Bröllop i syrenernas tid

God morgon!

För flera månader sedan, när februari var som kallast och gråast, damp det ner en inbjudan i brevlådan. Det skulle bli ett utomhusbröllop i syrenernas tid. Min systerdotter hade hittat den rätte och paret ville fira sitt bröllop omgivna av släkt och vänner.

Åh, vad jag gladde mig. Men en vecka innan vigseln så pratade metrologerna om ett omfattande lågtryck med regn, kalla ishavsvindar och till och med snö. Vojne, vojne! Hur skulle det gå med utomhusbröllopet?

Sönerna och jag tog tåget till Hufvudstaden, där bröllopet skulle stånda. Med på tåget var även syster S och kusin O från Bästkusten. Vi skulle bo på Långholmen, pojkarna i Cell 1 och syrran och jag i Cell 131. Och jag som har cellskräck!

Just över Stockholm strålade försommarsolen som på beställning. Långholmen är numer en oas i storstadsvimlet och denna gång blommade syrener och kastanjer i mängder. Koltrasten sjöng och överröstade helikopterljudet. Det var final i IshockeyVM och Elitloppet på Solvalla i helgen.

Vigsel och bröllopsfest hölls i och vid den vackra lilla herrgården Karlhäll. Prästen i röd stola vigde paret, brudens pappa och bästis sjöng och spelade  och tre små brudnäbbar i likadana klänningar tog hand om blommor och ringar. 

Sedan blev det mingel och middag och tal och sång och bröllopstårta. Absolut ingenting fattades för ett lyckat bröllop. Vi tre systrar, brudens mor och mostrar, bidrog med det vi kunde bäst: Brudens mor sjöng duett med brudens far, Moster S gav ett porträtt som hon målat av paret och jag Moster Gagga höll ett litet tal. 

Bruden var så vacker. På bilden ovan hinner hon få en liten pratstund med Moster S.

Toastmaster Irre fångade paret på denna bild just några minuter innan de blev äkta makar.

Ja, nog är det mycket att smälta efter en sådan här upplevelse! 

tycker Moster Maggan eller som Bruden som liten baby på mammas arm ropade till mig: Gagga! Ho ho!

 

Carpe diem

God morgon!

Var detta sommaren 2025? De två härliga solskensdagarna som just passerat? Nej, det får vi verkligen inte tro. 

Eftersom vi hört att det skulle bli ett drastiskt omslag i vädret, tog vi tillfället i akt och besökte en favoritplats, Sockenstugan vid Bodarnesjön.

Så skönt att sitta där i solen och njuta av kaffe och härliga räkmackor. Och inte nog med det, jag gick och hämtade en Budapestbakelse i glas till mig och en Klingsglass till Maken. Vilken guldstund!

Idag är det innesittarväder, kyligt och regnigt. Positivt ändå är att jorden och växterna får vatten och blomningen bromsas upp lite. 

Ha det gott!

Maggan

Mingel på Bästkusten

Vilken underbar lördag, vilken underbar helg! I detta lilla smycke till galleri/boutique firade min syster S sin 70 årsdag med att ställa ut sina akvareller. Under vernissagens tre timmar strömmade det in släkt och vänner genom den blå dörren. 

Bordet fylldes med blommor, gästboken med namn och de röda prickarna vid tavlorna blev allt fler.

Så roligt att få dela den här dagen med mina systrar.

Här är några av alla gäster som tittade in. 

Och här är tavlorna.

Ovan som jag är vid minglande så tyckte jag att det var skönt att slå mig ner vid det rustika bordet på Restaurang Solrosen. Där blev det ett skönt eftersnack innan var och en försvann till sitt.

Min yngsta syster L och jag hade hunnit göra stan och speciellt Haga innan vernissagen. Vårsolen värmde och jag fick en känsla av Paris när vi knallade fram förbi uteserveringar och mysiga butiker.

Vårt nattlogi gick inte av för hackor! Vi bodde 11 våningar upp på Clarion Post Hotel med utsikt över Centralstationen och Hisingen. 

Det fick bli en "sängfösare" vid solnedgången. Sämre utsikt kan man ha.

Nu har solen sjunkit ner bakom horisonten och Smeddammen hemma i den lilla galliska byn. Så nu önskar jag bara

Go´kväll!

Spelet kan börja

 God morgon, igen!

Det börjar så sakteliga ljusna utanför fönstret och klockan är snart sju. Den här helgen har inneburit festligheter, må du tro.

I fredagskväll bar det av med buss till Fjugesta och till Sparbanksbörsen. Där blev vårt sällskap hjärtligt mottagna av en armé av tjusiga servitörer och fick bänka oss kring långborden, där förrätten redan väntade på oss. Efter varmrätten, kycklingfilé med klyftpotatis, drogs svarta sammetsdraperier för runt publiken och spelet kunde börja.

Foto från Lekebergsrevyns Facebooksida

Lekebergsrevysällskap tog oss med på en tågresa med komplikationer. Vi fick träffa generaldirektörer, tågluffare, kärlekskranka nunnor, en Überhauptbahndirektor och till och med Putin och Ursula van der Leyen med fler. Duktiga amatörer som kunde agera, sjunga och dansa med bravur.

När vi klev ut i den becksvarta natten, bar det sig inte bättre åt än att en i sällskapet, Herr P, gled ner i det manshöga diket bredvid bussen. Som tur var upptäckte vi honom och busschauffören kunde dra upp honom igen. Så vi blev fulltaliga på hemvägen och inte som i höstas när vi missade räkna in alla och fick vända för att hämta upp Herr R.

Igår "invigde" vi Mahjongspelet, morfars gamla spel från i början av förra seklet. Jag spelade det hemma med mamma som spelledare och nu fick vi hjälp av riktiga veteraner. Maken hade lagat sin goda "spanska" gryta som vi stärkte oss med innan vi satte igång. Det tar nog tid att bli en duktig spelare, men kul var det.

Det är inte ofta man får brev i brevlådan nu förtiden och speciellt inte ett sådant här med en massa frimärken i olika valörer. Portot har ökat kraftigt. De kan man tydligt se.

Ny vecka, nya utmaningar och glädjeämnen. Har du unnat dig en semla än? Om inte, slå till vet ja!

Hälsningar från din vän

Maggan

Mot ljusare tider med Hjalmar Berglund

I fredags hade vi kungligt roligt. Vi var en busslast från södra Närke som åkte långt ut i bushen på smala, hala vägar. Busschauffören var en lugn och erfaren herre, som levererade oss prick klockan ett till Brevens Bruk. Där väntade först en trerätters lunch, mycket gott.

Till kaffet kom revystjärnan Peter Flack och småpratade bland borden. Att han var rolig syns på mannen till höger på bilden. Vilket gapskratt!

Maken var med, vilket jag tyckte var jättekul. Det är inte alltid han orkar.

Showen "Mot ljusare tider" var festlig. Det var mycket färg, musik, sketcher... Peter och Marie Kühlers dotter Amanda var helt ljuvlig som liten tjej med skinn på näsan. Jag glömde nästan bort att hon var en vuxen kvinna, så bra spelade hon. En annan som spelade bra var David Berg. Han spelade bland annat Carl Philip, men även gitarr och dragspel i orkestern. Till sist spelade han på cykelpump!! För att inte tala om Marie, Amanda och Moa Gagnert i sketchen Kulturens allra bästa tanter. Hög igenkänning!

Efter några härliga timmar med Hjalmar Berglund från Viby som ciceron, var det bara att äntra bussen och låta oss föras tillbaka till civiliserade trakter igen. Tack Hjalmar och gänget för en stunds skratt och värme. Det gjorde gott!

Hå-hå ja-ja, hå-hå ja-ja! Hör vad det blåser i träa idag

Ja, här satt man för ett dygn sedan och lät sig svepas med. Varenda stol var upptagen på Örebro Konserthus när Sven-Ingvars drog igång. Oj, vilka musiker! Ibland lät hammondorgeln och saxofonen som i Bruce Springsteens E-Street Band och ibland fyllde två gitarrer och Oscars röst salen med mjuka tongångar. Jag njöt av Morgon på Kungsholmen och upptäckte att jag kunde varenda ord i sången. Nostalgi. Bandet blandade nytt och gammalt och lät publiken sjunga med i de välkända dängorna. När Torparrock drog igång, då kände vi oss hemma: Hör vad det blåser i träa idag!

Blåste gjorde det minsann också i fredags kväll när det var Ljusfest i Dammtorp i Tiveden. Och inte bara blåste, det regnade småspik dessutom. Så marschallerna slocknade och folket flyttade in i det trivsamma skolhuset. Där underhöll Tivedspôjkera till kaffet. Det blev både Tunna skivor och En sliten grimma och till och med ett potpurri av Sven Ingvarslåtar. Ovan bilder på banden och deras respektive publik. Fotot högst upp till höger är lånat från nätet.

Imorse var marken vit av frost. Bollkryssen var riktigt dekorativ, eller hur?

Ha det!

Kära hälsningar

Halloj!

En skön eftermiddag har vi haft med denna vy framför ögonen. Våra vänner G och B har tämligen nyss flyttat till A-sund och nu fick vi också njuta av eftermiddagssolen från deras terrass. Så där skulle man bo!

Sista veckan i september har förflutit. Nu börjar höstfärgerna ta över i lövkronorna. Ett annat hösttecken är att jag har bytt ut sommargarderoben med alla ljusa, lätta kläder mot lite varmare och mörkare. 

Höstens första eftermiddagscafé hade vi i måndags. A och jag stod för fikabrödet. Det blev kanelbullar och långpannekaka. Jag tror det blev uppskattat. Mycket folk kom och trängdes bland borden.

Hemma i köket på fönsterbrädan trängs orkidéerna. De verkar trivas för det kommer nya knoppar på de gamla plantorna allt eftersom. Sedan har familjen Orkidé fått två nya medlemmar, två kaxiga, ståtliga ungdomar.

Igår, den sista dagen i september, hölls det Drop-In-Dop i Ramundeboda Kyrka. Vi stod rustade och väntade och hade ingen aning om det skulle komma många eller inga alls. Casselgården var prydd med röda ballonger och husmor hade laddat upp med tårtor, kaffe och saft.

Till vår glädje kom det familjer med sina barn och det kunde hållas flera dop innan lördagsförmiddagen var över. Fast inget barn fick rum i dopklänningen som församlingen har att låna ut. Det blev en mycket fin och festlig stund för oss alla. Jag glömmer inte lille Luddes lyckliga ansikte när han fick blåsa ut sitt dopljus och hänga upp sin keramikfisk i dopträdet.

Här är en teckning som vi fick av Lilla Lila, sist vi var och hälsade på. Det är kärlek i luften!!

Ha det!

Kolmilan Kerstin

Hej igen!

Jag måste titta in här igen och berätta att vi var med om något festligt igår. 

Efter en fin stund i kyrkan med prästens tänkvärda ord om systrarna Marta och Maria och gott kyrkfika åkte jag hem till Maken. Solen lyste varm och vi beslutade oss att utnyttja dagen på bästa sätt. Vi plockade upp våra kompisar A och B och drog till skogs. 

I Dammtorp var det milans dag. Till skillnad från gatorna i Laxå som får namn efter män (ja, jag har ju berättat om vårt föredrag för hembygdsföreningen), så får milor kvinnonamn. I år heter milan i Dammtorp Kerstin,

Här är den Kerstin som fått namnge årets mila. Det ser ut som det bolmar ur hennes hatt, men det tänkte jag aldrig på när jag fotade henne.

Det var mysigt att sitta där runt elden och äta kolbullar med lingonsylt och språka med folk. Det var det många som tyckte. Det fyllde på med människor hela den soliga eftermiddagen. Det kom gamla och unga, barn och hundar. Men inte en mygga! Det var väl rökens förtjänst. När vi åkte hemåt igen doftade vi som fyra välrökta böcklingar, något som fick mig att minnas scoutlägren i ungdomens dagar.

Ha det!

 

Guldkant

Det blev en midsommar med extra guldkant i år! Så ska det väl vara när det är guldbröllop?

Förutom matjessill, lax, färskpotatis och jordgubbstårta hemma runt köksbordet som brukligt om midsommaren, så blev det restaurangbesök på kvällen några mil sydväst om den lilla galliska byn.

Jag lyckades inte hålla det riktigt hemligt (mina söner är smarta), men vi blev hämtade med limousine. Chauffören i livré och hatt backade den låååånga blanka bilen ända ner till ytterdörren och sedan var det bara att kliva in och sätta sig under stjärnhimlen i taket. Man kände sig som en filmstjärna, där man susade fram. Bara för en vecka sedan hade ju Lisa Miskovski suttit här i bilen.

Väl framme i Norrqvarn rullade chauffören ut röda mattan för oss. Jag tror att vi väckte en viss uppmärksamhet när vi kom uttrillandes allesammans. 

Det kändes som om man befann sig i Provence med solen, värmen, grilldoften från stekborden, ljuset genom lövmassorna. Chauffören, som är en bekant till familjen och en riktig entreprenör på orten, gjorde oss sällskap vid bordet. En f.d. arbetskamrat till mig, YB, jobbade extra som servitris och hon servade oss på allra bästa sätt. 

Det vimlade av folk bland borden. Någon som också firade guldbröllop den kvällen var vår kantor JK, fast i det fallet var det "bara" 35 årsjubileum! En trubadur spelade covers från scenen vid kanalkanten. Han började mycket lämpligt med "Jag vill vara din, Margareta". Undrar om YB hade något med det att göra?

Lilla Ve trivdes hon också. Maken till harmonisk unge får man leta efter! Glad och nöjd hela dagen.

Så var den midsommaren över! Ett riktigt fint minne blev det.

Liljekonvalj, kastanj och syren - nu blommar det!

Lagom till Mors Dag slog liljekonvaljerna ut. Nu står en bukett på byrån i hallen och fyller hela huset med väldoft. Jag har hittat en dunge alldeles i närheten, där det växer fullt av dessa vita klockor.

Mina båda söner ringde och gratulerade, så härligt att få småprata lite och höra att allt var bra.

Maken bjöd mig på middag på favoritrestaurangen, men det är många andras favorit också, så vi hann inte få in maten innan jag var tvungen att bege mig till kyrkan. Maken tog med sig middagen i matlådor hem att avnjuta när jag var klar i kyrkan.

Vilken perfekt dag för en konfirmation! Kastanjeträden i kyrkparken blommade, himlen var blå och det var alldeles lagom varmt. I år hade vi ett ovanligt långt tåg med konfirmander som kom i procession uppför kyrkbacken. I täten gick Anna med korset. Kyrkan var fylld med förväntansfulla anhöriga, varenda plats var upptagen.

Vi som var kyrkvärdar tog emot folket, delade ut agendor och hjälpte till att hitta platser. Resten gjorde konfirmanderna själva tillsammans med Sara, präst, och Camilla, diakon. De var otroligt duktiga och fina. Jag blev så rörd.

Maken och jag har slagit till på en ny soffa. I fredags inföll den stora soffbytardagen. Den nya soffan lyftes in samtidigt som ett annat gäng kom och hämtade den gamla soffan. Det blev något av en trafikstockning i hallen. Men nu sitter vi vackert!

En annan trevlig händelse i veckan var när vi firade en 65-åring. En i gänget hade ordnat så att jubilaren firades i lokalradion medan vi var på plats. Vi sjöng med för full hals: Jag vill vara din, Margareta!

 

Allhelgonahelg

Allhelgonadagen - en dag då vi tänker speciellt mycket på våra kära som inte finns med oss längre. Det var en minneshögtid i kyrkan igår kväll. Barbro och jag var kyrkvärdar och tog emot en jämn ström med människor som förlorat en nära anhörig under året som gått. Det var inte många platser kvar när vi stängde kyrkporten. Det blev en vacker stund fylld av levande ljus, musik och tacksamhet. 

Tidigare på eftermiddagen träffade Maken och jag vårt tredje barnbarn, Vera, för allra första gången. Söt som marsipan är hon! Och jag fick lyckan att hålla den lilla. Storasyster bjöd på glögg och lussekatter och sjöng  sedan en egen sång till gitarrackompanjemang av pappa Pe och farfar. Det blev en riktig guldstund att minnas länge.

Det är fortfarande milt med många plusgrader, trots att vi redan är inne i november månad. Men det mörknar tidigt. Grannen mitt över fick tända en strålkastare för att se att gräva i rabatterna. Jag har fyllt fågelhuset med solrosfrön. Talgoxarna kom och tittade uppfordrande på mig, så jag förstod att det var dags. 

Sedan har vi firat vår gode vän, A från A-sund, som fyllt jämnt i höst. Det blev en fyrarätters på vår favoritrestaurang. 

Varma hälsningar i höstmörkret!