Björnbärsstigen om våren

Jag är lite barnslig. Älskar sådana här underbara illustrationer som får mig att må bra. Har två små böcker i min ägo: "Björnbärsstigen om vintern" och "Björnbärsstigen om våren" av Jill Barklem. Jag kan titta länge på bilderna och upptäcka nya detaljer hela tiden. Idag skiner solen från en blå himmel. Än så länge är jag inne och stryker, tvättar och diskar. Men snart får jag nog gå ut och känna på luften lite. Igår såg jag förresten sex stycken sångsvanar i den svarta ån. Det är väl ett vårtecken?

Diggilo Diggilej Alla tittar på mej...

Har ni också sådana där dagar då det mesta går på tok? För det mesta tycker jag att jag har "flyt", men ibland så är jag inte riktigt med. Nu har det varit några sådana dagar då jag tappat saker i golvet, då kupévärmaren gått sönder, då jag krånglat till saker på jobbet. Riktigt tokigt blev det i söndags när jag skulle vara både kyrkvärd och sjunga med i kören. Jag kom till kyrkan, formellt klädd i svarta långbyxor och svart kavaj, men på fötterna hade jag ett par stora, illröda "slamkrypare". Jag hade glömt inneskorna! Församlingen hade gott om tid att beundra min fotbeklädnad. Jag var tvungen att trava fram och tillbaka i kyrkan och travade dessutom en extra omgång av misstag. - Vilken dålig smak den kvinnan har, tänkte kanske en del. Eller så tänkte de: - Den kyrkvärden tar då livet med en klackspark!

Idag har avdelningen bowlat igen. Jag kom sist som vanligt, men jag fick in två strikar i alla fall. Men många gånger hamnade klotet i rännan. Resultatet blir bättre och bättre, så vänta bara. Snart kommer jag att slå alla med häpnad. Här ser ni en koncentrerad arbetskamrat. Honom går det bra för:

Önskar eder alla en trivsam kväll!

Barn och änglar

En skyddsängel kom susande genom cyberrymden från denna bloggerska.

A pro på änglar: i min skattkista hittade jag bokmärkesänglar och söta bebisar. Det var väl det finaste man kunde spara på i bokmärkesväg. Hon som var bäst på bebisbilder hette Eva Lisa Agathon. Hennes bilder var mycket åtråvärda. När det gällde filmstjärnor var det Brigitte Bardot som var det finaste man kunde äga. Hade man hundra filmisar av henne var man rik som ett troll, och det var jag.

Sarah får avsluta det här inlägget med sitt änglaspel, med en extra blinkning till Angelica. http://www.youtube.com/watch?v=jVbkz_3lO3c

Farmors Tuttan Kamon

På allmän begäran visar jag här en ny bild på lilla Isabelle. Idag var vi och fikade hos den unga lilla familjen. Isabelle hade skrattat för första gången idag, smilat har hon gjort länge. Idag fick farmor ett riktigt gulligt leende när vi möttes i hallen. En annan gång skrek hon av fasa när hon fick se mitt ansikte dyka upp alldeles intill hennes. Men det verkar alltså inte ha blivit några bestående men av den hemska upplevelsen.

Nu ska farmor snart gå och knyta sig. Nya uppgifter väntar imorgon

Nostalgi i en pappersdocka

Hamnade som av en händelse på Rutans blogg, ny bloggbekantskap. Hon visade där en tjusig pappersdocka, som väckte nostalgiska minnen från fornstora dagar.

Jag tror att jag var sex år när jag fick köpa Pappersdockan och hennes vackra kläder på styv kartong. Hon och andra dockor följde med mig genom åren tills jag en dag tyckte att jag var alldeles för gammal för att leka med pappersdockor. Jag slängde bort hela lådan, något som jag ångrade långt efteråt.

Nu på gamla dagar har jag letat mig blå på nätet efter henne, tills hon en vacker dag dök upp på Tradera. Jag trodde inte mina ögon: Där är hon ju!! Efter en hård strid vann jag auktionen och nu är hon åter i min ägo. Med massor av fina kläder.

Jag har haft en lång nostalgisk period för ett tag sedan, då jag letade upp och köpte hem böcker, bokmärken, pappersdockor som jag kom ihåg från när jag var flicka. Har ni andra råkat ut för samma sak?

Ögonfröjd

Ranunklar, anemoner, mimosakvistar ... till salu i lördags på torget i Ceret. Blev till ett foto att njuta av i vinterkylan hemmavid.

God natt!

Du är vinden under mina vingar

http://Här sjunger the Divine Bette Midler Wind beneath my wings. Njut!

Citronfjäril på Tyresö

Idag har det varit den första arbetsdagen på länge. Gick upp tidigt, väckt av katten, hängde tvätt och satte på torkskåpet. Vi spurtade med sonens tvätt, eftersom han åkte hem till sitt idag.

När jag gick från parkeringen i den blå gryningen, hörde jag talgoxens filande. Det var kallt och mycket snö, men fågellätet ingav ett visst hopp.

När jag åkte hem från jobbet satte jag på nyheterna och fick en liten glädjechock. När hörde ni en sådan här nyhet sist? En citronfjäril har siktats på Tyresö! Underbart! Sådana nyheter älskar jag.

Sol och anchovis - söndag sista dagen i Körsbärsdalen

Söndag: Sista dagen på vår ljuvliga vecka i Pyrenéerna. Det blev en kanonfin avslutning med besök på kusten. Vi åkte småvägar uppe i bergen, där jägarna satt på pass för att jaga vildsvin. Vi passerade små sömniga byar som slöade i söndagssolen. I Collioure var det marknad och fullt med människor som spatserade omkring, en del i fotsida pälsar och en del i bermudas. Det var varmt och skönt när vi satt ner en stund, tittade på folk, lyssnade på ett spexband och bara vände ansiktena mot solen.

Lunchen intog vi på anrika Les Templiers, där konstnärer sedan tidigt 1900-tal betalat sina krognotor med tavlor. Det blev förstås en anchovistallrik, det är bara ett måste i anchovisstaden.

Kvällen avslutades med en andlöst vacker himmel över bergen. Jag försökte föreviga den med kameran, men fotot gör himlen ingen rättvisa.

Nu är vi hemma i snöiga Sverige igen och försöker smälta vad vi fått vara med om. Många varma tack och hälsningar sänder vi till er, A och U!

Marknadsvimmel och middagsmingel - Lördag i Körsbärsdalen

Lördag: Marknad i Ceret. Efter frukost susade vi in till den lilla staden, som plötsligt var livfull, full av marknadsstånd och människor som buffade sig emellan. En säljare med välsmort munläder sålde något vi inte riktigt förstod vad det var. Gubben som sålde nötter pikade gubben som sålde honung. Jag fastnade för en skön fleecetröja, en olivtvål och rosiga kuddöverdrag. A köpte ett härligt nötbröd, en bit paté och en praktisk handväska i kraftig bomull för nästa långresa.

På vägen hem snurrade vi upp till det lilla värdshuset som vi besökte på torsdagskvällen. I mörkret hade jag inte sett vilka branter vi passerade. Den lilla minibyn var verkligen pittoresk. Katter låg och gonade sig framför en förfallen stuga.

På kvällen hade vi en mysig middag med temat Alla Hjärtans Dag. A och U:s goda vänner kom på besök. De är svenskar, gamla vänner från studietiden, och, som det visade sig, hade skaffat ett hus bara någon mil härifrån.Vilket sammanträffande! På kvällen blev mycket trevlig med prat, skratt och god mat.

Idag är det sista dagen i Körsbärsdalen. Vi ska dra oss ner till kusten, hade vi tänkt. Det är sol och vindstilla. Det ser ut att bli en fin dag.

Vind och sol - torsdag kväll och fredag i Körsbärsdalen

En slingrande skogsväg, inte större än en kostig, tog oss rakt uppför berget i mörkret till Tavernan i Riunoguers. Där tog den lilla vägen slut. Vinden slet i träden medan vi hukande tog oss fram till huset. En vänlig gammal värdshusvärd tog emot oss. Vi var de enda gästerna på hela kvällen. Den gamle serverade oss som förrätt utsökta friterade musslor i sina skal (och jag som inte gillat musslor särskilt förut!), till huvudrätt grillade lammkotletter och sedan äppelkaka till efterrätt. En brasa knäppte i ett hörn, men lyckades inte värma de gamla väggarna, motarbetad av vinden, La Tramontane, som blåste in i fönsterspringorna. Men vi mådde så bra av den goda maten, det goda vinet och den mysiga miljön.

Idag stod det på lokaltidningens första sida: Exceptionnel! med krigsstora bokstäver. Det syftade på snöfallet över bergen igår. Det hade fallit mer än en meter!

Idag har solen lyst igen och vid en tidpunkt var det faktiskt 20 plusgrader på balkongen. Vi har shoppat, både i den närliggande körsbärsstaden Ceret och i den större staden Perpignan. Middagen stod herrarna för. Skönt för oss damer att luta oss tillbaka och bli uppassade.

Nyss pinglade kyrkklockorna kvart i tio på kvällen. Dygnet runt pinglas det varje kvart med olika sorters slag. Vaknar man mitt i natten kan man bara lyssna efter slagen för att veta vad klockan är.

Dags att säga God Natt och invänta en ny vacker dag i Körsbärsdalen!

Från vinter till vår - torsdag i Körsbärsdalen

Det är ett synnerligen omväxlande väder här nere. Fransmännen klagar över att det är den värsta vintern i mannaminne. Vi svenskar tycker att de suckar över bagateller.

Idag körde vi in i en annan dalgång med riktning Andorra. Vi hade tänkt oss att bada i varma källor, men snö i kombination med slitna sommardäck satte P för dessa våra intentioner.

Vi besökte en jättesöt liten muromgärdad stad, Villefranche de Conflent, bevakad från ovan av ett bastant fort. Lite senare besökte vi en av Frankrikes vackraste byar, Eus, som likt en pyramid tornar upp sig mot bergen. Här lever konstnärer och det kan man förstå. De har en vidunderlig vy framför sig, som ständigt måste ge inspiration att avbilda.

Nu måste jag sluta. Det är dags att byta om och sedan åka ut till ett värdshus för att äta middag. Maten där är mycket god, sägs det. Recensioner kommer.

Onsdag i Körsbärsdalen

Idag är det lite grått och regnigt här i Körsbärsdalen. Blixtarna igår kväll över bergen aviserade ett väderomslag. Imorgon ska det bli klart väder igen. Då blir det en ny tur upp till bergen och förmodligen ett dopp i varma källor.

A och jag åkte till den lilla staden vid spanska gränsen, Le Perthus, och fyndade "luktagott" och sköna krämer. Det blev lite nytt till barnbarnet också, kan bara inte låta bli!

Imorse var det jag som knatade till byns ena boulangerie och köpte nybakade bröd över disk. Bröden var fortfarande varma och doftade härligt. Här hälsar man glatt på alla man möter: Bonjour! Jag kommer ihåg när jag hade kommit hem efter mitt franska år som aupair i Grenoble. Då satt hälsandet så i ryggmärgen att jag utropade Bonjour madame! när jag klev in i tobaksaffären på Malmabergsgatan. Hon bakom disken såg allt lite förvånad ut.

I måndags landade vi halv tio på den spanska röda jorden. A och U mötte i ett strålande vårväder. När vi installerat oss hos våra vänner i deras mysiga byhus i den lilla byn, åkte vi ner till kusten. Fantastiska vyer över vinodlingar, klippor och små kuststäder: Collioure, Banyuls etc. Hoppade in och provade traktens goda söta vin, men demonstratisen tyckte att jag köpte för få flaskor.

Första rapporten från Körsbärsdalen

Vi har just ätit middag och druckit gott vin. Blixtarna ljungar över bergskedjan i väster. Idag har vi haft en spännande tur rakt upp i bergen längs en flodbädd. I en liten stad, Prats de Mollo, var det Björnfestival. De flesta festivalyttringarna var redan avklarade, men en blåsorkester spelade och byns innevånare dansade ringdans i ett långsamt, sirligt tempo.

Jag kan konstatera att tiden är rätt för mimosaspaning. Här finns hela skogar av mimosaträd, riktiga kaskader av gula, väldoftande blombollar.

Inlägget blir inte riktigt som jag tänkt mig. Är ovan vid U:s dator, så jag slutar nu. De andra väntar på mig i biblioteket. Jag återkommer nog snart igen. Sköt om er!

Lycka

Pe och jag kommer just in efter att ha varit och bunkrat förnödenheter. Pe ska vara kattvakt medan vi, föräldrarna, drar söderut. Det är så otrooligt vackert ute. Kunde inte låta bli att fota litegrann. Snön ligger tjock på grenarna, himlen är alldeles ljusblå i väster och norr. Det mörka snömolnet drog sig undan och lämnade världen skinande vit och ljus.Tänk, om 24 timmar befinner vi oss på en takterass och kikar ut över snöklädda bergstoppar. Klockan i kapellet intill kommer att pingla varje hel- och halvtimme. Vi kommer att vända våra vinterbleka ansikten mot solen. Förmodligen har vi redan luktat på mimosaträden och sippat på det första glaset rosé.

Måhända finns det möjlighet att blogga från Körsbärsdalen. I så fall dyker jag upp igen endera dagen. Annars återkommer jag om en vecka med färska rapporter.

Katzenjammer

Det är lördagmorgon, men det struntar Katten i. Hon väcker mig med "Katzenjammer" utan att egentligen vilja något särskilt. Förmodligen vill hon bara ha sällskap. Så nu sitter jag här framför datorn igen, när jag kunde ha legat och sovit sött.

Men idag ska vi förflytta oss till min barndomsstad och till min "lillaste" lillasyster och hennes man för att hälsa på i några timmar. Där får vi också träffa E, pappas fina, rara, smarta särbo som han träffade när mamma dött alldeles för tidigt. De fick tjugo bra år tillsammans, innan pappa själv dog för precis tio år sedan.

Ikväll, på vägen hem, tittar vi in till den lilla familjen, lämnar in en pyjamas (med katter på) som jag köpt till Isabelle. Där var det pyjamasbrist. Och så tar vi med oss yngste sonen hem, som får vara kattvakt medan vi åker ner till Pyreneerna och luktar på mimosan.

Har förstått att det har regnat "cats and dogs" i Frankrike den senaste tiden, men när vi kommer hoppas jag att vädergudarna är med oss. Hur som helst ska det bli härligt att träffa våra kompisar, A och U igen!

Nej, dags för kaffe och tidning! Den nya dagen väntar.

Sköt om er, därute!

Snökaos och kallt så in i Norden

Har varit på resa å tjänstens vägnar till Sveriges framsida. Vi åkte igår morse från ett vinterlandskap till barmark. På västgötaslätten gjorde vi ett stopp på favoritkondiset Nordpolen och tog en kopp kaffe och en god smörgås. Här blir man serverad vid bordet och pricken över i:et är att man alltid får ett litet glas vatten till. Snyggt! Just denna dagen var det dock kallt som på Nordpolen. Reparationsarbeten gjorde att värmen strejkade.

Vår engelske projektledare kunde inte ta sig över pölen. Det hade nämligen snöat i London och alla flyg var inställda. Vi garvade nordbor fnös lite. Kaos för lite snö! Men han var med oss per telefon istället. Hans öra var nog illrött efter 6 timmar i luren.

Kvällen tillbringades på en liten mysig italiensk restaurang på kajen. Det blev en massa skoj och skratt när en tysk, en holländare och Bellman träffades.

Vår engelsman lyckades hitta ett flyg och dök upp på förmiddagen idag. Sedan sammanträddes det hela dagen och när snöflingorna började falla över Göteborg satte vi oss i bilen igen och for hem till landet. Om engelsmannen lyckades ta sig tillbaka till civilisationen ikväll vet jag inte. Han kanske har blivit insnöad i Göteborg.

Föraning

Första februari, smaka på de orden! De smakar förväntan, förhoppning. De första tonerna från talgoxen är det ljuvligaste läte man kan tänka sig. Idag efter högmässan, som just handlade om hopp, gav maken och jag oss iväg till vårt favoritställe, Fyrnäset. Ett tunt snölager täckte isen och här och var satt fritidsfiskare som svarta prickar långt ute på sjön och prövade lyckan i uppborrade hål. Då och då gav isen ifrån sig ett dovt muller.

Jag älskar de vackra furorna och deras tjocka stammar. Det är något tryggt över dem, de har stått där i många, många år.

Vi åkte vidare till den lilla staden vid sjöänden och passade på att handla mat i vår favoritaffär. När vi kom ut därifrån, bröt solen igenom för fullt.

Nu efter middagen är det hög tid att putsa upp badrummen och köket. Imorgon ska vi få hjälp med att titta på vad en upprustning skulle kosta. Det är väl lite som att städa för att städerskan ska komma, så att hon inte ska tycka att det är för stökigt. Men en upprustning är nödvändig, den saken är klar. Så till verket!!

Födelsedagskalas

Igår var jag med om något som man inte är med om så ofta, ett 91-års kalas. Min lilla tant fyllde år och jag susade dit. Det enda hon önskade sig var knästrumpor med lösa skaft, så det fick hon några par, men jag hade också stoppat i en mjuk röd sjal i paketet. Den blev populär och hamnade genast över axlarna.

Hennes rara svärdotter hade presentat med ett helt batteri av krämer att smörja in sig med och hade dessutom med sig en god marsipantårta. Fast allra helst hade man velat kunna ge henne synen tillbaka, nu ser hon allt som skuggor.

Det är kallare idag. Minus sju grader visade termometern. Katten tvekade på tröskeln, men bestämde sig ändå för att gå ut. Jag har mitt uppdrag i kyrkan idag, men sedan ligger dagen orörd.

Önskar er en riktigt skön söndag!