Detta har hänt... kort resumé

- Hej farmor! Nu tar vi Bä, bä vita lamm! Vi sjöng för glatta livet hela vägen in till Örebro. En bred regnbåge spände över Närkeslätten mot Kilsbergen till.

Hemma hos Lilla Hjärtats mammi och pappa fick vi en underbart len potatis/purjolöksoppa med nybakade scones till. Sedan besökte Maken och jag Conventum där det var släktforskningsmässa. En alert dam från Hallsberg hjälpte mig att söka efter mina rötter. Jag letar speciellt efter spår av min mormor Anna som några år var småskolelärare i Viby kyrkskola. Hade jag varit pensionär hade jag nog satt igång med det samma. Intresset finns där, även om tiden saknas.

Ikväll är jag väldigt trött. Det tar på krafterna att stiga upp före fyra för att hålla en liten tjej sällskap. Så det blir nog tidigt i säng.

Marknadsskoj och kronärtskockor

Sannerudsmarken, en given begivenhet sista helgen i augusti. Oxen Sixten var där, Birgitta var där och minsann var inte lokalreportern Björn där också! (Vid pilen!) Lilla Hjärtat ömmade för att kaninerna hade vatten. Hon fick en rolig mössa, grön med stora svarta prickar. Annars blev det plastpåsar (som vanligt!), folie, kaffefilter, körsbärssylt, T-shirts, lakritsremmar och en bukett astrar.

Väl hemma från marknadsbesöket kokade vi kronärtskockor och åt med skirat smör och salt. Svärdottern hade aldrig smakat förut och rynkade lite lätt på sin lilla näsa. Hon var inte jätteförtjust. Men alla är vi barn i början. Jag minns när jag åt surströmming för första gången. Maken kom ju från Norrland och hade som tradition att äta dessa sura fiskar. Det var väl inte så att jag jublade första gången, men nu tycker jag att det är riktigt gott. Det till och med vattnas i munnen på mig.

Nu snusar Lilla Hjärtat i sin säng. Hon ska sova över här och låta föräldrarna få en välbehövlig sovmorgon. Farmor vaknar ju ändå tidigt, om än inte lika tidigt som Lilla Hjärtat.

En lyckad tillställning

Femtio år på samma företag! Det är det inte många som uppnår, men det har arbetskamraten Arvo gjort. Rektor Larsson på verkstadsskolan sa åt honom att infinna sig på ESABs lab direkt när skolan var avklarad. Arvo var en lydig gosse och gjorde så och sedan dess har han stannat kvar vid sin läst. Ja, det har blivit en hel del resor utanför labbet också förstås och många vänner har han samlat på sig.

Igår samlades en hel del av dem för att tacka av Arvo och önska honom lycka till. Samtidigt var det en avrundning av en epok. Utvecklingsavdelningen för standardmaskiner flyttas till Göteborg om en vecka. Nya förmågor skolas in och äldre förmågor byter jobb inom företaget.

Denna kväll blev en brygga mellan gammalt och nytt. Vi hade glädjen att träffa många av våra pensionerade medarbetare, som bidragit med så mycken klokskap och innovation genom åren. Dessutom hade "färskingarna" ställt upp mangrannt och det blev många intressanta diskussioner runt om i lokalen. Vi hade en mycket trevlig kväll med mat, dryck, samtal, hyllningar (förutom Arvo avtackades Jens och Thomas C), en tipstolva i ämnet Arvologi och så avslutades det hela med korvgrillning för de som stannat ända till slutet.

Sådana här tillställningar skulle vi ha lite oftare!

Dagen idag:

... har det regnat "cats and dogs"

... har jag ätit lunch med gamla vänner och skrattat så att tårarna rann

... åkte A och U till Borneo

Pressen bevakar, del två

Nu har söta syster S tagit tåget tillbaka till sig. Förra gången hon var här gick tågen inte på flera dagar. Det var då vi hade den värsta snöstormen i mannaminne. Denna gången var vädret betydligt behagligare.

Vi har hunnit med en hel del. Förutom allsångskvällen i fredags, så har det blivit shopping (vinterkängor till reapris), svampplockning, besök i Hasselfors där vi blev bjudna på kaffe i Skogsgläntan och söndagsförmiddag i Porla kapell.

Igår kväll bevistade vi även Bodarnespelet vid Ramundeboda klosterruin.

Den ganska vältaliga publiken fick se Bertil Tidermans spel från 1978 om vad som utspelat sig just här vid Bodarnesjöns strand från slaget vid Hova 1275 till slutet av 1600-talet då Anton von Boij lät uppföra Ramundeboda Kyrka på klosterplatsen.

Det gamla paret ovan, Johan och Anna Bodecker (Sven Almqvist och Åsa Gruffman), drev gästgiveriet och hade mycket att berätta om sina färgstarka gäster. Det första postkontoret utanför Stockholm upprättades här också, något Johan var mycket stolt över.

Plötsligt fick jag syn på något som dök upp bakom muren. Var det inte?! Jomenvisst, var det lokalreportern igen.

Björn, alltid denne Björn!

Missade du spelet igår kväll? Det är inte försent? Nästa lördag, den 28 augusti, spelas det igen kl 18.00, vid Ramundeboda Klosterruin.

Pressen på plats

Söta syster S är på besök i helgen. Det är mycket på gång över allt i vårt område och en begivenhet är ju kungafamiljens besök i Örebro. Men igår kväll var det sommarens sista allsångskväll i Laxå centrum. Syster S och jag åkte ner och lyssnade, för första gången för mig. Hedersgästen var duktiga Helen Salo som sjöng så att skinnet knottrade sig på armarna.

Ovan ses lokalreportern Björn Palmkvist smyga i "buskarna" för att

få en riktigt bra bild av sångerskan.

Idag får vi se vad vi hittar på. Det kan bli Hasselforskalas, svampletning, bygdespel, besök i Vadstena, shopping ... Men först dyker Åke och Pia upp på en kort visit.

Vid stranden av en sjö

Jag tröttnar aldrig att titta på vatten och himmel. Igår kväll hade jag ett strålande tillfälle att njuta av skiftningarna och färgerna. Några av mina svetsarvänner är här på jobb och då passade vi på att åka ner till stranden. Den holländske kollegan suckade om och om igen: - Vad här är vackert! Och portugisen sa: - Ni är allt lyckligt lottade som bor här.

Det får man nog hålla med om.

Favoritmotiv

Den här vackra smidda dörren stötte vi på vid vår lördagsutflykt. Den satt på en rödmålad bod, men kunde lika gärna ha varit en kyrkport.

Efter utflykten, lunchen och dopp i barnpoolen vilar Lilla Hjärtat ut i farmors knä. Vi läser boken Lilla Rackarunge och ordet Rackarunge eller kanske snarare Jackajunge är något som hon lagt på minnet och använder i olika sammanhang. I lördags var det farfar som var en "jackajunge".

I fredags var mormor och morfar barnvakter. Morfar är precis som farfar och farmor väldigt intresserad av fotografering och favoritmotivet är förstås Lilla Hjärtat. Här är det någon som blir mediatränad från späd ålder. Den här bilden har morfar tagit och den är så fin så den kan jag inte motstå.

Tomaterna mognar vid husväggen. Likaså druvorna som blir allt större och allt blåare. Snart kan de skördas.

Dagen idag:

... har varit en vanlig dag på jobbet

... har de flesta arbetskamrater återvänt från semestern

... har jag sett en neongrön jättelarv

... har Lilla Hjärtat framgångsrikt skolats in på nytt dagis

... har jag druckit kaffe men känner mig ändå trött

Får kanske ta mig en kopp till?

Djupt inne i trollskogen

Idag har vi varit på ett hemligt ställe djupt inne i trollskogen. Här har en man skapat en fantastisk värld i miniatyr. Han har jobbat med detta under ett halvt sekel och lagt ner mycket möda och omsorg om varje detalj.

Den här dalagården hade timrade hus med blyinfattade fönster. På gårdstunet fanns en brunn och en man höll en häst i grimskaftet.

På en höjd på andra sidan bäcken tronade ett riddarslott. Nere i dalen på älvstranden hukade sig de grå torpen med gräsbevuxna tak. Får gick och betade på ängen och allt andades gammeldags frid. Det enda som oroade var en mystisk port med smidda beslag som ledde rakt in i berget. Vad doldes där bakom?

Vägen var lång. Längst fram gick morfar och farfar, ivrigt diskuterande. Lilla Hjärtat hade det bekvämt och blev skjutsad i vagn av moster. Mamma fick skavsår och bars en sträcka av starka pappa. Sist i raden kom Farmor som fotade. Mormor var hemma och tillredde en jättegod lunch, kycklinglasagne och sallad och efter det pannacotta. Det smakade mums, tyckte alla!

Maken och jag åkte hem på slingriga vägar som jag nog aldrig åkt på förr. Vi åkte förbi ett gammalt välskött bruk, prunkande trädgårdar, hagar med kossor, kalvar och tjurar, gröna ängder och mognande sädesfält. Sedan kom vi upp på vår lilla bekanta skogsväg. Solen glödde i väster och lyste på ängsgräset som såg ut som en mjuk päls.

Så har det varit idag, en riktigt skön augustilördag.

Jag - en månskensbonde

Jag stod länge emot. I månader rynkade jag på näsan åt inbjudningar att bli granne. Men till slut föll jag till föga och accepterade. Jag hade väntat så länge att vissa av mina nya grannar ledsnat och lagt ner.

Men sedan satte jag igång och blev så småningom en inbiten månskensbonde. Jag går upp tidigt och mjölkar korna. Jag skördar grönsaker och plockar frukt från mina fruktträd. Det är mycket tråkigt när skörden vissnar, så det vill jag undvika. Jag har skaffat mig en liten röd traktor som jag plöjer med, så numer nickar jag igenkännande när jag ser traktorer på Närke-slätten. Jag känner viss samhörighet.

Men jag blir aldrig någon storbonde. Småskalighet är det som gäller för mig i de flesta sammanhang. Även när det gäller den lilla restaurang som jag just har öppnat på inrådan av min svärdotter.

- Har hon blivit alldeles tossig, undrar ni nog vid det här laget. Och det kan man nog påstå, men min bondgård och min lilla restaurang finns bara i cyberspace. Jag är en farmarflicka och restaurangchef, fast bara på låtsas!

Dagen idag:

... ska vi på utflykt

Längs min väg och Gräsligt besviken

Klockan 7 imorse hoppade jag upp på min cykel och trampade nerför allén. Solen sken snett in mellan träden och det var ännu ganska kyligt i luften, bara tio grader visade termometern.

Nära jobbet ligger Dammen, idag ganska bra vattennivå. Ibland är den helt torrlagd och då ser det inte riktigt lika vackert ut.

Efter arbetsdagens slut hittade jag dessa krabater vid cykelstället. De väntade med hukande huvuden på sin mamma, som höll sig på behörigt avstånd tills jag avlägsnat mig. Inte tycker jag att dessa ungar är så söta, precis.

Det småduggade på hemfärden och jag hade knappt hunnit innanför dörren förrän ett rejält åskväder bröt ut med ordentliga knallar och hällande regn.

Imorse drog jag på munnen åt en insändare i Nerikes Allehanda: Signaturen Mycket Besviken skrev att trots upprepade påringningar hade Länstrafiken inte rensat bort ogräset i busskuren vid X-by. Och så var det inlagt ett foto på denna förskräckliga kur. Mycket Besviken hade betalat sitt busskort och krävde lite ordning. Tänk om det regnade och man skulle behöva ta skydd i kuren!

Ja, ja! Det borde finnas betydligt viktigare saker att bry sig om och bli besviken över än några grässtrån.

Tålamod, tålamod

Näe!! Nu är jag så aaaarghh på den förbaskade, tröga datorn. Det har tagit mig en timme och en kvart att komma hit till detta läge. Datorn är sysselsatt med en massa pyssel för sig själv och bryr sig inte ett skvatt om vad jag vill! Man kan få magsår för mindre.

Idag efter jobbet har jag varit hos frissan och fått en liknande frisyr som damen ovan, så här blev det:

Dagen idag:

... har bjudit på skratt kring fikabordet

... har solen lyst på eftermiddagen

... fick jag en väns förtroende

... har telefonen gått varm, festligheter på G

... har Agnes och Selma fått en lillebror

Tupplur och rena barnleken

Så här lugnt och fridfullt kan det vara ibland när Lilla Hjärtat hälsar på. Men för det mesta går det på högvarv. Igår plockade vi hallon, bakade sandkakor, blåste såpbubblor, spelade gitarr och sjöng Björnen sover, hälsade på grannarna, badade i badkaret ...

Dock är hon lite för ung för knappasken. När jag var liten sorterade jag gärna mammas knappar, la dem i olika färger och rader. Guldknapparna var den kungliga familjen, de stora bruna var pappor, de mellanstora färgade var mammor och de minsta var barnen. När Lilla Hjärtat fick hand om min plåtask med massor med knappar, så hamnade snabbt alla utspridda över golvet. Hon vispade med händerna, så att knapparna for åt alla håll. Men hon lekte väl att det var Stockholmare på Sergels torg.

Imorse vaknade Lilla Hjärtat halv fem, så nu börjar både hon och farmor bli lite trötta igen. Vi ska kanske försöka oss på en liten tupplur.

Det kom ett brev...

Det kom ett brev om sommarsäd,

om vinbärsbuskar, körsbärsträd,

ett brev ifrån min gamla mor

med skrift så darrhänt stor.

Ord intill ord stod klöveräng

och mogen råg och blomstersäng,

och Han som över allting rår

från år till år.

Där låg i solen gård vid gård

inunder Herrens trygga vård,

och klara klockor ringde fred

till jorden ned.

Där var en lukt av trädgårdsgång

och av lavendel, aftonsång,

och söndagsfriden då hon skrev

till mig sitt brev.

Det hade hastat natt och dag,

utan att vila, för att jag

långt borta skulle veta det

som är från evighet.

Pär Lagerkvist

Visst är det roligt med riktiga brev som man får i brevlådan. Det är inte så vanligt nu för tiden. Igår kom ett långt brev från min bästis Sussie och det gladde mig mycket. När vi var barn och tonåringar var vi oskiljaktiga. Vi träffades som bäbisar på BB, eftersom det bara skiljer två dagar mellan oss. Våra familjer bodde nära varandra på Skogsvägen i Västerås, så mammorna träffades och bytte erfarenheter när det gällde spädbarn. Vi gick på samma kalas i hemmasydda eller hemmastickade klänningar och smakade sockerdricka för första gången. Det stack i näsan.

Efter några år flyttade min familj, först till Jakobsbergsgatan och sedan, när syster S kommit till världen, flyttade vi in i en egen liten villa på Norra Malmaberg. Snart kom Sussie och hennes familj flyttandes till samma område och sedan dess hängde vi ihop i vått och torrt. Vi gick i "barnträ", i småskolan, i blåvingarna, på mandolinlektionerna, på högstadiet i Skiljebo och på gymnasiet på "Fryx", sommarjobb på Sätra Brunn, alltid tillsammans. Det fortsatte med ett år i franska Grenoble och sedan med Sekreterarskolan i Stockholm, Lausanne och Brighton.

Hemma i hammocken: Syster S, Sussie, kusin T och jag.

Sussie var tärna på mitt bröllop, var med på "bröllopsresa" till Österrike och blev gudmor till min förstfödde. Det första riktiga jobbet hade vi också gemensamt, som sekreterare på Bahco i Enköping. Sussie tröttnade dock på sekreterarrollen och utbildade sig till lärare i Falun. I den röda trasiga boken "Mina vänner" skriver Sussie, 8 år, att hon vill bli mamma och barnträdgårdslärarinna. Hon blev mamma, till Ylva, och lärarinna, så drömmen slog in.

Nu är det lördag eftermiddag och Lilla Hjärtat slumrar i sin spjälsäng. Maken medverkar i ett hembygdsarrangemang nere vid hammaren. Jag ska precis gå ner och få mig en kopp kaffe och njuta av friden.

Fridens!

En helt vanlig sensommardag

Nog märks det att det blivit sensommar. Det är fuktigt i gräset och på cykelsadeln på morgnarna. Kvällarna mörknar tidigare och tidigare. Fåglarna kalasar på trädens röda bär. Framför allt märks det på att jag har börjat jobba igen.

Jag försöker hålla kvar sommarkänslan så länge som det går genom att utnyttja kvällarna. En kväll plockade jag kantareller igen. Det lyste gult under de risiga granarna, fast jag märkte att jag inte är ensam om svampstället längre. Igår kväll grillade vi och satt ute länge. Regnmolnen hotade, men tog en annan kurs. Rakt över våra huvuden var himlen blå.

Kalle Stropp satt på gården när jag kom hemcyklandes. Han satt snällt kvar tills jag hunnit in och hämtat kameran. Han verkade lite irriterad på en myra som passerade framför hans nos.
Dagen idag:

... skrev jag reservdelslistor

... lyssnade jag på Sommarprogrammet på P1

... gick Maken och jag på styrelsemöte

... åt vi färska, goda räkor

Sommarfest i täppan

Den här vackra kvinnan fyller jämt alldeles snart och bjöd på sommarfest igår. Hon var klädd i en klänning som tillhört hennes mormor, som var skådespelerska. Födelsedagsbarnet hade färgat klänningen röd, eftersom laxrosa inte är favoritfärgen. Hennes mormor skulle ha varit stolt över sitt barnbarn, elegant och en perfekt värdinna.

Vi hade en mycket trevlig eftermiddag och kväll på hembygdsgården. Roligt var också att jag vann frågetävlingen i Lena-kunskap och som första pris fick jag en kitschig (?) liten träask med Laxå-motiv och i den låg ett violett halsband.

Vid middagen satt jag bredvid en ny bekanskap som visade sig ha ett förflutet som mods i Västerås, mina hemtrakter. Vi hade mycket att diskutera och komma ihåg: - Minns du Stadsparken? etc, etc

Det var en mycket lyckad fest, förutom att lilla Tekla fick ett getingstick i ryggen och att Elin slog huvudet i dörrposten i en riktig stjärnsmäll.


Dagen idag:
... blir det jobb på museumet på eftermiddagen
... är det sista söndagen innan det drar igång igen