Atjoooo!!

Idag är det lite synd om mig. Hostig, snuvig och lite febrig. Synd också om Maken som fyller år idag och som inte får den uppvaktning han borde få. Hoppas bara att han inte får en förkylning i present av mig. Familjen (barn, barnbarn, svärdotter och jag) uppvaktade honom ordentligt i helgen hemma hos Em och Pe, så firad har han blivit i alla fall. Jag har ställt in jobbet på Kupan och körövningen ikväll. Nu måste jag bli fort frisk igen. På torsdag kommer nämligen mina barndomsvänner och ska stanna några dagar.

Igår eftermiddag, en synnerligen gråmulen dag, hade vi i FN-cirkeln avslutning genom att åka till Hammar och till Svensk Glasåtervinning. Peter Trimmel, en ung och trevlig man, berättade och visade runt. Iförda brandgula jackor, gula kepsar, skyddsglasögon och rejäla skor klättrade vi runt i anläggningen, uppför perforerade aluminiumtrappor, utanpå huset och i våning efter våning inuti. Som tur var låg produktionen nere för service, så vi hörde vad Peter berättade om de olika sorteringsmaskinerna. Lustigt var att höra att de avancerade maskinerna tillverkas i en liten, liten by i Österrike. I samma by finns en konkurrerande firma, som gör röda istället för blå maskiner.

Efter den intressanta genomgången landade vi på Café Tutingen i A-sund och sköljde bort dammet med kaffe och te.

Atjooooo!!

Ratad Ratatouille

Idag kom våren av sig en smula. Vindarna är iskalla. Jag sätter in en liten tröstebild av Elsa Beskow så länge.
Har nyss varit till miljöstationen med ett antal kassar. Jag minns så väl när våra vänner, Maken och jag skulle uppsöka den franska motsvarigheten till miljöstation, dechetterie. När chica A kom med sin påse, skyndade en anställd emot henne och erbjöd sig chevalereskt att slänga påsen åt henne. När U kom någon dag senare med en ny soppåse, frågade fransmannen buttert vad han hade i den. - Ratatouille, sa U. Men han fick allt slänga sin påse själv i därför avsedd behållare. Mina fördomar om flirtiga fransmän fick ny näring.

Elände!

Nog är det väl typiskt! Nu har jag gått och dragit på mig en influensa, och jag hoppas innerligt att den inte är av typen svin-.

Måtte jag inte ha smittat Lilla Hjärtat som varit här i ett dygn. Och idag som jag skulle ha gått på födelsedagskalas och allting. Men det går nog inte. Att komma och bjuda på en smitta, det är inte så trevligt.

Igår gick jag till Allhelgonafirandet i kyrkan eftersom jag är med i kören. Det skulle jag nog inte ha gjort. Mina ljud bidrog inte mycket till skönhetsupplevelsen. Däremot spelade Katharina och Weine gudomligt vackert tillsammans. Vi tände ljus för de som gått bort under året och det sista ljuset på altarringen tändes för R.