Äpplen, älgflugor och ärenpris

Hej där!

Nu har vi klivit in i höstmånaden september och det är väl ganska skönt, tycker jag. Per Myrberg sjöng: Minns i november, den ljuva september. Den tid då äpplet faller moget... då livet är öppet och redoboget. Det är inte ofta jag använt ordet redoboget. Borde kanske göra det lite oftare?

Äppelträdet hos E och S dignade av frukt den regnvädersdag som vi hälsade på hos dem. Jag har varit ute på lite svamptramp också, men hittade inte så mycket. Det räckte till några goda kvällsmackor i alla fall. En fripassagerare hängde med hem, en så där jätteläbbig älgfluga som gömde sig i jumpern. Jag kände hur det kröp på ryggen. Iiiihh!

På hemliga stället

Min kompis E-M har fyllt år, ganska många. Men som någon sa: "-Det är ingen idé att hålla reda på hur gammal man är. Det ändrar sig hela tiden." E-M, i mitten, är endast några dagar yngre än hon som sitter bakom den rosa cyklamen-blomman till höger. Hur som helst så är det två fantastiska ladies, så värda att firas!

Blomsterbudet kom med famnen full på kvällskvisten: Alstroemeria, asparagus, cyklamen, gerbera, krysantemum, ros, tistel och ärenpris...

Nu önskar jag dig en riktigt fin fortsättning på september månad!

Oktober månad på upphällningen

Hoppsan, vart tog oktober månad vägen? Är det bara jag som tycker att tiden bara går fortare och fortare?

Nu är det en vecka sedan jag skrev sist. Dags att skicka ett litet veckobrev till dig.

 

Förra helgen bjöd på ett spontanbesök av sönerna och Stora V. Det blev en mycket festlig och produktiv helg utan att vi hade planerat det. Vi fick fin hjälp med trädgårdsbestyr, dammsugning och mattpiskning. Och att åka till Återvinningscentralen med en del bråte. Det firade vi med middag på restaurang.

På tisdagen spelade Tivedspôjkera upp i Ramundergårdens atrium. Det börjar bli lite kyligt att vara där nu, men publiken hade varit förutseende och hade tjocktröjorna på.

Det blev ett mycket uppskattat inslag för de boende. Det märktes på applåder och leenden.

Nu har de flesta löven singlat ner från träden. Den här bilden tog jag när jag just varit och gjort en intervju på Casselgården. 

Nej, nu måste jag skynda mig och handla godis. Det är lördag och Halloween och det kan hända att vi blir hemsökta av spöken. Och då får vi inte stå där utan godis. Huvva!

Souvenirs

God morgon!

Det är lördag morgon och "dagen efter" den stora Oktoberfesten för seniorerna här i byn. Men jag är pigg och nyter och tänker tillbaka på veckan som passerat.

Collaget ovan påminner mig om den härliga dagen i tisdags, då mina kära väninnor och jag gick på en matta av prasslande gula löv. Efter en lunch på Viiby Krog tog vi en sväng till mitt kära Trystorps Ekängar nu i gyllene höstskrud. Har det varit intensivare och vackrare höstfärger än i år?

Överst vänster: Pannbiff med lingonsylt på Gate Gästgiveri, Överst höger: Lunchguidning på Racksta Museum, Nederst vänster: Historien om Klässbol berättas, Mitten: En gul skönhet på Arvika Fordonsmuseum, Nederst höger: Souvenirer från dagen

I torsdags gick färden tidigt på morgonen till Arvika. Solen lyste vackert längs vägen, ända tills vi kom till Karlstad. Då blev det mulet. Vi var ett gäng pensionärer som fick oss till livs både teknik, kultur och god mat. På hemvägen (då solen lyste igen) njöt vi av utsikten från bussfönstret, blanka sjöar, skogar, röda stugor. Och som grädde på moset steg en illröd supermåne upp vid horisonten och följde med oss hela vägen hem.

Här är en stämningsfull bild som hänger på Racksta. Det är Björn Ahlgrensson som är konstnären bakom verket och det är hans fruga som sitter och filosoferar vid köksbordet.

Veckan avslutades som sagt med Oktoberfest och hålligång. 

Är det någon som tror att pensionärslivet är stilla och tråkigt? Tänk om!

I helgen blir det lugnare, i alla fall vad jag vet just nu. 😉

Ljus och mörker

God morgon!

Just nu är det så överdådigt vackert när solen skiner. Marken och träden är översållade med bladguld. Jag har känt att jag bara måste fånga ljuset och färgerna innan det är för sent.

Bilden ovan är från i fredags kväll när Maken och jag kom hemkörandes. Kvällssolen lyste in från väster och skapade ett magiskt ljus. 

Nästa bild är en söndag morgon när jag är på väg till kyrkan. "I öster stiger solen upp och sprider guld på sky" och skapar samtidigt en lååång skugga av mig. Det ser ut som jag går på styltor.

Men det har varit mörka, mulna dagar också. En regnig eftermiddag gick strömmen på eftermiddagen och kom inte tillbaka förrän tre timmar senare. Då hinner man reflektera över hur viktigt det är med elförsörjningen. Nästan allt kräver ström. Jag lyssnade på P4 Örebro via mobilen för att höra om något hänt. Det går ju bra så länge mobilen inte behöver laddas. Det var bara en elkabel som gått sönder, meddelade elbolaget. 

Tur att strömmen kom tillbaka så att jag kunde laga kålpudding! Det hör ju hösten till och är väldans gott.

Igår åkte K och jag till La Stada för att hälsa på vår nyinflyttade väninna Q. Hon tog emot i förkläde och spisrosor på kinderna och det doftade ljuvligt i köket. Hon
var i färd att laga en helt underbart god middag åt oss. 

Det var länge sedan jag ätit så gott och blivit så mätt. Tur att vi kunde sitta länge vid bordet och prata om allt mellan himmel och jord.

Vinrankan mot söderväggen har nu släppt de flesta av sina blad, men jag hann att fånga de vackraste innan de släppt taget. Snart behöver det räfsas och vinterbonas på tomten. 

Ha det gott

önskar

Maggan

September månad är till ända

Det är sista dagen i september månad, en månad som bara har rusat förbi. Just nu glöder färgerna i naturen. Jag var bara tvungen att stanna och ta en bild på dessa granna träd på min väg hem från ett ärende på byn. Vem vet hur länge det är så här hisnande vackert. Snart ligger löven på backen och grenarna sträcker sig kala mot en grå himmel.

Idag har vi haft ett kärt besök av min kusin, som gör en liten turné för att hälsa på släkt och vänner i Mellansverige. Vi hade så mycket att prata om. Det är härligt att prata om gemensamma rötter. 

Här står våra mammor, min till vänster och kusinens till höger, med deras pappa (morfar) i mitten. Han fyllde sextio år, vill jag minnas. Jag tyckte att han var gammal då. Nu är jag drygt tio är äldre själv!

Pensionärsmötena är mer rock and roll nu för tiden. På senaste SPF-mötet fick vi återuppliva minnen från vår ungdoms glada dagar.

När Elvis och Tommy Steele tävlade om ungdomspubliken var jag för ung, gick i småskolan. Jag och bästisen höll på Tommy Steele. Han verkade snällast. Älvis Präsly är äklig, skrev jag i dagboken.

Rolling Stones var tuffa och häftiga. Min första LP var Aftermath, kanske lite för tuff för mig då. 

Beatles framträdande på svartvita TVn 1963 kommer jag mycket väl ihåg. She loves you yea, yea, yea! Sedan var det fest varje gång de släppte en ny skiva.

Simon & Garfunkel landade lite senare hos mig. Art Garfunkels Brigth Eyes är den låt som jag förknippar med min yngste sons födelse. Vi åkte hemåt från BB i mörkret med sonen sovandes i babyliften och jag var lycklig.

Så har det varit ännu ett vemodigt avskedstagande. I fredags begravdes min kollega och vän som jag tyckte så mycket om. Så fint att hon fick fira sin 100-årsdag i somras omgiven av sin stora familj och sina vänner. 

Nu känns det mycket tomt att hon inte finns hos oss längre. Jag skrev om hennes kalas här. 

Många soliga dagar blev det i september. Nu tar höstmånaden oktober vid. Och det behöver inte vara helt fel, det heller!

Vinskörd, fest och gemenskap i september månad

Hej där!

September, tid för mognad och skörd! Så även i den lilla galliska byn. Här har det skördats blå, söta druvor som växer i mängd på vinrankan mot söderväggen. Sonen Joy  hjälpte mig knipsa av klasarna jag inte nådde. Sedan har jag kokat druvmarmelad av 4,5 kg druvor. Här är receptet, det blir väldigt gott!

Joy hjälpte oss att måla den utbytta överliggaren på planket och spaljén, så nu är allt vitt och fint igen. Inte dumt med vuxna söner!!

Efter alla bestyr i köket och i trädgården kopplade vi av med några omgångar Spite & Malice. Eli bangar inte för att sitta efter sin farmor vid bordet. Jag är illa beryktad som korthaj i dessa sammanhang.

Vad har hänt mer på sistone? Jo, två av vännerna i diakonigruppen har firat sina 90-årsdagar. - Det var den roligaste födelsedagen jag upplevt, sa E-M och hon har ju ändå 90 stycken att jämföra med. 

Båda jubilarerna är fantastiska kvinnor, kloka, fina förebilder. Här saknas varken glimten i ögat eller räven bakom örat! 

Här sitter Maken och väntar på lunchmaten på den alldeles nyöppnade snabbmatsrestaurangen. I nöd och lust, står det på affischen. Det var väl det prästen sa till oss i Badelunda Kyrka för 51 år sedan.

Tidigt på fredag morgon, innan Maken kommit ur sängen, ringde det på dörren. Där stor en lång Pettson-liknande man med sin lilla dotter vid handen. Pettson skulle hjälpa Maken bli av med en massa radioamatör-prylar: långa master, antenner, verktyg, manualer ... som radioklubben bättre kunde ta hand om. Det blir inga avancerade antennbyggen längre för Maken. Som den gången när vi åkte runt i Karlsborg med en jättestor vispliknande antenn på taket. Den orsakade uppståndelse bland Karlsborgsborna. En cyklist tittade så på vår bil att han cyklade i diket!

Pettsons dotter, 3 år, var lite blyg i början, men sedan lossnade det och vi lekte och spelade spel alltmedan radioamatörerna bytte grejor och idéer med varandra.

Något annat som hör september månad till är förkylningarna. Här har det kliat i halsen och nysts något väldigt!

Atttjoooo!! Prosit på er!

Hänt i veckan

God morgon!

Bilderna ovan är från gårdagens utflykt. Vackert väder = utflykt. Vi laddade ryggan med ostmackor och kaffe och åkte ner till Hajstorp. Solen bröt igenom i ett hål i molnet och belyste det gröna vattnet. Folk kom cyklandes längs kanalen och stannade till vid slusscaféet som höll söndagsöppet. Högt ovanför oss ropade ett gäng tranor som kom flygande i formation. Om du tittar noga på bilden uppe till vänster så ser du dem. 

Vi tog svängen över Älgarås, Undenäs och Sannerud innan vi var hemma igen.

I veckan som just passerat startade studiecirklarna, en landskapscirkel (Skåne) och bokcirkeln. Jag har börjat träna igen tillsammans med coachen Maria och ett seniorgäng. 

Så följde jag med Maken på en spelning med Tivedspôjkera. Mycket trevligt och medryckande. Det tyckte både jag och de andra åhörarna. Det ska va tunna skivor av dig, föga hjälper nu dina böner....

Veckan avslutades med ett biobesök tillsammans med E-M. Vi såg Mord i Venedig. Hercule Poirot snurrade sin mustasch och löste invecklade mord i ett palats fullt med osaliga andar. Huuu!!

Ha nu en riktigt bra septembervecka! Det ska jag ha.

Maggan

Skördetid

God morgon!

Det är söndag morgon efter en synnerligen intensiiiv vecka.

 Igår, när inget speciellt stod på programmet, passade vi på att plocka ner vindruvorna. Vinstocken, som jag fick för 22 år sedan, bar osedvanligt många klasar i år. Det blev både marmelad/gelé och juice.

Sällskapslivet har frodats i veckan. Det blev en fin lunchträff på favoritrestaurangen med E-M och Ve och en middag med tre exkollegor på den andra asiatiska restaurangen (bilderna ovan är från den kvällen). 

Det var full fart på Kupan igen på onsdagen. Det är roligt. En del letar efter någon häftig inredningspryl eller fräscha höstgardiner. Någon efter en värmande jacka att ha under bistrare tider. En del kommer in bara för att köpa sig en kopp kaffe och en bulle för tio kronor och prata en stund.

Titti och Ulla-Britt blir fotograferade av Länsposten

Jag var med på ett seminarium i torsdags, anordnat av Röda Korset. Anna från "Huvudkontoret" höll i trådarna och fick oss att diskutera mål och mening med verksamheten. 

En kväll i veckan höll Maken och jag i programpunkten "Männen bakom Laxås gatuskyltar" på hembygdsföreningens månadsmöte. Vem vill inte veta vem Öfwerström eller Hjalmar Thyr var? Och varför har herr Aulin fått sig en egen gatsnutt? Det blev mycket lyckat med en härlig dialog med publiken. som kunde fylla i med sina minnen och upplevelser. Det var fler än en som upplevt Rabbikärringen flåsa i bakhasorna mellan Laxå och Röfors.

 

Tomaterna eftermognar, en efter en, och de smakar sött och gott, mycket mer än de man köper i butiken.

Nu ska jag hoppa in i duschen. Är kyrkvärd idag och ska vara på plats klockan nio.

Ha det så gott!

Maggan

Ljus i mörkret

Igår fick vi ett kärt besök på eftermiddagen. Ett sådant där spontant, oväntat och alldeles underbart besök. Pe ringde när vi satt och åt en rätt sen lunch och frågade: - Vad gör ni? Kan vi komma över en sväng? Och någon timme senare stod hon i dörren, LL, med ett tandlöst leende. Två framtänder hade ramlat loss, en när hon åt gurka och en när hon en dag senare satte tänderna i en knäckebrödsmacka. 

Några mysiga timmar förflöt med fika, småprat och lek. Jag fick aldrig fram kameran, men det gjorde inget. LL målade av oss, hela gruppen, med farfar i soffan i centrum. Mamma i orange klänning har en rejäl bula nu. Bäbisen kommer om bara några dagar!

A pro på farfar, Maken har nu lagt en småjobbig vecka bakom sig med njurstensoperation och uppföljning. Fredagens besök på USÖ gick väldigt snabbt. Nu hoppas vi på snar bättring.

I en sal på lasarettet - stilla och sterilt väntrum

Annars så har jag varit på Skogskyrkogården och intervjuat inför pastoratets elbesparingsåtgärder i vinter. Ett vackert litet träd stod och lyste mitt i höstrusket. Det hade alla sina gyllne löv i behåll.

Önskar er mycket ljus och mycket värme, tro och hopp!!

Hälsning från den "lilla galliska byn"

En knippe fina dagar har vi fått så här i mitten av september. 

Lördagen

I lördags åkte vi äntligen ut med bilen en sväng till skog och sjö. Vi tog den lilla turistvägen längs Undens strand. I änden av sjön hade ett stort gäng slagit läger och höll på att förbereda lunchmaten. Det rykte ur grytorna och en schäfer sprang glatt mellan folket, som spände upp tältdukar till skydd för brisen från sjön. "Vår" vildapel lite längre fram längs vägen dignade av både röda paradisäpplen och inympade gula äpplen. Jag plockade av lite för att ha till moset till julskinkan.

Vid Röa Broa tog vi fram kaffet och limpsmörgåsarna. Markägaren höll på att rensa ur sin skogsdunge med en liten skotare. Det doftade av friskt trä och kåda. Vi fick en lång pratstund med honom och hans fru, de skulle till kolmilan och smaka på årets kolbullar om en stund. Själva plockade vi med oss kantareller och Karl Johan-svampar, som sedan dess blivit till några omgångar varma mackor.

Söndag

Solen lyste milt när jag gick ut genom kyrkporten. Pe ringde och undrade om vi hade något för oss eller om de kunde komma över en stund. Jippieee!!

Hon, som snart ska bli storasyster och som jag ännu kallar Lilla Lila (LL), plingade snart på dörren. Snart befann sig LL och jag och en hög med gosedjur på övervåningen, medan hennes pappa och farfar hjälptes åt att laga farfars specialitet, den spanska grytan. Mamma Em fick vila sig en stund. Bäbisen i magen börjar bli tung att bära på.

Till vänster: LL som farmor vill att hon ska posera Till höger: Som hon helst vill se ut

Jag läste Astrid Lindgrens Jag vill också ha ett syskon för henne. Ilon Wiklands bilder är underbara, men LLs reflexion var att det var väldigt rörigt i rummet. Och det kan man ju hålla med om.

Måndag

Klockan åtta på måndag morgon fick samfällighetens garageplan en ansiktslyftning: Nytt grus som packades till och slätades ut så att vi slipper kliva rakt ner i stora pölar när vi går ur våra bilar under kommande regnvädersdagar.

Efter ett pass line-dance, svettigt och roligt, knäppte jag på TVn och såg utsändningen från drottning Elisabeth II:s begravning i London. Vilket skådespel! Medeltida väktare i röda dräkter, 142 blåklädda  matroser som drog katafalken med kistan med riksregalierna och rosor, säckpipeblåsare och gosskör, trumpetare, kungligheter, politiker, präster i vackra mässhakar och massor med vanligt folk längs paradgatan. Jag tyckte lite synd om de unga männen som bar kistan upp för trappen och in i Westminster Abbey och sedan så småningom ut igen. Måtte ingen snubbla!! Tänkte jag och det gick ju bra.

Fotade TV-bilden

Septembersolen lyser idag med! Får nog gå ut och röja lite i trädgården.

Ha det!