Återblickar - Lunch i Edens lustgård

PO66 har en kompis med alldeles särdeles gröna fingrar. En dag var vi bjudna på lunch till henne och hennes man. I trädgårdslandet växte präktiga kronärtskockor och bondbönor som "Flora" skördade till vår måltid. I träden, som de undan för undan planterat, växte mandlar, citroner, grapefrukt, apelsiner och blommor i alla de färger lyste längs den vackra stenmuren.

Två stora, svarta hundar patrullerade runt tomten så att ingen obehörig katt eller så tog sig friheter. Det blev en lång, härlig måltid på terrassen med utsikt över de blånande, skogklädda bergen. Det är inte var dag man lunchar i paradiset.

Återblickar - Höga berg och djupa dalar

Först kl 2 i natt hamnade jag med huvudet på kudden hemma i min egen säng. Maken hämtade mig på flygplatsen, det är jag honom evigt tacksam för. Den franska generalstrejken såg till att mitt flyg startade en timme senare än aviserat och när vi väl klev ombord sa personalen att vi måste skynda oss in på våra platser. Om vi inte lyfte inom tio minuter skulle vi bli ytterligare två timmar försenade! Men vi hann precis iväg och dessutom spurtade piloten på hemfärden och körde in hela fyrtio minuter. Men det var kanske medvind?

Jag lämnade ett försommarvarmt Frankrike och hamnade i ett kylslaget Mellansverige, bilens instrumentbräda visade på + 1 grad som lägst.

Ovan njuter jag av minnesbilderna från fredagens utflykt över passet mellan Frankrike och Spanien, Col d´Ares på 1.513 m ö h. Vi tog oss på smala serpentinvägar utan räcken in i ett vulkanområde på den spanska sidan, L´Alta Garrotxa. Fjärilarna fladdrade väldigt i magen, men U körde så lugnt och säkert. I botten av dalen låg den lilla byn Beget, där husen var byggda med vackra stenar. De var uråldriga men så välskötta. Brunnen utgjordes av en obelisk av förstenad lava.

Naturligtvis hade den lilla, lilla byn en gourmetrestaurang, Can Jeroni. Vi blev uppassade av en man i svart skjorta, inte olik Uncle Fester, som serverade oss lokala läckerheter. Som huvudrätt åt jag anklår med vinkokta päron. Det smakade jättegott.

Sedan var det bara att leta sig tillbaka upp längs bergsväggen, vi vindlade sakta hårnålskurva efter hårnålskurva. Som tur var var vi nästan ensamma på vägen. Vi kände oss nästan euforiska, PO66 och jag, när vi hade lämnat de hisnande passagerna bakom oss och for fram på den spanska slätten för att så småningom åter åka in i Frankrike och den hemtama Körsbärsdalen.

På återseende

Om 12 timmar är jag på väg till flygplatsen efter en vecka i Körsbärsdalen. Kameran är fylld med bilder och minnet likaså. När jag sitter vid min dator igen ska jag berätta om byarna, bergen och havet.

A bien t^ot!

Salut mes copains!

En liten hälsning från Körsbärsdalen! Här blommar syrener, kastanjer, vallmo... PO66 och jag gör utflykter varje dag. Igår tittade vi runt i Arles sur Tech och Amelie les Bains.
Mer kommer...

Skuggmakten av Johan Ripås

I tisdags såg och hörde jag Ingalill Mosander berätta om Johan Ripås nya bok Skuggmakten. Hon gjorde det så lockande så jag tänkte den måste jag läsa. När jag sedan i onsdags gjorde en sväng in på biblioteket, efter att ha tittat på Tivedsbygdens konstutställning, såg jag att boken stod i hyllan för Nyinkommet. Så då nappade jag åt mig den.

Sedan dess har jag varit fast. I morse hade jag ett antal sidor kvar som jag sträckläste. Spännande och mystisk och med fina Afrika-skildringar. Och det är ju inte så konstigt. Johan Ripås är ju TV-korrespondent, stationerad i södra Afrika, men har halva kontinenten som sin arbetsplats.

Gillar man spänningsromaner, så kan jag rekommendera denna.

Körsbärsdalen, se upp! Nu kommer jag snart!

Snart är dags att flyga ner till sydliga breddgrader igen. I Körsbärsdalen väntar min kompis PO66 på att jag ska landa. Vi ska ha en mysig vecka med utflykter, måhända gratinerade musslor med pommes frites, sköna solstunder på terrassen och annat trevligt. Vi planerar en tågresa till Montpellier, där jag aldrig varit förut. Hoppas bara att tågpersonalen låter bli att strejka den dagen.

Men innan det bär iväg är det annat som ska hända. Idag ska jag och diakonigruppen bjuda på fika och sångstund på våra äldreboenden. Ikväll är det styrelsemöte med Hembygdsföreningen. Imorgon sitter jag hos MP, frissan, och blir fin i håret. Och på lördag förmiddag är det städdag i grannskapet. Jag hinner vara med om att räfsa och sopa innan det är dags att ta sig till flygplatsen.

Up, up and away!

Att vara här och där och hit och dit!

Ett bildsvep från kursdagen på Stjärnholm med vår duktiga instruktör Sofia Hultman.

Dagarna svirrar förbi som ett MTV-flimmer. Blir nästan snurrig. Nu är det söndag kväll och jag är alldeles utpumpad. Jag som så förnumstigt pratar om att vara här och nu. Jojo! Hur gör jag själv? Jag är både här och där och hit och dit.

Tvåårskalaset hos min lilla Lila blev väldigt lyckat och trevligt. Födelsedagsbarnet var väldigt glad och skrek av förtjusning varje gång hon öppnade ett paket. Och det blev några glada utrop för Mormor, Morfar, Farmor, Farfar, Farbror, Kusin, Mamma och Pappa hade alla paket att öppna.

Mmm, utsökt! sa Lilla Lila och tjuvstartade på tårtan

Dagen efter klev jag upp före fem på morgonen, Solen höll faktiskt på att lysa upp himlen i öster redan när jag hämtade in tidningen. Och när vi en timme senare satt i bilen, fyra körmedlemmar på väg till en kursdag på Stjärnholm, hade den illröda solen hävt sig upp ovanför horisonten.

I Stjärnholm fick vi lära oss att truta med munnen med hjälp av en kork, att artikulera ordentligt, att stå rätt från fötterna till fotabjället med mera, att vi har massor med muskler som kan samverka till att vi får fram fina toner... Som vanligt fick vi mycket god mat, dagens lunch var helt vegetarisk.

Och idag var det också tidigt upp, fast inte lika tidigt, och iväg till Ramundeboda kyrka eftersom jag och Malin skulle vara kyrkvärdar. Det blev en fin stund och sedan knallade jag över till Casselgården, där Röda Korset ordnade ett vårlunch för äldre i kommunen. Maken spelade med i bandet på scenen, Tivedspôjkera förstärkt med Anna Dahl, och jag hjälpte till med uppläggning av mat och med disken.

Så nu är jag både trött i fötterna och i huvudet! Tänker bli en soffpotatis ett tag och smutta på ett glas vin!

Ha det!

Åren går

Med anledning av Syskondagen idag repriserar jag denna bild på oss tre systrar. Mamma hade sytt våra klänningar, med rosenknoppar till syster S och mig och skärrutig till minstingen, Lillasyster L. Vi fick minsann gå till fotografen och posera. Undrar vad han gjorde för att locka fram våra smil. Bilderna blev så bra att de fick stå i skyltfönstret till och med.

Idag är det minstingens födelsedag och hon har för länge sedan vuxit ur sin klänning. Idag är hon mamma till tre egna barn och har ett barnbarn som är i koltåldern.

Familjen har växt så det knakar, så här såg vi ut för snart två år sedan:

Visst är vi många? Och ändå är det några som saknas...

Igår träffade jag en mycket ungdomlig 100-åring, paranta, chica Disa! Hon visade mig gratulationstelegrammet från kungaparet, annars hade det varit svårt att tro att hon verkligen fyllt 100 år. Det blev en liten artikel i Bodarne-Magazinet, pastoratets nyhetsblad.

Nej, nu ska jag iväg och öva med kören!

Må gott!

Vårens preludium

Igår inföll den allra första vårdagen för året. Luften var så härligt mild, det kändes när jag kom ut ur kyrkan efter att ha sjungit läsarsånger med Laxå-kören. Jag hade rakt ingen lust att gå in utan jag frågade Maken om vi inte kunde ta matsäck med oss och ge oss ut någonstans. Det var han med på.

Valet föll på vårt vårälsklingsställe, Trystorps Ekängar. Inte bara vårt, förresten. Vem kommer knatande där på stigen om inte Karin i Mossfolk med sin familj och hunden Lurvig. Karin berättade att hon som barn blev fotograferad i de ihåliga ekarna och nu var det hennes fina pojkars tur.

Några små, enstaka, blåsippor vågade visa sin vackra ansikten bland de torra löven. Det var Karin som visade var de fanns. Fåglarna hade full uppsikt över de brödsmulor som Maken la på bordet, men vågade sig inte ner så länge vi satt där.

Nästa gång vi återvänder finns det nog fler sippor att beundra och då har vi nog barnbarnen med oss.

Vårsolen silar försiktigt in genom ett fönster i Finnerödja kyrka. Fotat med mobilen.

Dagen började i Finnerödja kyrka och slutade i Ramundeboda kyrka, där vi höll Andrum, det sista för "vårterminen". Det handlade så lämpligt om Att vara här och nu. A pro på att jag under dagen hade sett den första fjärilen, en citrongul en, läste jag Bo Setterlinds dikt:

Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft,
Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar.

Idag ska jag intervjua en hundraårig lady för Bodarne-Magazinet.

Svanspan och Yes! Gäss!

Så kan vi bocka av det första på vårspaningslistan:

Svanarna vid sjön Tysslingen          ✅

Det blåste snålt över gärdena där 3623 svanar och olika sorters gäss gick och betade. På min begäran hade vi gett oss iväg över den närkingska slätten för att se detta försenade vårskådespel. Maken tog inte med sig någon kamera, han hade ju redan massor med bilder på dessa pippifåglar, men jag tog med min kära Olympus. Vi trängde in oss under vindskyddet hos ett gäng papparazzis med kameror utrustade med jättelika objektiv. Där stod jag med min lilla kamera. Snacka om att få mindervärdeskomplex.

En av kameramännen pekade ut en havsörn som seglade över ladan på bilden längst upp till vänster. Ser ni örnen? Inte? Det gjorde jag från bilen när vi åkte på vägen längs sjön.

Vi drog oss tämligen snabbt in i värmen. Kaffestugan lockade oss frusna fågelskådare. Det är nog ingen riktig skådartåga i oss.

Sköna påskdagar

Mina fina påskgummor kom och gav sig av igen. Nu är huset tomt och tyst efter tre dagar fyllda med liv och rörelse.

Det här året var till och med jag påskgumma, när vi tog korgen och kvasten och gick till Ve och önskade Glad Påsk!

Den minsta gumman passade på att sopa bort gruset framför brevlådorna. Hon har städdille, den lilla!

Det blev riktigt gott i solen så vi gjorde en utflykt till badsjön, men där låg isen fortfarande tjock.

Lägg till bildtext

Vi får ge oss till tåls ännu en tid innan vi kan ta årets första dopp! Dock tog vi en kaffe med dopp i Sockenstugan. Det är inte heller så dumt.

En riktigt skön fortsättning på påsken önskar jag er!