Inte som vanligt

Igår, på Sveriges Nationaldag, gav vi oss ut på vägarna sydväst om vår lilla stad. Molnen hängde tunga och majestätiska över oss och vi siktade på luckorna i molnen. Vi tog av från riksvägen vid Hova och åkte sedan zickzack genom landskapet. Jag hade tryckt igång en hysterisk vägviserska från Google som hänvisade oss än åt öster, än åt väster. Vi skulle ta av på små kostigar och när vi såg skylten "Här slutar allmän väg", började vi tveka. Ville vi komma fram till Forsvik innan mörkrets inbrott var det bäst att tysta henne. Sagt och gjort.

Vi stannade till vid sjön Viken och tog fram fikakorgen, som för dagen var försedd med en svensk flagga. Vid Sätra ångbåtsbrygga höll en far och son att sjösätta sin lilla motorbåt. Det var premiär, sa pappan, jag har aldrig gjort det här förut.  De blev nog lite nervösa när de fick publik som satt på första parkett. Men det gick bra och med lite trixande så var de ute på de glittrande vågorna.

Ångbåtsbryggan var i ett uselt skick. Den hade säckat ihop och det var förbjudet att gå ut på den. Annat var det för ett antal år sedan då Maken, Pe och jag steg ombord på en ångbåt här för färd mot Karlsborg.

Vi stannade en bra stund där vid stranden innan vi drog vidare. Förbi syrenhäckar och väldiga kastanjeträd, genom söta små byar. Ett litet rådjur stod plötsligt alldeles invid vägen, men lät oss passera först. (En släkting till honom hade käkat upp knoppar och slitit upp nyplanterade blommor i trädgården på morgonen. Hrrmm.)

Efter kort stopp i Forsvik, där vi avnjöt god glass, drog vi norrut igen. Hemma kavlade jag upp ärmarna och bjöd sedan Maken på ugnsstekt spätta med knaprigt täcke och till efterrätt chokladmousse med grädde och björnbärssylt.

Se det var årets Nationaldag, det. Förra året kunde vi trängas i Dammtorp. Vi får hoppas att vi kan göra det nästa år igen!

I ett hus vid skogens slut

Det är juldagsförmiddag och nissarna har lämnat huset. Och kvar är bara Tomtefar och Tomtemor. Som vanligt har vi firat "julafton" dagen före dopparedagen. I år var vi tre "tjejer" som väckte de övriga med mormor Ruts julsång: Nu sjunga Guds änglar i himmelens höjd, God Jul, God Jul. Och alla Guds barn stämma in med fröjd: God Jul, God Jul!"En tradition som förs från generation till generation, från kvinna till kvinna. I år var det debut för LL. Och hon genomförde den med stort allvar.

Sedan blev det mys i soffan framför granen, besök hos väninnan Ve, julbad och julmat. Vid tretiden fick vi se en väldig, rödklädd person komma från skogsbrynet. Han knackade på och LL tittade storögt på hans vita skägg och röda luva. - Fråga honom om han gillar gröt, viskade hon till sin mamma.

Joy stötte ihop med tre älgar på sin promenad på julaftons förmiddag. De morsade på varann och gick sedan åt varsitt håll. Så kan det hända när man bor i ett hus vid skogens slut.

Du gamla, du fria

Det är en gammal och kär tradition att fira Sveriges nationaldag i Dammtorp i djupaste Tiveden. Det gjorde vi i år också. Tivedspôjkera spelade så fingrarna glödde och Björn skötte snacket. Conny Sandberg, vice ordförande i Sveriges Hembygdsförbund, höll tal och passade på att gratulera Tiveds Hembygdsförening som firar 60-år i år. Vi åt jordgubbsbakelse och drack kaffe och gick en tipspromenad med trevliga frågor.

Hemma i vår lilla täppa blommar den finska rosen överdådigt och luktar så gott. Det gäller att njuta av den nu, den blommar fort över.

I natt har vi sovit på nedre botten. Det är alldeles för varmt och kvalmigt i sovrummet. Jag är lite bättre i vänsterfoten nu, den som svällde upp som en fotboll efter alla resor vi gjort på kort tid. Titta inte på bilden nedan om du är känslig. En selfie tagen för några dagar sedan.

Då kan du istället lyssna på Tivedspôjkera, när de repar hemma hos Bosse. Jag stannade till där på väg hem från en pubkväll där Kolis och Nisse berättade om den osannolika matchen i Laxå 1988 då Laxå IF mötte Manchester United på Ramundervallen. En riktig hemvändarkväll med kramar och ryggdunkar.

Kram till er med!

Fredagsmys i La Stada

För Lillasyster L och mig är det tradition att träffas några timmar i La Stada under februarilovet. Ja, min syster är så ung att hon fortfarande har februarilov.

Igår var det dags. Vi strålande samman på perrong 1 a och knallade sedan upp på stan. Det bet lite i kinderna. Vinden var fortfarande kall. Jag ångrade att jag inte tagit på mig mössa på mitt nytvättade hår.

Men inne hos Em på Husets Café, var det varmt och skönt. Där blev det kaffe, våffla och baklava medan vi uppdaterade varann om vad som hänt sedan sist. Ett och annat barndomsminne dök också upp.

Vi skrattade gott åt Lillasysters bravader som tuff treåring. Våra barnbarnsflickor verkar brås på henne. De har också roliga funderingar och mycket energi.

På Örebro Konsthall såg vi en härlig, livsbejakande utställning av konstnären Gerd Göran, nyligen fyllda 100 år. Man blev glad bara av att gå runt och titta.

Tavlan ovan heter Mamma och moster. De verkar också vara på café!

Efter att ha varit kulturella ett tag, fortsatte vi Storgatan och Drottninggatan fram. Vi kikade in i några butiker, köpte lite trevligheter (en bunt vackra servetter, en brandgul kulspetspenna, ett spiralblock, flytande eyeliner och en vårlig topp till Lilla L). Och avslutade eftermiddagen på saluhallen med en förföriskt god fisksoppa. Det är mysigt att sitta där i halvmörkret omgiven av goda dofter, höra sorlet av kunder och lunchgäster. Herrarna bredvid oss diskuterade sport och semesterresor till Italien, det kunde jag inte undgå att höra.

Det ska bli varmare igen och sol, lovar SMHI. Det kan väl bli skönt. Idag ska jag försöka bli klar med en artikel som har deadline på måndag, men imorgon vill jag nog gå ut och fånga dagen!

Ha det!

Man ur huse

Det är ännu tyst i huset. Jag har precis blåst ut de två ljusen i adventsstaken och druckit upp morgonkaffet. På uppmaning har Maken gratulerat mig på Anna-dagen, som är idag. Jag är precis som min pappa Olle, som ringde tidigt på morgonen och sa: Ska du inte gratulera mig? Jag har namnsdag idag.

Time flies! Det är redan länge sedan jag skrev något här på bloggen.

Igår blev det många timmar nere på torget. Jag var lätt förklädd till Tant Viola. Min kompis Tant Rosa och jag sålde böcker, vykort och almanackor för glatta livet. Som tur var hölls julmarknaden under tälttak, eftersom det regnade. Vi blev underhållna av Blåsorkestern, Anuska-kören, Nysund Gents Quartet och till sist kröntes Laxå lucia av kyrkoherden. Allra trevligast på alltihop är att träffa en massa ortsbor, alla verkar gå man ur huse.

När jag kom hem på kvällen placerade jag mina stelfrusna fötter i ett varmt fotbad och så åt vi Janssons Frestelse och tog en nubbe därtill. Så mina livsandar återvände.

Idag ska Maken spela med Tivedspôjkera och jag ska sjunga med Bodarnekören och sedan, när det är kväll, ska Åsa, jag och musiker hålla ett Andrum i kyrkan. Det ska handla om Närhet.

Önskar er en fin Andra Advent!

Maggan

Flaggspel och en liten vit kanin

Flaggan flammade stolt mot skyn, Tivedspôjkera spelade så fingrarna glödde på lastbilsflaket och rulltårtsbakelserna smakade gott - allt var som det skulle vara på nationaldagsfirandet i Dammtorp.

Hemma väntade Lilla Lila och hennes föräldrar. Den skotska mössan kom väl till pass, eftersom det var lite kyligare denna onsdag än vad vi blivit vana vid under de veckor som gått. Visst är hon alldeles bedårande söt i luvan?

Tanterna från Villagatan mitt i vimlet

Nu har tanterna varit på Marken igen. I lördags var det dags för Viola och Rosa att stå och sälja livsglädje igen. För mindre än vad en biobiljett kostar kunde man köpa sig några stunders måbrakänsla i form av bilderböckerna om tanterna på Villagatan. Dessutom fanns det gott om "kuliga" vykort att ha till hands om någon behövde muntras upp i bekantskapskretsen.

Bredvid vårt lilla stånd höll en ballongförsäljare till. Hans kundkrets var lite yngre än vår. Och tvärs över gatan luktade det ost, för där stod en värmländsk osttillverkare och sålde för glatta livet.

Bygatan genom Sannerud var stundtals helt igenkorkad av glada marknadsbesökare. Det måste väl ändå ha varit besöksrekord i år?

Kvällen innan var det "förfest" i byn. Benny från Kungälv stod på scenen och sjöng countryballader med sin fina stämma och på Helges gård samlades spelemän/kvinnor och idkade buskspel.

Benny Jannerbrink sjöng You are always on my mind.

Här river spelemännen och spelekvinnan av Livet i Finnskogarna. 

Och som inte det var nog. Helgen har även innehållit kärt besök från Sveriges Framsida och kräftkalas hemma i vårt kök. Men om det får ni kanske höra en annan dag.

Morsning och good bye!

Vimmelbilder från Finnerödja Midsommarfest

Överst till vänster: LH träder i dansen, överst till höger: Maken spelar gitarr
Nederst till vänster: LL är lite trött och min vackra sonhustru gör henne sällskap, Nederst i mitten: LH väntar på godispåse, Nederst till höger: Snart dags att börja

Här är några vimmelbilder från midsommarfirandet på Hembygdsgården i Finnerödja igår där Maken spelade med til Tivedspôjkera från scenen som vanligt. Barn och barnbarn var med och i år var det första gången som Lilla Lila trådde dansen.

Lilla Hjärtat var däremot med hela tiden och hann dessutom med att klättra i träd och hänga på pappas rygg.

Hon har energi för tu.

Det blev nästan som på Britt-Maries bild, som finns i boken som lanserades av oss "tanter" i torsdags. Ser ni Maken i mitten av bilden? I sin vita fina sommarhatt.

God fortsättning!

Drag i Dammtorp

Nationaldagen firas i Dammtorp och då är det alltid Dammtorpavä´r, d v s soligt och vackert. Så även i år, då Maken och jag fick skjuts dit av spelarkompisen BP och hans fru A,

Det blev en trevlig stund med musik av Tivedspôjkera, tal av Hans Traav från Laxå Kommun, diktläsning och Nationalsången. Svea i röda tröjan och med flaggor i kepsen (se collaget) och jag blev nedkallade till scenen av konfrencier Björn för att leda sången, Helt oplanerat.  Men det gick nog skapligt.

Efteråt blev det kaffe och rulltårtsbakelse och trevligt småprat kring långborden.

Så gick det till i år när Nationaldagen firades i Tivedsskogen.

Kolmilan Eliza, kolbullar och Koltrastarna

I år heter kolmilan i Flugebyn Eliza. I fredags var vi där och inspekterade den och det var det fler som gjorde. Bland annat kom skogsrået fram mellan tallarna, eskorterad av en chevaleresk herre. Skogsrået behövde lite extra stöd för att inte snava på alla rötter, för det blonda, blanka håret hängde för ögonen som ett draperi.

Tidigare på kvällen spelades det från scenen. Det var durspel, dragspel, munspel, bas, trummor och gitarr - i bland spelade alla på en gång, ibland några i taget. Koltrastarna hette en damduo, som spelade och sjöng härligt.

Jag passade på att inmundiga en himmelskt god kolbulle med lingonsylt. Det är precis den som ligger i kolarens stekpanna på bilden. Varför heter det bulle, när den är platt? Mystiskt!

Så här lät det när alla spelade tillsammans!

Gemyt

Uj, uj vad det blåste på själva marknadsdagen i Sannerud. Men det var varma vindar och de blåste bort de närgångna getingarna,

Maken och jag knallade fram längs den långa bygatan kantad av knallar och glada försäljare. Titt som tätt stötte man på bekanta och stannade för en pratstund. Ja, det blev en pratstund med obekanta också. Vi delade bord i mattältet med ett trevligt gäng från Hjo och Nynäshamn medan vi intog varsin snickarkorv inlindad i färskt lappbröd.

Det blev inte så många inköp för min del, men rättvisemärkt kakao och en jordgubbsmössa till Lilla Lila blev det i alla fall. Maken köpte förstås älsklingsgodiset, lakritsremmar.

Den fingerfärdiga trollkarlen lockade fram skratt och applåder. Precis som han gjorde på Gällersta Forngård inför häpna Lilla Hjärtat.

Foto från Nerikes Allehanda

Ja, Sannerudsmarken är en riktig succé, något att se fram emot varje år i slutet av augusti. Nu får man vänta ett helt år tills nästa gång!

Förfest

Det var tjo och tjim i Sannerud igår kväll. Helge hade ordnat med förfest innan den traditionella Sannerudsmarken idag. I Helges Hage stod en scenvagn uppställd och där spelade bland annat exkollegan Benny Jannerbrink härliga countrysånger, både sådana han skrivit själv och andra örhängen. Folk kom kryllandes, både knallar som rustade inför lördagen och folk från trakten.

Det var en ljuvlig kväll. Den enda nackdelen var getingarna som var närgångna, speciellt när man tog fram matsäckssmörgåsarna. Stackars Benny fick ett litet stick på tungan just när han sjöng som bäst med sin honungslena röst.

Efter ett tag samlades sig ett gäng musikanter mellan husvagnarna och började jamma. Undan för undan tillkom den ene spelemannen och -kvinnan efter den andra och det blev ett härligt tryck. Jag sjöng mig hes. Vi slutade inte förrän solen gått ner bakom Unden. Hoppas damen i fönstret (bilden ovan till höger) fick sin skönhetssömn i alla fall.

Till slut var det bara gatlyktorna och stjärnorna som blänkte över den lilla bygatan och i den röda lacken på lyxåket utanför handelsboden.

Just i detta nu, öppnar Sannerudsmarken och bygatan blir till en myllrande folkfest igen.

Våfflor och valsmusik

Till sommartraditionerna hör numera ett besök på våffelcaféet i Finnerödja. Man äter våfflor och dricker kaffe till tonerna av Tivedspôjkeras musik.

Igår var det dags. Det blev en fin kväll. Glasmästarns fru och jag gjorde sällskap, spelarfruar som vi är. Det är en riktig turgumma, det. Hon gick in i boden, köpte fyra lotter och kom ut med högsta priset. Jag gjorde samma sak en stund senare och kammade noll, förstås.

I en röd liten stuga ner vid sjön ska vi bo, med gästrum som vi har Amor uti.

När allt var överståndet och publiken började troppa av lånade Maken Glasmästarns dragspel och spelade sin egenkomponerade Violas Vals. Vi får hoppas att han vågar spela den offentligt snart med högtalarna på, för den är fin.

Adios amigos!

Brum, brum

Sound check!! Foto: Charles Swenson

Vilken dag det blev, Kristi Himmelsfärdsdag 2016!

Den började nere vid klosterplatsen med utomhusgudstjänst i gröngräset. Kören sjöng bland annat Nu är det härligt att leva! Så sant.

Foto: Charles Swenson

Det brummade från humlorna i det stora trädet och från bilarna på E20 intill.

Maken och jag beslöt oss för att åka vidare en sväng. Vem vill gå in en sådan här fin försommardag?

Vid Åboholm bromsade vi in. Här såg det ut att hända något. Det visade sig vara en familjeträff med förevisning av traktorer och amerikanare. Så här brummade det också.

Vi stannade några timmar, åt hamburgare som Tommy grillade, träffade bekanta och lyssnade på dagens version av Snoddas: TV-bonden Nils-Olov och hans band Plöj-Ingaz. Istället för "En flottare med färg" sjöng Nils-Olov om raggare och bönder.

Det var festligt och folkligt. Vi stannade inte för att titta på dragkampen, men den slutade med vinst för Finnerödja, kunde vi läsa i NA.

Alldeles i närheten ligger Tanternas Lilla Galleri, så där tittade vi in och blev bjudna på cider. Tant Rosas sprudlande färgglädje och idérikedom gör gott i själen. Vi tog med oss lite tantglädje hem.

Britt-Marie Dahlbergs härliga "tanttavlor"

Nu ska jag strax ge mig iväg till Min egen Lilla Tant. Jag har bakat en tigerkaka som jag hoppas ska smaka.

Ha det gott i solen!

Det bultade på dörren ...

Vi var rustade, Maken och jag, när det bultade på dörren. Därutanför stod en häxa och en spindelkvinna. Vi mutade dem med den välfyllda godisskålen och slapp deras busstreck. Fast jag undrar vad de skulle ha tagit sig till om de inte fått godis. Jag vågade aldrig prova.

Resten av dagen tillbringades sjungande. Bodarnekören medverkade först i Tiveds kyrka och sedan i Finnerödja. Vi sjöng tre sånger av Py Bäckman och en svår men vacker av Rutter. Anna-Greta sjöng Som en bro över mörka vatten men sin fylliga stämma. Vid textraden "som en båt över mörka vatten" kunde jag inte låta bli att tänka på gummibåtarna över Medelhavet.

Idag är det Lilla Hjärtats födelsedag! Hon fyller sju år. Oj, oj. Nu kan jag inte kalla henne för Lilla Hjärtat längre, Det får bli Hjärtat. Här är en bild av alla födelsedagsfiranden hon haft. På den första kunde jag inte vara med eftersom jag fick svininfluensa, Laxås första konstaterade fall!!

Det ser ut som prinsesstårta har varit favoritföda och favoritfärgen rosa. Fast förra veckan svarade hon att henne favoritfärg nu är blått i alla nyanser!! Hon börjar bli stor,

konstaterar
Farmor

En gammal och kär tradition

Fotot längst ner till vänster har Velika Mindeva tagit. Annars är det mina foton.

Marknadsdag i Sannerud, det vill man inte missa! Vi kom iväg, fast lite sent, Ve, Maken och jag. Det bästa med marken är att man träffar bekanta, både gamla och unga. Jag träffade lilla Stina, 4 månader, för första gången. En annan bekant var den gröna Anglian som stod parkerad på SprängarHelges gräsmatta. En sådan var pappas första bil, bilen som farmor kallade Drömbilen.

Gomorron! Maggan fem år har sovit gott i Drömbilen.

Den hade tygtak, så när det regnade fick jag sitta i baksätet med regnkappa och sydväst. På bilden ovan har pappa spänt upp ett skyddande tak över bilen ifall det skulle regna på natten.

Maken fick sina lakritsremmar och Ve sina marknadskarameller. Jag köpte en gardinkappa för 30 kronor. Vi drack gott kaffe och åt äppelkaka i solen och allt var precis som det ska vara en marknadsdag i Sannerud.

Ute blåser sommarvind

Det blåste friska "sommar"vindar runt Älgarås kyrka i söndags kväll. Det var traditionsenligt Psalmsång i sommarkväll med körer och spelmän. Duktiga kantorn Gun ledde församlingen och musikanterna genom delar av vår psalmskatt.

Som vanligt tågade vi ut till Gärdebylåten men denna gång vek vi av och gick ut genom den lilla sidoingången. Med skydd av kyrkväggen avslutade vi med Härlig är jorden.

Nej, nu har jag inte tid längre! Nu ska vi vara med om Lilla Hjärtats skolavslutning. Hon slutar 0:an och sommarlovet väntar!

Nationaldagsfirande med bakelse och Finska Valsen

Klicka på bilderna om du vill ha dem större!

Just hemkommen från Nationaldagsfirandet i Dammtorp sitter jag och smälter intrycken. Vi fick en fin stund där ute i spenaten. Det är grönare än någonsin och göken försökte förgäves konkurrera med Tivedspôjkera som trakterade sina spel på flakvagnen.

När vi sjungit Den blomstertid nu kommer och Du gamla, du fria, hurrat för Sverige och sommaren, delat ut förtjänstetecken och hört dikter och verser av Den Blyge, så var det dags för kaffe och bakelse. Jag hade ingen tur med lotterna, men Rosa vann en vacker kudde. Som avslutning rev Tivedspôjkera av bland annat Snurran och Finska Valsen, trots att det var Sveriges Nationaldag.

Nu blommar liljekonvaljerna, kunde jag konstatera. Det får bli en liten utflykt i morgon till konvaljedungen.

Ett försenat nyårsfirande

Vi brukar alltid fira nyår med vännerna i den västra förorten. I år passade det inte. Igår beslutade vi oss för att fira ett försenat nyår. Gemensam matlagning, champagne, fyrverkeri och gråväder... Det mesta var sig likt ändå från våra nyårsfiranden, trots att det var Valborg.

Skillnaden var brasan, som vi gick till när det slutat regna. I ladan spelade en tvåmannaorkester upp till dans och U och L var inte sena att ta en svängom. Jag ville inte bli trampad på tårna så jag nobbade Maken. Min tå är på bättringsvägen och måste aktas till varje pris.

En bra bit efter midnatt styrde jag bilen hemåt igen.



En misslyckad bild som ändå blev ganska häftig. L tittar på fyrverkerier genom lövskogen,
 

Imorgon flyger jag till sydligare nejder!

På återseende!