Smort munläder

Det blev sent innan jag kom i säng igår. Jag tillbringade eftermiddagen och kvällen i Örebro och gick på en föreläsning med en peppare, Thomas Gunnarsson, tillsammans med Em. Jag tog tåget, det är ju så smidigt. Då slipper man leta parkering och kan koppla av med en bok medan man färdas.

Foto: Thomas Gunnarsson

På vägen hem tog det lite längre tid för Tåg i Bergslagen att ta sig fram, eftersom det hänt en olycka på spåret mellan Hallsberg och Kumla. Men min bil stod ensam kvar på parkeringen vid stationen och så var jag hemma i den iskalla vårnatten strax före midnatt.

Vet inte om jag ska skylla på trötthet eller dålig syn, men mitt i natten vaknade jag till av att jag var förskräckligt muntorr (igen). Och jag orkade inte sippa vatten ur glaset bredvid, det har hänt flera gånger att jag slängt vatten i ansiktet och på nattlinnet. Jag trevade istället efter munsprayen, tog bort korken och sprutade in i gapet. Nattkräm!!! Tvi, tvi!! Nu blev jag åtminstone len i munnen.

Sirener, jazz och kyrkklockor - hört i Stockholm

Ovan: Seminarium på ABF-huset, Skog av kranar vid Sergels Torg, Nedan: Em njuter av inbakad hummersoppa, Vi åkte rulltrappa på NK upp, upp, upp och ner igen, Jag på Grand Café med en juice i min hand

Fyrtiotalsjazz på högsta volym och sorl mötte oss i lobbyn på Hotel Haymarket när vi checkade in i fredags kväll, Em och jag. Vi fick köa i receptionen och vackert vänta på vår tur, men sedan fick vi våra nyckelbrickor. Eftersom det var den internationella kvinnodagen fick vi också varsin ros! Snygg gest!

Vilket häftigt hotell, inrett i det gamla varuhuset PUB vid Hötorget, och vilket häftigt rum!

Inte utan att man kände sig som en stjärna på turné.

Lördagen ägnades främst åt ett seminarium, anordnat av Tidningen Skriva och Lilla Piratförlaget, vars VD Erik Titusson är uppväxt i Laxå. Jag var sekreterare åt hans pappa Birger en gång i tidernas begynnelse. Seminariet handlade om barnboken och dess tillblivelse. Vi fick många tips av förläggarna och barnboksförfattarna och jag antecknade flitigt. Vem vet, det kan kanske komma till nytta någon gång.

På söndagen kollade vi in vårnyheter och handlade till och med. Fast på NK blev det bara fönstershopping.

Klockan 11 satt vi i godan ro på Grand Café vid Kungsträdgården med varsin juice och kollade in folklivet utanför medan klockorna i Jakobs kyrka ringde in till söndagsgudstjänst.

Samtidigt, inte långt därifrån, exploderade en SL-buss när den körde in i Klarabergstunneln. Det blev en kraftig smäll och rökutveckling när bussen brann upp. Tur att den inte var i trafik. Vi såg rester av röken utan att förstå vad det var, men fick höra ryktet i lunchkön på hotellet senare. Sirener hördes titt som tätt under hela helgen, men det är ju vardagsmat för en Stockholmare.

Nu är vi tillbaka i vardagslunken igen, Em på sitt jobb och jag som ska medverka på Senior-Vetarna om några timmar. Får jag be om några hållna tummar?

Att vara här och där och hit och dit!

Ett bildsvep från kursdagen på Stjärnholm med vår duktiga instruktör Sofia Hultman.

Dagarna svirrar förbi som ett MTV-flimmer. Blir nästan snurrig. Nu är det söndag kväll och jag är alldeles utpumpad. Jag som så förnumstigt pratar om att vara här och nu. Jojo! Hur gör jag själv? Jag är både här och där och hit och dit.

Tvåårskalaset hos min lilla Lila blev väldigt lyckat och trevligt. Födelsedagsbarnet var väldigt glad och skrek av förtjusning varje gång hon öppnade ett paket. Och det blev några glada utrop för Mormor, Morfar, Farmor, Farfar, Farbror, Kusin, Mamma och Pappa hade alla paket att öppna.

Mmm, utsökt! sa Lilla Lila och tjuvstartade på tårtan

Dagen efter klev jag upp före fem på morgonen, Solen höll faktiskt på att lysa upp himlen i öster redan när jag hämtade in tidningen. Och när vi en timme senare satt i bilen, fyra körmedlemmar på väg till en kursdag på Stjärnholm, hade den illröda solen hävt sig upp ovanför horisonten.

I Stjärnholm fick vi lära oss att truta med munnen med hjälp av en kork, att artikulera ordentligt, att stå rätt från fötterna till fotabjället med mera, att vi har massor med muskler som kan samverka till att vi får fram fina toner... Som vanligt fick vi mycket god mat, dagens lunch var helt vegetarisk.

Och idag var det också tidigt upp, fast inte lika tidigt, och iväg till Ramundeboda kyrka eftersom jag och Malin skulle vara kyrkvärdar. Det blev en fin stund och sedan knallade jag över till Casselgården, där Röda Korset ordnade ett vårlunch för äldre i kommunen. Maken spelade med i bandet på scenen, Tivedspôjkera förstärkt med Anna Dahl, och jag hjälpte till med uppläggning av mat och med disken.

Så nu är jag både trött i fötterna och i huvudet! Tänker bli en soffpotatis ett tag och smutta på ett glas vin!

Ha det!

Största möjliga tyssstnad!

Kan du tänka dig att vara absolut tyst från torsdag kväll till söndag middag? Det har jag varit och det var riktigt skönt.

Min vän Å, som är diakon, frågade mig för en tid sedan om jag ville följa med henne till Sankt Davidsgården i Rättvik på en retreat. Och det ville jag. Sankt Davidsgården har jag hört talas om sedan jag bodde i Västerås på sextiotalet, men det var inte förrän nu som jag kom dit.

Många av dem som samlades i brasrummet den första kvällen var unga eller i yngre medelåldern. Men vilka de var vet jag fortfarande inte, eftersom vi aldrig pratade med varandra. Vi levde ett sorts klosterliv med ett dagsschema där böner och meditationer varvades med måltider. Den första morgonen letade mig jag fram till en liten stuga där en franskättad nunna höll Laudes, den första morgonbönen.

Mitt rum var spartanskt: en säng, ett skrivbord, en stol och ett tvättfat.

Retreatledaren var en mycket varm, rolig och jordnära präst från Vadstena, som jag fick stort förtroende för. I schemat fanns det gott om tid för läsning och promenader också. Lördagen bjöd på ett fantastiskt vinterväder med sol och tjockt med snö på granarna. Tyvärr tog jag inte med mig kameran då, men bilderna sitter kvar på näthinnan.

Söndagspromenad på snöig stig

Igår söndag var det hemresedag. Vi startade efter maten kl 14.00. Å körde hjältemodigt på hala, igensnöad vägar. I höjd med Kopparberg började det snöa och lite längre fram låg det flera bilar i diket, som det verkade nyss ditkomna. Rätt var det var stod det två stora rådjur på vägbanan, bara några meter framför oss. Å bromsade och parerade in vår bil mellan djuren. Den bakomvarande bilen hann också bromsa, medan snart blev vi omåkta av ett jehu som inte kan ha observerat situationen.

Efter ett tag la sig en isbark på vindrutorna och Å stannade flera gånger och försökte göra rent rutor och torkare. I Örebro mötte vi ett gäng sladdande tonårspojkar (?) i vita Volvo-kombis. De lattjade hela vägen upp på E20. Sista biten kröp vi fram bakom plogbilar som gick i bredd. Till slut kom vi fram till hemmets lugna vrå. Tack vare Å, som körde så lugnt och förståndigt.

Uj, uj, uj - schwisch så var veckan över!

Uj, uj, uj som vi säger i Närke! Vad en vecka går fort.

Under veckan har jag bland annat varit på kurs i min barndomsstad Västerås, från onsdag lunch till torsdag lunch. Det var egentligen en användarträff i det program jag ska använda i hembygdsföreningen för att registrera våra föremål och fotografier i museet. Förutom information om programmet fick vi en trevlig visning av Västmanlands Läns Museum, inrymda sedan tre år tillbaka i pampiga industrilokaler som tillhört ASEA. Det var mycket atmosfär i de salarna.

Jag hann inte med så mycket annat, men kunde i alla fall träffa vår kära Elsie över en lång lunch. Så skönt att sitta och språka vid köksbordet medan höstsolen letade sig in genom fönstren. Hon hade bakat en härlig äppelkaka till kaffet.

Sedan var det raka spåret hem i en mycket intensiv trafik. Det var fullt i båda filerna mellan Örebro och Brändåsen. Det gäller att vara fullt koncentrerad och ha uppsikt åt alla håll.

På kvällen firades FN i Casselgården. Vi fick nya insikter om hur det är för många av våra flyktingfamiljer i Laxå, speciellt fick vi höra om en ung syriansk familj och om en stor familj från Kosovo. Världen har kommit så nära.

Nu väntar en intensiv helg med släktbesök och gospelsjungande.

Ha det så gott!

En grön stund - meditation på en träbänk

Jag följer den slingrande gångstigen in bland de höga träden. Gruset knastrar under mina sandaler och solkatterna dansar framför mig. Plymer av strutbräken frodas vid sidan av stigen.

Där i kröken står en bänk, gjord av en enda bred planka med kvisthål och ådringar fullt synliga. Jag slår mig ner på det solvarma träet.

Framför mig, delvis dold av den susande vassen, ligger en liten damm. Dammen är täckt av en ljusgrön filt av alger. Jag har läst på skyltar längs stigen att här i dammen trivs grodor och rudor. Det stiger upp en svag doft av dy som blandar sig med doften av solvarmt gräs.

En gisten fågelholk sitter uppspikad på en björk vid dammkanten. Där har vi en etta med sjöutsikt för den lilla mesfamiljen, tänker jag.

Raka, vita stammar kantar vägen. En björk har en speciellt glansig, sidenmjuk bark som här och där fransar sig lätt. Ovanför huvudet susar lövmassorna, solen lyser på aspens runda löv och gör dem alldeles ljusgröna. Mellan grenarna ser jag den blå himlen och bara någon enstaka molntuss.

Ett flygplan passerar högt där uppe, en fotbolls dova dunsar hörs från gräsplanen bakom mig. Avlägsna rop från badstranden når mig. Ljudet av en tändkulemotor följer med vinden från älven.

Två vita fjärilar leker tafatt över hallonsnåren, som lockar med sina röda, söta bär. Druvflädern har också röda bär i vackra klasar, men dem mår jag bästa av att bara betrakta.

Björkfrön, pyttesmå gula stjärnor, landar i min skrivbok. De gula björklöven i gruset skvallrar om att sommaren snart har gjort sitt.

Solen värmer min arm, vinden fläktar mjukt ansiktet och det svider lätt i nacken.

Plötsligt knäcks en kvist och jag skymtar en mörkbrun skugga som försvinner in bland träden. Det är förmodligen ett rådjur, men var det inte någon som sett björn i trakten?

Jag tror jag drar mig hemåt igen.

(En skrivövning där vi fick beskriva vad vi upplevde med våra sinnen just där och då den 3 augusti 2013)

Slut för idag

Klicka gärna på bilden.

Första kursdagen till ända och jag är helt slut. Men innan jag sluter mina ögon vill jag bara dela med mig av några intryck:

• Underskön miljö
• Trevliga kurskamrater
• Bad i Siljan (4:e för i år)
• Promenad genom gammal skog, längs älven, över bron
• Avsmakningsmeny på Spejaren
• Solnedgång och rödvin

God natt!

Blå anemonerna

De blå anemonerna har slagit ut hemma i trädgården.

Det är morgon i Dalarna. När jag höjer blicken ser jag ut genom fönstret. En rönn med röda bär utgör frukostbord för kalasande fåglar. En och annan morgonpigg hurtbulle spurtar fram hur skogsdungen.

Jag är på plats inför min kurs efter en lugn bilresa. Det blev en trevligt lunchstopp vid Annas Café tillsammans med min lillasyster som kom åkandes för att göra med sällskap någon timme.

När jag vilat en stund på mitt rum gick jag ut och möttes av denna vy. M/S Gustaf Wasa stävar in mot hamnen. Vackert är det verkligen och här ska jag få vara i några dagar.

Men nu väntar frukostbordet för mig också.

Sista kursdagen

God morgon!

Igår morse åkte jag tidigt iväg mot Linköping och den sista kursdagen på Teknisk Engelska. Gryningsljuset var magiskt. Sjöarna låg helt spegelblanka och en lätt morgondimma vilade som en slöja över nejden. Jag var bara tvungen att stanna och fotografera vid den lilla Östersjön.
Temperaturen varierade mellan -2 till +8 grader under färden. Ett rådjur sprang över vägen som en mörk skugga. En bakomliggande bilist gillade inte att jag saktade in utan gasade sig frejdigt förbi. Tur att det inte kom ett rådjur till.

Under lunchen i Linköping blev det ännu mer naturupplevelser. Efter den goda maten på hotellet gick vi ut i solen. Bara ett stenkast därifrån låg en klippa med en jättegryta. Sedan var det inte långt från en dalgång med ett vackert vattenfall och höga, gamla träd.

Medan jag satt i kurslokalen kände jag hur det började sticka och svida i halsen. I natt har jag vaknat varenda gång jag försökt att svälja. Men det finns ingen tid för mig att bli sjuk. Jag har tre brådskanden projekt att hantera på jobbet. Alla ska vara klara inom några veckor. Huvaligen, som norrlänningen säger!

Höstaningar

Jag har varit på kurs i Linköping i två dagar för att förkovra mig i konsten att skriva om teknik på engelska. Det är en riktigt "matnyttig" kurs som ger mig många tips i mitt dagliga arbete som teknisk kommunikatör.

Tidigt i onsdags morse gav jag mig iväg i hyrbilen. Dimman rullade över nejderna. En blek sol tittade fram och lyste på gässen som samlades på fälten. Hösten är på väg.

Det märktes också på kvällen i Linköping, där den s k "nollningen" pågick för fullt. Utklädda studenter drog omkring i små grupper. Det såg ut att gå vänligt till. En grupp delade ut gratis kramar till förbipasserande.

Igår lunch hann mina kurskamrater och jag själv ta en sväng i den vackra stadsparken. Här stod träden fortfarande gröna och rosor och dahlior blommade. Mest imponerande var det jättelika pilträdet som skymtar i den vänstra bilden i collaget ovan.

Att Linköping börjar bli en storstad märktes när jag skulle försöka ta mig ut ur staden igår. Jag satt fast i bilköer i tre kvart innan jag kunde börjar rulla norrut. Sedan hann jag inte åka många mil förrän jag fastnade i nästa kö vid ett vägarbete. Där gick det en kvart till.

Nu väntar en ny arbetsdag på mig! Sköt om er!

I hjärtat av Bergslagen

Här i hjärtat av Bergslagen har jag befunnit mig i två dagar för att lära mig arbetsrätt och konsten att förhandla. Loka har levt upp igen. I matsalen vimlade det av gäster som lät sig väl smaka av supberb mat. Vad sägs om rökt ankbröst med whiskeykryddad cheddarröra till förrätt, fisk med smörstekta kantareller och rotfruktspuré till huvudrätt och bärsorbet med mascarpone till efterrätt.

I pausen mellan övningarna kunde vi gå ut och njuta av ett gyllene höstväder.

Och nya bekantskaper fick jag på kuppen. En av dem är denna bloggerska, en sportig och glad tjej som också gillar att fota.

Dagen idag:

... lyste löven gula

... tänker jag på en vän som har ett viktigt möte ikväll
... somnar jag mätt och belåten