V-dagen ska firas!

Grattis på åttaårsdagen! Idag hälsar vi på den här coola tjejen. Hon har varit ett favoritmotiv för min kamera. Här är en bild per år, från Lilla Lila 2016 till Stora V 2024.

Hälsar Farmor Razzi

Ljus i mörkret

Igår fick vi ett kärt besök på eftermiddagen. Ett sådant där spontant, oväntat och alldeles underbart besök. Pe ringde när vi satt och åt en rätt sen lunch och frågade: - Vad gör ni? Kan vi komma över en sväng? Och någon timme senare stod hon i dörren, LL, med ett tandlöst leende. Två framtänder hade ramlat loss, en när hon åt gurka och en när hon en dag senare satte tänderna i en knäckebrödsmacka. 

Några mysiga timmar förflöt med fika, småprat och lek. Jag fick aldrig fram kameran, men det gjorde inget. LL målade av oss, hela gruppen, med farfar i soffan i centrum. Mamma i orange klänning har en rejäl bula nu. Bäbisen kommer om bara några dagar!

A pro på farfar, Maken har nu lagt en småjobbig vecka bakom sig med njurstensoperation och uppföljning. Fredagens besök på USÖ gick väldigt snabbt. Nu hoppas vi på snar bättring.

I en sal på lasarettet - stilla och sterilt väntrum

Annars så har jag varit på Skogskyrkogården och intervjuat inför pastoratets elbesparingsåtgärder i vinter. Ett vackert litet träd stod och lyste mitt i höstrusket. Det hade alla sina gyllne löv i behåll.

Önskar er mycket ljus och mycket värme, tro och hopp!!

Hälsning från den "lilla galliska byn"

En knippe fina dagar har vi fått så här i mitten av september. 

Lördagen

I lördags åkte vi äntligen ut med bilen en sväng till skog och sjö. Vi tog den lilla turistvägen längs Undens strand. I änden av sjön hade ett stort gäng slagit läger och höll på att förbereda lunchmaten. Det rykte ur grytorna och en schäfer sprang glatt mellan folket, som spände upp tältdukar till skydd för brisen från sjön. "Vår" vildapel lite längre fram längs vägen dignade av både röda paradisäpplen och inympade gula äpplen. Jag plockade av lite för att ha till moset till julskinkan.

Vid Röa Broa tog vi fram kaffet och limpsmörgåsarna. Markägaren höll på att rensa ur sin skogsdunge med en liten skotare. Det doftade av friskt trä och kåda. Vi fick en lång pratstund med honom och hans fru, de skulle till kolmilan och smaka på årets kolbullar om en stund. Själva plockade vi med oss kantareller och Karl Johan-svampar, som sedan dess blivit till några omgångar varma mackor.

Söndag

Solen lyste milt när jag gick ut genom kyrkporten. Pe ringde och undrade om vi hade något för oss eller om de kunde komma över en stund. Jippieee!!

Hon, som snart ska bli storasyster och som jag ännu kallar Lilla Lila (LL), plingade snart på dörren. Snart befann sig LL och jag och en hög med gosedjur på övervåningen, medan hennes pappa och farfar hjälptes åt att laga farfars specialitet, den spanska grytan. Mamma Em fick vila sig en stund. Bäbisen i magen börjar bli tung att bära på.

Till vänster: LL som farmor vill att hon ska posera Till höger: Som hon helst vill se ut

Jag läste Astrid Lindgrens Jag vill också ha ett syskon för henne. Ilon Wiklands bilder är underbara, men LLs reflexion var att det var väldigt rörigt i rummet. Och det kan man ju hålla med om.

Måndag

Klockan åtta på måndag morgon fick samfällighetens garageplan en ansiktslyftning: Nytt grus som packades till och slätades ut så att vi slipper kliva rakt ner i stora pölar när vi går ur våra bilar under kommande regnvädersdagar.

Efter ett pass line-dance, svettigt och roligt, knäppte jag på TVn och såg utsändningen från drottning Elisabeth II:s begravning i London. Vilket skådespel! Medeltida väktare i röda dräkter, 142 blåklädda  matroser som drog katafalken med kistan med riksregalierna och rosor, säckpipeblåsare och gosskör, trumpetare, kungligheter, politiker, präster i vackra mässhakar och massor med vanligt folk längs paradgatan. Jag tyckte lite synd om de unga männen som bar kistan upp för trappen och in i Westminster Abbey och sedan så småningom ut igen. Måtte ingen snubbla!! Tänkte jag och det gick ju bra.

Fotade TV-bilden

Septembersolen lyser idag med! Får nog gå ut och röja lite i trädgården.

Ha det!

Fågel, fisk och mitt emellan

 A pro på glädjeämnen som jag skrev i förra inlägget, det största glädjeämnet är barnbarnen. Ett av dem fick jag glädjas åt i helgen, då LL kom och hälsade på tillsammans med sin pappa och mamma. Jag skickade ett MMS på min lilla gäst till min konstnärliga syster S: Vi ritar och genast fick jag svar: Jag ritar också. 

LL ritade fåglar. Jag tycker att de ser snälla och glada ut. Jag hann inte med någon fågelräkning i helgen, annat än dessa 2.

Matglädje: Under helgen bjöd jag mina gäster på två rätter jag inte provat tidigare, en gryta med torskrygg, lök, crème fraiche, dijonsenap mm och en gratäng med kyckling, broccoli, ädelost. Gott blev det!

I fredags invigdes den tjusiga återvinningscentralen i Laxå med högtidstal, bandklippning och grillad korv. Jag var utsänd reporter och snickrade ihop en webbartikel som du kan läsa här.

Idag vänder vi blad, ett almanacksblad, för idag är det den första februari. Lite närmare den ljusnande våren. 

Blå som himlen och som en fjäder i hatten

En morgon när jag vaknar är hela gräsmattan överdragen med silverglitter. Frost! Redan. Termometern visar på lite drygt en grad varmt. Men med solens hjälp stiger temperaturen snabbt till 15 grader i alla fall. Det är lite svårt att vet hur man ska klä sig. På väg till affären ser jag folk i shorts och folk i täckjackor, om vart annat.

Högt ovanför mitt huvud hör jag ett motorljud. Där ritar ett flygplan ett streck över den knallblå himlen. Är det på väg till Köpenhamn, månn tro?

Igår fylldes huset med lek, skratt och bus, igen. Lilla Lila kom på besök. Så roligt. Hon ville leka de lekar vi brukar göra när hon hälsar på: leka med farmors änglar, lägga memo, prova armband och halsband.

Lilla Lila, hennes mamma Em och jag har en gemensam favorit, Astrid Lindgren. Astrids berättelser griper tag och sätter igång fantasin på ett helt annat sätt än alla andra. - Hennes berättarröst ger mig gåshud, säger pappa Pe. Em läser högt ur Ronja Rövardotter, en bok som Maken fick från Svenskt Filminstitut. Han skulle nämligen visa filmteamet med Tage Danielsson i spetsen på lämpliga inspelningsplatser i Tiveden med omnejd. - Vackert och vilt, men alldeles för oländigt för vår inspelningsutrustning, sa "han som hade hand um ett".

För en knapp vecka sedan invigdes en liten butik och jag var där och gjorde en intervju. Lägger länken här. På en hylla låg en fantastisk skapelse, en hatt som kunde ha tillhört Hattmakaren i Alice i Underlandet. Den hade butiksägarinnan Mova vunnit pris med och den fanns där bara till att få titta på. 

Länge leve fantasin och kreativiteten!

Att hänga med Lilla Lila

Några fina minnen till att trä upp på sommarens smultronstrå. Lilla Lila, yngsta barnbarnet, och Pe och Em hälsade på i två dagar. Och när LL är här, då blir det fart och fläkt.

Farmor hängde med till dammen och forsen, till lekparken och till skogsdungen. Vi utforskade några lekparker i centrum och åt glass på torget. Grannflickan kom över och då blev det skattjakt, sjörövare och vattenbus. 

Minsann blev det inte ett dopp också, en helt ljuvlig kvällsstund vid "vår" vik. En underbar stund att minnas länge.

Farmor Maggan

Folk i farten

Dags att lägga ut några vimmelbilder, som skvallertidningarnas bilder kallades på den tiden kändisarna kunde vimla. Nu har vi kunnat börja vimla igen så smått. Men först en bild från anno dazumal:

Här vimlar farmor Agnes och hennes syskon och föräldrar framför Seglora folkskola, där pappa Bengt var lärare. 

En morgon hade tjänstemanneklubbens pensionärsförening trummat ihop en skara som njöt av fika, sällskapet och det milda solskenet vid Borasjön. När vi pratat av oss det värsta, det var ju så väldigt länge sedan vi sågs, berättade Maken om viktiga händelser som timat i området för 1000 år sedan och framåt. 

Både gamla och nya medlemmar verkade trivas gott. Detta får nog bli en tradition varje sommar.

På onsdagskvällen var det dags för en ny spelning för Tivedspôjkera, denna gång i Hembygdsparken i Finnerödja. Ovanför scenen bullade åskmolnen upp sig. Det mullrade lite i bakgrunden, men åskan höll sig kvar på den västra kanten och drabbade oss inte. I hagen bräkte fåren, både svarta och vita. Det en gång så berömda värdshuset, där man kunde få sig serverat Black and White om man ville, står nu sorgligt övergivet och sjangserat. Öppet-skylten ska man nog inte lita på.

En det är fart på är barnbarnet LL. Här får hon in en dunderträff på bollen. Något för talangscouterna att titta på? Hon gästade oss i veckan och sov till och med över!

Ett kalas till har vi varit på. Fina fru C bjöd på Margaretatårta i ett skuggigt hörn av den frodiga trädgården.

En dag som gårdagen, då termometern visade + 30 grader, håller man sig gärna i skuggan. 

Nu är det slut med vimmelbilder för denna gång!

Önskar er en trevlig och lagom varm helg!

Sommarmorgon och tjejsnack

God morgon!

Vissa morgnar är godare än andra. Söndag morgon var en mycket god morgon, då LL och jag vaknade först av alla. Maken och jag hade fått kärkommet och oplanerat besök och ett gäng stannade över natt. 

Vad hinner man inte med innan föräldrarna vaknar! Lägga pussel, plocka smultron, äta yoghurt, hämta tidningen, vattna blommorna, sparka boll, prata engelska ...

Här har hon fått prova farmors halsband, som på farmor är ett armband i två varv. 

Söndagskvällen var också fin. Då sågs ett "tjejgäng" nere vid sjöstranden för att fira en födelsedag. 

En av "tjejerna" ville inte vara med på bild, det får man respektera. 

Tänk när mamma hade besök av sina väninnor. Då sa man att "tanterna" kommer, fast de var betydligt yngre än vad jag är nu. Tant Ulla, tant Alice, tant Lizzie, tant Valborg, tant Torborg hette några av dem. Här är tant Ulla och tant Torborg med ungskocken på Djäkneberget i Västerås. Ljuva 50-tal.

Igår fick mina fötter en välbehövlig och skön behandling av Emma, fotvårdsterapeuten. Medan jag satt där i stolen, högt upphissad, bröt värsta åskvädret ut. Blixtarna ljungade, knallarna var öronbedövande och regnet vräkte ner och studsade mot gatan utanför fönstret. Rätt var det var gick strömmen, det blev alldeles tyst och mörkt. Emma var precis klar, men nu undrade vi lite hur jag skulle ta mig ner från min upphöjda position. Hoppa? Klättra ner på stege? Men vi behövde inte undra så länge. Strömmen kom tillbaka och Emma kunde beama ner mig till jorden igen.

Over and out!

Finfrämmat, rosor och fräscha fötter

Vilken lycka! LL har hälsat på farmor och farfar och till och med sovit över. Med sin mamma och pappa förstås. Äntligen! 

På morgonen fick vi ett litet snack på tu man hand, LL och jag. Youghurt med banan och macka med körsbärsmarmelad. Inte dumt!

Rosorna börjar slå ut i trädgården. Den kanadensiska vresrosen Charlie till vänster och den finska (väldoftande) vita rosen till höger. Vresrosen köpte jag i Hallstahammar för länge sedan och den verkar trivas hos oss. Den förökar sig. Den vita rosen har vi fått av väninnan Ve och den blir väldigt praktfull i år. Nu gäller det att njuta av synen och doften för blomningen är kort.

Nu har jag korsat den här kanalen många gånger under en månad, då jag fått mina ben och fötter hårt lindade. Men igår åkte lindorna av och ben och fötter har återtagit sin ursprungliga form. Nu kan jag ha mina skor igen. Men jag måste förstås bära stödstrumpor varje dag, så att benen och fötterna inte svullnar igen. Tack ni duktiga sköterskor på vårdcentralen!

Där gullvivan blommar

Jag prickade in den absolut bästa tidpunkten för att besöka Oxaryggens naturreservat, den när gullvivan blommar som mest och majsolen ler. Det var i lördags förmiddag som jag knatade upp på drumlinen och hälsade på baggen i fårhagen. Marken under träden var översållad av gullvivor och utsikten över illgula rapsfält, gröna åkrar och bondgårdar var fantastisk. Vid horisonten norrut kunde man till och med se de blå bergen.

Den här gången gick jag lite längre än förra året. Jag klättrade över ett knäppande elstängsel in i Nalavibergs Ekäng. Jag undrade lite över elstängslet och såg avtryck av klövar i leran på stigen. Måtte det inte vara några frustande tjurar i närheten. De gillar väl ekar, har jag för mig.

Men det enda jag såg var mäktiga gamla träd i frodig grönska och ett äldre par som också var ute och promenerade. Nästa gång måste jag utforska lite mer av området. Hoppas att Maken kan hänga med då. Denna gång kände han sig för yr och väntade i bilen.

Idag har vi firat Mors Dag, Em och jag. En skön dag med mycket häng i trädgården. Pe klippte det långa gräset och Maken grillade lunchen. LL och jag lekte med mina änglar, för första gången på jag vet inte när. Men takterna satt i. Hon vet precis var jag har dem. Vilken morsdagspresent att få träffa sitt barnbarn igen efter låååång tid.

Ha det gott!

Någon är ute och cyklar

Här är det någon som är ute och cyklar. LL har fått ett sprillans ny cykel på sin födelsedag. Hon har fyllt 5 år och cyklar redan. Farmor är imponerad. Bilden kom singlande genom luften igår. 

Själv tog jag en liten promenad på kvällskvisten. Jag gick till den vackra skogskyrkogården och satt en stund längst bak i hörnet mot skogen. Tänk så många bekanta som ligger här, grannar, vänner, arbetskamrater... Många minnen kommer till mig när jag läser namnen på gravstenarna. Skönt att stanna upp en stund i tiden och bara vara.

Snart ska jag göra mig iordning för att åka och få min första vaccinspruta mot Covid-19. 

Här bredvid är en bild som min syster S fångat av en man som hon skymtade i vimlet härom dagen. Hon kallar den för Avtryck och den förmedlar vemod, eftertänksamhet tycker jag. 

Gränsen är nådd

Jag blir vansinnig! Igår hade jag ett av mina (tack och lov mycket sällsynta) raseriutbrott. Det handlar om mailprogrammet, som korkar igen av skräp och som inte behåller mailadresser och som inte kan ordna gruppsändningar. I morse hade jag 50 nya mail i inkorgen med rubriker som Flirtiga damer, smärta i foten, 5000 kr i presentkort, Medium Amanda, Vill tacka dig, Meet cute Asian, Få 100% i bonus, Vinn Värdecheck, Zlatans bitcoin.... Flitiga herrar i det här gebietet är Stefan Holmqvist och Andreas från Kundtjänst. 

Hela gårdagen kämpade jag med att få igenom ett utskick till medlemmarna i den seniorförening där jag är sekreterare. Hela tiden avbruten av att mailen inte gått igenom, gränsen var nådd. Under tiden får jag uppmaningar om att förlänga min penis eller köpa bitcoin. 

Då var det enklare att med Makens hjälp köra runt och dela ut kuvert till de seniorer på orten som inte har mail. Då fick jag lite nyttiga steg, dessutom. 

Nej, sluta klaga nu, Maggan! Idag fyller ju yngsta barnbarnet 5 år. Fina, kluriga och roliga Lilla Lila! Önskar henne allt gott och längtar efter att få träffa henne igen och ge henne en kram💖💕! 

Första advent bjöd på överraskning och prinsesstårta

Söndag den 1 advent 2020 

Världen var vacker och vit utanför fönstret denna adventsmorgon. Istället för att gå till kyrkan, satt jag framför datorn och lyssnade på utsändningen från Tiveds kyrka på youTube. Lena Tivelind sjöng så vackert. 

Strax före lunch ringde det på dörren. Utanför stod Lilla Lila med familj. De var på väg ut till ekskogen, men gjorde en avstickare till oss. Så vi kunde tända det första ljuset tillsammans och äntligen se varandra och prata "in real life". Vilken lycka.

På eftermiddagen var Maken och jag bjudna på ett makalöst kalas. När vi klivit in i trerummaren på andra våningen i ett hyreshus, var det som vi klivit in i Tusen och en natt. I högsätet satt en förtjusande prinsessa och log välkomnande emot oss. Runt henne hängde 100 ballonger och ljusgirlander och framför henne dignade ett bord med läckerheter. Prinsessan fyllde 1 år och strålade som en sol, hela hon.

Detta kan man kalla Prinsesstårta! 

Mamman hade skapat fantastiska bakverk, tårtor, cup cakes, smörgåstårtor och gjort en otroligt god paprikainläggning. Den ena tårta såg ut som en prinsessa i rosa balklänning. Vi tvekade i det längsta, ville inte förstöra konstverket, men naggade till slut prinsessklänningen i fållen.

För att lugna eventuella bekymrade, så var vi inte fler än åtta personer och vi höll avstånd och kramades inte heller.

Önskar er en fin adventstid. Nu är det bara tre veckor tills det vänder!

Stilla stunder vid vatten

 De senaste dagarna har bjudit på sommarvärme och flera stilla stunder vid vattenbrynet. 

I fredags, medan Maken undersöktes på USÖ, sökte jag upp La Stadas aorta. Jag satt där vid kajkanten och såg motorbåtar puttra ut mot Hjälmaren. I motsatt riktning kom en punterska på sin bräda. När jag var i England i min gröna ungdom hette det att punta, när man tog sig fram så där.

En familj slog sig ner på sina utfällbara campingstolar och började fiska. Det är inte otroligt att de fick napp. Jag såg hur det slog i vattnet på andra sidan ån. Andra promenerade, löptränade eller rastade hunden. Vilken tillgång för staden att ha detta friluftsområde på så nära håll.

Dagen därpå, i lördags, kom lilla familjen på besök och det blev dopp i vår närmaste sjö. 

Härligt tyckte LL (och vi andra)! Farfar stannade hemma och höll fortet.

Tidigt i går morse åkte jag ner till Borasjön. Vattnet var spegelblankt, svalorna dök mot ytan för att snappa till sig flygfän. Här och där bildades ringar på vattnet, när fiskarna var ute i samma ärende.

Äcke det gudomligt, så säg?

Sensommar, då allt är moget och prunkande, men också en smula vemodigt.

Passa på att njuta!

Maggan