drar vidare imorgon. Det har blivit betydligt svalare, men solen har lyst på oss lika oförtrutet. Imorgon blir det kanske andra bullar, vem vet?

Deppis, Gråträsk, Moskosel ...

Under torsdagen åkte vi norrut längs Umeälven och svängde av vid Storuman. Nu skiftade landskapet karaktär. Milsvida myrar med ängsull, granskog och höjder, om inte rena fjäll, så näst intill. Nu var det rallarrosen som kantade vägen. Vägskyltarna pekade mot Gråträsk, Deppis, Moskosel ....

Vid Sandsjön åt vi lunch på ett litet ställe, vackert beläget vid sjön. Vi fick riktig husmanskost: falukorv och stuvade morötter.

Kvällen tillbringades på restaurang i Luleå med utsikt över en solglittrande havsvik, där en vattenskidåkare gjorde konster. Det var fullt med folk i stan och vi kunde sitta ute på verandan och äta. Härligt.

Kvällssol över älven

Utsikten från vår stuga igår kväll. Inte en krusning på älven.

Björkstammen var belyst från sidan med ett gyllene sken. Vaknade upp mitt i natten och såg att himlen fortfarande var ljus. Midnattsolen?

Vi träffade två rara Lycksele-bor igår kväll. De har bott i stan i 17 år och lagar den godaste mat man kan tänka sig i sin lilla restaurang. Så vi somnade mätta och belåtna.

Nu är det dags att packa och städa och ge oss vidare norrut.

Kul tur i Lycksele

De här blommorna heter Afrikanska marguriter (om jag minns rätt) och de står nu och pryder mina svärföräldrars grav. Vi putsade stenen ren och blank och planterade blommorna på var sida om den. Jag tänker mycket på speciellt min svärmor Isabelle under dessa dagar i Lycksele. Vi hade ett fint förhållande och jag är glad att jag fick henne till svärmor. Svärfar John var en jättefin man, men jag fick tyvärr inte känna honom så länge. Han gick bort bara efter några år efter det att vi gift oss.

Vi besökte Gammplatsen, ett hembygdsområde nere vid älven, och det var vi inte ensamma om. Där var flera busslaster med glada pensionärer som åt vid långbord och hade det trevligt. Huset ovan är ett skolhus där Lovisa Bergström undervisade sameflickor i kristendom, läsning och välskrivning under åren 1847 till 1870.

Sedan åkte vi över älven vid en kraftstation, ovanpå själva dammväggen, och det var knappt att jag vågade titta ner. På andra sidan hittade vi fram till Tuggengården, ett charmigt konstnärshem. Elisabeth Lindberg visade Olle och Herta Blombergs hem som sprakade av Olles konst. Varenda liten väggyta var fylld av kraftfull konst. Det blev en kaffe i trädgården också, innan vi åkte tillbaka till "vår" stuga vid älven.

Blå vägen

Vi har nu förflyttat oss från den vackra Höga Kusten till Lycksele. Vi åkte längs Umeälven som givit E12 ett så passande namn: Blå Vägen.

Här bor vi i en mycket fin stuga, alldeles vid älven och med staden framför oss, staden som vi nu ska besöka.

Ha en bra dag, du som läser detta. Det ska jag ha.