Slutpåskat för i år

För sju år sedan kom Lilla Lila till världen. Det firade vi lite i förskott på påskafton. Hennes föräldrar hade bjudit in "päronen" på påskmiddag. Oj, vad mysigt att få bli ompysslad och få sätta sig ner till dukat bord och äta god mat som man själv inte lagat. Sonen Pe grillade i trädgården och Em hade lagat den krämigaste potatisgratängen. 

För att smälta maten och röra på oss lite tog vi en tur i omgivningarna. Här hade blåsipporna kommit igång ordentligt och backen var full av snödroppar. Solen värmde ljuvligt. 

Sedan var det dags för LL att blåsa ut ljuset på tårtan, som hon själv hade dekorerat med en massa godis. Farfar stämde gitarren, som var hans present till sjuåringen. 

Lilla Ve tittade mest storögt på allt som skedde runt om henne. Att storasyster är idolen, det är det inget snack om.

Vädret på Påskdagens eftermiddag var lika ljuvligt, slösande sol och vindstilla. Då sjöng jag med i Bodarnekören i Tiveds kyrka, som ligger i backen ovanför sjön Unden. En kyrkobesökare passade på att filma oss lite med sin mobil.  Sedan blev det påskbuffé i den gamla skolan mitt över kyrkan. 

Ja, så var påsken över för denna gång. 

Men till nästa år igen, 

kommer han vår gamle vän, 

för det har han lovat!

April, april

Så är vi inne i april. Fast nätterna är iskalla, minus 15 grader en morgon, så värmer vårsolen snabbt upp luften till tjugo grader varmare. Kunde inte upptäcka något aprilskämt i Nerikes Allehanda, men för all del, nu för tiden är ju det mesta "fake news". 

Det har varit både vårkonsert och påskbasar på Casselgården, allt för att väcka vårkänslorna till liv. 

Under denna konsert satt jag i publiken och lyssnade till härliga sånger. En av sångerna fastnade i huvudet och gick på "repeat" i några dagar. 

Lördag den 1 april var det påskbasar. Vi i diakonigruppen sålde lotter, påskris och serverade kaffe och hembakat bröd. Stämningen var god. Folk verkade trivas, det hördes på sorlet. Den lilla flickan, som sålde påskdekorationer med sin storasyster och mamma vid ett av borden, gick runt och bjöd på karameller. Younas var korvgubbe och langade fram varm korv till hungriga basarbesökare. Den sista korven auktionerades ut och vanns av flickan med godiskorgen. Hon fick varma applåder och hurrarop.

På söndagen gjorde Maken och jag en liten utflykt till raststället vid Unden. Medan vi drack vårt kaffe hörde vi lockrop. Högt över våra huvuden cirklade en flock tranor. De vilade på luftströmmarna och steg och sjönk som en girland av vingar och långa ben. 

Trots isiga morgnar - det är nog vår ändå!

Tror Maggan och skickar varma vårhälsningar!

Tänt var det här!

Första advent i den lilla galliska byn: Fönstren är putsade, stjärnorna upphängda och det första ljuset i adventsljusstaken är tänt.

Kupans julbasar på lördagen blev lyckad. Mycket folk, glad stämning och bra klirr i kassan. 

På söndagseftermiddagen var det adventsgudstjänst i den stora stenkyrkan i Hasselfors. Vaktmästaren tände alla ljusen i de mäktiga mässingskronorna och folket strömmade till. Det är en härlig akustik i det kyrkorummet, så rösterna från vår lilla kör bars fint fram under de höga valven. Extra festligt var det också med trumpet och orgel till psalmen Bereden väg för Herran.

Ha det nu så bra, var du än befinner dig! 

Blåst på konfekten

Blåst! Idag skulle jag skåda svan, alldeles traditionsenligt. Meteorologen hade pratat om de kommande dagarnas sämre väder. Bäst att passa på innan blåsten och kylan, tänkte jag. Maken ställde upp som chaufför. När vi rullade in mot Rånnesta gård anade jag att något var fel. Inga svanar så långt ögat nådde. När jag lämnade bilen så var det tyst. Inga vårskrik fyllde luften, så som det brukar göra. 

Aha, tänkte jag när jag så den här skylten. Svanarna hade flugit norrut! Skylten visade färdriktningen, ifall någon svan skulle känna sig osäker.

I brist på svanar fick jag nöja mig med gäss och kajor, som flög i stora cirklar över gärdena. Det var väl fint det också, men jag kände mig besviken och blåst på konfekten. Nu har jag inte kunnat pricka av den första vårspaningen: Sångsvanarna i Tysslingen.

Annars har jag själv "trumpetat" en del. Det har varit körövning med båda körerna i pastoratet. Med den ena sjunger jag på söndag - då blir det Maria-sånger i Laxås vackra kyrka. Med den andra blir det vårkonsert i Casselgården på onsdag kväll. Då river vi loss med bland annat Varm korv-boogie. Kontraster!

Här är två av mina körkompisar. Vi var lite tidiga till övningen i Finnerödja kyrka, så vi passade på att gå ett varv på kyrkogården.

Skickar med en tröstebild: äppelblom. Det kommer så småningom, "men än är det vinter kvar, säger mor".

Nyåret och Trettondagen = förfluten tid

 

Idag på Trettondagen sjöng vi i Bodarnekören i Finnerödja kyrka. Janne Präst spelade in det hela med sin mobil från predikstolen. Inledningen är tämligen händelselös, en lång väntan på att det ska börja, så jag rekommenderar snabbspolning.

Anna och Per framträdde med egna solon och i duett med en underbar version av Marias vaggsång.

Solen lyste över vår vita värld idag, det var riktigt skönt som omväxling till de gråa dagar som passerat.

Nyårsafton blev inte som vi planerat. Lunchen intogs hemma hos Pe och Em istället för på någon av de nyårsöppna restauranger vi funderat på. Vi uppvaktade Joy med sång och presenter och det var skönt och avslappnat på alla sätt. Under tiden vi var där fick jag beskedet att Makens och mina middagsgäster tyvärr inte kunde komma p g a förkylning. Så festkvällen sköts upp till ett senare tillfälle. Vi får fira "fake nyår" när alla fyra är friska.

Överst: LH fick en fin snökula av "Baba Ve". LH fotograferade gänget i soffan.
Nederst: Joy och Eli busar. Hemma stod middagsbordet dukat för fyra, men här blev bara Maken och jag som firade in det nya året.

Önskar Dig god hälsa, ljusa vårvinterdagar och en och annan semla!

Det lackar mot jul

I morse spejade jag ut genom fönstret när började dagas. Ett fint snötäcke hade lagt sig över gräsmattan. Temperaturen ligger nu kring nollan från att för några dagar sedan legat på bistra minus 20 grader. 

Mina julförberedelser går i maklig takt. Har hunnit få upp några julgardiner, köpt de flesta julklapparna och skrivit några julhälsningar. Men julbröden ska jag baka idag, tänkte jag.

Igår satt jag en stund i tandläkarstolen i Kumla och fick det glada beskedet: Inga hål, det ser bra ut. Det firade jag med Maken och kompisen A från A-sund på kondiset i närheten. Sedan raka spåret till uppsjungning med kören på Servicehuset. Vi fick varma applåder av den lilla skara som kommit för att lyssna på oss.

Det två nedersta bilderna i collaget visar att det minsann blivit andra bullar också under dagarna som just gått. B-M höll ett sammanträde hemma hos sig och hade bullat upp ordentligt. Det hade också Mellas pappa och mamma gjort, eftersom Mella fyllde 2 år den här vinterdagen och vi var bjuda på kalas. Mellas mamma är rund om magen, (för många bullar eller en bulle i ugnen?)

Igår kom ett paket i brevlådan. Det var en omgång bloggböcker som jag beställt av mina blogginlägg mellan november 2020 - november 2021. Nu har jag 15 böcker av Maggans Blogg i bokhyllan. Roligt att ha kvar och minnas. 

Trevlig helg,
önskar Maggan

Storstadsvimmel och bygemenskap i advent

En vacker Första Advent fick vi. Solsken, rimfrost och stämningsfulla stunder med kören. Först sjöng vi i Finnerödja stora vita kyrka och sedan i Skagershults kyrka i Hasselfors. Där hjälpte prästens småflickor till att tända det första ljuset. Eftersom vi inte var så många, så valde vi En stjärna lyser så klar som avslutning. Det blev fint, eller hur?

Sedan har jag varit på besök i veckan i ett glittrigt Göteborg. Det var länge sedan. Det märkte jag av all byggnation och allt vägarbete som pågick överallt. Vid Järntorget hade några skyskrapor i glas och betong vuxit upp och vid "Läppstiftet" sträckte sig en sprillans ny bro över till Hisingen. 

De första dagarna tillbringade jag med min kompis T-S. Vi promenerade, handlade lite (jag skor och hon hatt) och njöt av god mat, alltifrån strömmingsflundra till italienska smårätter. Vi gjorde främst området kring Mariatorget, där T-S har sin lilla etta högst upp i ett s.k. landshövdingehus, och det charmiga Haga.

Sedan besökte jag min syster S, som bor i den andra änden av staden. Vi fick också en fin stadspromenad och beundrade den väldiga granen som enligt traditionen ska stå på Gustaf II Adolfs Torg under advent och jul. Ibland har den forslats dit per helikopter, fick jag höra. Jag fick uppleva den mysiga bykänslan mitt i storstaden när syster S och jag var med och lyssnade till körsång och drack varm glögg med hennes grannar vid kyrkan i Brunnsbo. Det var mycket "Knö daj in" och varma leenden över den stunden. Hemma hos syster S var det redan så julfint. Vi tände det första ljuset i adventsstaken vid frukostbordet.

Det snöade lätt över Göteborg, när jag tog tåget därifrån. Här hemma är det ännu så länge bara vitt av rimfrosten. Men det är nog bara en tidsfråga. 

Ha det!

Uppstart, omstart - hjulen rullar igen

 Den här veckan har hjulen börjat rulla igen. I måndags var det dags för line dance efter ett långt uppehåll. Stegen satt rätt bra, trots allt, men jisses vad svettigt det blev. I tisdags efter jobbet på Kupan var det körens tur att klara struparna igen. Vår körledare hade valt ut några gamla godingar att öva på: John Rutters Se på din värld och Py Bäckmans Min plats på jorden, till exempel.

I onsdag drog Föreläsningsföreningen igång igen och vi hade ingen mindre än Lennart Palm från Lerum som affischnamn. För ovanlighetens skull höll vi till i kyrkan, så att Lennart kunde varva sina bilder med riktigt åskådningsmaterial, d v s de vackra vapensköldarna som hänger på kyrkväggarna. Han berättade bland annat om vad gravkapellet vid Bodarnesjön innehåller, vilka som ligger i kistorna där. Han hade varit där och kikat och funnit allt i bästa ordning. Lennart var nöjd. Vi i föreningen var också nöjda, med föreläsningen och med att det kom så många som ville lyssna.

I torsdags rullade hjulen igen, men mer bokstavligt. GG och jag tog bilen några mil söderut till vår goda vän som bor i den söta lilla undantagsstugan vid hennes barndomshem. Regnet strilade utanför fönstret, men inomhus hade vi det så skönt och gemytligt. Vi hade mycket att ta igen, mycket att prata om. 

Hösten är kommen. Hör stormarna gny.

Svanen tar avsked och svalorna fly.

Carl Fredric Dahlgren

Påsken 2019: sol, sippor, sötnosar och sång

Påskafton 2019, den perfekta dagen för ett besök i Trystorp. Ljuvligt väder, släpljus över ljusgröna marker. vitsipporna hade tagit över, men ännu fanns det små kolonier av de blå.

Det var många som kommit på samma goda idé som vi fyra. Picknick-borden var upptagna av påskfirande storfamiljer. Vid ett av dem satt ett bekant par med sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn (?). Familjeöverhuvudet berättade för mig att här i parken hade hans morfar, som var stallmästare på Trystorps gård, träffat sin blivande fru.

A pro på barn och barnbarn. Planerna för vår egen påsk har verkligen böljat fram och tillbaka. Först trodde vi att alla skulle komma, sedan verkade det som om det bara skulle bli den ena familjen, senare igen som om det skulle bli en son och till slut, på påskafton, blev det samtliga i alla fall. Sjuklingarna hade piggnat till.

LH hittade sitt påskägg i den gamla chiffonjén.

LL fick leta utomhus och hittade sitt ägg bakom pallkragen.

Vi grillade för första gången i år och citronfjärilar och humlor vimsade omkring och letade efter sitt godis.

På påskdagen, efter frukost med LL, var det dags för mig att ta med mig noter och körponcho och svepa iväg till dagens första körinsats. Senare på dagen blev det Tiveds tur att få avnjuta Vårpolska, Ge en sol, Gläd dig du jord, Kom nu helig Ande och Träd in i dansen.

Den här bilden är från ett tidigare tillfälle. Igår hade vi blå sidan på ponchon utåt och en florstunn sommarscarf.

Idag är det bara Maken och jag hemma. Kaffedoften från köket når min näsa. Det är dags att ta dagens första kopp.

So long!

Solo, vind och våfflor

Jag inser att det nu gått länge igen sedan jag skrev här på bloggen. Här kommer ett litet livstecken.

Dagarna har präglats av sol, vind och våfflor. Pe var på snabbvisit en dag. Han förenade besöket hos folktandvården med ett besök hos oss "päron". Efter lunchsoppan gräddade Maken våfflor åt oss, som grädde på moset.

Igår firades vår mysige kyrkoherde, som fyller 50 år idag, med sång och hurrarop på Casselgården. Min kära syster S har också haft födelsedag och den firade hon på anrika Solrosen, den vegetariska restaurangen i Götet. Hennes son O ordnade bildbeviset ovan.

Jag har varit hos frissan och resultatet blev så bra att MP la ut bilder på Fejan. Har producerat en hel del texter till Sydnärkenytt och sjungit i kör. Och det ska jag fortsätta med. I eftermiddag blir det repris på morgonens körframträdande då jag solade med en vers ur Himlen kommer så nära, av Marianne Bokblad. Kören ska sjunga i Tiveds kyrka och efteråt blir det: våfflor, förstås!!

Snön faller vit

God morgon!

Så här ser det ut när jag tittar ut genom fönstret. Under natten har det kommit snö och jag vaknade till för andra gången när jag hörde hur snöskyffeln skrapade mot asfaltsgången. Maken var på väg att hämta tidningen.

Helgen har flutit undan med julklappsshopping tillsammans med sönerna på lördagen och körsång på söndagen.

Trots att vi bedyrat att vi skulle "ligga lågt" med julklappsinköpen i år, så blev det ändå en massa kassar i bagageluckan när vi var klara. Förutom att trängas med en massa julklappsjägare, så hann vi umgås lite med varann. Joy bjöd på lunch på "hyllan", där man kan se kommersen lite från ovan.

Och på söndagen var det dags att sjunga med det här gänget. Vi sjöng bland annat Orsa spelmäns Koppången med underbar text av Py Bäckman. Det är inte utan att julstämningen börjar smyga sig på mig.

Ha en bra vecka!

Tick, tack, tick, tack

Det har varit en fin helg, denna Allhelgonahelg. Idag firade vi äldsta barnbarnet LH som precis fyllt tio år. Hon visade med båda handens fingrar hur gammal hon blivit, tydligt och fint. När jag skulle visa hur gammal jag har blivit fick jag vifta länge med händerna, sex flashar med bägge händerna och sedan sju fingrar i luften!

LH fick en klocka i present, så nu kan hon hålla stenkoll på tiden. Här hjälper pappa Joy henne med att knäppa det rosa klockarmbandet.

Dagen igår var också en fin dag. På eftermiddagen sjöng jag med Bodarnekören i den vackra stenkyrkan i Hasselfors vid Minneshögtiden. Den första sången var Himlen kommer så nära av min bloggvän Marianne Bokblad. Vilka underbara kvällshimlar vi har fått uppleva nu i höst.

Efter det var det dags att tjänstgöra i Ramundeboda. Hela kyrkan fylldes till bristningsgränsen, över fyrtio ljus tändes framme vid altaret till minne av alla dem som gått bort under året. En stråkensemble spelade bland annat det pulserande, vackra stycket Air av Bach.

Min kör- och kyrkvärdskollega på väg till Allhelgonadagens andra uppgift

Ja, det var min Allhelgonahelg anno 2018!

Sol över Svennevad

Vet ni vad? Det var sol över Svennevad! Det bar nästan lite emot att kliva in i kyrkan och öva, men det gjorde vi i alla fall, vi fyrtio körsångare från olika platser i södra Närke.

Anna Stadling var höstens artist i Läkarmissionens konsertsatsning. Hennes röda hår lyste ikapp med lönnlöven på andra sidan kyrkfönstren. Anna var för mig en ny bekantskap och hon gjorde ett mycket fint intryck. Hon var positiv, ödmjuk, närvarande. Inga divalater där, inte!  Här är ett smakprov på hennes egenkomponerade musik.

Vi fick stående ovationer av publiken, cirka 300 tillresta konsertbesökare, när väl konserten var till ända. Jag skulle kanske behövt någon övning till för att känna mig bombsäker, men det var en härlig känsla att ingå som en liten kugge i musikhändelsen.

Och över alltihopa lyste Moder Sooool!

En vecka senare...

Var det bara en vecka sedan som vi möttes där i den sammetsmjuka kvällen i Rüdesheim? Otroligt! Då gick man ledigt omkring i kortärmat utan att frysa.

Nu haver man förflyttat sig till norrut och det är höst med röda löv, svamp och frostnupna gräsmattor. Delar av Bodarnekören övar inför söndagens konsert i Svennevad med Läkarmissionen och Anna Stadling. Det blir mycket Johnny Cash-toner som kommer att ljuda i den stora stenkyrkan. Kom och lyssna vetja! Det börjar kl 17.00 men kom i god tid innan.

Em och jag har hunnit gå på bio också. Vi såg filmen Unga Astrid, som Alba August gör så bra. Relationen till den lille sonen Lasse var rörande. Och Maria Bonnevie som Astrids mamma är bedövande vacker. Men det är något i relationen Astrid/redaktören som skorrar falskt.

Nej, nu är det snart dags att göra sig i ordning för dagens pass på Kupan.

Adjöken!

Gott i helgen som gått

Det här är helgen, som just förflutit, i ett nötskal. Lördagen ägnades åt att rusta för och sedan njuta av Afternoon Tea på Casselgården. Internationella gruppen hade bjudit in Eva Söderström, färgstark konstnärinna och författarinna från Norrbotten. Hon berättade om sina tavlor av bibliska kvinnor. Alla hade de stora, själfulla ögon, kanske som Evas egna. Sedan utbröt rena frosseriet av hembakade bakverk; scones med grädde och marmelad, muffins, kaffekakor, bitar, gurksandwich ... B och jag hade fullt sjå att hälla i te från kannor med Himmelsgott, Skärgårdste och Earl Grey. Detta evenemang blev en fullträff för de som var med och ett gott tillskott till fasteinsamlingen.

På söndag morgon vaknade jag tidigt och blev förskräckt när jag tittade på termometern: minus sjutton grader! Huvva! Som tur var steg temperaturen och låg väl kring nollan denna soliga dag.

Nu var det körsång som gällde: Mariasånger med Bodarnekören. Vi sjöng i två kyrkor och hade våffelkalas där emellan.

Efter besöket hos frissan MP för några dagar sedan.

Nu startar en ny vecka, full av upplevelser. Eller som exkollegan sa: Ny dag, nya beröm!

Sköt om er och klä er varmt, om ni ska ut!

Viktigast i veckan

Vi har haft glädjen att ha LH här över Trettonhelgen. Hon har fyllt huset med sitt soliga väsen.

Hon har snällt följt med på två musikgudstjänster. På den första i Ramundeboda vackra träkyrka sjöng min kör, Bodarnekören, julens sånger. Temat var Från Advent till Trettondagen. Anna-Gretas solo i Ave Maria var så vackert att jag ville gråta.

Dagen därpå for vi till Hasselfors och Skagershults pampiga stenkyrka, som fylldes till brädden med folk. Sven Björkenstams Dixieband spelade så svängigt att det var helt omöjligt att sitta still i bänken.

Solen var på väg ner bakom sågverket när vi tumlade ut ur kyrkan. LH tyckte nog att kyrkobesöken räckte för ett tag, för hon frågade innan hon skulle lägga sig den kvällen: - Vi ska väl inte till någon mer kyrka imorgon?

Det skulle vi inte. Däremot fick vi besök av vännen Ve, en gemensam favorit.

Igår kväll besökte Ve och jag familjen N. Yngsta dottern fyllde 14 år och firades med middag och tårta och presenter. På den första bilden i collaget fyllde hon 10 år. Det är en glad och tuff tjej, som jag önskar allt gott för framtiden.

Syster S fick frågan Vad var viktigast i veckan? av Göteborgsposten:

Och jag håller med. Visst behöver vi solen!

PS: La ett pussel och bilden påminner mig om en viss person. Eller hur?

Over and out!