Grattis alla pappor!

 Idag hyllar vi papporna! Jag är så glad över papporna i mitt liv. 

Min egen pappa Olle var beskyddande, omhändertagande och tog oss tre systrar med på utflykter och skidturer. På den svartvita bilden campar vi på Öland.

På badbilden sitter Maken med våra två gossar på luftmadrassen. De blev också med tiden två mycket fina pappor till sina döttrar. De har fått ärva morfars pappakvaliteter.

Hipp, hipp, hurra!!!

Hösten är kommen

God morgon!

Vi ville fånga dagen igår. Väderlekspresentatören hade manat till utevistelse, eftersom kommande dagar ska bli regniga och blåsiga.

Så jag lämnade diskbänken och tog på mig skorna. Som vanligt åkte vi lite på måfå, svängde av 205:an vid Rockebro källa och tog en vacker, vindlande väg förbi sjöar och gårdar. Vid en liten badplats vid Vinnasjön stannade vi och insöp friden och lugnet. En fisk slog i vattnet annars var det knäpptyst. Längre fram var vägen blockerad av två stora, gula grävskopor i full färd med att gräva för fiber åt landsbygden. De gav plats åt oss efter några nafs lerjord. De behövde nog inte göra så många avbrott i jobbet. Vägen var tämligen glest trafikerad.

I A-sund gjorde vi dagens inköp. Just nu tänker vi särskilt på vad vi stoppar i oss inför Makens besvärliga undersökning på lasarettet på torsdag. Jag hänger solidariskt med på menyn, men när han sa: - Vi får inte äta något alls efter onsdag lunch! protesterade jag. - Vi och vi! Jag kommer att äta både kvällsmat, frukost och lunch innan undersökningen.

Eftermiddagen ägnade jag mig åt närområdet. Vår trädgård behöver höststädas. Än blommar det och än kan man plocka månadssmultron i landet. Det har någon annan också upptäckt. En tugga här och där är tagen av de bär som kan nås från jorden om man sträcker på sig (om man är mördarsnigel).

Just idag är det pappa Olles födelsedag. Du skulle ha blivit 105 år idag, älskade pappa.

Höstliga hälsningar

Eder förtrogna

En höstlördag i Klockarbacken

God morgon!
Har ni sett så vackra färger naturen bjuder på just nu? Jag måste snart gå på fotojakt med kameran, innan löven dråsar av träden. Men SMHI lovar varmt och vackert väder i veckan som kommer, så då!

Denna helg är tämligen uppbokad. Igår smög jag iväg i gryningen för att hämta Babs och köra oss till den lilla söta staden A-sund. Där var det Rådslag för kyrkans internationella arbete hela dagen. Som bordsgranne hade jag en glad och frejdig dam med ursprung från Irak och tvärs över bordet satt en musikalisk och språkbegåvad dam från Hallsberg. Kvinnorna övervägde i samlingen, men det fanns ett och annat manfolk också. Vad pratade vi om? Jo, vi pratade om det internationella hjälparbetet i allmänhet och julkampanjen En flicka är född i synnerhet. Unge Xerxes och fler med honom hade varit i Jordanien på studiebesök och kunde rapportera om upplevelser vid Jordanfloden.

Idag är det dags för Läkarmissionens konsert med Anna Stadling  i Svennevad. Vi i kören sjunger upp oss några timmar först, men klockan 17.00 börjar det!

Igår, den 6 oktober, skulle pappa Olle ha blivit 103 år, om han hade levat. Tänker på honom ofta, inte bara på hans födelsedag. Här står han i sjömanskostym i fotografens ateljé tillsammans med pappa Edvard, storebror Gösta och mamma Agnes.

Av den lille buspojken blev det en väldigt fin och bra pappa, som jag är glad över att ha fått ha.

Just nu läser jag boken Aldrig en av oss av Yvonne De Geer, som adopterades in i adelsfamiljen och som fick veta på sin tioårsdag att hon inte var en adelsfröken "på riktigt". Ibland får man glimtar av livet på en herrgård här i närheten, Bålby, och det gör det hela än mer intressant.

Skön söndag, på er!

Bil och båt, förr och nu

Jaha, då åkte bilen iväg igen per bilambulans. Igår kväll blev den hämtad och forslad till närmaste vårdcentral för bilar. Vi får se om de kan få rätsida på startproblemen.

Själv gör jag ett litet uppehåll i städandet, det är ju ingen favoritsysselsättning precis. Roligare är det med bilder. Igår, när jag stod på huvudet i pappas gamla chiffonjé igen, hittade jag ett helt underbart gammalt album. Här är två smakprov:

Familjen Lindskog får fint besök år 1921 till Amsta Skola i Svedvi socken. En riktig automobil, farfar Edvard ser ut att mysa där på trappen. Farbror Gösta har slips och skolmössa. Farmor Agnes ler välkomnande, men pappa Olle, 5 år, är mer intresserad av fotografen, liksom den lille gossen i bilen.

Är inte det här en helt underbar bild? Jag tror att det är farmors syster Anna som poserar med ett ångfartyg i bakgrunden. Kan det vara Freja av Fryken, tro? Året är i alla fall 1920.

Nej, plikten kallar. Det är mer som ska dammas! Suck!

Jag vinkar med min dammvippa. See you!

Påbrå

Pappa Olle i målartagen vid sommarstugan i Munga 1955

Äpplet faller inte långt från päronträdet, är det så man säger? A pro på min tankspriddhet och grejer jag råkat ut för, tryck på etiketten Fadäser nedan, ska ni få se vad man haver åstadkommit. I det avseende tror jag att jag brås på min fader. Han berättade gärna med ett fniss vad han råkat ut för:

- Den gången han klippte gräsmattan iförd grå basker och baskern åkte av när han gick under buskarna. Han märkte det inte förrän han vänt och traskade åt andra hållet med gräsklipparen. Konstigt! Det började flyga grå tussar från maskinen som började gå tungt. Sedan dess var baskern aldrig mer sig lik.

- Eller när han kom körandes längs den långa Bangatan och ryggstöder small av och han ramlade baklänges med näsan mot taket. Det såg ut som om det var en herrelös Folkvagn som kom rullande längs gatan ända tills pappa, precis lagom till att vägen svängde, hade lyckats kravla sig upp och styra bilen till höger.

- Eller den där gången han hade varit på vårdcentralen och gick en tur på stan i vårsolens glans. Han förstod inte riktigt varför han fick så många leenden av förbipasserande folk. - Det är väl för mina nya Eccoskor, kanhända, tänkte han. Ända tills han satte sig ner på en bänk och svängde det ena benet över det andra. Då såg han!! Han hade glömt att ta av sig de blå tossorna.

Etc, etc.

Här sitter vi vid sommarstugan, jag med knästrumpor, pappa Olle i olle med syster S fyra månader gammal

Han var världens bästa pappa!

Min far

Idag skulle min pappa Olof fyllt 100 år om han levat. Därför tänker jag speciellt mycket på honom idag, även om han ofta är i mina tankar även andra dagar. Jag är glad för min pappa, en bättre sådan kunde jag inte ha fått.

Här är pappa med sin far Edvard, sin mor Agnes och storebror Gösta. Det var Gösta som valde namnet: - Han ska heta Olle, som Olle i läseboken Sörgården. Båda föräldrarna var lärare på skolan de bodde på, Amsta skola vid Skedvi utanför Kolbäck.

Så småningom fick Olle också börja skolan. Här sitter han längst fram i mitten och flinar. En gång på en rast åt han mask för att visa att han vågade. Då daskade mamma Agnes till honom men hon slutade tvärt, eftersom det dammade så förargligt om Olles rock.

Pappa var en utåtriktad, vänfast person som gillade friluftsliv, speciellt skidor, och som spelade luta och sjöng. Å, så många sånger som påminner mig om honom: Överbyvals, Grevinnan och trubaduren, Höstvisa, Tattare-emma, Dansen på Svinstaskär...Och så älskade han att ta med familjen på utflykter. Favoritställen var Kalles Kulle på Björnön och Badelundaåsen.

Familjen var viktigast för pappa. Hans omsorger om mamma Barbro och oss tre systrar var stora. Han var en modern och aktiv pappa, en pappa att vara väldigt stolt över. Och det är jag!

Olle i olle

Idag har Olof namnsdag. Det hette min pappa här på en bild från 1955, tagen vid vår sommarstuga i Munga. Det är jag som sitter bredvid med rosett i håret och med docka i knäet. Syster S är bara några månader gammal.

Visst var väl somrarna vackrare då, i barndomen? Jag minns dofterna från det torra gräset, ljudet från hammarslagen från stugbyggena i närheten, smaken av filbunken som mamma gjort i ordning åt oss, känslan av barren under fötterna när man gick på stigen till utedasset.

Ibland åkte vi på tältsemester. Bilden ovan måste vara från 1956. Pappa Olle älskade att ta oss med på utflykter. Han hade en nyfikenhet och en upptäckarglädje, som gått i arv till mig. Han var en modern och närvarande pappa, som tog hand om oss döttrar och som brydde sig om oss. Ibland var han väl lite för beskyddande.

Här har tredje dottern kommit och pappa har fullt upp med trädgård, villa och ungar. Månadssmultronen växte vid sidan om garageuppfarten och på andra sidan vägen var det ännu ej bebyggt. Där lekte vi och där hängde man tvätt till tork. Syster S har sitt vackra röda hår upprullat på papiljotter, det skulle kanske bli kalas och då ville man vara fin. Ibland sov man med papiljotter. Ja, sov och sov. Det var inte lätt med de där piggarna som tryckte in i hårbotten.

Ja se där! Det var lite reflektioner med anledning av dagens namnsdag.

Pappa på TV!!

 

 

Pappa Olle vid röda pilarna! Skärmdumpar från SVT Play

Maken och jag sitter just och tittar på SVT Play. Det är dokumentären Astrid, det första avsnittet. Det är mycket intressant och välgjort. Många journalfilmer visar svenska miljöer under första hälften av 1900-talet.

När det berättas om hur Astrid jobbade med brevcensur visas ett kort klipp på värnpliktiga som marscherar. Och där kommer min pappa!! Jag kan inte tro mina ögon. Men visst där är han ju: Olof Lindskog i egen hög person. Åh, om jag nu hade kunnat ringa och fråga honom om när, var och hur.

En vinter för ännu längre sedan

Här står mors lille Olle i skogen. Det är pappa och hans mamma Agnes. Året kan vara 1918 kallt.

Vilka vackra kläder Agnes hade! Och en muff att värma händerna i. Om Agnes har jag berättat tidigare.

På hal is eller ungdom på glid

Nu har jag stått på huvudet i chiffonjen igen. Fast det tog en stund att ta sig in i den tredje lådan, men med hjälp av Maken och en stekspade gick det till slut.

Jag fann vad jag letade efter, bilden på mig som skridskoprinsessa. Det är taget på isen vid Malmabergsskolan i Västerås av kanonfotograf Olle Bergström. Att jag fick stå på knä berodde nog dels på att jag var så lång och dels på att jag var så dålig att stå på skridskorna att bilden kanske skulle ha blivit oskarp. Så det där med skridskoprinsessa, det var ren och skär ironi.

Jag kom att tänka på bilden när jag skrev om pappa och vad han betytt för mig. Gymnastikfröken meddelade till min fasa att vi skulle avlägga prov i skridskoåkning. Jag avskydde att åka skridskor, att stå på ett halt underlag och dessutom bara ha tunna medar under fötterna. Vem hade kommit på något så korkat? Vristerna värkte av ansträngning och baken ömmade av alla hårdhänta dunsar i isen. Pappa var en sportig man och ville hjälpa sin dotter att klara provet. Varje kväll när det blivit mörkt lindade han mina vrister med elastisk binda och så åkte vi ut till någon bana för att träna skridskoskär. Vilket tålamod han visade!

Jag önskar jag kunde meddela att provet gick galant. Men det kan jag inte. Efter halva sträckan som jag mödosamt kasat framåt, så snubblade jag och gled en bit på mage. Jag kravlade mig upp och kasade de sista metrarna in i mål under gymnastikfrökens smått ironiska överinseende. Det blev ingen bra tid.

Men minnet om pappas omsorger är det som har stannat kvar och som väger upp mina tillkortakommanden som skridskostjärna.

Min pappa Olle

Kära pappa!
Idag tänker jag på dig extra mycket. Du finns med mig ofta, ofta i vardagen. Det finns så mycket som påminner om dig. Det kan vara en visa på radion eller ett av dina uttryck som "Det får vara måtta på allt utom på grötätning." Det kan också vara plommonträdet som du köpte till oss och som bar så mycket frukt i år.

Du var nyfiken, utåtriktad, hade lätt att få vänner även när du blev gammal. Du var omtänksam och beskyddande, för mig de allra finaste manliga egenskaperna.
Du hade lätt för att fnissa och dina roliga historior kunde vi utantill.
Och alltid skulle vi på utflykt. Kalles Kulle på Södra Björnön hörde till favoritställena eller småtbåtshamnen i Framnäs. Där låg din ögonsten, Sofie, en liten segelbåt av typ Pop16.

Du var en mycket stolt morfar, som hann med och älskade alla dina barnbarn. Ibland hajar jag till när jag ser mina söners ögon och uttryck. Det är din blick som skymtar fram ibland i deras ögon.

Idag tänder jag ett ljus för dig, pappa, och minns dig med kärlek och tacksamhet.