Sorgen och glädje de vandra tillsammans

Sorgen och glädjen de vandra tillsammans. Medgång och motgång här jämt följas åt.

Den gamla psalmversen stämmer precis. 

I veckan som gick var det dags igen att ta adjö av en vän som vandrat färdigt här på jorden. Det är vemodigt och vackert på samma gång. 

Idag är det Alla Helgons Dag, en dag då vi tänder ljus för och tänker på de kära som gått före oss.

Kyrkogårdarna är fulla av människor som kommer för att lägga kransar och tända ljus på gravarna. Till vår vackra Skogskyrkogård kom Q och hennes dotter för att tända ljus på makens/pappans grav.

Här hemma har vi ställt fram fotografier på våra kära föräldrar och tänder ljus för dem ikväll. 

Men glädjeämnena finns! Igår fyllde två av tre barnbarnsflickor år. Den ena blev 16 och den andra blev två. Vi har inte kommit åt att fira dem ännu, men det ska bli.

Ett annat glädjeämne var den fina kvällen på Laxå Herrgård då eldsjälen Kolis tillsammans med Idrottshistoriska föreningen ordnat ett möte med en riktig fotbollshjälte. Det var Jacob Rinne, Laxås stolthet, som slitit sig från Stockholm och DIF för att berätta om sin karriär i buren. 

Det är inte utan att man känner sig lite stolt över orten, som fött så många idrottare, entreprenörer och eldsjälar. Ta bara Laxå Herrgård som exempel, som så fint rustats upp av en av dagens entreprenörer.

Och så har jag och min kompis roat oss i grannbyn en kväll. Det var 20% rea i butikerna under två timmar. På dessa timmar hinner man mycket, även fika på Tutingen. Här packar vi för hemfärden. De flesta påsarna var nog mina.

Ha det!

Snösmocka och grönsakssoppa

God morgon!

Det är tidig måndag morgon efter en intensiv Trettonhelg.

Den inleddes med två snösmockor. Lass med snö tömdes över Sverige. Lastbilarna ställde sig på tvären i Finnerödja-backen. Snöröjarna hade det svettigt.

- Nej, det ser inte ut som om det kommit någon tidning, kunde jag konstatera en morgon.

En körövning i den västra förorten fick ställas in. Det var alltför riskabelt att ta sig dit. Men Trettondagens musikandakt hölls ändå, trots ett ihärdigt snöande. Nu skulle man ha tagit sig de sexton kilometrarna med häst och släde. På hemvägen åkte vi i sakta mak i lång bilkö efter två plogbilar. 

Efter snösmockorna slog vädret om och det blev milt. Vår planerade familjedag kunde genomföras till vår stora glädje. "Ungarna" kom resande från olika håll och vi samlade upp oss på favoritrestaurangen.

Lilla V går i förskoleklass och har redan klurat ut läsningens konst. Hon ljudade sig igenom menyn och beställde själv med bestämd röst: - Jag vill ha grönsakssoppa! 

Hennes lillasyster fick nöja sig med nappflaskan i farfars famn. Vi andra njöt av Fengs goda mat. Lilla V fick testa sin läsförmåga igen, när Suqin bjöd oss på varsin lyckokaka. På min lapp stod det: Med lätthet får du nya vänner, samtidigt som du behåller gamla.

Hemma i den lilla galliska byn avslutade vi måltiden med kaffe och marängsviss och uppvaktade två födelsedagsbarn. Lilla Ve och jag lekte med mina änglar igen, men läsa i Den stora bilderboken, det ville hon göra själv. Att se hennes förvånade och glada min när hon förstod vad hon läste, det var nog helgens höjdpunkt för mig.

Ha nu fina januaridagar! Vi går mot ljusare tider.

Go girl! - Dans på Stena

😄

Besök hos flickorna V

 God morgon!

Det är ännu svart utanför fönstret och klockan är snart halv åtta. Min inbyggda väckarklocka väcker mig varje morgon klockan 06.00. Och då sitter jag gärna och morgnar mig framför datorn.

Igår körde jag i det vintriga väglaget på småvägar norrut för att få umgås några timmar med Em och barnbarnen Lilla V, en och en halv månad, och Lilla Lila, sex och ett halvt år. 

Det blev en fin stund att minnas: Lilla V:s lilla hand runt min tumme, Em:s och mina funderingar över goda lunchmackor, Lilla Lilas sprittande glädje över skolan, lillasystern och snön. 

Nu är det hög tid att sätta på morgonkaffet och hämta tidningen!

Ha en fin Nobeldag idag!

Mirakel

Den första november - ett märkligt datum! För just det datumet föddes två av våra tre barnbarn. 

Igår kom den här lilla tösen till världen, mjuk och go och alldeles underbar. Här vilar hon ut i pappa Ps famn. 

Fingrar och tår och fjäderlätt hår
en blick så klar som såge du tusentals år.
Det är knappt jag förstår, en tös, hon är vår!
En gåva till oss är du min lilla.
Okänd poet

För fjorton år sedan föddes vårt första barnbarn, också den första november. Den kvällen skulle det hållas en minnesgudstjänst i vår vackra träkyrka för alla de som gått bort under året. Kyrkan var proppfull med folk. Jag var med i kören och var lite nervös för jag skulle inleda stunden med en solovers. Fem minuter innan jag skulle ta ton surrade det till i mobilen. Jag gick snabbt undan bakom orgelläktaren tog samtalet: - Grattis farmor! sa sonen Joy med tjock röst. 

Jag fylldes med glädje. All nervositet var som bortblåst. Nu kunde jag sjunga ut av hela mitt hjärta. Jag tänkte: - Vilket mirakel! Älskade människor lämnar oss och nya föds in i våra liv.

PS: Nu är de hemma igen och LL har fått träffa sin lillasyster!

Marknadsgummorna gick igen

Uj, uj så många hembygdsmarknader det finns att besöka just nu. Maken och jag var engagerade i söndags båda två, men på var sitt håll. Maken försvann norrut för att spela med Tivedspôjkera på Larsmäss i Järnboås. Jag åkte söderut, förklädd till tant Viola, för att tillsammans med tant Rosa vara marknadsgummor i Dammtorp på Tivedsdagen. 

Det märktes att hembygdsmarknaden i Tiveden var efterlängtad. Det strömmade till folk från när och fjärran för att titta på när linet bereddes, spånet hyvlades och järnet smiddes. Det åts ostkaka och varmkorv medan man lyssnade på Två tjejers fräsiga scenshow. 

Värmen steg undan för undan och de flesta sökte sig till skuggan. Det var nog extra svettigt för Norra Vätterns folkdanslag som sist i programmet skuttade runt i sina tjocka dräkter. Vilken prestation!

Själv bytte jag om (inte i en telefonkiosk som Stålmannen) från ljusblå långkjol och basthatt till byxkjol och rattade bilen hem genom de djupa Tivedsskogarna hem till Maken som också haft en bra dag.

Ha det!!

Tiden mellan hägg och syren

Pingst - den allra vackraste tiden på året! Igår, på pingstaftonen, strövade jag omkring på den vackra åsen Oxaryggen med milsvid utsikt över nejden. Jag behövde få den tröst och det lugn som naturen kan ge efter några dagar med oro och stress. Jag satte mig på långbänken på kullen och bara njöt av doften från hägg och av stillheten. En gök hoade, tyvärr i norr, och en motorcykel for brummande förbi på vägen långt under mig. Annars var det tyst. Gullvivorna hann jag inte med i år, men daldockor, midsommarblomster, smörblommor och tjärblomster blommade för fullt.

Två snytbaggar kalasade på ett midsommarblomster. 

Själv har jag varit på tre kalas på sistone. Det första var med diakonigänget på favoritrestaurangen. Vilken härlig kväll, vi roade oss själva och även folket runt om. Sedan har jag varit på två födelsedagskalas på samma dag. I juni fyller det mycket trevligt folk!

En ny liljekonvaljbukett står på byrån i hallen. Man behöver inte åka långt för att plocka dem, de växer i dungen alldeles i närheten. 

Ha det så gott i hänförelsens tid!

Vårvinter

Än har vintern inte riktigt släppt sitt grepp här hos oss. Snötäcket ligger fortfarande kvar på gräsmattan, tjockt och hårt. Men solen börjar värma på dagarna och gör sitt jobb. Igår, lördag, drack Maken och jag kaffet efter lunchen på en vidunderligt vacker plats. Vi ville ha sol, frisk luft och sjöutsikt. Det var tyst, förutom skogsduvans kuttrande från gransnåret.

Överst till vänster: Föreläsning om Kuba och Jamaica. I mitten: Lille I, en vecka gammal, och hans fina mamma. Nederst till vänster: En kruka jag ropat in på nätauktion (20 kr). Till höger: En solig stund vid Unden.

För drygt en vecka sedan föddes lille I. Ja, liten och liten - han vägde över 4600 gram när han kom. Men hans mamma tyckte att förlossningen hade gått snabbt och bra, det berättade hon när vi träffades hemma hos familjen i förrgår eftermiddag. Tänk vilken glädje att få välkomna ett nyfött barn och tänk vilken glädje att få träffas igen!

Nu väntar en solig söndag på mig, en söndag utan några som helst planer. Jag tror jag börjar med att sätta på kaffet och hämta in tidningen.

Ha det!

Ljuspunkter

 

Lunchdags i trädgården, bofinksbilden är lånad från nätet

En dryg vecka har gått sedan jag satt på övervåningen och hörde Tivedspôjkera öva på nedre botten. Det var då som mailen och smsen duggade tätt med budskapet att alla sociala aktiviteter ställdes in på grund av den ökande smittan. Jag tänkte då i mitt stilla sinne - Är det månne fartygsorkestern jag hör spela? Olycksbådande.

Sedan dess har vi hållit oss i skinnet. Jag har bara handlat, besiktigat bilen och klippt håret - annars har jag hållit mig i och runt huset.

Vad gör jag då, förutom de hushållsnära tjänsterna?

Jo, jag läser. Bland annat den nya boken av Viveca Sten, Offermakaren, som utspelar sig i Åre. Väldigt bra skriven. Den är spännande genom alla fyra hundra sidorna. Jag varvar annan litteratur med Kulla-Gulla-böckerna, som jag fått låna. Då förflyttas jag till ett annat Sverige, så som det var för 100 år sedan. 

Jag kollar på miniserien The Queen´s gambit på Netflix om schackgeniet Beth. Härliga 50-tals och 60-tals miljöer och musiken! The end of the world spelades i senaste avsnittet och den slungade mig tillbaka till tiden det begav sig.

Fåglarna i fågelautomaterna underhåller också. Lite roligare att titta på än bullarna i microvågsugnen.

Igår förmiddag ringde det på dörren. - Vem i all sin dar kan det vara? Utanför stod inte några försenade Halloween-spöken som ville ha godis, utan två seniorer som räckte över två kassar - med godis! Gissa om jag blev glatt överraskad. En värmande omtanke från SPF - snacka om medlemsvård.

Man får ta till vara alla ljuspunkter i mörkret!

Kram

Strandhäng

 Vi är allt lyckligt lottade som bor där vi bor, men många små och stora sjöar runt om oss och med storskogen inpå knuten.

Maken och jag har återupptäckt en vacker strand. Vi var där i våras då det var kyligt men soligt och så i förrgår, då jag hoppade i plurret för fjärde gången i år. Och igår blev det en femte gång! Då tog vi med oss Joy och LH. Igår var det några fler sällskap på sandstranden än i förrgår, men det var ändå inte trångt. LH njöt av att bada och simma, hon är ett riktigt vattendjur!

På fredagen var det inte så många soldyrkare på stranden.

LH börjar i sexan i morgon måndag, så det gällde att njuta av de sista sommarlovstimmarna! Efter strandhänget åkte vi till den mysiga restaurangen Luripompa i Sannerud och njöt av deras Tivedspizza som är så god och så väl tilltagen att vi delade den på två, LH och jag.

Tittut - solrosorna som fåglarna sått kikar på oss över spaljékanten

Stilla stunder vid vatten

 De senaste dagarna har bjudit på sommarvärme och flera stilla stunder vid vattenbrynet. 

I fredags, medan Maken undersöktes på USÖ, sökte jag upp La Stadas aorta. Jag satt där vid kajkanten och såg motorbåtar puttra ut mot Hjälmaren. I motsatt riktning kom en punterska på sin bräda. När jag var i England i min gröna ungdom hette det att punta, när man tog sig fram så där.

En familj slog sig ner på sina utfällbara campingstolar och började fiska. Det är inte otroligt att de fick napp. Jag såg hur det slog i vattnet på andra sidan ån. Andra promenerade, löptränade eller rastade hunden. Vilken tillgång för staden att ha detta friluftsområde på så nära håll.

Dagen därpå, i lördags, kom lilla familjen på besök och det blev dopp i vår närmaste sjö. 

Härligt tyckte LL (och vi andra)! Farfar stannade hemma och höll fortet.

Tidigt i går morse åkte jag ner till Borasjön. Vattnet var spegelblankt, svalorna dök mot ytan för att snappa till sig flygfän. Här och där bildades ringar på vattnet, när fiskarna var ute i samma ärende.

Äcke det gudomligt, så säg?

Sensommar, då allt är moget och prunkande, men också en smula vemodigt.

Passa på att njuta!

Maggan

Tröst och jag som förstapluttare

Foto: Wikipedia

Tack och lov för koltrasten, som sjunger med kristallklara toner när jag hämtar NA på morgonen. Tidningen är tunn men full med svarta rubriker om upprustning mot coronaattack, om länder som lider, om inställda evenemang. Finge jag inte några toner av koltrasten, skulle min morgon vara mycket dyster.

En annan som lyser upp är Lilla Lila. Den här bilden ville hon att hennes pappa Pe skulle skicka till mig, hennes farmor, igår kväll.

Pappa Pe fyllde 40 år igår och vi kunde endast hylla honom på distans. Det känns jättetråkigt. Men fest ska vi ha, det säger mamma Em. Riktigt när den blir av är det dock ingen som vet ännu.

Det har varit populärt med ungdomsbilder på Facebook. Här är en bild på undertecknad i första klass i hemstickad grön tröja och tvärklippt lugg. Den urgamla fröken hette Svea Ekholm. Hon måste ha varit 65 år och spelade Din klara sol går åter upp på orgel innan vi startade med inlärandet.  Vår skolsal låg i garagen under hyreshuset på Stentorpsgatan i Västerås. Skolorna räckte inte till, årskullen (födda 1951) var för stor. I tredje klass,när Malmabergsskolan var byggd, fick vår klass plats där och bästisen och jag fick kortare skolväg..

Idag ska jag försöka deklarera och kanske ta en lite skogspromenad.

Hav mod!
Maggan

Ljuspunkter

Så här i decenniets sista skälvande timmar vill jag bara titta in och önska er alla ett riktigt Gott Nytt År. När det är mörkt, grått och blåsigt får man påminna sig om att ljuset kommer tillbaka. Det såg jag härom morgonen när jag hämtade tidningen. Ett underbart sken över hela himlen. Från milt rosa till knallorange. När jag tittade ut genom fönstret efter att ha läst första delen av Nerikes Allehanda, så var det lika grått som vanligt.

Andra ljuspunkter i min tillvaro är orkidén som blommar om igen och Amaryllisen, som jag fick av min fina vän Ve. Vänskap är ju också en ljuspunkt i mörkret.

Gott Nytt År!

Lycka

Världen har fått en ny liten människa att tycka om. För en vecka sedan föddes Mella Meliha och igår var Ve och jag och hälsade på. Så härligt att få hålla henne och försiktigt klappa hennes fjuniga nacke.

Så glad jag är att få vara en liten del av familjen. Det ska bli så spännande att få följa Mellas fortsatta utveckling. Spädbarn ger ett sådant hopp. Jag önskar bara att hennes mormor och farmor och hennes fina mostrar snart ska få hålla henne också. Just nu befinner de sig långt borta i en annan del av Europa.

Bara för att du är du!

Det ringde på dörren. Maken gick och öppnade. Jag hörde hennes röst i hallen: - Har du frun hemma?

Hon räckte över en bukett med vackra tulpaner och mimosakvistar till mig och sa: - Bara för att du är du! Sedan försvann hon med ett litet leende på läpparna. Hade inte tid att komma in på en kopp kaffe.

Nu står buketten och prunkar på köksbordet och jag sticker näsan i den och njuter av mimosadoften. Jag blev så glad över buketten och kanske ännu mer över orden hon sa: - Bara för att du är du.

Pepp

Ibland behöver jag piggas upp. Då kan jag till exempel strosa in på ortens välsorterade klädaffär, Mathildas, och köpa något litet onyttigt. Idag blev det spetstrosor och en vårscarf som till på köpet var rabatterade med 30%!

Något annat uppiggande är att min resa till Körsbärsdalen i april är bokad! En vecka med min kompis PO66 i hennes vidunderligt vackra hemtrakter - så härligt att ha det att se fram emot. Förresten har mimosan börjat så smått att blomma där nere. Bara tanken!

Tjejer

God morgon!

Här sitter jag i min röda morgonrock och det är alldeles tyst i huset. Annat var det i förrgår och i går morse, då jag hade sällskap av Lilla Lila vid frukostbordet och vid tidningsläsningen. Hon vill inte sitta i babystolen längre, känner sig kanske för stor för det, utan klättrar upp på den otympliga furustolen när det ska ätas frukost. Tekakan angriper hon diagonalt, gissar att hon slickar i sig margarinet först.

Under dagen blev det lekparkshäng. Hon provade de färggranna verktygen i sandlådan, åkte rutschkana och gungade. Det gick fort. Jag fick skynda mig mellan stationerna för att hinna ikapp. Det var lite som cirkelträning. - Aj, aj, inte springa med pinne! Den röda svampen ska vi inte röra! Inte äta grus!

Lite lugnare var det på fredagslunchen då jag umgicks med tre trevliga kvinnor med mycket livsvisdom att dela med sig av.

Härliga möten med stora som små, det har jag fått under dagarna som just passerat. Visst är man lyckligt lottad.

Fyra fina flickor

Ja kära nå´n sådan fest det blev för de två nybakade undersköterskorna! Familjen hade bjudit in sina vänner till en brakmiddag på lördagskvällen. På bufféborden saknades det inte något: lax, Janssons Frestelse, prinskorv och köttbullar, ostar, melon, druvor .... och lite senare tre fantastiska tårtor, en i form av en studentmössa. Och de var inte beställda av någon konditor inte, utan tillverkade av familjemedlemmarna själva. Snacka om begåvningar! Här kan man både ta blodprov och laga de godaste och vackraste tårtor!

Att få vara storasysters svensklärare är en stor glädje. Min elev har utvecklats enormt genom sin vilja och sitt engagemang. Får hon bara chansen kommer hon att gå hur långt som helst!

Storasyster och min kära elev

Lillasyster, nybliven tonåring, är en häftig och cool tjej, som pratar svenska som en "inföding". Inget i hennes uttal avslöjar att hon kommer från ett annat land än Sverige. Hon hanterar mobilen suveränt bra och kan inte tänka sig vara utan den.

Lillasysters selfie

Fyra fina systrar

Vi är så stolta över att få räknas till familjens vänner och önskar dem allt gott i framtiden.

Tårtan

Tack för 50 lektioner

Det är lördag morgon. Jag vaknade strax efter klockan sex och kände att det inte var någon idé att somna om. Jag är en "early bird", som min pappa brukade säga, och har jag något jag behöver formulera i skrift, så går det bäst på morgonen.

Nu var det texten till söndagens Andrum jag behövde skriva klart. Rubriken denna gång är Fröet som gror, ett passande tema för årstiden, eller hur?

Tårtan på bilden ovan blev en glad överraskning för mig. Igår eftermiddag hade jag och min duktiga elev den vanliga svensklektionen, då vi sitter vid köksbordet och gnuggar grammatik, skriver texter till bilder, läser dagsaktuella nyheter och löser korsord. Efteråt brukar vi fika tillsammans med systrarna och mamma.

Denna gång hade systrarna tillverkat en hjärtformad tårta med jordgubbar, choklad och vaniljkräm och på den stod det TACK FÖR 50 LEKTIONER. Det var alltså den femtionde gången som vi höll vår lektion (som jag för övrigt skriver ihop själv efter eget huvud). Jag blev så glad och rörd över denna överraskning!

Min elev är mycket läraktig, ambitiös och duktig. Hon har utvecklats från att inte våga säga just någonting till att prata svenska helt utan problem och uttrycka sina tankar och funderingar. Jag beundrar henne och jag trivs enormt bra i hennes och i hennes familjs sällskap. Jag är så glad att jag har fått lära känna dem!