Ljusglimtar

Ändrade planer! Strax före 06.00 kom ett SMS att kompisen Ch var på väg till BB för att vara med när hennes första barnbarn kommer till världen. Så spännande! Annars skulle jag snart ha suttit i bilen för att äta en hotellfrukost i La Stada med Ch. För fem år sedan imorgon kom mitt första barnbarn till världen, en stråle av ljus i höstmörkret.

En annan källa till glädje är det här fina paret:

Igår fick Mamma Maggan följa med på en hösttur till Trystorps ekäng. Sonen Pe älskar det stället och ville visa E den vackra parken. Nu låg alla löven på marken i tjocka frasande mattor och de knotiga gamla ekarna sträckte sina armar mot himlen.

Det var alldeles tyst, så när som på löven som prasslade under fötterna och en fågel som skriande lyfte från högsta trädtoppen.

En annan sak som kändes gott i veckan var när jag jobbade på Kupan i tisdags eftermiddag. Alla klädesplagg och skor kostade endast tio kronor styck, till stor glädje för många som behöver något varmt att ta på sig och som inte har pengar. För några veckor sedan kom en man in och letade efter skor. Vi hade inga tillräckligt stora då och hans fötter var nakna i ett par gamla sandaler. Nu kom han tillbaka till butiken och kunde köpa sig två par rejäla vinterkängor. Och det ena paret hade Maken skänkt. Åh, det kändes så bra att se mannens glädje.

Om inte allt för lång tid framåt sitter Maken och jag på ett plan söderut. Vi ska träffa vänner och besöka platser där vi aldrig varit tidigare. Det är också något att glädja sig åt.

Uj, uj, uj - schwisch så var veckan över!

Uj, uj, uj som vi säger i Närke! Vad en vecka går fort.

Under veckan har jag bland annat varit på kurs i min barndomsstad Västerås, från onsdag lunch till torsdag lunch. Det var egentligen en användarträff i det program jag ska använda i hembygdsföreningen för att registrera våra föremål och fotografier i museet. Förutom information om programmet fick vi en trevlig visning av Västmanlands Läns Museum, inrymda sedan tre år tillbaka i pampiga industrilokaler som tillhört ASEA. Det var mycket atmosfär i de salarna.

Jag hann inte med så mycket annat, men kunde i alla fall träffa vår kära Elsie över en lång lunch. Så skönt att sitta och språka vid köksbordet medan höstsolen letade sig in genom fönstren. Hon hade bakat en härlig äppelkaka till kaffet.

Sedan var det raka spåret hem i en mycket intensiv trafik. Det var fullt i båda filerna mellan Örebro och Brändåsen. Det gäller att vara fullt koncentrerad och ha uppsikt åt alla håll.

På kvällen firades FN i Casselgården. Vi fick nya insikter om hur det är för många av våra flyktingfamiljer i Laxå, speciellt fick vi höra om en ung syriansk familj och om en stor familj från Kosovo. Världen har kommit så nära.

Nu väntar en intensiv helg med släktbesök och gospelsjungande.

Ha det så gott!

Lördagslunch

En dos med snö kom under natten till igår, fredag, och låg kvar tills långt fram på dagen idag. Nu har de flesta löv släppt taget om grenarna och singlat till marken. Skönt att vi tog oss för att åka ut och njuta av hösten när den har varit som vackrast.

Idag har vi haft glädjen att för första gången få träffa Pe:s flickvän, en tjej så lätt att tycka om. Det blev en tvårätterslunch, sightseeing i metropolen med omnejd och sedan avslutning med kaffe hemmavid. Idag avsmakades mina egenhändigt syltade gröna tomater. Smaskens, om jag får säga det själv.

Imorgon är det körkonsert. Projektkören (där jag ingår) med kompband och solist sjunger sjuttiotalslåtar, bland annat You are the sunshine of my Life. Du är välkommen att lyssna, du med!

Närkenatur om hösten

En lång och varm sommar har övergått i höst. Lövmassorna i trädkronorna brinner i gult och rött. Blåsten får löven att singla som guldslantar i luften. Snart är grenarna kala, så det gäller att njuta av höstglöden medan tid är. I söndags för en vecka sedan åkte Maken och jag till Trystorps Ekäng, som vi vanligtvis besöker om vårarna för att njuta av blåsippor och vitsippor. Nu tyckte jag att ekängen i höstdräkt var om möjligt ännu vackrare än om våren. Vi gick som i Versailles guldsalar.

Igår tog vi en tur till Dovra och Ögonkällan, båda i närheten av Östansjö. I Dovra klättrade vi högt upp för en backe och fick en härlig utsikt över Närkeslätten och bort mot de blå bergen. Men några sjöar såg vi inte till.

Ögonkällan låg djupt nere i en grön ravin omgärdad av gammelskog, tjocka trädstammar och smaragdgrön mossa.

När jag ser färgprakten just nu undrar jag om det verkligen var så här vackert förra året? Eller är det den vackraste hösten någonsin?

Höstlördag

Den flammande, vackra, milda hösten fortsätter. Idag njöt vi av den tillsammans med Lilla Hjärtat, hennes föräldrar, morföräldrar och moster.

På hemvägen såg vi rådjur på nära håll. Alldeles hemma i våra kvarter försvann en älgbak in i skogsdungen. Det rör sig i skymningen.

Tenorstämman har tystnat

Ofattbart! Två av mina gamla körkamrater gick bort nyligen, bara med några dagars mellanrum. De var tenorer och gjorde alltid sällskap. Nu gjorde de sällskap igen. Imorgon och övermorgon sker begravningarna. Jag ska gå dit och lägga rosor på kistorna och tacka dem av mitt hjärta.

Höjdpunkten på vår kyrkokörskarriär var den 21 maj 2006 då vi fick sjunga i Slottskyrkan i Stockholm. Vi var i huvudstaden för att närvara när vår kantor avlade sitt examensprov i den allra högsta organistklassen. Hon klarade naturligtvis provet med glans, samtliga verk av Maurice Duruflé. Jag skrev i dagboken: "Det var så vackert att håret reste sig på armarna. Den lilla, tunna tjejen från Östberlin satt nu här och hanterade den väldiga orgeln i Hedvig Eleonora kyrka på ett mästerligt sätt. " Efteråt njöt vi av en god middag på restaurang Östergök.

Dagen därpå var det dags för nästa eldprov, körsången i Slottskyrkan. Det gick också bra och har blivit ett fint minne att vara stolta över. Vi sjöng:

• Mitt liv har du tänt
• Du är mitt centrum
• Bönens ros
• Herrens närhet
• All världen nu sig gläder

Nu har tenorernas röster tystnat. Men jag kan frammana dem i mitt minne när helst jag vill.

Världen är inte längre densamma utan dem.

Höstglöd

Intryck från dagens utflykt till Trystorp och Tångeråsa.

Nu, god natt!

Docksystrar

Solnedgång över Halsvik. Styrsö

Det är nu en vecka sedan vi satt vid randen av ett hav, kompisen Ch och jag. Det blev många skönhetsintryck som stannar kvar länge i minnet och sinnet.

Med hem från Västkusten hade jag förutom böcker en tjusig dam, en docka i lång sekelskifteskappa. Min syster S hade köpt den till Lilla Hjärtat för att hon tyckte att dockan liknade min docka Cecilia. De skulle kunna vara systrar. Nu står Nora här och väntar tills nästa gång Lilla Hjärtat kommer och hälsar på.

Dockan Nora

Cecilia sitter som vanligt bredvid min säng, med glasartad blick. Hon är för skör för att lekas med. Hennes historia skrev jag om här.



Dockan Cecilia

Igår var det kursstart för min släktforskning. Tack vare att jag för många år sedan fått kopior av en släktings efterforskningar hittade jag ända till min farfars farfars far redan första gången. Spännande att följa sina rötter och försöka göra sig en föreställning om förfädernas liv.

Nu ska jag sätta på kaffet och ta in tidningen. Ha en skön fredag!