Snön faller

Snö! I natt kom julesnön och nu faller den i mjuka flingor. Antar att den inte kommer att ligga kvar så länge med den värmebölja vi har denna vinter.

Idag fyller min kära vän Miss Jones år. Stor kram till dig!

Tusen bitar

Jag sliter mig lite från julpusslet och tittar in här på bloggen för att önska er alla en riktigt god fortsättning.

Vår jul har varit lugn och skön. Vi har firat som vanligt med Lilla Hjärtat, hennes mor, far, mormor, morfar, moster och farbror. Efter god mat och några timmars sällskapsliv åkte vi tillbaka till hemmet i sällskap med Pe och fortsatte att mysa. Vi öppnade klappar och sippade på det mycket goda söta vinet från Banjuls, Berta-Maillol, som vi passade på att handla när vi var i Körsbärsdalen.

"Mormor och morfar" gav oss ett pussel i julklapp och det dröjde inte länge förrän vi var i full gång med att sortera bitar, 1000 st. Förra årets pussel gick vi bet på, men detta ser ut att kunna färdigställas. Det är bara två tredjedelar av himlen kvar, en hel hoper blå bitar.

Nu är det väldigt tyst från bottenvåningen! Får nog gå ner och kolla så att Maken inte hinner lägga hela pusslet färdigt, som han gjorde mitt i natten en annan jul. Jag vill vara med!

Vem är du? Vem är jag? Levande charader

Alldeles snart har jag haft 40.000 besök på den här sidan. Oj! Jag ser också att det är flera från USA som tittar in och det tycker jag är roligt.

Varför inte lämna en kommentar denna gång? Jag undrar:

- Är det första gången du tittar in?
- Om du brukar komma tillbaka, vad är det som får dig att göra det?
- Hur hittade du min blogg?
- Vad är det du gillar med bloggen?
- Är det något du inte gillar?
- Är det något du skulle vilja läsa om i min blogg? Tips!

Vill du så får du gärna vara anonym. Ta på dig masken, i så fall. Men det är naturligtvis extra trevligt om du lämnar ditt namn.

Maggans årskrönika 2013 - Vad hände?

Snart är 2013 till ända. Jag har tagit till vana att göra en årskrönika för att sammanfatta vad som hänt under det år som gått. Och det vill jag göra i år också.

2013 var det första året som pensionär. Trots att jag inte haft mitt kära ESAB att gå till varje dag, så har jag inte saknat sysselsättning. Alls. Jag har varit aktiv inom kyrkan, Röda Korset, Hembygdsföreningen, Föreläsningsföreningen, kören, FN-föreningen... Jag har njutit av att kunna träffa familjen, släkten, vänner mer. Jag har kunnat resa. Inom Sverige till Stockholm, Uppsala, Malmö, Dalarna, Göteborg, Rättvik och utomlands till Frankrike, Makedonien och Baskien. Det har egentligen hänt väldigt mycket, mycket mer än jag kan notera här.

Januari

• Trettondagskonserter med kören
• Bilolycka på Sandstubbebron, kvaddade min fina bil Ärtan
• Hälsade på I i Stockholm
• Började jobba på Kupan

Februari

• Var med och samlade in och delade ut kläder till flyktingar
• Konsert med Roger Pontare och Sandvikens Storband
• Började KBT-träning mot min klaustrofobi
• Makens och min 40-åriga förlovningsdag

Mars

• Maken och jag hälsade på svägerska och svåger i Uppsala under några fina dagar
• Kallt
• Drog ut en tand
• Tjejträff
• Påskbasar på Casselgården, börjar bli tradition

April

• Klappade lamm
• Reste själv till Körsbärsdalen och hälsade på PO66
• Snöoväder 12 - 13 april
• Promenad med Pe på Oset
• Utflykt till Trystorps Ekäng och tittade på blåsippor

Maj

• Bilade till Malmö med Västeråskompisarna K och I
• Björkarna slog ut den 8 maj
• Lilla Hjärtat hade dansuppvisning
• Sverige vann guld i hockey-VM
• Bussresa Dalarna runt

Juni

• Reste till Makedonien med två makedonska systrar och en ny väninna
• Såg Bodarnespelet vid klosterruinen
• Firade 40-årig bröllopsdag
• Hittade de första kantarellerna den 27 juni
• Tivedspojkarna spelade till läsarsånger i Tived

Juli

• Tittade på röda näckrosor i Fagertärn
• Badade vid Vitsand
• Plockade blåbär med Ve
• Lillsemester hos syster och systerson i Göteborg
• Stjärnkväll på slottet, Peter Flack och gäster underhöll vid Trystorp

Augusti

• Skrivarkurs på Leksands Folkhögskola
• Maken opererades mot brock
• Festlig marknad i Sannerud
• Pe träffade E
• 50årskalas hos "Chefen"

September

• Författarafton med Bodil Malmsten tillsammans med kära Miss Jones
• Lyckad utfärd med Röda Korset
• Utflykt till Stora Råda
• Fyra härliga dagar med kompisen Ch på bokmässan och Styrsö

Oktober

• Höstutflykt till Trystorp
• Två begravningar
• Lilla familjen flög till Holland några dagar
• 70-talsrock med kör och band
• Seminarium för hembygdsföreningar i Västerås
• Gospelhelg, wow så kul!

November

• Femårskalas för Lilla Hjärtat
• Långresa Baskien runt i Spanien och Frankrike med våra vänner A o U
• Makens 70 årsdag
• Sjöng i liten kör under minnesgudstjänsten på Allhelgona
• Fest med ESAB-tjejer

December

• Stod för FN-föreningen på julmarknad
• Jullunch med ex-kollegor
• Retreat i Rättvik
• Envisa förkylningar, både hos Maken och mig
• Fin Lucia-högtid i kyrkan
• Fest för Maken och lilljul med hela familjen samlad

Om du orkat ända hit, vill jag önska dig en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Oss kvinnor emellan

Äntligen blev det av för mig att åka och hälsa på Min Lilla Tant. Som tur var är vägarna bara och halkfria ännu så länge. Jag gillar inte att kasa runt på isvägar sedan jag var med om trafikolyckan i januari.

MLT har det gott där hon bor nu, får omvårdnad och mat. Det hon saknar är väl långa pratstunder, men det har vi när jag kommer. Då sitter jag ihopkrupen intill henne så att hon ska höra vad jag säger och så pratar vi om ditten och datten. Minnen ploppar upp. Hon berättar om händelser ur sitt innehållsrika liv. När jag måste gå blir hon ledsen, men jag lovar att komma tillbaka snart. Det kommer inte att dröja så länge till nästa gång.

Nu är dagarna mörka. Gårdagen bjöd in på något dagsljus alls. Som jag längtar efter ljuset! Det känns härligt att veta att det vänder imorgon.

Varma hälsningar,
Eder förtrogna

Fa la la la la... la la la la

Det blev en fin familjefest när vi firade Maken i efterskott. Han uppvaktades grundligt, med blommor och presenter och skönsång!

Vi hade dukat upp ett litet julbord på köksbänken med Maggans köttbullar, skinka, Janssons, brysselkål, prinskorv, leverpastej, revbensspjäll, potatisgratäng mm. Efteråt swischade Maken ihop sin favoritefterrätt, från 70-talet: marängswiss.

Innan vi gick loss på drömmar och pepparkaka tävlade vi i varumärkeskunskap. Lilla Hjärtats föräldrar tog hem en knapp seger. K-O spelade gitarr och ledde oss i Deck the halls och Bjällerklang.

Idag åkte Göteborgarna hem igen per tåg. Och strax därpå dök HemDeli upp på garageplanen med sin fina bil. Så nu är kyl och frys laddade igen. Julen kan komma.

Gitte och Krister med sin fina varubil

Lussande och pusselpyssel

Glad Lucia till dig som tittar in här!

Igår kväll kröntes Laxås Lucia i vår kyrka, som är en riktig änglakyrka. Nu fylldes den till brädden av skönsjungande änglar. Jag tror att alla som satt i bänkarna njöt av stämningen.

B och jag var kyrkvärdar och skulle läsa varsin bibeltext. Jag överlät första texten, den vackra alternativa skapelseberättelsen ur Johannesevangeliet: I begynnelsen var Ordet ... till min kollega. Jag var rädd att min röst inte skulle bära. Att kraxa fram just de meningarna skulle inte bli bra. Min röst höll när det blev min tur: Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus.

Jag tror att jag börjar krya på mig nu. Jag var hos en jätteung AT-läkare på Vårdcentralen, (börjar de redan på gymnasiet?), och han konstaterade att det var virus och ingen inflammation. Så det blev en flaska fin hostmedicin istället för penicillin. Och han trodde inte att jag var smittsam om jag hoppade över kramarna. Det är ju släktkalas till helgen och då vill jag försäkra mig om att jag inte utgör någon risk.

Förutom förkylning så har jag drabbats av pusselfeber. Har hittat några siter på nätet och lägger ett pussel då och då, när tid gives. Detta lade jag igår.

Hälsningar från Maggan

Inne på Kupan surrar det!

Klicka på bilden, så blir den större.

Vid första Advent öppnades de nya lokalerna för Röda Korsets Kupan i Laxå. Ett gäng entusiaster har jobbat hårt och oavbrutet med att måla, feja, flytta över alla saker, ett jättejobb som resulterade i en mycket trivsam och praktisk lokal.

Igår var det julgröt och information, en mysig morgon med tända ljus och röda dukar. Utomhus var det inte alls mysigt. Det var slaskigt och grått.

Jag har åkt på en envis förkylning som inte vill ge sig. Ibland när jag hostar känns det som om lungorna vill vända ut och in på sig. Eftersom jag har råkat ut för båda svininfluensa och lunginflammationer innan, så har jag bokat tid med Vårdcentralen. Nu vill jag bli frisk. Basta!

Största möjliga tyssstnad!

Kan du tänka dig att vara absolut tyst från torsdag kväll till söndag middag? Det har jag varit och det var riktigt skönt.

Min vän Å, som är diakon, frågade mig för en tid sedan om jag ville följa med henne till Sankt Davidsgården i Rättvik på en retreat. Och det ville jag. Sankt Davidsgården har jag hört talas om sedan jag bodde i Västerås på sextiotalet, men det var inte förrän nu som jag kom dit.

Många av dem som samlades i brasrummet den första kvällen var unga eller i yngre medelåldern. Men vilka de var vet jag fortfarande inte, eftersom vi aldrig pratade med varandra. Vi levde ett sorts klosterliv med ett dagsschema där böner och meditationer varvades med måltider. Den första morgonen letade mig jag fram till en liten stuga där en franskättad nunna höll Laudes, den första morgonbönen.

Mitt rum var spartanskt: en säng, ett skrivbord, en stol och ett tvättfat.

Retreatledaren var en mycket varm, rolig och jordnära präst från Vadstena, som jag fick stort förtroende för. I schemat fanns det gott om tid för läsning och promenader också. Lördagen bjöd på ett fantastiskt vinterväder med sol och tjockt med snö på granarna. Tyvärr tog jag inte med mig kameran då, men bilderna sitter kvar på näthinnan.

Söndagspromenad på snöig stig

Igår söndag var det hemresedag. Vi startade efter maten kl 14.00. Å körde hjältemodigt på hala, igensnöad vägar. I höjd med Kopparberg började det snöa och lite längre fram låg det flera bilar i diket, som det verkade nyss ditkomna. Rätt var det var stod det två stora rådjur på vägbanan, bara några meter framför oss. Å bromsade och parerade in vår bil mellan djuren. Den bakomvarande bilen hann också bromsa, medan snart blev vi omåkta av ett jehu som inte kan ha observerat situationen.

Efter ett tag la sig en isbark på vindrutorna och Å stannade flera gånger och försökte göra rent rutor och torkare. I Örebro mötte vi ett gäng sladdande tonårspojkar (?) i vita Volvo-kombis. De lattjade hela vägen upp på E20. Sista biten kröp vi fram bakom plogbilar som gick i bredd. Till slut kom vi fram till hemmets lugna vrå. Tack vare Å, som körde så lugnt och förståndigt.

Hur står det till? Tackar som frågar!

En dryg vecka har gått sedan vi åter satte fötterna på fosterjorden. Det har varit en vecka full med aktiviteter och möten med människor.

På torsdagskvällen var det "tjejkväll" med ett helt gäng exkollegor. Det var mat, dryck, prat, skratt och tävlingar, där första pris var att anordna nästa tjejkväll.

I fredags kom min syssling som jag endast träffat en gång tidigare och då var jag femton år. Han liksom jag är intresserad av släktforskning. Nu begrundade vi lätt gulnade foton i gamla album för att utröna vilka de högtidligt uppställda personerna var.

I lördags kom Joy, Ani och Lilla Hjärtat. Den sistnämnda stannade kvar ända till söndag lunch. Här ovan ses hon iklädd några av mina halsband. Hon ville bli en bling-blingprinsessa.

A från A-sund dök också upp på lördagen och hade med sig en fin flaska vin till Maken. Han och Lilla Hjärtat kom mycket bra överens.

Igår hade jag en trevlig lunch med en vän och exkollega. Även om det går tid emellan, så är det bara att fortsätta samtalet där vi slutade sist.

Sedan har det varit körsång, släktforskning, styrelsemöte, julmarknad med FN-gruppen och Andrum med temat Förväntan. Plus att jag rustat lite inför advent med fönsterputsning, gardiner och ljus.

Lilla Hjärtat gav mig en puss och igår började det svida i halsen. Men jag motar dagisbacillerna med Kan Jang. Jag har inte tid att bli sjuk. Idag är det jobb på Kupan i nya lokaler för första gången, imorgon är det träning och julbord med gamla jobbgänget och på torsdag åker jag på retreat. Kan behövas?

Ha det gott!

November i Körsbärsdalen

Efter vår baskiska rundtur tillbringade vi en vecka hos våra vänner i Körsbärsdalen. Vissa dagar ven Tramontanan runt husknuten. Tramontanan är en stormvind som kommer från bergen och skakar om husen i dalen och blåser runt med snön på bergets högsta topp. Då var det skönt att mysa framför brasan.

Andra dagar var det knallblå himmel och då gjorde vi utflykter. En dag till en liten medeltidsby högt uppe i bergen, Corsavy, en annan dag till havet och saltdammarna.

Minsann blev det inte också en bildningsresa. Skulptören Maillol bodde nära Banyuls och nu visas hans hem och konst för allmänheten. Inte visste jag att han var näst efter Rodin den mest betydelsefulla skulptören i Frankrike. Ja, jag visste inte ens om att han funnits. Han specialiserade sig på att skulpturera kvinnokroppar men var heller inte oäven på matlagning. Han har haft många berömdheter runt sitt middagsbord. Ovan ser du en bild på honom, hippiefarbrorn i stort vitt skägg.



Här står vi i hallen och ska just ut på nya äventyr. Jag provar min nya basker för första gången.

En dag åkte vi norrut längs kusten och det gröna havet. Ett tag hade vi stora saltbassänger på ena sidan och sanddynor och havet på den andra. Jag fick lite ofrivillig kontakt med havet när jag djärvt skulle känna på vattnet och en stor våg sköljde över mina skor. Jag plurrade, som jag skulle ha sagt när jag var barn. Så det blev inköp av nya strumpor innan vi satte oss till bords för lunchintag i Port Barcarès.

Den unge mannen här ovan driver en liten vingård som heter Berta-Maillol. Efter att ha fått smaka på vinet och prata lite med honom köpte vi med oss några flaskor. Han hade vid ett tillfälle levererat till Systembolaget i Sverige, men tyckte att det var förenat med så mycket pappersarbete att han inte tänkte göra om det. Däremot tänkte han ta med sin son och besöka Wasa-skeppet. Men då skulle det vara sommar och varmt.

Avresedagen var så pass varm och skön att vi kunde luncha utomhus. Vi gjorde ett stopp på vägen ner till Barcelona och kunde blanda oss med söndagsflanörer och demonstranter i den gamla staden i Girona. När vi sagt tack och adjö till våra vänner var det några lååånga timmar kvar i vänthallen och i luften och i bilen innan vi kunde tumla in genom dörren hemma. Ja, nu vet du allt! Nästan.


Baskisk resa - stor final

Innan vi återvände till våra vänners hemort i Körsbärsdalen firade vi Maken ännu en gång med en storstilad lunch på en stjärnkrog, Le Viscos, utanför Lourdes i en liten by Saint-Savin.

U och A bjöd oss på en fantastisk meny bestående av sex små, utsökta rätter. Den fryntlige kocken Jean-Pierre Saint-Martin kom fram till bordet flera gånger och berättade om maten. Han ordnade elegant med ersättningsingredienser till A som inte äter kött. Som avslutning fick vi en dedikerad meny där han skrev ungefär så här:

Matlagningen är mer än recepten. Den är ett verktyg av kärlek och broderskap. Gastronomin är konsten att använda livsmedel för att skapa lycka. Tack för att ni delade allt detta.

Vänliga hälsnigar Jean-Piere Saint-Martin

Efter att också ha besökt Karl den IVX Johans hem i Pau åkte vi raka vägen hem. Vi lyckades undvika långtradarblockaderna och kunde stänga dörren om oss vid åttatiden på kvällen.

Den fantastiska baskiska resan var över för denna gång.

Baskisk resa - veckoslutet

Utsikt från värdshuset i Laas

Vi lämnade Atlantkusten och åkte av allfartsvägarna och valde små byvägar in i franska Baskien. Här tävlade byarna om att vara de vackraste och mest pittoreska.

"Här är det bättre än på andra sidan" står det i skyltfönstret i den lilla byn Ainhoa.

I byn Ainhoa drack vi te och kunde samtidigt titta på redskapen som används för den märkvärdiga, baskiska sporten pelota. Kastverktyget och en boll stod som jättelika rondellprydnader i en liten by och vi gissade alla på att det var en majskolv och ett ägg som skulle illustreras. Tills det gick upp för oss vad det var.

I Espelette torkade man röd paprika på utsidan av husen i långa girlander. Vi handlade med oss paprika, paprikapulver och ost, goda souvenirer.

Högt ovanför St Jean-Pied de Port åt vi vår medhavda lunch. Våra närmaste bordsgrannar var en flock fridfullt betande får som inte verkade bry sig ett dyft om den storslagna utsikten över bergen och de snöklädda topparna.

St Jean-Pied de Port är den urgamla startpunkten för många pilgrimsvandringar. Naturligtvis gick vi backen, genom porten och över bron där så många trampat före oss.

Vi besökte också Salies de Bearn och Sauveterre de Bearn innan vi knackade på hos värdinnan på Auberge de La Fontaine, ett litet värdshus i pyttebyn Laas. Där fick vi både husrum och en härlig middag. Jag åt de godaste lammkotletter jag någonsin smakat. Sedan var det skönt att få somna under snedtaket och vakna till kyrkans klockklang morgonen därpå.

Baskisk resa - femte dagen födelsedag

En av anledningarna till vår resa var att Maken skulle fylla jämna år. På födelsedagens morgon väcktes han med sång och champagne och ikläddes en äkta baskisk basker. Klart man ska va´ lite yr i mössan på sin födelsedag!

På kvällen gick vi till en fin liten restaurang alldeles invid hotellet, Lanziego. Där blev vi uppassade och försedda med goda rätter och gott vin. Den varma hummersalladen (se bilden ovan) var superb! Visste ni förresten att San Sebastian har flest restauranger med Guide Michelin-stjärnor per capita i hela världen? Även om denna restaurang inte hade någon stjärna, så kan jag rekommendera den å det varmaste.

Under de två dagar vi var i staden såg vi stranden i alla sorts väder. Havet och vågorna lockade både badande, brädsurfande och vindsurfande entusiaster. När jag såg en massa svarta huvuden i vågorna tyckte jag först att det var en koloni sälar, innan jag insåg att det var surfare.

Surfare eller gourmé, det finns alltid en anledning att besöka San Sebastian.

Baskisk resa - fjärde dagen San Sebastian

Utsikt från hotellrummet i San Sebastian

Efter frukost checkade vi ut och lämnade Lekeitio. Vi tog den branta kustvägen och passerade de små orterna igen Ondaroa, Delba m fl. När vi kom in i San Sebastian bröt solen igenom molnen. Den långa bukten med sandstranden och de inramande höga uddarna var märkvärdigt likt Rio. Det fanns till och med en Kristusstaty på den högra klippan, högt ovanför gamla stan.

I gamla stan vimlande det av små butiker och pinchosbarer. Det var på en sådan bar vi återsåg det engelska paret från paradoren i Sos del Rey och det blev en lång pratstund. A och jag passade på att julhandla en del, medan Maken och U besökte stadens akvarium.

(Nu ska jag snart kila iväg till gymmet för att bränna en och annan påflugen kalori. Jag återkommer med mer senare.)

Hasta la vista!

Baskisk resa - Tredje dagen Bilbao

Utsikt från hotell Aisia i Lekeitio

Maken hade länge drömt om att få komma till Guggenheim-museet i Bilbao och nu skulle det bli av. U körde oss elegant fram i det intrikata vägnätet runt staden. Motorvägar går kors och tvärs och trafiken är hetsig. Det gäller att välja rätt fil och man har inte många sekunder på sig.

Det finns många iögonfallande hus i Bilbao och det gäller inte minst för Guggenheim-museet. Väggarna är klädda i titan och de lutar åt alla möjliga håll. Utanför sitter en vovve i jätteformat klädd med penséer. Muséets interiör är också spännande, en stor ljushall, glasgångar, trappor, glashissar. De pågående utställningarna var inte lika intressanta. Antoni Tàpies ställde ut klädbylten på stolar, brädbitar med sotade kors på, rostiga tunnor. Hmm... Det blev ett återseende av Tàpies "hemma" i Ceret, när vi besökte konstmuseet där veckan därpå.

Baskisk resa - Andra dagen

Utsikt från hotellfönstret andra dagen

I frukostmatsalen denna morgon var förutom vi fyra ett engelskt par, som vi skulle stöta samman med många mil därifrån på en liten stökig pinchosbar. Vad är det man säger: Världen är bra liten?

Innan vi lämnade Sos del Rey Catolica utforskade vi de medeltida gränderna. En liten farbror visade oss runt i kyrkan. Vi kanske var de enda besökarna under hela dagen. Under kyrkan låg ytterligare en kyrka, ett hemligt rum med fina målningar intygade U som var den ende som vågade sig ner i de smala gångarna.

Färden gick sedan västerut. Vi vinkade åt pilgrimer utanför Pamplona och vek in på en liten lummig väg, förbi betande får och små byar. I närheten av Zumarraga gjorde vi lunchstopp vid en krog vid landsvägen. Därinne satt herrar i basker och mustasch och bligade på oss. Servitrisen var rolig, lite barsk. De hade ingen meny att välja från utan här serverades man rejäl spansk husmanskost: bönor och blodkorv och filbunke till efterrätt. Fast jag avrundade böngrytan med ett läckert bakverk istället för filbunke.

Sedan letade vi oss ut till kusten och åkte längs smala vindlande vägar, från ort till ort och letade husrum. Det fann vi i Lekeitio, där vi stannade två nätter på hotell Aisia som låg vid hamnen.

Baskisk resa - första dagen

Utsikten från hotellfönstret första dagen

Vår baskiska resa är över för denna gången. Igår natt, vid tvåtiden, ramlade Maken och jag in genom dörren hemmavid efter fjorton intensiva dagar.

Vi reste som så många gånger förut med våra goda vänner U och A. De hämtade upp oss på flygplatsen i Barcelona på söndagkvällen och så åkte vi rakt ut i bergen till vårt första natthärbärge, Hostal Guilleumes i Monistrol de Montserrat. När morgonen randades hade vi synen ovan framför ögonen.

I frukostmatsalen hörde vi bordsgrannarna prata svenska. Det var ett äldre par (som vi själva!) som gjorde en längre tur i landet. Våra planer för dagen var bland annat att ta oss upp till klostret Montserrat som klänger högst upp på den branta klippkanten. Det skulle vi göra meddelst en gul vagn som hängde i linor utmed bergssidan. Modet svek mig, men mina reskompisar åkte upp och fick en storslagen utsikt, medan jag ilade omkring i de trånga gränderna i byn nedanför.

Sedan bilade tvärs över det spanska slättlandet. Vi gjorde lunchuppehåll i en sömnig liten ort, Almacelles. Det enda öppna matstället vi kunde hitta var en sportbar, där en glad servitris langade till oss varsin mastodontsmörgås.

Så småningom åkte vi in i berglandskap igen. Vi följde floden Aragon åt väster, svängde av på en skumpig, minimal skogsväg där vi inte mötte en enda bil och kom så småningom fram till ett fantastiskt hotell, en parador, i den medeltida byn Sos del Rey Catolico. Vilka rum! Rena lyxhotellet! Middagen var kanske inte så mycket att hurra för. När U och jag fick vår efterrätt började vi nästan skratta: en sopptallrik med vaniljsås där det flöt en ensamt Mariekex. Inte vad vi hade väntat oss.

Dagens dessert

Vi utforskar området kring Körsbärsdalen denna vecka. I förrgår var vi högt uppe i en medeltidsby med en storslagen utsikt över dalen.  Jag ville bara utbrista i ledmotivet till The sound of music. Igår omgav vi oss med rosa flamingos och marsklandskap.

Idag gick färden längs den klippiga kusten med grönt hav på ena sidan och gula vinodlingar på den ena.

Uppe i bergen har det snöat kraftigt. Pic Canigous snömössa blir allt större.

På måndag morgon får vi en annan utsikt från köksfönstret.