Oktober månad på upphällningen

Hoppsan, vart tog oktober månad vägen? Är det bara jag som tycker att tiden bara går fortare och fortare?

Nu är det en vecka sedan jag skrev sist. Dags att skicka ett litet veckobrev till dig.

 

Förra helgen bjöd på ett spontanbesök av sönerna och Stora V. Det blev en mycket festlig och produktiv helg utan att vi hade planerat det. Vi fick fin hjälp med trädgårdsbestyr, dammsugning och mattpiskning. Och att åka till Återvinningscentralen med en del bråte. Det firade vi med middag på restaurang.

På tisdagen spelade Tivedspôjkera upp i Ramundergårdens atrium. Det börjar bli lite kyligt att vara där nu, men publiken hade varit förutseende och hade tjocktröjorna på.

Det blev ett mycket uppskattat inslag för de boende. Det märktes på applåder och leenden.

Nu har de flesta löven singlat ner från träden. Den här bilden tog jag när jag just varit och gjort en intervju på Casselgården. 

Nej, nu måste jag skynda mig och handla godis. Det är lördag och Halloween och det kan hända att vi blir hemsökta av spöken. Och då får vi inte stå där utan godis. Huvva!

Umami, rosor och snö

Ja, så vräkte snön ner igen och plogbilarna körde upp snöberg i gathörnen. Jag trotsade vädret och pulsade fram till bilen och grävde fram den. Vi hade ju bestämt oss för att fira Ve med lunch som vi brukar, E-M och jag. Detta år firade vi hos Ghuncha på Björkhagen. Hon hade dukat så vackert med rosor och rosenblad och lagat världens godaste kycklinggryta. Mmmmm, jag inbillar mig att det är så här kryddan umami smakar.

Önskar er en riktigt fin Alla Hjärtans Dag!

Ja må hon leva!

God morgon!

Här sitter jag, nyvaken efter att ha haft en sällsynt mardröm. Jag grät och grät i drömmen och känner mig nu befriad och glad att vakna upp till mitt verkliga liv. Bilden av Picasso la jag som pussel för några dagar sedan. Jag tycker att den stämmer bra in på mig denna morgon.

Igår firade vi vår vän Ve:s födelsedag på favoritrestaurangen. Vi bjöd henne på lunch och sjöng och hurrade allt medan en försiktig vårsol lyste in genom fönstren.

 

Restaurangens ägarinna Suquin delade ut lyckokakor till oss och på min lapp stod det mycket uppmuntrande: Med din personlighet kommer du aldrig att åldras.

Sedan en kort tid tillbaka har jag återupptagit prenumerationen på en damtidning. De hade en så lockande premie som jag inte kunde motstå: en vacker linneduk till julbordet. Häromdagen kom ännu ett nummer. Där kunde jag förvånad läsa om en s.k. kändis: Han avled hastigt efter att ha hittats död i badrummet! Han dog alltså två gånger. Dubbelt tragiskt!

Snart stundar Alla Hjärtans dag. Då passar väl den här bilden alldeles utmärkt. En pusselbild av Ngo Van Diep. Gammal kärlek rostar aldrig,

Ha det!

Snösmocka och grönsakssoppa

God morgon!

Det är tidig måndag morgon efter en intensiv Trettonhelg.

Den inleddes med två snösmockor. Lass med snö tömdes över Sverige. Lastbilarna ställde sig på tvären i Finnerödja-backen. Snöröjarna hade det svettigt.

- Nej, det ser inte ut som om det kommit någon tidning, kunde jag konstatera en morgon.

En körövning i den västra förorten fick ställas in. Det var alltför riskabelt att ta sig dit. Men Trettondagens musikandakt hölls ändå, trots ett ihärdigt snöande. Nu skulle man ha tagit sig de sexton kilometrarna med häst och släde. På hemvägen åkte vi i sakta mak i lång bilkö efter två plogbilar. 

Efter snösmockorna slog vädret om och det blev milt. Vår planerade familjedag kunde genomföras till vår stora glädje. "Ungarna" kom resande från olika håll och vi samlade upp oss på favoritrestaurangen.

Lilla V går i förskoleklass och har redan klurat ut läsningens konst. Hon ljudade sig igenom menyn och beställde själv med bestämd röst: - Jag vill ha grönsakssoppa! 

Hennes lillasyster fick nöja sig med nappflaskan i farfars famn. Vi andra njöt av Fengs goda mat. Lilla V fick testa sin läsförmåga igen, när Suqin bjöd oss på varsin lyckokaka. På min lapp stod det: Med lätthet får du nya vänner, samtidigt som du behåller gamla.

Hemma i den lilla galliska byn avslutade vi måltiden med kaffe och marängsviss och uppvaktade två födelsedagsbarn. Lilla Ve och jag lekte med mina änglar igen, men läsa i Den stora bilderboken, det ville hon göra själv. Att se hennes förvånade och glada min när hon förstod vad hon läste, det var nog helgens höjdpunkt för mig.

Ha nu fina januaridagar! Vi går mot ljusare tider.

Färna? Ja gärna!

Min fina sjuttioårspresent, en spa-vistelse på Färna Herrgård, var bokad sedan länge. Äldste sonen Joy hade lovat vara hemma och se till att faderskapet mådde bra. Då kom snösmockan. Trafikkaos, bilar i diket, knäckta träd, bilköer. Jag, som varit med om en krock på en snöig bro, vågade helt enkelt inte köra bil i detta snöoväder. Det var för sent att boka om, sa receptionisten på Färna. Till min lycka så gick det att ta tåget från hemorten till Bergslagen. Där hämtade min mycket yngre lillasyster, som skulle göra mig sällskap i plurret. Nu var det dessutom hennes födelsedag.

Efter en slirig, skakig väg var vi framme i vackra Färna. Solen sken över de ljusgula sjuttonhundratals byggnaderna och den vita snön. Efter några varv (och några inköp) i Herrgårdsboden slog vi oss ner i Vinterträdgården och njöt av Afternoon Tea och bubbel. 

Vi promenerade och åt sedan en lukullisk middag som började med en "amuse bouche" kl 19.30 och slutade med en konstfärdig dessert kl 21.30. 

Den allra bästa stunden på Färna var frukosten i Vinterträdgården. 

Den näst bästa stunden var doppet i den varma poolen, med snö på trädäcket och vårhimmel ovanför huvudet. 

God Dymmelonsdag önskar

Eder förtrogna

Rätt kanal

Vi skulle egentligen bara handla. Skafferi och kylskåp ekade ganska tomma. Men det var lunchtid, så vi kan ju luncha ute idag, sa vi. Hur det nu gick till så hamnade vi i Norrqvarn och bänkade oss på bryggan. Där fick vi oss varsin makalöst god Wallenbergare som jag svalde ner med hjälp av äppelcider. Vi fick en liten pratstund med ägaren, en trevlig kille med ett förflutet som krögare "hemma på vår gata i stan".

Det var skönt att sitta där i skuggan vid kanalen. Det fläktade lite. Men det var ingen båttrafik ännu, men en hel del människor på lördagsnöje. 

Nästa stopp blev Hajstorp, där jag bjöd Maken på glass. Vi mindes hur det brukade vara där när det är dragspelsstämma och tjo och tjim i varenda buske. Det var mycket folk nu med under de väldiga kastanjeträden. En del kom cyklande efter kanalen och andra kom cruisande i stora, kromblänkande amerikanare.

För att komma till affären (målet med utflykten) åkte vi via sjön Viken, Undenäs, Kopparhult, Sannerud för att till slut hamna på Coop i hemmahamnen. Mission completed.

Så nu kan det bli Sveriges Nationaldag!

Those were the days

Huset är åter tomt, så när som på Maken och mig. Men tankarna går tillbaka till hur det var för några dagar sedan.

Lördag
LH tecknade ett stilleben med fruktskålen som förebild, LL målade Super Girl och vi vek och ritade hiskeliga gubbar tillsammans. Jag fäste upp bilderna på garderobsdörren i hallen och LL bjöd in de vuxna till vernissage. Man fick karameller av den charmerande värdinnan i hatt. Några verk blev sålda direkt.

Söndag
Halva styrkan hade åkt hem. Vi andra gick på närbeläget loppis och åt lunch på favoritrestaurangen Dahlins. På kvällen, när LL sov sött, kom kortlekarna fram och vi spelade Spite & Malice, som kära svärmor Isabelle lärde oss en gång.

Måndag
Em, hennes arbetskompis och undertecknad besökte sommarens utställning i Örebro, Marilyn Monroe. Man hade tänkt till ordentligt och såg till att ingen trängsel uppstod någonstans. Ett mindre antal släpptes in per gång till filmförevisning och egen rundvandring bland montrarna i Konserthuset. Innan entrén blev man, om man ville, förevigad framför "Madison Square Garden". Fotot kunde man köpa vid utpassering. Det var först då, när jag såg bilden, som jag upptäckte att jag fått en stor chokladfläck på blusen. Em och jag hade fikat på Wasa-konditoriet innan och jag föll för ett smarrigt chokladflarn. Aj, aj. Synden straffade sig genast.

På röda mattan (med fläckad blus!)

Marilyn fotar 1945

Vi blev imponerade av personen Marilyn, en kvinna före sin tid som hade skinn på näsan och ville vara "sin egen". En hel del fördomar om henne kom på skam.

Utställningen pågår till sista augusti.

Ha det gott!

Maggan

Minnen, Möten, Mat

Det allra bästa med jul- och nyårshelgerna är alla hälsningar och tankar till släkt och vänner, nära och fjärran, i nutid och i förfluten tid. Just i juletid tänker jag speciellt mycket på mina föräldrar, som ordnade mysiga stunder åt oss systrar.

Syster S, Lillasyster L och jag med våra favoritjulklappar

Under jul- och nyår har vi umgåtts med barn, barnbarn och svärdotter och nu i Trettonhelgen har det blivit fina möten med vänner och syster och svåger.

Hemma

I lördags hade vi våra vänner från sydvästra förorten här och vi bjöd på nyårssupé några dagar för

sent. Maken var kallskänk och skapade några läckra munsbitar till förrätt: egengjord tapenade med salami och pepparrotsgrädde med rom, crabsticks och räkor på rostat bröd. Jag stod för huvudrätten: hasselbackspotatis och fläskfilégryta med supergod sås och sallad. Och så rundades middagen av med blåbär, glass och chokladgrädde i cocktailglas. Mumsisch!

Borta

Igår åkte vi regn och rusk in till La Stada, där vi stämt träff med lillasyster L och K-O på en libanesisk restaurang. Mycket trevligt och jättegod mat i en meny med smakprov på en hel hoper varma och kalla rätter. Det var andra gången jag åt libanesiskt och det gav mersmak.

Sent i eftermiddag avslutar vi Trettonhelgen med körsång i Tiveds kyrka i Sannerud. Vi i Bodarnekören sjunger julens sånger sedan blir det  risgrynsgröt i församlingshemmet efteråt. Det låter väl bra? Kom om du kan! Det börjar kl 16.00.

SJ, SJ gamle vän!

Hela himlen var fylld med snöflingor, stora som lapphandskar som man sa i min barndom. Och vi som skulle ta bilen in till La Stada för att fira födelsedagar på restaurang! Radiorösten pratade om snökaos och avåkningar och stopp i trafiken. På "fejan" varnade folk för besvärligt väglag. Jag samrådde med Maken och bokade sedan tågbiljetter istället. Tack och lov för SJ i sådana här fall.

Fram kom vi bekvämt och varmt. Sonen hämtade med sin nya bil och snart var vi samlade på den gemytliga restaurangen La Pampa.

Vi fick några timmar tillsammans, omtänksamt uppassade av fin personal. Vi firade våra två födelsedagsbarn, 11 och 76 år, åt mycket gott och jag njöt av ett glas av husets röda.

Sedan promenerade vi allesammans till perrongen och Maken och jag kunde tryggt och säkert färdas hemåt i vinterkvällen per tåg.

Idag är det ett riktigt innesittarväder, så då gör jag det.

Ha det!

En helt vanlig onsdag i september

Dimman var tät igår morse när Maken och jag färdades mot grannstaden i norr. Ibland såg man bara några meter framför bilen. Jag hade tid på BVC för ett cytologprov, som vi hoppas ska visa sig vara negativt.

Hemma igen började vi tillverka kåldolmar, ett riktigt hantverk. Det räckte till en ordentlig kålpudding också. Maken rårörde lingon från frysen, så gott.

Eftermiddagskaffet drack vi med kompisen Ve. - Tänk om vi skulle åka och hälsa på vänfamiljen i Kosovo, diskuterade vi.

Kvällen avslutades på den mysiga restaurangen Dahlins tillsammans med diakonigruppen. Skratt, prat och god mat.

Somnade proppmätt!

Sirener, jazz och kyrkklockor - hört i Stockholm

Ovan: Seminarium på ABF-huset, Skog av kranar vid Sergels Torg, Nedan: Em njuter av inbakad hummersoppa, Vi åkte rulltrappa på NK upp, upp, upp och ner igen, Jag på Grand Café med en juice i min hand

Fyrtiotalsjazz på högsta volym och sorl mötte oss i lobbyn på Hotel Haymarket när vi checkade in i fredags kväll, Em och jag. Vi fick köa i receptionen och vackert vänta på vår tur, men sedan fick vi våra nyckelbrickor. Eftersom det var den internationella kvinnodagen fick vi också varsin ros! Snygg gest!

Vilket häftigt hotell, inrett i det gamla varuhuset PUB vid Hötorget, och vilket häftigt rum!

Inte utan att man kände sig som en stjärna på turné.

Lördagen ägnades främst åt ett seminarium, anordnat av Tidningen Skriva och Lilla Piratförlaget, vars VD Erik Titusson är uppväxt i Laxå. Jag var sekreterare åt hans pappa Birger en gång i tidernas begynnelse. Seminariet handlade om barnboken och dess tillblivelse. Vi fick många tips av förläggarna och barnboksförfattarna och jag antecknade flitigt. Vem vet, det kan kanske komma till nytta någon gång.

På söndagen kollade vi in vårnyheter och handlade till och med. Fast på NK blev det bara fönstershopping.

Klockan 11 satt vi i godan ro på Grand Café vid Kungsträdgården med varsin juice och kollade in folklivet utanför medan klockorna i Jakobs kyrka ringde in till söndagsgudstjänst.

Samtidigt, inte långt därifrån, exploderade en SL-buss när den körde in i Klarabergstunneln. Det blev en kraftig smäll och rökutveckling när bussen brann upp. Tur att den inte var i trafik. Vi såg rester av röken utan att förstå vad det var, men fick höra ryktet i lunchkön på hotellet senare. Sirener hördes titt som tätt under hela helgen, men det är ju vardagsmat för en Stockholmare.

Nu är vi tillbaka i vardagslunken igen, Em på sitt jobb och jag som ska medverka på Senior-Vetarna om några timmar. Får jag be om några hållna tummar?

Huvva vilken pärs!

Bilderna ovan är tagna med min nya mobil igår när Maken, sönerna, LH och jag spisade lunch på restaurang. - Men mamma, nu kom ju du också med på bilden, sa Pe, när han såg att jag fått med mina fingrar längst upp till vänster.

Det här med ny telefon, det är ingen barnlek, det ska gudarna veta. Jag råkade tacka ja till en ny telefon, när försäljerskan ringde och ville förnya mitt abonnemang. Jag har dragit mig i det längsta för att sätta igång den. Ville först klara av föreläsningen och järnvägsartikeln och utdragningen av tanden. Sedan så var det dags att samla mod. För säkerhets skull anlitade jag en mycket ung man på Telia-butiken, för att få hjälp att föra över från den gamla Samsung till den nya (Huvva, nej jag menar Huawei).

Att komma ihåg en räcka med lösenord, att vara igång igen med Swish, Bank-ID, bloggen, Messenger, Quiz, Facebook, Wordfeud. Att försöka pricka rätt på de pyttesmå tangenterna medan man sitter i bilen som skumpar och far över Närke-Slätten, det kräver en ängels tålamod. Att hitta nya dolda "knappar", att hitta sina kontakter igen. Att ringa var väl det minsta problemet.

Idag har kören och jag ägnat oss åt skönsång i två kyrkor, i Finnerödja och i Hasselfors. Vi invigde våra nya ponchos och vände den blå sidan utåt. Vi sjöng två, för oss nya, sånger ur folkmusikmässan I välsignan och fröjd, bland annat. Det hällregnade på förmiddagen, men rätt var det var när vi sjöng i Hasselfors lyste solen ett kort ögonblick rakt in genom kyrkfönstret. Tände någon en lampa? hann jag tänka innan jag förstod att det var solen.

Hoppas att den kommer tillbaka snart, solen!

Ljus och mörker

A pro på ljusglimtar. Det här Mimosaträdet kom susande till min dator från Körsbärsdalen idag. Visst är det härligt!

Här hemma var det tvärtom rena mörkret! Maken och jag hade varit i La Stada på muntrationer. Vi passerade kyrkogården strax före sex. Det vet jag eftersom jag hörde klockan i klockstapeln ringa till helg. När vi låst upp och gjort oss beredda på lite lördagskvällsmys gick strömmen. Det blev helt svart i hela grannskapet. Det blev till att trevande söka upp ficklampor och stearinljus. Vi lyssnade på radio och spelade Wordfeud så länge internet funkade. Det blev allt svalare inomhus, så jag inklädde mig mitt skidunderställ till natten. Strömmen kom inte tillbaka förrän en bra bit efter midnatt.

Eftermiddagen i La Stada var jättetrevlig med goda samtal och läcker lunch och så såg vi Green Book på Filmstaden. Viggo Mortensson, Sagan om ringens Aragon, hade blivit äldre och lite stabbig. Han hade säkert fått äta upp sig för att kunna agera italienskättad body guard till den fine pianisten Dr Shirley. En bra film, tyckte vi alla fyra.

Just nu faller snön tätt. Skönt att inte vara ute på vägarna just idag!

Ha det!

Matiné och mingel

Vädret var uruselt: snöblandat regn och mörker. Då piggade det upp med en bioeftermiddag tillsammans med Maken, Lillasyster L och K-O. Vi slank in på Filmstaden där det vimlade av skollediga barn som säkert skulle se Tjuren Ferdinand. Vi valde istället att se filmen om Ted, som bjöd på nostalgi och härliga tongångar. Naturligtvis fanns ett stråk av vemod och smärta i filmen också. Och broderskärlek.

Efteråt satte vi oss på den lilla restaurangen Mingla och lät oss väl smaka av deras Tagliatelle.

På hemvägen, precis när Maken låg i ytterfilen för att köra om en långtradare, small vindrutetorkaren av sitt fäste och krokade i den andra vindrutetorkaren. Det blev ett kaotiskt flaxande innan torkarna stängdes av. Sikten blev i det närmaste obefintlig, men Maken lyckades ta av vid första bästa avtagsväg och så småningom stanna där det gick utan att vi blev en trafikfara. Sedan tog vi oss hem med endast en fungerande vindrutetorkare (den framför Maken som tur var). Naturligtvis var det snöblandat regn och blaskiga körbanor, så torkaren fick jobba.

Och inte nog med det. Väl hemma bet Maken av en bit av en framtand, så nu väntar både besök hos  tandläkare och bilverkstad.

Fint besök

Här är min söta lilla barnbarnsbaby på besök. Igår tog vi en promenad till herrgårdshästarna. Det var spännande, tyckte Lilla Lila.

Och så har vi firat den fyrtiofjärde förlovningsdagen med ett besök på favoritrestaurangen.

Nu ska jag strax ila iväg till Ramundeboda kyrka och sjunga med Bodarnekören.

Ha en skön söndag!

Mysig matporr

För mig som älskar Frankrike, vackra miljöer och god mat, så var den här filmen alldeles perfekt. Jag såg den igår kväll tillsammans med kvinnliga släktingar och njöt av scenerierna. Filmen överdrev inte: Frankrike är verkligen så här vackert.

Stämningen var mysig och man kunde frossa i vackra bilder från marknader och middagsbord. Lite av matporr, kanske. Det är ju extremt trendigt med matlagning och kockar.Filmen var dessutom kryddad med humor, kulturkrockar och romantik. Visserligen kunde man räkna ut med lilltårna vad som skulle hända, men det gjorde ingenting alls. Filmen slutade som i Asterix-böckerna med en glad fest vid dukat långbord under stjärnhimlen.

Vi blev hungriga av alla dessa matlagningsscener, så vi promenerade 100 steg ner till en av restaurangerna mitt emot slottet, Mingla. Där lyckades vi få ett bord, trots att vi inte bokat. Det blev en trevlig avslutning på "tjejkvällen".