Äpplen, älgflugor och ärenpris

Hej där!

Nu har vi klivit in i höstmånaden september och det är väl ganska skönt, tycker jag. Per Myrberg sjöng: Minns i november, den ljuva september. Den tid då äpplet faller moget... då livet är öppet och redoboget. Det är inte ofta jag använt ordet redoboget. Borde kanske göra det lite oftare?

Äppelträdet hos E och S dignade av frukt den regnvädersdag som vi hälsade på hos dem. Jag har varit ute på lite svamptramp också, men hittade inte så mycket. Det räckte till några goda kvällsmackor i alla fall. En fripassagerare hängde med hem, en så där jätteläbbig älgfluga som gömde sig i jumpern. Jag kände hur det kröp på ryggen. Iiiihh!

På hemliga stället

Min kompis E-M har fyllt år, ganska många. Men som någon sa: "-Det är ingen idé att hålla reda på hur gammal man är. Det ändrar sig hela tiden." E-M, i mitten, är endast några dagar yngre än hon som sitter bakom den rosa cyklamen-blomman till höger. Hur som helst så är det två fantastiska ladies, så värda att firas!

Blomsterbudet kom med famnen full på kvällskvisten: Alstroemeria, asparagus, cyklamen, gerbera, krysantemum, ros, tistel och ärenpris...

Nu önskar jag dig en riktigt fin fortsättning på september månad!

Rapport från ankdammen

God morgon!

En liten rapport från ankdammen.

Sist jag skrev var Maken och jag på väg till sjukhuset på avtalad tid. Vi fick åka sjuktransport i lugn takt bakom en timmerbil. Den första snön hade fallit under natten och jag var mycket tacksam över att inte behöva köra själv.

Doktorn konstaterade att Maken hade ett exceptionellt lågt blodvärde och misstänkte läckage någonstans. Så Maken blev kvar för vidare undersökning. Det visade sig att han hade ett fult sår på tolvfingertarmen.

Nu är han hemma igen och ska med medikamenternas hjälp bli starkare igen.

Vår hembygdsförening har fyllt 70 år och det firades på Laxå Herrgård med ett femtiotal inbjudna gäster. Så festligt ordnat. Ordföranden höll ett anförande om Laxås och föreningens historia, vi åt delikata smårätter från en "tapasbuffé" och underhölls av duon Lotta och Gary, som sjöng jullåtar, både kända och okända. 

Idag är det Domsöndag och mörkt utanför fönstret. Det dröjer ännu innan solen kommer upp och redan tjugo över tre går den ner igen. En månad till bara, så vänder det. Vi får fylla den månaden med ljuspunkter och mysbelysning. 

Håll ut!

 

Souvenirs

God morgon!

Det är lördag morgon och "dagen efter" den stora Oktoberfesten för seniorerna här i byn. Men jag är pigg och nyter och tänker tillbaka på veckan som passerat.

Collaget ovan påminner mig om den härliga dagen i tisdags, då mina kära väninnor och jag gick på en matta av prasslande gula löv. Efter en lunch på Viiby Krog tog vi en sväng till mitt kära Trystorps Ekängar nu i gyllene höstskrud. Har det varit intensivare och vackrare höstfärger än i år?

Överst vänster: Pannbiff med lingonsylt på Gate Gästgiveri, Överst höger: Lunchguidning på Racksta Museum, Nederst vänster: Historien om Klässbol berättas, Mitten: En gul skönhet på Arvika Fordonsmuseum, Nederst höger: Souvenirer från dagen

I torsdags gick färden tidigt på morgonen till Arvika. Solen lyste vackert längs vägen, ända tills vi kom till Karlstad. Då blev det mulet. Vi var ett gäng pensionärer som fick oss till livs både teknik, kultur och god mat. På hemvägen (då solen lyste igen) njöt vi av utsikten från bussfönstret, blanka sjöar, skogar, röda stugor. Och som grädde på moset steg en illröd supermåne upp vid horisonten och följde med oss hela vägen hem.

Här är en stämningsfull bild som hänger på Racksta. Det är Björn Ahlgrensson som är konstnären bakom verket och det är hans fruga som sitter och filosoferar vid köksbordet.

Veckan avslutades som sagt med Oktoberfest och hålligång. 

Är det någon som tror att pensionärslivet är stilla och tråkigt? Tänk om!

I helgen blir det lugnare, i alla fall vad jag vet just nu. 😉

Vinskörd, fest och gemenskap i september månad

Hej där!

September, tid för mognad och skörd! Så även i den lilla galliska byn. Här har det skördats blå, söta druvor som växer i mängd på vinrankan mot söderväggen. Sonen Joy  hjälpte mig knipsa av klasarna jag inte nådde. Sedan har jag kokat druvmarmelad av 4,5 kg druvor. Här är receptet, det blir väldigt gott!

Joy hjälpte oss att måla den utbytta överliggaren på planket och spaljén, så nu är allt vitt och fint igen. Inte dumt med vuxna söner!!

Efter alla bestyr i köket och i trädgården kopplade vi av med några omgångar Spite & Malice. Eli bangar inte för att sitta efter sin farmor vid bordet. Jag är illa beryktad som korthaj i dessa sammanhang.

Vad har hänt mer på sistone? Jo, två av vännerna i diakonigruppen har firat sina 90-årsdagar. - Det var den roligaste födelsedagen jag upplevt, sa E-M och hon har ju ändå 90 stycken att jämföra med. 

Båda jubilarerna är fantastiska kvinnor, kloka, fina förebilder. Här saknas varken glimten i ögat eller räven bakom örat! 

Här sitter Maken och väntar på lunchmaten på den alldeles nyöppnade snabbmatsrestaurangen. I nöd och lust, står det på affischen. Det var väl det prästen sa till oss i Badelunda Kyrka för 51 år sedan.

Tidigt på fredag morgon, innan Maken kommit ur sängen, ringde det på dörren. Där stor en lång Pettson-liknande man med sin lilla dotter vid handen. Pettson skulle hjälpa Maken bli av med en massa radioamatör-prylar: långa master, antenner, verktyg, manualer ... som radioklubben bättre kunde ta hand om. Det blir inga avancerade antennbyggen längre för Maken. Som den gången när vi åkte runt i Karlsborg med en jättestor vispliknande antenn på taket. Den orsakade uppståndelse bland Karlsborgsborna. En cyklist tittade så på vår bil att han cyklade i diket!

Pettsons dotter, 3 år, var lite blyg i början, men sedan lossnade det och vi lekte och spelade spel alltmedan radioamatörerna bytte grejor och idéer med varandra.

Något annat som hör september månad till är förkylningarna. Här har det kliat i halsen och nysts något väldigt!

Atttjoooo!! Prosit på er!

Augusti - en fin tid

Oj, oj, oj! Vilken helg! Vilka dagar! Vilka kvällar! Det tar tid att smälta så många intryck. 

Fredagen innebar både sorg och glädje. Min vän E-M och jag var med på en fin stund i Ramundeboda kyrka. En kvinna som vi, och många med oss, tyckte mycket om begravdes. Jag tror att Janne Präst sammanfattade hennes väsen på ett alldeles utmärkt sätt.

Sedan for Maken och jag norrut några mil. Vi var nämligen bjudna av Makens barndomskamrater på surströmming. 

De två systrarna och Maken hade många minnen att ventilera från barndomsstaden Lycksele, där de bodde i lägenheterna mitt emot varandra. Vi satt ute hela kvällen. Några fågelsträck drog kacklande förbi högt uppe i skyn. Maken tog fram dragspelet och fick oss att sjunga med. När kvällen svalnade av svepte vi plädar om oss och drack kaffe. Augustimånen, stor och röd, slog följe med oss på hemvägen.

Dagen därpå, en strålande sensommardag, åkte vi tillsammans med sönerna och deras familjer till Blomsterkullen. Där var det hålligång på logen! Svåger K-O fyllde 70 år och familj, släkt och vänner kom vallfärdandes. Åh, vad roligt det var för kusiner och sysslingar att få träffas igen. Stora V försvann som en oljad blixt till småflickorna, som ivrigt väntat på henne.

Lilla V var lite försiktig i början, men snart hade hon fullt upp med att upptäcka växthus och odlingar.

Svåger och lillasyster är verkligen duktiga odlare. Här växer aubergine, pumpor, morötter, potatis, tomater, ringblommor, solrosor .... Allt gott som vi bjöds på kom från egna odlingar, förutom den rökta rödingen och laxen, då.

Lilla V ville också hoppa på studsmattan som de andra flickorna gjorde. Men det var inte så lätt för henne och mamma Em. Det var ju första gången. Men vänta bara, snart ska ni få se på en som kan studsa!

Vi blev kvar, nästan till sist. Och när vi åkte hemåt dök månen upp igen på kvällshimlen, röd och grann.

💝

En innehållsrik Första Advent

 

Den här adventskalendern köpte jag på bokhandeln för några veckor sedan. Jag kunde inte låta bli. Bilden av Aina Stenberg innebär ren och skär nostalgi. När jag var en ung och blyg flickscout fick jag knacka dörr och sälja sådana här kalendrar till förmån för Svenska Scoutförbundet. Försäljningsjobbet var inget som låg naturligt för mig.

Idag har jag öppnat lucka nummer tre och dessutom tänt det första ljuset i adventsstaken. Stjärnorna hänger nu i fönstren och det luktar kaffe och saffran i huset. Igår fick jag nämligen till en riktigt fin mjuk saffranskaka.

Det här veckoslutet har inneburit många fina stunder. Det började i fredags eftermiddag, då Maken och jag var bjudna på 4 års-kalas. 

Lilla Mella var söt som en prinsessa i sin ljusblå klänning. Moster och mamma hade bakat fantastiska tårtor med bilder på Anna och Elsa från Frost-filmen. Vilken lycka för en nybliven fyraåring!

Jag hastade vidare till nästa kalas. Först en vacker stund i kyrkan, där Nysund Gent Quartet sjöng i stämmor de där härliga sångerna man gärna vill höra. Py Bäckmans underbara texter i Koppången och i Stad i ljus, till exempel. Roligt att notera är att två av tre herrar heter Anders Karlsson och att den tredje heter Landgren.

Efter kyrkan hastade SPF-seniorerna över till Casselgården, där herrgänget Gubbröran bjöd på gubbröra, sillsallad, revbensspjäll och annat gott. Maken tog igen sig hemma. En fest per eftermiddag räcker gott, tycker han.

Men igår var det dags igen. Då åkte vi i skymningen på sliriga vägar förbi snötyngda granar till ett litet rött, gammalt skolhus, Dammtorp. Där ordnade Tiveds Hembygdsförening julgröt och skinksmörgås till sina medlemmar. Så gott! Systrarna Mathilda och Amanda från Åmmeberg spelade och sjöng, till och med en egenkomponerad låt. 

Idag har det blivit en rejäl dos med skidskytte. Det hör ju också till vinterns glädjeämnen. Speciellt roligt var det att Sebastian vann jaktstarten.

Ha det!

De sista dagarna i november

God morgon!

Den sista veckan i november har vi fått uppleva månsken, stjärnhimmel, norrsken (det missade jag), fantastiska soluppgångar och nu snöyra. Igår såg det ut så här när jag hämtade tidningen:

Maken och jag börjar hämta oss från firandet och från förkylningar. Veckan efter födelsedagen ringde det på dörren. Ett bud räckte över en rosarandig kartong utan avsändare. Skulle vi våga öppna? Men det tickade inte, så vi öppnade. 

I paketet låg en tårta med Makens porträtt och lite senare kom ett annat bud och räckte över en enorm blomsterbukett. Det var våra kompisar som bor vid foten av Pyrenéerna som överraskade. 

Tårtan hamnade på kaffebordet när vi hade efterfest med Ve och hennes man och syster. Andra glädjeämnen har varit konserten med Anuskakören. Så stämningsfullt och festligt! Allra mest gillade jag Movas solouppträdande med en sång jag aldrig hört förut. Tivedspôjkera spelade på Ramundergården en tisdag eftermiddag. Hela matsalen blev fylld av entusiastiska åhörare. Jag satt med två av mina kära gamla arbetskollegor, som sedan en tid tillbaka bor på hemmet.

Amaryllisen längst upp till vänster heter Apple Blossom. Den kom till dörren med bud, den med. Nu har den redan börjat veckla ut sina stora rosa klockor.

Så visst finns det ljusglimtar även i den mörkaste november.

Prosit!

I fredagskväll var det festligt värre i Casselgården. För andra året i rad bjöd SPF in alla över 62 år på Oktoberfest. Långborden var dukade, buffébordet dignade av surkål och korvar av alla de sorter och på scenen satt bandet Teachers Blended. 

Teachers Blended är ett gäng lärare från Karlskoga, bländande duktiga. De spelade bra musik, ledde allsång och lekar. Stämningen höjdes, allt eftersom. Man måste tillstå att det är sprutt på dagens pensionärer. Bandet fick folk att dansa tango, spela på tvättbräda, skaka maracas, sjunga....

Jag tror att de allra flesta var riktigt nöjda och glada med kvällen. Och ser fram emot nästa års Oktoberfest.

Så har vi haft våra telningar Joy och Pe hemma över helgen, för ovanlighetens skull utan sina egna familjer. Jag fixade lördagsmys enligt gammal familjetradition: räkor, revbensspjäll och chips med dip. En annan tradition är kortspelet Spite & Malice, som svärmor lärde oss när vi just bildat familj. Det blev några omgångar och en whiskeypinne till det under lördagskvällen

Idag, söndag, har sönerna hjälpt oss med att räfsa löv och ställa undan trädgårdsmöbler och robotgräsklippare. Vi avslutade det hela med middag på favoritrestaurangen. 

Och nu är det bara vi gamlingar kvar i huset, igen.

Ha en bra ny oktobervecka!

Sköna maj välkommen!

Idag är det den första dagen på årets härligaste månad: maj. Men just idag är det mulet och grått, till skillnad från igår, då det var en riktigt fin vårdag. Jag tog en liten promenad till dammen och plockade mig en bukett med vitsippor till köksbordet.

Det har hänt en del sedan senaste blogginlägget. Sonen Pe är här i några dagar för att förbereda en utbildning som han ska hålla i veckan. Maken är på bättringsvägen från en infektion som gjort att vi fått uppsöka akuten några gånger. 

Vi har kommit till vägs ände när det gäller föreläsningsföreningen. Det sista årsmötet har hållits, där vi beslutade lägga ner och att föra över de medel som fanns kvar till hembygdsföreningen. Det känns lite vemodigt, eftersom föreningen funnits sedan 1989. Men vi blev för få aktiva kvar och vi orkade inte driva runt det längre.

Ordföranden A, som varit med ända sedan 1989, och jag åkte hem till en trotjänare och styrelseledamot med en blomma. Han är konvalescent efter en lång period av sjukhusvård. Så härligt att se att han är pigg och glad igen efter den jobbiga vintern. Vi hade så mycket att ventilera kring kaffebordet och hans hembakade blåbärskaka smakade smaskens.

Sedan har vi varit på kalas för min kamrat B-I en vacker lördag. Vårsolen sken in genom den öppna dörren och på borden stod buketter med vitsippor, som hennes goda vän E hade plockat. Vänner och familj strömmade till och det blev en riktigt härlig eftermiddag.

Nu grönskar det i dalens famn.

Nu doftar äng och lid.

Kom med, kom med, på vandringsfärd

i vårens glada tid.

Var dag är som en gyllne skål

till brädden fylld med vin.

Så drick min vän, drick sol och doft

ty dagen den är din.

Den här sången var den första som B-I och jag sjöng tillsammans i stämmor. Det kom att bli många fler sånger efter det.

Njut av våren och ha det bäst!

Kalas och konst

God morgon! 

Idag är det Fastlagssöndag och temat för denna söndag är Kärlekens Väg. Jag ska sjunga med kören i vår vackra träkyrka, så därför hade jag mobilen på väckning klockan sex. Det behöver jag vanligtvis inte ha, jag vaknar ändå långt före sex. Men i natt har jag inte sovit så gott.

Innan jag försvinner ut genom dörren med min körkåpa och mitt nothäfte vill jag i alla fall skicka en hälsning och berätta lite vad som hänt under den dryga vecka som gått sedan sist.

Den här perioden präglas av skidskytte på TV och årsmöten. Jag har bevistat två årsmöten än så länge och fick hedersuppdraget att läsa en dikt vid parentationerna. 

Vi har haft kärt besök av kusin med fru på genomresa. De var på väg med sin husvagn från Västkusten och ville hinna före stormen Otto. 

Min kompis AP och jag gjorde en liten shoppingtur till grannstaden i söder. Jag behövde nya skor till mina svullna fötter och det kunde Irene i Skoshoppen hjälpa mig med. Vi hade en egen, välsorterad, skobutik på orten tidigare, men den bar sig inte och lades ner. 

När vi shoppat lite av varje, så vilade vi ut på ett av grannstadens mysiga konditorier. Vår orts konditori Promenaden är borta sedan länge. Det var mycket populärt och så här i semmeltider var det bråda tider. Men nu är även konditoriet nedlagt.

Ur led är tiden! I år fyller unga tjejer åttio år. En sådan tjej bjöd på kalas en kväll. Vi hade så trevligt och pratade om allt, från meningen med livet till när vi drattade på ändan senast.

Igår slank jag ner i källaren till biblioteket, Laxå Konsthall, och var med om en vernissage. Berit Berieus ställde ut stora härliga tavlor som hon målat under pandemiåren. Det var hennes första egna utställning och första gången som hon ställde ut oljemålningar. Annars hade det mest blivit etsningar och skulptur som hon visat tillsammans med andra konstnärer. En månad till finns utställningen kvar, gå gärna och se den.

 Det som är fint med den här perioden är ljuset som är på väg tillbaka. Här ovan fångade jag ljuset över sjön Toften, när solen var på väg ner i väster. 

Just nu börjar det ljusna. Himlen är babyblå och rosa bakom talldungen utanför fönstret. Nu ska jag göra mig iordning. Ni får ha en fin Fastlagssöndag, önskar

Maggan

Var håller alla människor hus?

Var är alla, undrar man kanske när man tittar neråt Postgatan en vinterkväll. Längst ner ligger det upplysta stationshuset, men inte en rörelse.

Tittar man åt andra hållet ser man längst bort en glittrande snögubbe, men han står också still.

Så var håller alla hus?

Jo somliga är på julmiddag! Igår kväll var vi ett fyrtiotal seniorer som tillsammans med två andra sällskap trivdes och trängdes på ortens bowlingrestaurang. Här vankades god mat i långa rader och stämningen var hög. Så roligt att träffa gamla arbetskamrater igen!

Jag har nu varit pensionär i tio år. Den sista november 2012 slutade jag på firman efter 33 roliga år. Ja, det fanns förstås orostider också, men så här i backspegeln överväger det positiva. Jag har fått pröva på så många olika uppgifter och fått jobba med så många härliga människor i ett multinationellt, alldeles lagom stort företag. 

Här är en julhälsning för länge sedan. Min kollega Terttu och jag är de enda tjejerna på bilden och Terttu hittar du även på collaget ovan. Längst till vänster på tomtebilden står en kille som gjort en raketkarriär. Han är numer VD för ABB.

Ha en alldeles underbar helg i juletid!

önskar

Tomtemor