De sista dagarna i november

God morgon!

Den sista veckan i november har vi fått uppleva månsken, stjärnhimmel, norrsken (det missade jag), fantastiska soluppgångar och nu snöyra. Igår såg det ut så här när jag hämtade tidningen:

Maken och jag börjar hämta oss från firandet och från förkylningar. Veckan efter födelsedagen ringde det på dörren. Ett bud räckte över en rosarandig kartong utan avsändare. Skulle vi våga öppna? Men det tickade inte, så vi öppnade. 

I paketet låg en tårta med Makens porträtt och lite senare kom ett annat bud och räckte över en enorm blomsterbukett. Det var våra kompisar som bor vid foten av Pyrenéerna som överraskade. 

Tårtan hamnade på kaffebordet när vi hade efterfest med Ve och hennes man och syster. Andra glädjeämnen har varit konserten med Anuskakören. Så stämningsfullt och festligt! Allra mest gillade jag Movas solouppträdande med en sång jag aldrig hört förut. Tivedspôjkera spelade på Ramundergården en tisdag eftermiddag. Hela matsalen blev fylld av entusiastiska åhörare. Jag satt med två av mina kära gamla arbetskollegor, som sedan en tid tillbaka bor på hemmet.

Amaryllisen längst upp till vänster heter Apple Blossom. Den kom till dörren med bud, den med. Nu har den redan börjat veckla ut sina stora rosa klockor.

Så visst finns det ljusglimtar även i den mörkaste november.

Tjo vad det var livat i holken sedan i onsdags!

Vojne, vojne vilket ståhej!! Maken fyllde 80 år i onsdags och vi har firat honom i flera dagar i streck. På själva födelsedagen troppade husbandet Tivedspôjkera in vid lunchtid. På min begäran drog de igång med Födelsedagsvals för Mona för jubilaren. Ja, han ville ju vara med själv och spela, förstås.

Sedan anslöt fler släkt och vänner. Svåger K-O, som är en omtyckt trubadur, drog några av Makens favoriter. Väninnan Ve överraskade med hembakad tårta, vackert beströdd med granatäppelkärnor från Nordmakedonien. 

I helgen var det barnens och barnbarnens tur att fira pappa och farfar. De två yngsta, flickorna V, kom redan i fredags. 

Stora V, som började första klass i höstas, läser redan obehindrat. Hon läste högt ur Lotta på Bråkmakargatan för vår gäst A från A-sund och slog farmor i ett parti Spite & Malice. Annars lekte hon mest med grannflickan och lite med sin syster.

Lillasyster V fyllde 1 år den första november och utvecklas fort. Det har hänt något varje gång vi ses. Hon är precis på vippen att ta sina första steg och har en nyfiken blick på allt runt omkring. Här ovan har hon hämtat farfars skor, storlek 45! 

Äldsta barnbarnet Eli har vuxit mig över huvudet. När hände det? Det var ju alldeles nyss som hon också kröp på golvet och busade med farfar. Nåja, det var visst femton år sedan.

Vi gick på favoritrestaurangen på söndagen och avslutade hemma med kaffe och tårta och Ja må han leva! 

Hurra, hurra, hurra, hurra!!

Grattis alla pappor!

 Idag hyllar vi papporna! Jag är så glad över papporna i mitt liv. 

Min egen pappa Olle var beskyddande, omhändertagande och tog oss tre systrar med på utflykter och skidturer. På den svartvita bilden campar vi på Öland.

På badbilden sitter Maken med våra två gossar på luftmadrassen. De blev också med tiden två mycket fina pappor till sina döttrar. De har fått ärva morfars pappakvaliteter.

Hipp, hipp, hurra!!!

Så här i början av november

Den första snön kom i slutet av oktober redan. Den ställde till problem i trafiken för de som inte hunnit utrusta bilen med vinterdäck ännu. Men för de ukrainska småbarnen i grannvillan innebar den ren och skär lycka. Tidigt på morgonen var de ute i trädgården och gjorde snöänglar och snögubbar. Men snön stannade inte kvar länge. Nu är det grått och vått igen.

Två tredjedelar av våra barnbarn fyller åt den 1 november. Eli blev hela 15 år. Vart tar tiden vägen? Det var ju inte länge sedan hon kom till världen den där magiska Allhelgonadagen. 

Lilla V fyllde 1 år och firades med tårta och paket. Hon blev lika glad för gosekaninen som åt paketsnörena. Hennes leende med de små risgrynen i underkäken är helt oemotståndligt.

Här smakar Lilla V blåbärspaj för första gången. Det blev succé.

Idag på Gustav Adolfsdagen ska jag tillsammans med diakonigruppen förbereda årets ljustillverkning. Vi ska knyta vekar på förmiddagen och om en vecka så stöper vi. Varde ljus!

Ha en bra novembermåndag!