Förnöjelser och förtretligheter i Lucia-tid

 God förmiddag!

En liten hälsning så här i Lucia-tid. Idag är det den Tredje Advent och jag har suttit en stund vid köksbordet och druckit kaffe i stearinljusens sken. Snart ska Maken och jag ge oss iväg på en liten inköpsrunda. Men först några rader om veckan som gått.

På måndagsförmiddagen åts den traditionella julgröten på Kupan. Vi var hela 28 Röda Kors-volontärer som samlades runt bordet. God gröt och glad stämning.

I torsdags var det julfest för ESAB-seniorer. Tyvärr fick jag många återbud från sjuka medlemmar. Många ligger hemma med feber, hosta och snuva. Men de som kom var desto piggare. Tipspromenaden var svår. Här fick man använda de små grå (utan inblandning av AI) och passa på att mingla. Skönt att röra på sig lite efter den goda maten. 

En annan förnöjelse i veckan var det trivsamma Lucia-kaffet hos E-M. Elden knastrade i den öppna spisen medan det skymde utanför fönstren.

Förtretligheter då? Jo men naturligtvis finns det sådana också. 

Min julhälsning till Blomsterkullen blev länsad på vägen. Endast postpåsen kom fram, frankerad med sex frimärken.

Ugnens övervärme fungerar inte. Kakor och bröd jag bakar blir bleka upptill och brända nertill. Hur ska det gå med glaceringen av julskinkan?

Min lilla bil startar inte. Fel på startmotorn tror mina hjälpsamma grannar.

Men det är ju i-landsproblem, bara. Foten i kläm? Jajamän!

Det skymmer tidigt. 

Ha det gott!

Maggan

Tunga fjät

God morgon!
Hoppas att er Lucia-dag blev fin. Här är en Lucia-morgon för länge sedan, då jag uppvaktade min farmor Agnes på sängen. Farmor var på besök och fick sova i bäddsoffan, den som jag senare hade som egen säng i flickrummet. På den här bilden är jag nog lika gammal som LL är idag,

Här förskottslussar hon när hon provar sitt nya lusselinne. Igår fick hon använda det på riktigt på förskolan, det fick jag se på hennes mammas instagramfoto.

Dagarna rusar fram mot jul. Jag skriver julkort och julbrev, slår in paket, bakar julbröd. Men det är en hel del kvar innan julen får komma.

Årets julbröd blev bra, trots att den gamla hushållsmaskinen börjar strejka. När jag smulat sönder jästen och börjat hälla i den ljumma degvätskan, ville den inte knåda. Maken, som halkat och slagit sig ordentligt, fick mödosamt och smärtsamt förflytta sig till köksbänken och hjälpa mig igång med eländet. Tur, för en sådan här rejäl deg knådar man inte manuellt.

Årets andra julbord åt vi i veckan hos glada Ghuncha. Trevligt att få träffas och prata och skratta medan man njuter av gravad lax och ris à la Malta. Dagen efter skulle jag träffa diabetessköterskan, så det var väl inte så lämpligt att äta stor middag då. Men till min stora förvåning och glädje var värdena riktigt bra! Lite högt blodtryck bara.

I dagarna kom tredje omgången av mina bloggböcker. Nu har jag 12 böcker med mina blogginlägg med början från den 5 december 2008 till den 20 november 2019. Roligt att ha.

Nu ska jag sätta på kaffet och hämta in tidningen. Sköt om er, därute!

I Lucia-tider

Glad Lucia!

Utanför fönstret, i den blå gryningen, faller snön sakta i stora mjuka tussar. Lucia-sångerna har klingat ut, vi fick nöja oss med TV-utsändningen i år, och kaffet är urdrucket.

Härom kvällen satt jag till bords med mina härliga vänner. Vi var många kring bordet men vi saknade ändå några stycken. En av döttrarna fyllde år, den fina Sasina. Det bjöds på tacosbuffé och hembakad tårta. Mmmm!

Det var även fin stämning på Kupan igår. Alla tomtar och julsaker var nedsatta till halva priset. Oj, vad man kan fynda. Själv hittade jag en röd, glittrig tyllkjol till Lilla Hjärtat.

De som bor på Tivedsgården fick besök av oss i Bodarnekören på kvällen. Många sjöng med i de kända sångerna; Nu tändas tusen juleljus, Jul, jul, strålande jul ... Anna-Greta i kören sjöng O Helga Natt, så fönsterrutorna skallrade.

Nej, om jag skulle ta itu med julbaket nu. Utan julbrödet blir det ju ingen riktig jul, enligt mina söner.

Ha det!

Natten går tunga fjät...

Det närmar sig. På onsdag är det Lucia och många kan förvänta sig ljudet av tassande fötter på morgonkvisten. En och annan tomte kanske trippar fram på tårna också.

Här i Laxå är det redan full fart på firandet. Laxå Lucia 2017 kröntes redan i lördags kväll på scenen av vår kyrkoherde Janne.

Det var under den trevliga julmarknaden som under två dagar har glatt oss ortsbor. På lördag stod Rosa och Viola på plats och saluförde boken om de tre tanterna på Villagatan. Man ska leklynnet kvar även som pensionär, eller hur?

Här hade inte marknaden öppnat ännu. Därför ser det fortfarande lite tomt ut bakom oss.

Bilden är målad av Britt-Marie Dahlberg.

I den första boken om tanterna finns ett uppslag som handlar om en Lucia-kröning som skedde i vår vackra träkyrka. På första parkett sitter Gullan, Viola och Rosa och bakom dem syns bland annat Glasmästaren och hans fru.

Själv har jag varit Lucia två gånger. Inte för att jag röstades fram för att jag var så tjusig utan helt enkelt för att jag var längst. Lucia-tåget fick en bra form med något högt i mitten. Första gången var i lekskolan, eller barnträ som vi sa.

Andra gången var väl i femte klass. Jag var fortfarande längre än de flesta vid den tidpunkten. Och jag som önskade hett att jag var liten, söt och populär som Agneta.

Det har redan tassat fram tomtar ur vrårna. På en julfest hade ett gäng nissar både lagat all julmat och övat på Tipp, tapp... Överväldigande!

Nu är det bara två julbord kvar innan vårt eget!

Julefrid önskar jag dig som tittar in här!

Laxås Lussebrud

Lucia-dagen är inne. En sned sol lyser över rimfrosten. Vi har tänt tre ljus i adventsstaken och lyssnat på den vackra sången från Örgryte kyrka på TV.

Igår var jag med om kröningen av Laxås Lucia i Ramundeboda kyrka, en fin stund.

Lucian, ljuv som en ängel och omgiven av änglar, var fylld av stundens allvar. Ända tills det hela var över och föräldrar och syskon fotade för fullt. Spänningen släppte och Lucian brast ut i ett smittande skratt. Hon vek sig dubbel av skratt och fick alla tärnor att skratta med.

Igår bakade jag julbröden, fyra doftande vörtbröd, enligt mitt gamla recept från 70-talet. - Ingen jul utan dessa julbröd, enligt mina söner.

Talgoxarna är glada åt jordnötspåsen vi hängt upp utanför fönstret.

Maken har börjat lägga nytt golv i hallen nu. Det ska bli skönt att få det fint nu när julen står för dörren.

Ha en fin Luciadag,

önskar

Maggan

Lucia då och nu

Luciamorgon för länge sedan. Farmor Agnes har övernattat i bäddsoffan. Hennes necessär står på golvet bredvid soffan. Mamma dricker kaffe. Det är bara hennes röda tofflor vi ser i bild. Själv sitter jag tyngd av stundens allvar på sängkanten och håller ett fat i händerna. Mamma har gjort mig fin i lusseklänning och lingonriskrans. I de blå Nittsjöstakarna brinner ljus.

Massor av Lucior - Bilden är medvetet suddig (säger vi) så att vi inte ska känna igen någon.

Luciakväll 60 år senare. Farmor Maggan, d v s jag, och Farfar fick följa med till Lilla Hjärtats Luciafirande i en stor gympasal som tillfälligt används som skolbespisning. När ljuset släcktes strömmade en lång rad med lucior, tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar in, sjungandes Natten går tunga fjät. De sjöng frejdigt med höga klara röster, den ena sången efter den andra, om marsipangrisar och möss och jag vet inte vad. Till och med på engelska: We wish you a Merry Christmas!

Efter ett väl genomfört program blev det medhavd fika, men inte för länge för barnen. De hade för mycket spring i benen för att sitta stilla. Tomtar jagade stjärngossar och lucior klättrade i ribbstolarna. Det var ett liv och ett kiv. Och ren och skär livsglädje!

Lussande och pusselpyssel

Glad Lucia till dig som tittar in här!

Igår kväll kröntes Laxås Lucia i vår kyrka, som är en riktig änglakyrka. Nu fylldes den till brädden av skönsjungande änglar. Jag tror att alla som satt i bänkarna njöt av stämningen.

B och jag var kyrkvärdar och skulle läsa varsin bibeltext. Jag överlät första texten, den vackra alternativa skapelseberättelsen ur Johannesevangeliet: I begynnelsen var Ordet ... till min kollega. Jag var rädd att min röst inte skulle bära. Att kraxa fram just de meningarna skulle inte bli bra. Min röst höll när det blev min tur: Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus.

Jag tror att jag börjar krya på mig nu. Jag var hos en jätteung AT-läkare på Vårdcentralen, (börjar de redan på gymnasiet?), och han konstaterade att det var virus och ingen inflammation. Så det blev en flaska fin hostmedicin istället för penicillin. Och han trodde inte att jag var smittsam om jag hoppade över kramarna. Det är ju släktkalas till helgen och då vill jag försäkra mig om att jag inte utgör någon risk.

Förutom förkylning så har jag drabbats av pusselfeber. Har hittat några siter på nätet och lägger ett pussel då och då, när tid gives. Detta lade jag igår.

Hälsningar från Maggan

När vintermörkret kring oss står

Det är fredag morgon och fortfarande alldeles svart utanför fönstret. Trots att jag inte jobbar längre vaknar jag som vanligt tidigt. Det har nog med vana, kynne och ålder att göra. Men inte mig emot. Mina tankar är klarast på morgonen. Då sätter jag mig att skriva i min dagbok för att summera gårdagen.

Gårdagskvällens kröning av Laxå Lucia blev fin. Vackra Jaira fick en smidd ljuskrona satt på sitt huvud av Mårten som är präst i Ramundeboda kyrka. Ljuskronan är tillverkad för några år sedan av elever på Laxå Industrigymnasium. Flickorna sjöng klart och fint både traditionella och nutida julsånger. För oss alla i kyrkbänkarna blev stunden just så vacker och skön som vi önskat oss.

Idag ser jag fram emot att få träffa min "gamla" avdelning igen. Vi ska luncha tillsammans på ett café i ett gammalt, anrikt hus. Jag berättar nog mer om det, vad det lider.

Tidiga tåg

Luciatågen har rullat in redan, några dagar tidigt. I fredags morse skred ett Luciatåg fram i den långa korridoren på jobbet. Det var barn från en femteklass som lussade för oss. Lucian hade både pappa och farfar bland åhörarna.

Igår kväll kröntes Laxås Lucia i Ramundeboda Kyrka. Det var så vackert och stämningsfullt. Man kunde tro att det var änglar som stod framför oss och sjöng. På bilden längst upp till höger skymtar Laxås egen ängel, en träskulptur av en herrgårdsfröken från 1700-talet. Hon smälte väl in i skaran.

Idag är det söndag, den tredje advent. Då blir det mer besök i kyrkan för mig. Jag är kyrkvärd på högmässan och ikväll medverkar jag i Andrum. Temat är Längtan denna gång. Åsa och jag får hjälp av två duktiga musiker.

Men dessemellan blir det glöggparty hos tyska väninnorna i Tivedsskogen.

Så blir min söndag. Önskar er en skön söndag, också!

Vitklädd med ljus i hår

Så här på Lucia-morgonen kommer en liten Lucia till er och önskar er en riktigt God och Glad Lucia. Ni kanske kan räkna ut att det är undertecknad som poserar ovan i vit särk och glitter i håret hemma på Skogsvägen i Västerås. Året var kanske 1954.

Idag blir det mer lussefirande. En skolklass kommer och sjunger för oss på jobbet, en mysig tradition, som ibland väcker förundran hos utländska gäster. En gång var jag med i ett luciatåg mitt i en varm, provencalsk natt. Vi svenskor som var med på ett ungdomsläger i bergen norr om Melan sommaren 1969 ville visa upp något typiskt svenskt. Invirade i vita lakan och med ljus i händerna skred vi fram och sjöng på en italiensk melodi, men med ett konstigt tungomål. Vet inte om det fick avsedd verkan eller om det bara var skrämmande och underligt?

Hur som helst: Ha en riktigt bra dag ni alla därute!

Maggan

Politiker fick lång näsa

Luciamorgon! Tre ljus brinner i adventsstaken och änglaröster tonar fram från TVs utsändning från Växjö. Jag sippar på kaffet och skriver julkort. Maken löser korsordet i dagens NA.

För mig blev det här det tredje Luciatåget i år. I fredags kom en skolklass och lussade för oss på jobbet och i fredagskväll på julfesten i idrottshallen överraskade ledningsgruppen med ett framträdande. Platschefen var Lucia och skred allvarligt fram i halmgul peruk. Det var inte lika stämningsfullt.

Igår hade vi skrattfest på gamla teatern i Örebro. Det var den sista föreställningen av Cyrano de Bergerac, utförd à Comedia del arte. Skådespelarna var i sitt esse och improviserade å det vildaste och använde oss i publiken som motspelare. Ett par kom några minuter för sent men fick inte smita in obemärkta. De hälsades välkomna och för deras skull spelades inledningen upp igen, med snabbspolning. Föreställning fortsatte och fortsatte. Cyrano sa att detta var pjäsen där publiken aldrig fick gå hem. Vi drog över någon timme och Maken var tvungen att gå och hämta bilen. Annars skulle den bli inlåst i parkeringshuset. Naturligtvis fick han förtrytsamma kommentarer från scenen!

Politikerna i Örebro fick sina fiskar varma. Stora nedskärningar hotar ensemblen och skådespelarna undrade om vi hade några lediga jobb åt dem. I publiken satt även pensionerade politikern Axel Gisslén, men han tog nog inte åt sig av gisslet. Denna gång.

Idag får vi finfrämmande. Det kan kanske bli ett Luciatåg till!