Söndag - Parisvisit

Det var stjärnklart när jag gav mig av tidigt, tidigt från Skavsta flygplats. Klockan åtta gick solen upp och lyste upp kabinen.  Min vän PO66 väntade på Beauvais terminalen. Vi skulle tillbringa en knapp vecka tillsammans i den brusande franska huvudstaden.

I metron blev jag snabbt medveten om vilka hemska förhållanden en del människor befinner sig i. På en plastbänk satt en mänsklig spillra, som en sophög, invirad i en nerspydd filt. Inte långt därifrån låg det en man och sov i en vrå.

Vårt hotell var litet, fint renoverat och ljuden från den stora boulevarden i närheten nådde inte in. Vårt rum låg längst uppe under takåsarna, på femte våningen. När vi packat upp och gjort oss hemmastadda, gick vi ut i söndagssolen. Vi mötte många familjer på söndagspromenad, kanske på väg till Luxembourg-trädgården. Några som också samlats där var ett stort gäng läkare som skulle ut och demonstrera för högre löner. Tror jag. Det kom ett inslag om det på TV-nyheterna på kvällen. Vi satte oss på ett boaserat brasserie med utsikt över parken och demonstrationen och njöt av gratinerad löksoppa och ett glas rödvin.

Den anrika bokhandeln Shakespeare & Company fick ett besök. Jag inhandlade en bok med fina akvareller över Paris och fick en stämpel från butiken på första sidan. Vi strosade över en bro där det hängde tätt, tätt med lås på båda broräckena. Kärlekspar har fäst sina lås och kastat nycklarna i Seine, som ett tecken på att deras kärlek ska vara för evigt.

Innan dagen var slut hade vi gått runt på de båda öarna, St Louis och La Cité. Det var mörkt när vi letade oss fram till vårt lilla hotell och knatade uppför den vindlande trappan till vårt rum på översta våningen.

PS: Alla bilderna är klickbara. Klicka så får du dem lite större!

Måndag - Parisvisit

Måndagen blev en dag med mycket julglitter. Varuhuset LaFayette hade en enorm julgran upphängd som en ljuskrona under den väldiga glaskupolen. Champs Elysées var kantad med träd med blå ljusslingor.

På en bro gjorde en ung kvinna oss uppmärksamma på att det låg en guldring på marken. Oj, vad skulle vi göra med den? Hon propsade på att vi skulle behålla den. Hennes fingrar var för små för den och dessutom var hon inte gift, sa hon. Men kunde hon få några euro till en Cola. Jasså, är det så bondfångarna bär sig åt idag!! Ringen lät vi ligga, den kunde hon behöva igen. Två Euro fick hon för besväret och föreställningen.

Paris är verkligen kontrasternas stad. Vi gick in på Louis Vuitton, som säljer väskor av olika slag. Japanskorna är som galna i dem. PO66 är på jakt efter en svart handväska och vi såg en i en monter. Det var bara det att den kostade 68000 Euro, lite mer än PO66 hade tänkt sig.

När kvällen kom var jag övermätt på intryck och fötterna värkte. Det blev en lugn kväll på hotellrummet, skönt att bara slappa och vila inför nya äventyr i staden.

Tisdag - Parisvisit

Vi beslöt oss för att göra "La Mouffe" på förmiddagen. Det är en lång kullerstensbacke kantad med fiskaffärer, ostbutiker, bagerier, ja allt du kan tänka dig. I en butik köpte jag ett ovanligt och vackert halsband och PO66 hittade roliga vantar till sitt lilla barnbarn.

Efter en kaffe på "stamstället" på Place Saint Michel gick vi över broarna. Vi blev omåkta av en lång kortege av polisfordon av olika slag, motorcyklar, bilar, piketbussar, pansarvagnar. Blåljus och sirener. Jag har ingen aning varför det var ett sådant pådrag. Ljudet av sirener hör man annars var och varannan timme.

På Place de Vosges, det vackra torget med röda stiliga hus på alla fyra sidorna, var det lugnt. Men det började droppa från himlen, så vi stannade inte länge. Hann bara slänga en blick på lägenheten där Victor Hugo suttit och skrivit Les Miserables.

Onsdag - Parisvisit

Onsdagen var lite gråmulen. Utsikten från La Butte, Montmartre, var ändå hänförande. Gubbar höll på att spika upp små bruna tyrolerhus runt Sacre Coeur. Här skulle det bli julmarknad i tysk stil. Månglarna runt templet, tänkte jag.

Vi kröp in på Le sabot rouge, som ligger på Place du Tertre. Det utgjorde värmestuga även för de "målare" som höll till på torget och väntade på kunder. Det blev nog inte mycket sålt för dem en dag som denna. Turisterna var få.

När vi spänstade ner för kullen kom vi förbi en av de två väderkvarnar som finns kvar, Moulin de la Galette. Numer är den en fin krog. Dagen fortsatte i de fashionabla kvarteren kring Madelene-kyrkan, där det endast kunde bli tal om fönstershopping. Vi gjorde ett varv på Fauchon, som lockade med chokladpraliner och andra delikatesser.

Det gick åt en hel del kraft och energi (och öronproppar) när vi öppnade en flaska champagne på hotellrummet för att fira min nyvunna frihet. Vi fortsatte att fira med "Moules marinées et frites" (musslor) på en restaurang, Falstaff, där jag varit tidigare några gånger. Nu var där fullt med ungdomar och hög musik - det har jag inget minne av att det var då, på åttiotalet!

Torsdag - Parisvisit

Efter frukost på torsdagen styrde vi våra steg i sydvästlig riktning för att upptäcka områden där vi tidigare inte hade satt vår fot. Långt om länge kom vi fram till en liten by i staden, La Butte de Caille. Här var det tyst och rofyllt. Påpälsade dagisbarn kom på led med sina fröknar. Vi gick in på ett litet familjebageri och beställde en kopp thé och något gott till.

Här i området fanns det vackra små hus med täppor och gårdar där det växte träd och buskar. Sedan var det inte många steg upp till de brusande boulevarderna och de höga husen. Vi tog metron till Champs Elysées.

Efter en lunchrast på ett brasserie, fyllt med pratglada parisare och med en söt liten farbror som passade upp, fortsatte vi vår vandring via Eiffeltornet, Invaliddomen och Tour Montparnasse, som var sista anhalten innan vårt hotell.

Vi blev lite uppskrämda av TV Nyheterna som varnade för stora svårigheter i trafiken på grund av ett snöfall som skulle komma under natten. Skulle vi inte kunna ta oss hem? En käck reporter visade upp några stora, gula snöplogar och berättade att 30 gubbar stod beredda att "embarkera" dessa fordon för att bereda väg för trafikanterna.

Något lugnade la vi oss att sova, den sista natten innan hemresan.

Fredag - Parisvisit

När vi ängsligt tittade ut på fredag morgon, låg där bara ett tunt, tunt snötäcke på hustaken. Vädergubbens bistra varningar på TVs Meteo verkade i dagsljuset något överdrivna.

Vi packade våra väskor, åt frukost och hoppade in i en taxi, som kom exakt på utlovad tid. Från Porte Maillot tog vi bussen ut mot flygplatsen. Här var det lite mer snö på marken.

På flygplatsen åt vi veckans godaste lunch: pilgrimsmusslor med grillad sparris och ris. Sedan var det dags att säga Hej då till varandra för den här gången. PO66 flög söderut och jag norrut, där Maken och massor med snö väntade.

Paris - minnenas stad

Råkade på den här bilden under en cyberpromenad och den fick mig att minnas. Paris är Min stad och den känslan delar jag med många.

Första gången jag satte foten på Paris gator var på sommarlovet, året innan jag slutade gymnasiet. Jag och mina två svenska kompisar var på väg ner till ett "ungdomsläger" i Melan i Provence och mellanlandade i Paris några dagar. Livet och sommaren bredde ut sig framför oss, lockande och spännande.

Här står vi för första gången ovanför trapporna vid Sacré Coeur. Minns att när vi bläddrade beundrande bland sjalarna på varuhuset Le Samartine, så kom det fram en expedit och smällde oss på fingrarna. I hennes ögon var vi bara flicksnärtor och inte presumtiva kunder.

Sista året på gymnasiet valde jag att skriva mitt specialarbete om Paris på franska. Jag blev ännu mer nyfiken på staden och dess historia.

Sedan den första sommaren har det blivit många Paris-resor för min del: med Maken, med vänner, med sönerna en i taget, med lillasyster och även mol allena. Folklivet, ljuset över Seine, de historiska byggnaderna, gränderna på den vänstra stranden, rosettfönstren i Notre Dâme... det går inte att sätta fingret på vad det är som lockar med Paris. Man hittar hela tiden nya områden, upplevelser ...

En sak som jag inte gör, det är att åka upp i Eiffeltornet. Så det har blivit några gånger som jag har suttit och väntat nedanför medan mitt sällskap har åkt upp och beundrat utsikten. När jag var där med min yngste son, Pe, utspelade det sig ett litet drama i parken nedanför. En negress sprang omkring spritt språngande medan en fin polis med vita handskar och kortärmad skjorta försökte fånga in henne. En liten engelsk dam, som satt på samma bänk som jag, skrek upphetsat: - Cover her! Cover her! och erbjöd polisen sin regnkappa att svepa in damen i. Sedan sa hon bekymrat till mig: - What a pity that we should meet under these circumstances!

Men jag säger som Edith Piaf: Nej jag ångrar ingenting!