Blomsterfesten i täppan

Hallå där!

Vilken midsommar vi har! Och just idag är det årets längsta dag. Himlen är knallblå och det är 25 grader varmt. Perfekt! 

Den invasiva arten vresros har invaderat baksidesrabatten. Jag köpte den som späd planta bara för att den hette Vresrosen Charlie och var från Canada. Stämde bra in på Maken, tänkte jag.

Nu skickar den ut skott till höger och till vänster. Men är den så här vacker och luktar så gott, så får den hållas. Bara den inte lämnar tomten.

A pro på blomsterfest! Härom dagen fyllde jag äntligen 75 år och hemmet fylldes av vackra blommor. Första buketten gav Maken mig, en replika av brudbuketten med gula rosor och inslag av blått. Den andra buketten kom med Early Bird och morgontidningen. Den hängde i en krok på brevlådan. Joy var avsändaren. 

Och sedan fyllde det på med blommor och glada gäster. - Det är ju riktigt kul att fylla år! utbrast jag alldeles överväldigad.

Barn och barnbarn kom och några av dem stannade över och firade Midsommar med oss.

Målningen i mitten är gjord av Britt-Marie Dahlberg och skildrar precis hur en midsommarafton på hembygdsgården ser ut.

Lilla V och Pe tog några varv kring midsommarstången på hembygdsgården och så småningom sökte vi skuggan vid bagarboden. När barnen fått sina godispåsar drog vi hemåt igen.

På midsommardagen hade Maken ett gig med Tivedspôjkera i Skagershults gamla kyrka, byggd 1651.

Det blev en stämningsfull musikandakt. Folket i bänkarna sjöng med i läsarsångerna. Andra versen på psalm 11 stämde så bra just för dagen, då det hade gått ut gula varningar för åskoväder på radion. 

När jag hör åskans röst och stormar brusa

och blixtens klingor springa fram ur skyn

när regnets kalla friska skurar susa

och löftets båge glänser för min sky

Men vi slapp höra åskans röst den dagen. Som avslutning spelade de Inbjudan till Bohuslän och fick stormande applåder. Så lite storm blev det i alla fall.

Här är den lilla nytjärade kyrkan.

Dags att sätta P för denna gång. Jag följer vägens vita band mot ljusa äventyr....

Maggan

Novemberbarn

Hejsan!

Får jag bjuda på en solnedgång så här en gråmulen lördagskväll. Klockan är inte fem ännu, men ändå är det becksvart ute. Bilden ovan tog jag i torsdags eftermiddag, då jag hade ett litet ärende i grannstaden söderöver. 

Jag var tvungen att stanna och fota både på ditvägen och på hemvägen. 

Idag har vi firat våra novemberbarn: Farfar (Maken), Eli och Lilla V. I år fyller de 99 år tillsammans. Jag bjöd på lunch, lasagne och sallad, och Joy stod för en härlig blåbärstårta, både en jättestor och en pytteliten! Maken försjönk genast i boken han fick i present av Pe och Em. Pusslet från Joy o Eli hoppas jag att jag får vara med på. 

Man kan bli lite trött av att fira födelsedagar! Tur att man fått en mjuk och go kanin att gosa med.

Imorgon bitti drar jag iväg på en kortare tripp. Vi hörs när jag är tillbaka! À tout à l´heure!

Majdagar

God morgon!

Tänkte titta in så här på morgonkvisten och småprata lite. Majdagarna rullar undan och idag är det redan den 10 i månaden.

Igår gjorde jag och AÅ en spontanutflykt till det vackra drumlinlandskapet öster om vår lilla ort. Jag behövde nämligen en lila utstyrsel inför ett evenemang som sker om en månad. Och var hittar man romantiska kläder om inte hos Madame La Gård.

Jo då, nu hänger en lila klänning i garderoben och en stråhatt med en lila ros ligger på hyllan. Lunchen intog vi på Berga, en gård där både höns och människor spatserar fritt omkring.

I onsdags kväll bevistade Maken och jag hembygdsföreningens medlemsmöte i Kulturens Hus. Många var vi som kom och ville höra kyrkoherden berätta om hur vår vackra kyrka flyttades från Borasjöns strand till där den ligger idag, mitt i samhället. Janne fick oss att lyssna, skratta och känna oss stolta över kyrkan och bygden. Jag blev varm i hjärtat.

Så har vi haft årsmöte i ESAB Senior Club. Vi bänkade oss i det gamla missionshuset i Sannerud, det som med tiden blivit kaffestuga. Det var roligt att så många kom och att de tyckte att vi i styrelsen skött oss. Gänget på bilden överst till höger är den nya styrelsen och mannen med blomman, Keijo, avtackades efter 18 år. 

Det är ljust länge nu. Innan jag drog ner rullgardinen tog jag en bild över den lilla galliska byn. Flitens lampor lyser hos grannarna mitt över. De är mitt uppe i flyttbestyr.

Nej, hör ni! Nu är det dags att ta itu med fredagen den 10 maj! 

Ha det!

Ljusglimtar från en regnig oktoberhelg

 Mamma- och farmorshjärtat längtade efter besök, så då kom de, hela bunten. Så mysigt att få ses igen. 

Sönerna var vingårdsarbetare i duggregnet. Vi har fått osedvanligt mycket vindruvor i år. Maken har skördat tidigare också och nu var det i sista momangen. Mycket hade börjat ruttna på klasarna. Nu väntar en balja och en tiolitershink fulla med druvor på att bli rensade och förvandlade till druvjuice.

Efter en helg full av samvaro, är vi ensamma igen, Maken och jag. Det är allt lite vemodigt när de åker!

I fredagskväll lyste marschaller runt skogstjärnen vid Dammtorp. Tiveds hembygdsförening hade bjudit in till ljusfest. Elden sprakade inte bara i eldkorgarna runt den gamla skolan utan även i smedjan, där några grabbar prövade på smida medan järnet var varmt. Korv och kaffe smakade extra bra i den mörka, regniga oktoberkvällen. Inne i skolsalen spelade tre spelemän, så fingrarna glödde. Föreningens "kom-fram-och-sägare" förrättade dragning av lotteriet. Undertecknad vann en fin smörkniv.

Nej, nu ska jag ta hand om vinskörden! Ha det så bra!

Strövtåg i hembygden

 

Alldeles underbara dagar har det varit. Sådana där dagar då man instämmer i Per Myrbergs "Minns i november den ljuva september". Min barndomsvän Su kom på efterlängtat besök, ett besök som jag planerat grundligt sedan länge. 

Men planerna ändrades efter hand: min vän I som också skulle ha kommit blev sjuk, föreställningen på Örebro Teater var fullbokad, väderleksutsikterna lovade regn på fredagen, etc. Så det blev som synes några justeringar, men man är väl flexiiiiibel..😉

På fredagen gjorde Su och jag lilla Närketuren. Vi tittade till Viby, Tångeråsa, Porla. Lite spännande var det när jag "råkade" åka en specialsträcka på Laxå-rallyt, som skulle hållas dagen efter. Måtte det inte komma någon rallybil som provåkte, hoppades vi båda. Vi hade tur. Laxå City fick också besök: Lunch på Dahlins och utställningen i konsthallen om Bror Anders Wikström.

På lördagen sken solen från en klarblå himmel. Då gjorde vi stora Tivedenturen med Maken som chaufför. Vi besökte Kullängsstugan, Dammtorp, Tivedstorp, Vitsand, Sannerud ... Vi var minsann inte ensamma i skogen. Det var fullt med folk som vandrade, paddlade kanot, cyklade, grillade, fikade, åt lunch. När bensinmätaren nästan var i botten, var vi hemma igen. 

Vi skålade i champagne och firade att vi känt varandra i över 70 år, Su och jag. En otrolig siffra, eller hur?

PS: Är det någon som vet vad de rosa blommorna med stor gul pistill heter, de bakom Maken och mig på bilden där vi fikar?

Rosenskära är nog namnet på de vackra blommorna, skriver en läsare till mig. Tack för det!

Väderomslag

 

I söndags "jobbade" Maken och jag vid bruksmuseet, Maken guidade och jag och G bjöd på gofika i skuggan utanför Arkivet. Vi hade en jämn ström med besökare och på slutet blev de som var kvar sittande och pratade till långt efter stängningsdags. Det var så skönt och trevligt att ingen hade lust att bryta upp. En ljummen sommarkväll och gott om samtalsämnen.

Dagen efter mulnade det på och det kom några rejäla störtskurar. De var så pass rejäla att partytältet i vår trädgård knuffades omkull. Och idag mullrar åskan och himlen sköter om den dagliga bevattningen. Jag har skaffat en app på mobilen som informerar om åska och blixtnedslag. Det blinkade till och nu ser jag att blixten slog ner 15 km härifrån. Det verkar åska hos lillsyrran också, allt enligt appen!

De här snyggingarna tittade in på eftermiddagsfika igår och hämtade något kvarglömt. De var färgmatchade till tusen och jag önskar att jag hade haft min röda tunika med vita prickar på mig. Hade smält in i flocken!

Nej, nu är det väl bäst att släcka ner och låta åskan bråka bäst den vill!

Längs kanalen

Jag har sett den här vyn blänka förbi varje gång vi passerat det lilla samhället Svartå, kanalen som leder fram till ett ståtligt rött hus. Men jag har aldrig stannat till förrän nu, när jag varit på Sur-Annas Hembageri och köpt bröd för första gången. 

Jag parkerade bilen en bit bort och promenerade sedan längs kanalen tills jag kom fram till huset, som kallas Slottet. Det är inte brukspatronen som bott här utan arbetare och deras familjer, stod det på en skylt. Här bodde de fint, högt uppe på en kulle. Nu är det Hembygdsföreningen som har fått tagit hand om huset, stojet efter alla bruksbarn som bodde där har tystnat.

Jag vände och gick tillbaka på vallen längs kanalen. Passerade täppor, där höstblommorna blommade för fullt. I en av de röda längorna bodde Min Lilla Tant, som jag skrivit om och som har en egen etikett här i bloggen. Då var hon ung fru till pappas kusin O och mamma till min syssling Å. Hon har berättat om den tama älgen Svartå-Lotta och om när kungen, Gustav VI Adolf, kom på besök. Då var hon med i mottagningskommittén. 

Idag ska jag vara med om ett bröllop, minsann. Det hör inte till vanligheterna. Det blir nog en liten glimt av det här i bloggen.

Trevlig lördag, på er!