Snö i maj

I natt snöade det och marken var vit när vi drog upp rullgardinen. Men nu några timmar senare har snön som tur är smält undan. Det ligger bara ett tunt flor i skogsbrynet.

Kom att tänka på min gamla vers som jag skrev som tonåring. Det förekom snö i maj redan då!

En dag i maj blev allting vitt
Då skar det till i hjärtat mitt
och ögat ville tåras.

Förut var allting hoppfullt grönt
och solen värmde mig så skönt
och folket sa: Det våras!

Men nu en vind så isigt kall
den sveper runt bland björk och tall
och blommorna de fryser.

Jag häller hett te i min kopp
och tänker: Kanske än finns hopp?
Så hostar jag och nyser.

Här är en bild från maj 2014 när jag hälsade på PO66 i södra Frankrike. Där fanns det så pass mycket snö att jag kunde kasta en snöboll! Fast det var ju högt uppe bland bergen, förstås.

Vilket nys!

Näe, nu är jag så där förkyld igen! Höll på att kvickna till med hjälp av Enchinagard och hostmedicin och Alvedon, men sedan tar det om med ont i halsen, hosta och snuva. Så resan österut som vi planerat har vi fått ställa in. Vill ju inte smitta ner i onödan.

Annars har dagarna fyllts med jobb på Kupan, körövningar, en begravning igen, möten, cirkel, line dance, ett årsmöte till, planering, lite städning ... Jag är sekreterare i fyra föreningar/råd så det blir en del protokoll att skriva - den ständiga sekreteraren.

Rosen ovan fick jag efter ett uppträdande med musik och lyrik på Hembygdsföreningens årsmöte. B-I och jag sjöng tvåstämmigt och läste dikter vi gillar och Kantorn ackompanjerade. Rösten höll mot alla odds. Puh!

Sedan har jag varit på ett trevligt författarmöte, anordnat av ABF. Det var Marianne Cederwall som kom till Kunskapens Hus och berättade om sina böcker om om hur idéerna till dem kommit till. Naturligtvis köpte jag två böcker (pocket), som jag fick signerade. Ska bli trevligt att läsa!

Marianne Cederwall

Eftersom Marianne periodvis bor i Ala på Gotland, gav jag henne en limerick jag skrivit:

En gute med hemvist i Ala
deltog i stockstötargala
Fick plötsligt en chock
när motståndarn´s stock
fick vingar och flög som en svala.

Lev väl!

En julidag på Väddö

Jag hittade en vers som jag skrev 1993 när jag var på kurs på Väddö. Lite rörande töntig, men ändå:

En julidag på Väddö

En rikedom mig nu naturen bjuder

En dag i juli vid vår svenska kust

och ur många måsars strupar ljuder

ett skri av glädje, ett skri av lust.

Den ljumma vinden mig varsamt smeker

och solen tinar frusen kropp.

Vid stranden silvervågor leker

och viskar: Än finns det tid! Än finns det hopp!

Från karga berget, från varje skreva

det växer blommor i ett överflöd.

Jag känner det är fint att leva

bland dessa blommors lila glöd.

1993-07-07

Den stora trandansen

På Annan Dag Påsk bar det av till Hornborgasjön och trandansen. Vädret var skönt, vilken skillnad mot förra gångens iskalla snålblåst. När vi klättrat upp för gräskullen hade vi 15.400 tranor framför oss och ett antal fågelskådare med kameror och kikare i högsta hugg.

- Mamma, det ser ut som på djur som betar på savannen, sa en tös och det hade hon rätt i. Luften var fylld av vårskrin. Förgäves försökte jag fånga tranornas eleganta inflygningar. Jag tror att Maken lyckades bättre med det.

De här svanarna lyckades jag i alla fall få på kornet.

Med benen i kors

Den stora trandansen

När solen går upp över bergen
och himlen blir ljusröd till färgen,
då sjunger var fågel och syrsorna spela
så muntert och glättigt upp på varsin fela.

Den stora trandansen ska just börja.
Alla är glada och ingen vill sörja.
Men en liten trana så ensam ses stå.
Varför är hon ledsen? Vad funderar hon på?

Hon tycker att ingen är så ful som hon,
att fulare trana ej fanns på mon.
Då plötsligt en ståtlig trankavaljer
så vackert och vänligt emot henne ler.

Han bjuder henne upp i en yrande dans.
Snart inga bekymmer för henne mer fanns.

Skrivet av undertecknad när hon var 12 år gammal,