För 60 år sedan den 18 juni föddes jag som första dottern i en rad av tre till Barbro och Olle. På den tiden var det inte vanligt att fäderna var med på förlossningen. Det har berättats mig att pappa stod på gårdsplanen utanför Svenska Metallverken med ett gäng besökare som han skulle hälsa välkomna, när vakten öppnade kurens fönster och skrek: Gratulerar, ingenjören! Ni har just fått en dotter. Ja, jag tror att han sa ingenjör, för på den tiden hade inte du-reformen slagit igenom.
60 år senare, den 18 juni, befann vi oss, jag och Maken, i Connemara-området på Irland. Vi bodde på ett flott hotell i Galway och gjorde en rundtur på små vägar över gröna ängar med oändligt många stengärdsgårdar. Små vita stenhus med skiffertak och mängder med tamdjur: åsnor, hästar, får, kossor, tjurar, såg vi genom bussfönstret. Vi stannade här och där och insöp atmosfären. Luften var så härligt frisk och god.
Så småningom började landskapet likna de svenska fjällen. Man kunde nästan inbilla sig att man var i Björkliden. Lunchstoppet gjorde vi på en gudomligt vacker plats, Kylemore Abbey. Det var ett pampigt herresäte i skuggan av ett väldigt berg och framför en silversjö. Här växte stora jättar till träd, det ena mer exotiskt än det andra. Och så Rodedendron i mängd, förstås. Den rike affärsmannen, som lät bygga palatset på 1800-talet, förlorade sin vackra fru i en sjukdom hon ådrog sig på deras semesterresa till Egypten. Han sörjde henne oerhört och lät uppföra en miniatyrkatedral i olika marmorarter och ett mausoleum till minne av henne. Sedan såldes hela anläggningen till en belgisk nunneorder. Idag bor det nio nunnor i området.
Innan eftermiddagen var slut hann vi med att besöka ett berömt kristallsliperi, där en stolt och elegant gammal dam visade deras mästerverk. De hade också bl a smycken till försäljning och jag fick av min snälle Make ett silverarmband med grön oval sten i Connemara-marmor, vackert infattad. Vi läskade oss med en öl på en flashig pub, Co-op, i samma by och sedan for vi tillbaka till Galway.
I Galway tog vi en båttur på floden Corrib och fick oss serverat resans godaste Irish Coffee.
Kvällens tre-rätters-middag avslutades mycket överraskande med att ljuset släcktes och in kommer en efterrätt med levande ljus till mig. På tallriken är det snirkligt skrivet: Happy Birthday! Alla 54 i sällskapet reser sig upp och sjunger och hurrar för mig. Gissa om det kändes omtumlande!
Så firades den 18 juni år 2011!