Jubileum: Den tiotusende besökaren

Sent igår kväll tittade min tiotusende besökare in. Det var Lisan, som jämnade till siffrorna för mig.

Här får du en liten cyberbukett med löjtnanshjärtan och liljekonvaljer, plockade på eftermiddagen.

Fat blev burna på Fatburen

Tre mödrar på ett bräde: Farmor, Mamma och Mormor.

Mors dag! I år kom det inget tecknat kort med blommor och gratulationer. Det var länge sedan jag fick sådana kort. Nej i år fick jag ett kort meddelande av äldste sonen: Infinn er vid Landskyrkan 13.30 på söndag. Vad spännande!

Vi var alldeles för tidigt på plats, så vi strosade ner till hamnen och köpte varsin glass hos Go´Glass. Glassen görs i Hjortkvarn och den är väldigt god, kunde jag konstatera.

När rätt tid var inne träffade vi sönerna, sonhustru, hennes syster och deras föräldrar och så lilla Hjärtat, förstås.

Det bar av till Fatburen, en rätt ny restaurang på landet inredd i en gammal ladugård. Där bjuds det på mat tillredd av råvaror från närområdet och idag var det Mors Dags-buffé och smaskig tårta till efterrätt. Många hade kommit på samma idé som Joy, så köket hade full upp med att hinna fylla på uppläggningsfaten och diska undan faten. När jag var framme vid buffébordet var potatisgratängen och fisken slut, men jag lyckades komma över rostbiffen och lammsteken. Tårtan köade jag för i tjugo minuter men då hade kaffet tagit slut. Det ordnade upp sig till slut och alla blev mätta och belåtna. Jag skulle tro att personalen på Fatburen är alldels slut vid det här laget.

Här står tre Morsdagsfirare. Tack för att ni förgyllde vår dag!

Katt i klorofyllen

Det är en fridfull lördagseftermiddag. På förmiddagen snodde jag runt med dammsugaren och dammtrasan och försökte bringa lite ordning. Efter lunch var det trädgården som fick sig en omgång. Jag klippte ner klängrosen som inte klarade den tuffa vintern i år. Längst nere vid roten kommer späda blad, så helt död är den inte. Kvickrot, maskros och kirskål rycktes obarmhärtigt upp ur planteringarna. Men jag hinner inte mer än vända ryggen till, så är de där igen.

Sedan satt vi i solen och bara njöt av värmen, doften av hägg och de intensiva färgerna, grönt från gräsmattan och träden och illandes gult från maskrosorna.

En skata spankulerade omkring på gräsmattan och drog upp maskar med stor pricksäkerhet. Katten smög i buskarna och gjorde plötsliga glädjerusningar. - Hon är lycklig, sa Maken. Och vem är inte det är sådan härlig vårdag, då vi står på tröskeln till sommaren.

I Medelhavet sardiner simmar ...

Min arbetskamrat T:s dotter befinner sig i en segelbåt på Medelhavet. Hennes inlägg här är helt underbart. Läs och njut!

Lycka till, J!

Cirkeln är sluten.

Våravslutningarna duggar tätt så här års. I torsdags var det dags att avsluta vår studiecirkel i FN-gruppen. Vi åkte på små vindlande grusvägar rakt ut i storskogen och hamnade till slut vid Sävsjöfallet.

I grillkåtan brann en eld i eldstaden. Vi bänkade oss runt om och lät oss väl smaka av goda snickarkorvar med Jonnys senap på.


Lite senare gick vi upp till Bagarstugan och där utspelades en hjärnornas kamp, eftersom K och B på sedvanligt sätt hade snickrat ihop varsin tipstolva. Ett av de fina priserna tillföll undertecknad. Jippeee!!

Vår eminente cirkelledare avtackades och sedan blev det fotografering på trappen. Jag fotade åt andra hållet, se bilden.

I helgen är vi hundvakter åt de italienska bröderna Leo och Angelo, det kommer att bli långa promenader med hundgodis i fickorna. Snart kommer även Örebroare på besök och så blir det medverkan i konfirmation i eftermiddag för min del. Så det är lite att stå i. Ännu har jag inte prickat av fönstertvätten som står där på min lista. Men det ska väl bli gjort också inom sinom tid.

Titt ut igen!

Snart har jag haft tiotusen besök på den här bloggen. Jag startade för ett och ett halvt år sedan. Mitt första blogginlägg visade en bild på mig och min farmor. Och nu är mitt barnbarn lika stor som jag var då och jag har blivit farmor. Katt har jag också och ibland trängs både barnbarn och katt i mitt knä.

För det mesta trivs jag bra med min blogg, fast ibland går det lite trögt. Det är inte alltid jag är i form för att blogga. Det kanske märks.

Hur som helst, det blir spännande att se vem som blir den tiotusende besökaren. Det kanske blir du?

Nä, nu blommar det!

Ikväll får ni en bild från mig, tagen på lunchen idag. Kabbelekor kantar kanalen. Träden speglar sig i det lugna, mörka vattnet. Inne i en skogsglänta lyser det vitt av harsyreblommor, en tät matta. Är det bara jag som tycker att det är extra rikligt med vårblommor i år? Vitsipporna blommar fortfarande över allt. Gullvivorna är på gång, liksom liljekonvaljerna. Häggens knoppar är sprickfärdiga. Det är nu vi ska njuta och känna att vi lever.

Slott och koja, sol och dis

Idag har vi samlats, 140 personer, i Rikssalen i Örebro Slott. När vi klev in i morse var det disigt och grått och när vi klev ut några timmar senare var det så här vackert!

Efter lunch på Stora Hotellet åkte vi en liten bit söderut till Mosås Hembygdsgård, där vi fick oss både lokalhistoria och kaffe till livs. Vi satt ute i solen och det märks på mitt ansikte ikväll. Det skiftar i rött.

Imorgon är det bl a avskedskonsert med vår kantor och körledare Katharina. Hon ska spela önskade musikstycken på kyrkorgeln och hon säger att vi ska bereda oss på att det blir en lång kväll. Bästa att sätta sig på en kudde, då.

Limerick-stafetten

Jag antar Charlies utmaning och bidrar med följande limerick på ortsnamnet Ala:

En gute med hemvist i Ala,
som deltog i stockstötargala,
fick plötsligt en chock
när motståndarns stock
fick vingar och flög som en svala.

Nästa ort i stafetten är Skara.

Se reglerna hos Charlie och lägg en länk till din limerick i en kommentar hos mig.

Lycka till!

Tjugotusen steg under torsdagen

Den första dagen i Venedig bjöd på behagligt promenadväder, sol och lagom varmt. Trots att vi tog båtbussen längs Canal Grande vid två tillfällen, så gick vi över 20.000 steg enligt PO66:s stegräknare.

Framför skyltfönstren på Venetia Studium blev vi ståendes länge och beundrade de skimrande tygerna i de vackraste färger. Jag köpte med mig två vackra sjalar från Venedig, dock inte så exklusiva som de som fanns i den här affären.

Nätet av kanaler, gränder och broar är invecklat, men vi lärde oss höja blicken och leta efter gula skyltar på husfasaderna som visade åt vilket håll vi skulle gå. Annars är det lätt att fastna i labyrinterna. Bakom varje gathörn och vid varje bro väntade nya underbara vyer som jag bara inte kunde låta bli att fota.

Första kvällen gick vi i fällan. En fryntlig inropare fyrade av ett bländande leende och fick oss att sätta oss på en restaurang med utomhusservering. Men turistmenyn var trist, absolut ingen finess. Så de andra kvällarna letade vi upp trattorior med högre kvalitet på maten och med omtänksam uppassning. Mat och dryck är viktiga ingredienser i reseupplevelsen.

Venedig - en bedagad skönhet

Så fel den norska väderstationen hade! Solen sken mjukt över Venedig och fick färgerna att glöda. Över allt väntade nya skönhetsintryck. Jag kunde inte se mig mätt på de slitna, vackra fasaderna, det gröna vattnet, kaskaden av växtlighet som vällde ner över balustrader och smideskorgar.

Tidigt på torsdag morgon tog vi båtbussen längs Canal Grande och klev av vid St Markusplatsen, som kändes fridfull och vänlig. Ännu hade inte så många turister hopat sig framför domen. Kaffet på Quadri var gott men dyrt.

Dyrt var det också vid Rialto-bron på Caffé Saraceno. Men det var det värt. Miljön och utsikten betyder mycket. Min chica väninna, PO66, njuter av vyn och cappucinon.

Igår natt, vid halv två, kom jag hem. Det blev en lång dag, söndagen, fylld av väntan och av viss oro att inte komma iväg för hotande askmoln. Men iväg kom vi, med askmolnet i hasorna.

Imorse gick jag upp kl 06.00 för att gå till jobbet. Så just nu lockar sängen mer än något annat. Jag får berätta mer en annan gång.

Arrivederci!

Ikväll packar jag min lilla gröna väska. Det är dags för PO66 och mig att ge oss iväg till staden på vattnet. Tråkigt nog verkar det komma mycket vatten uppifrån också, men vi får hoppas att den norska vädersidan har fel för en gångs skull.

När jag skulle lägga ner min nyinköpta blus i väskan upptäckte jag att stöldlarmet fortfarande satt på. Jag ringde butiken som ligger i ett köpcentrum fem mil härifrån. Det var stängningsdags och jag hörde dammsugaren surra i bakgrunden. - Det är i stort sett omöjligt att ta bort larmet själv, man kan göra sönder plagget. Kom in hit, vi öppnar kl 10.00. Det är bara det att vi måste åka vid lunchtid till flygplatsen. Så onödigt och så trist. Jag känner mig besviken just nu.

Imorse tog jag svängen förbi vårt lilla konditori och köpte med mig en kanelkrans. Jag fick nämligen besök av en illustratör som jobbat åt företaget i 26 år. Tillsammans med konstruktören dissekerade vi en produkt som jag ska skriva en bruksanvisning till. Illustratören är fenomenal på att göra snygga och smarta bilder. Ibland, ganska ofta, säger en bild mer än ord.

På kvällen var det körövning med vårsånger på reportoaren. Snart flyttar vår körledare och kantor till vackra Värmland. Familjen ska slå sig ner på den östra sidan av Fryken. Vi har ännu ingen aning vem som kommer att efterträda henne.

Nästa gång jag skriver, kan jag berätta om staden på vattnet.

Tills dess, må väl!

Vått och vådligt vårfirande

Lilla hjärtat har varit hos oss och hälsat på och sovit över. Här poserar hon i nya kläder från Spanien. Vilken härlig dag det har varit idag. När Lilla Hjärtats pappa och farbror kom på eftermiddagen så grillade vi och åt ute på baksidan för första gången i år. Sedan har jag varit ute och rensat i landen och klippt rosor. Det ska man göra när björken har musöron. Det har min mamma sagt!

Valborg firade vi i Uppsala. Inte kunde jag väl ana att det var ett sådant ståhej kring den helgen. Visst har jag väl hört en del, men detta var enormt. Bort emot 100.000 människor kantade Fyrisåns stränder för att se studenterna ta sig utför de bitvis strida strömmarna.

Poliserna hade fullt upp med att beslagta starka drycker och hälla ut innehållet ur flaskor och burkar i gatubrunnarna.

Det ljöd musik från alla håll i staden. Vi väntade på trappen till Universitetets Aula i en och en halvtimme tillsammans med tusen andra, mestadels äldre personer, för att höra OD-kören hylla våren traditionsenligt. Åh, flera av sångerna har jag varit med och sjungit år efter år i Mullhyttans Bygdekör. Men nu har den kören tyvärr lagts ner.

Marken lyste av scilla vid den gamla rektorsgården.

Vårt värdpar påverkades av våren och den glada stämningen.

I början av rännet gick det lungt och stillsamt till.

Men vid Kvarnfallet bröts lugnet. Några av de 92 ekipagen kapsejsade och dykarklubben Tumlaren fick rycka in och rädda de som hamnade i den strida strömmen.

Valborgskvällen avslutades med vernissage. Svägerskans konstklubb hade utställning med många fina alster. Har du vägarna förbi, titta gärna in till Valsätrakyrkans församlingshem, där tavlorna hänger en månad till.

Efter en härlig middag och trevlig samvaro var det dags att sätta punkt för en fullspäckad Valborg. Tyvärr fanns ingen tid denna gång att hälsa på min käre kusin. Det får bli nästa gång, om det passar dig förstås! Vet att du hälsar på här ibland!