En gammal och kär tradition

Psst!

Det är jag igen. Igår var vi Kulturtanter på vår årliga tripp till Kristinehamn. Vilken dag vi fick! Strålande sol och svag bris över Vänern. Vi började som brukligt är med att dricka kaffe och äta något gott på Bageri Höghuset. Det är svårt att välja mellan alla läckerheter. Denna gång valde jag en Göteborgare och en Bananbiskvi. Mmmm!

Sedan gick vi på museum, Kristinehamns Konstmuseum, som i år gästades av Sahlströmsgården. Gården ligger i Fryksdalen i närheten av Torsby och det var här som syskonen Anna, Ida och Bror växte upp. De blev alla, mot sin fars vilja, konstnärer och lärde känna andra konstnärer i Paris, staden på modet.

På utställningen får man ta del av breven hem från Paris, av livsöden och av konstverk av syskonen och deras vänner, som Ivan Aguéli, Siri Derkert, Erling Ärlingsson, Carl Wilhelmsson och Karl Nordström.

Det var tavlor, snidade möbler, skira gardiner, keramik, skulpturer... Mycket att titta på!

Vi avslutade vid Picasso-statyn med att äta en sen lunch på terassen med utsikt över glittret på Vänern. En segelbåt hissade sitt röda segel och försvann mot horisonten.

Som spelarhustru får man vara med på en hel del trivsamma spelningar. Som den i det gamla Missionshuset i Tivedstorp. Sedan 2015 har Tivedspôjkera spelat där varje år en lördagskväll i juli. Då blir det läsarsånger och det lilla huset, byggt 1880, fylls av sång och spel. 

En annan tradition är spelningarna på Våffelcaféet på Finnerödja Hembygdsgård. Detta år kom Tomas Molin dit med sina böcker om ödehus. Då passade jag på att köpa. Bilden uppe till höger är fotad av Tomas Molins fru Anette.

När man läser min blogg skulle man kunna tro att allt är frid och fröjd för jämnan. Men även jag drabbas av förtretligheter. Som när jag skulle ladda ner en app för att identifiera en växt i skogsbrynet. Förmodligen tryckte jag på en knapp för mycket, för appen förvandlade utseende på startsidan på min mobil. Dessutom skymde pop-up-annonser sikten så fort jag skulle ringa, kolla mailen, kolla FB. Jag fick klicka bort annons på annons innan jag kunde använda mobilen till vad jag ville. Maken hjälpte mig tålmodigt med att ta död på den förhatliga appen, som inte ville bli deleatad på vanligt sätt.

Kanske du som tittar in här kan hjälpa mig istället: Kan det vara en kaprifol som smygit sig in i buskaget?

Det ljusgröna är Rosenspirea som har invaderat vår tomt. Men vad är det ovanför? Det ser ut som kaprifol, men den gula vid vår bod har blommat över sedan länge.

Tacksam för upplysning!

 

Kul tur!

 

Kulturtanterna har varit ute och rört på sig igen. Denna gång gick turen till Örsta Galleri, strax utanför Kumla. Det var första gången som jag besökte platsen, men de andra damerna hade varit där förut. 

Galleriet ställde ut Dan Wolgers, Peter Frie och Lars Lerin. Inte undra på att folk vallfärdade dit. Parkeringsplatsen på gården förslog inte alls, utan hela långa tillfartsvägen kantades av besökarnas bilar.

Mer kultur i veckan fick vi, Maken och jag, på onsdagskvällen då Hembygdsföreningen bjöd på föredrag om Järnvägen, som ju har betytt mycket för vår lilla ort i södra Närke. Hembygdsföreningens ordförande, med konduktörsmössa på huvudet, berättade engagerat om järnvägens tillblivelse. I publiken fanns bl a en erfaren lokförare, som kunde fylla på med kunskap.

En morgon i veckan var det minus tre grader. Då passade jag på att fota dessa frostnupna blad. Annars har vädret varit milt och mycket blåsigt.

Ha det så gott!

Kulturtanter på utflykt

Vilken dag vi fick, vi fyra "kulturtanter" från Laxå. Medan regnet stod som spön i backen hemmavid, sken solen milt över oss vid Vänerns strand i Kristinehamn. För andra sommaren i rad hade vi åkt till Lusasken för att titta på årets utställning på konstmuseet på Mariebergsområdet. I år handlade det om Marimekko. För ett år sedan var det Katja of Sweden, som var på tapeten.

Men allra först fikade vi på Panncentralen hos madame Bottini, mycket goda bakverk! 

Marimekko bildades 1951 i Finland. Namnet betyder Maris klänning, men det var först när Jacqueline Kennedy köpte fem klänningar av företaget, som namnet blev riktigt känt över hela världen.

Nu frossade vi i färger och festliga tryck. Och visst kommer man ihåg mönstren från ungdomens dagar. Jag hade ett par älsklingsgardiner med stora steriliserade gula rosor mot en brun bakgrund i min första lilla etta. 

Mer nostalgi blev det i Ölme Diversehandel, där hälften av alla grejer var museiföremål och hälften var sådant man kunde köpa. Så jag fick med mig lite bra-att-ha-saker både från diversehandeln och från museishopen.

Vi rundade av dagen med ett besök hos madame Picasso, som städse stirrar ut över Vänern med tom blick. 

Min dator har börjat krångla på sistone. Den stänger av sig själv och vill inte längre hjälpa mig göra collage, som jag tycker är så behändigt. Men den börjar bli till åren, den har hängt med i tretton år, och rymmer en massa bilder och texter. Jag håller tummarna att den håller lite till!

Ha det så gott!

Natur och kultur i Närke

 Vilka dagar! Något att minnas när vinterstormarna yr över Närkeslätten. 

Jag gjorde vårens besök på Oxaryggen och Nalaviberg medans gullvivorna blommade som mest. Getterna med sina killingar hälsade välkommen. Annars var jag själv däruppe på kullen med den milsvida utsikten över rapsfält, gårdar och Kilsbergen i bakgrunden. Långt nedanför mig zoomade jag in ett sto med föl i en hage. 

Maken väntade i bilen nedanför kullen. Han är inte så bra på "bergsbestigning" längre. Men vi körde vidare genom landskapet, så fullt av fornminnen och ekdungar. Här gick nog Eriksgatan en gång i tiden. Vi fikade i en annan ekdunge och blev beskådade av ett gäng kossor ihopträngda i en liten inhägnad. 

Närke har mycket att bjuda på. En dag tidigare tog jag bilen och åkte norrut på en drumlin (= liten ås) förbi röda stugor och blommande fruktträd tills jag kom till den charmiga butiken Madame La Gård. Jag hade stämt träffa där med Em och hennes mor. Här kunde man njuta av vackra linnekläder i alla färger och två plagg fick följa med hem. Vilken skattkista! Dit måste jag åka tillbaka. Vi tog en kopp kaffe i båset intill. Där var väggarna täckta med rosentyg, vilken skillnad mot när kossan Rosa bodde där.

Kvällen därpå hade jag tillfälle att inviga ett av plaggen, en grön, storblommig linneblus. Då var det nämligen teater i Porlagården. Innan föreställningen minglade vi i brunnsparken och fick läckra snittar och cider. 

I salongen bänkade vi oss i sköna soffor framför scenen. Medan vi väntade på att föreställningen skulle börja fick vi lyssna på härlig gammeldags musik som strömmade ur högtalarna.

Sedan var det dags för Görel Crona att inta scenen som Selma Lagerlöf i enaktaren Selmas samlade vrede. Efter drygt hundra år var Selma tillbaka i Porla igen. Åh, vad bra hon gjorde det, Görel! Vi följde med Selma från barndomen till ålderdomens höst som uppburen och beundrad författarinna. Selma kunde bli lite trött av alla hyllningarna och skickade ut sin hushållerska ibland. - Ta på dig hatten och vinka från verandan: De ser ändå ingen skillnad, sa hon

Ha det bra!

önskar

Maggan