Rött är sött

God morgon!

Vill bara titta in helt kort och säga hej. 

Utanför huset blommar nu Löjtnanshjärtan i riklig mängd. Det ser ut att bli mer än förra året.

Igår var det Röda Korsets Dag. Vi firade en födelsedag. Henry Dunant skulle ha fyllt 197 år om han levat. Han var en social aktivist, grundare av Röda Korset och den förste som fick mottaga Nobels Fredspris. 

Honom ville vi fira även på Kupan i Laxå. Det blev en jättetrevlig eftermiddag med gemenskap och goda samtal runt kaffeborden. Vi bjöd på kaffe, saft och bakelser med gelehallon på. Det var roligt att så många tittade in.

💓

Våraning

 God morgon!

En ny dag gryr. Det ser ut att bli soligt men kyligt, precis som dagarna som just passerat. Luften är krispig och det känns att våren är på väg.

Att våren är på väg kände kunderna på Kupan i onsdags. - Man skulle kanske köpa sig en vårhatt, jag älskar grönt, sa kunden och provade en klockhatt. Hatten i skyltfönstret liknade vid första anblicken en lampskärm, något som det dessutom är rea på just nu. Ett holländskt par fyndade vackra lampor till sitt svenska hem. En annan kund provade en gosig tröja, skön när vårvindarna är kyliga. 

En annan höjdpunkt i veckan som gått är utflykten med E-M till gallerian för att hämta hennes nya glasögon. Vi passade på att handla lite, sådant man behöver, och avslutade med lunch på Viiby Krog. Vi tog stekt strömming med potatismos, lingon och skirat smör. Mums fillibabba!

Igår eftermiddag gick jag på bio med fem av mina vänner. Vi såg Sommarboken, en ny brittisk film gjord med Tove Janssons roman som grund. Det var ingen action-rulle, utan en riktigt långsam, njutbar film om en sommar i finska skärgården. Relationen mellan farmodern, spelad av Glenn Close, och barnbarnet var rörande. 

Snön på den här bilden, som togs för fem dagar sedan, är borta nu och solen har trängt igenom molnen. 

Glad vår!

En hälsning från den lilla galliska byn

 "Men vad gör människan? Varför hör hon inte av sig? Inget blogginlägg nu heller!"

Jag kan riktigt höra era irriterade röster. Men bot och bättring. Här kommer en liten hälsning från den galliska byn.

Det har blivit en hel del fotboll. Ja inte utövat av mig själv, om nu någon skulle tro det. Fast jag har haft en ordentlig meniskskada en gång, då doktorn undrade om jag spelade fotboll.

Nej, det har blivit några spännande duster i TV-soffan. Igår kväll senast såg vi semifinalen i EM-fotbollen mellan Frankrike och Spanien. En spansk tonårspojke fick visa framfötterna och blev hjälte.

Annars då? Jo, vi har haft hjälp av det här gänget att laga en spaljé och ett plank och att tömma garaget på bråte. Nu kan jag, för första gången på länge, ställa in bilen där.

Sedan har jag och Må jobbat på Kupan två onsdagar i rad. Där är det sommaröppet på onsdagar mellan 10.00 och 13.00. Och jisses så mycket folk det har kommit. Så mycket att det bildats köer vid kassan. Då var det tur att Må:s barnbarn ryckte in som hjälpredor.

Andra aktiviteter har varit att baka och vara med på Sommarkyrkan en tisdag och torsdag. En journalist gjorde ett reportage i lokaltidningen och veckan efter kom det dubbelt så många deltagare.

Jag har också hållit i anmälningar till två dagsutflykter som ska ske under veckorna framöver. Vi får hoppas att vi får ett bra resväder tills dess. Idag är det utfärdat gul varning för storm och skyfall!!

Maken och jag var bjudna på middag av våra vänner på landet. Allt på tallriken är hemodlat, inklusive köttet (lamm). Och det smakade gudomligt gott. 

Avslutningsvis lägger jag ut Makens bild från Visby sommaren 2011. En favoritbild för mig.

Ha det gott!

Den blomstertid nu kommer

Den blomstertid nu kommer ... Maj månad har gått över i sommarmånaden juni och ute prunkar det. Midsommarblomster, prästkragar, smörblommor står där redan fast det är långt till midsommar. Men i vissa fall är blomningen redan över.

Igår morse gick jag till liljekonvaljelunden i närheten för att plocka mig en bukett. Men där ringde klockorna på sista versen. 

Den vackra, vita och väldoftande Finska Rosen blommar nu i trädgården. Om bara några dagar är blomningen ett minne blott. Detsamma tänkte jag om rhododendronparken på Midsommarberget. Bäst att fota den när den är som allra vackrast.

Det har gått en vecka sedan jag kom hem från den trevliga resan till Rhen och Mosel. Ett lite smärtsamt minne från resan är mina vätskefyllda ben och fötter, som jag får omlindade på vårdcentralen två gånger i veckan. Jag har fått vätskedrivande medicin och därför kunnat tömma benen på minst 5 kg vatten som skvalpade omkring där. Ja, jag hade stödstrumpor hela resan och innan dess också!! 

Här står en stor del av volontärerna på Kupan, Röda Korsets Second Hand, i Laxå. Vi firade sommaren och oss själva med goda landgångar och kaffe i Sockenstugan. Det är ett fint gäng, som gör mycket nytta i samhället.

Igår kväll bar det dags för Musik i sommarkväll i Älgarås kyrka. Jag hängde med som roadie åt Maken. I snart tio år har Tivedspôjkera spelat med i detta evenemang. Igår kom 90 sångglada personer till Älgarås.

Nej, nu ska jag förbereda mig för dagen: omlindning av benen och uppvaktning av 100-åring!

Allt gott!

Maggan

Veckan före jul

God morgon så här på årets kortaste dag. Åh, vad jag längtar efter att ljuset ska komma tillbaka.

Bilden är tagen för några dagar sedan, innan väderomslaget. Då det var gott om vitt flufffluff runt om oss. Sedan började det regna och blåsa och snabbt blev det brunt, slaskigt och trist. Nu verkar det som om snön kommer tillbaka, det började snöa när Maken och jag åkte hemåt från A-sund igår kväll. Så kanske det ligger ett vitt täcke på marken när jag om en stund hämtar in tidningen.

Igår var det sista dagen som Kupan höll öppet för i år. Vi volontärer matchade våra röda västar med röda huvudbonader och sålde julsaker för halva priset. Men kunderna gjorde även andra fynd: ett vackert pelarbord att ställa julglöggen på eller en röd blus till julfesten, till exempel.

En annan julgrupp än den på förra bilden beställde jag av expediten ovan. Han plockade ihop en så vacker plantering för blomstercheckar som Maken fått till sin födelsedag. Vi har en så fin blomsterhandel på orten, Blommor & Ting. Nu står julgruppen på köksbordet och lyser.

Dagen efter Lucia samlades drygt fyrtio av mina gamla arbetskamrater kring Käglor & Käks blänkande karotter. Nicklas, köksmästaren, hade fixat ett mycket läckert julbord åt oss. Vi trivdes, åt gott och grunnade på frågorna som AA knåpat ihop till tipspromenaden.

Idag ska jag feja i huset, så det är fint och rent när alla julgäster dyker upp om några dagar. 

Önskar dig en fin julhelg!

Maggan

 

Brittsommar med hösttecken

God morgon!

Tio dagar har passerat sedan jag skrev sist, tio dagar då sommaren kom tillbaka med sol och mild värme. 

Jag har plockat av tomaterna från sina vissna stänglar. De flesta är gröna och får ligga och eftermogna på diskbänken. Jag funderar på om man kan göra marmelad eller chutney av dem fast de är gröna. Eller jag ska kanske passa på att steka dem, som i "Stekta gröna tomater". 😏

Druvorna mognar i stora klasar vid söderväggen. Där blir det mycket att ta rätt på. Hoppas att Maken kan ladda damejeannen igen.

Ett och annat kalas har jag också hunnit med. Min kära kompis E-M fyllde 89 år och vi var många som ville hylla henne, hon är en mycket omtyckt person. Maken och jag tillbringade en skön söndagslunch tillsammans med kusin B och hennes man vid Sjötullen i Svartå. Och igår träffade vi barnbarnen, flickorna V.

Lilla Lila, eller Stora V, underhöll oss med blockflöjten. Hon har precis börjat första klass.

Lilla V höll takten med rytminstrument. Hon har blivit 10 månader och är stark och glad. Vill gärna träna sina ben så att hon snart kan springa ikapp storasyster.

Ett hösttecken är att Kupan kör ordinarie tider igen, varje tisdag och onsdag mellan 10.00 - 17.00. Nu plockar vi fram varma tröjor och jackor, vackra klänningar och flanellskjortor. Och allt är "billigt, billigt, billigt"!

Bokcirkeln startar i veckan som kommer, men vi har redan samlats och gått på bio tillsammans. Vi såg förstås The Book Club 2", med vackra vyer över Rom, Venedig och Florens. "Tjejerna" Jane Fonda, Candice Bergen, Dianne Keaton och Mary Steenburger är så härliga, även om jag tyckte att manuset var lite stolpigt.

Ha det nu så bra och njut av september!

Veckan som gått: Väskdängeri och mösspåtagning

En vecka har gått sedan sist, en vecka med både glädje och allvar. 

Skönheterna på Casselgatan blommar igen! Jag var tvungen att stanna bilen och gå ur och fånga de skära blommorna mot den blå vårhimlen och Dahlins fasad. 

Jag blev omnämnd som en överdängare till väskdängare efter onsdagstimmarna på Kupan. Jag hejdade en kund, som just var på väg ut genom dörren. Vi hade just fått in en så fin handväska från 60-talet och jag kände på mig att den skulle passa kundens väninna som handen i handsken. Han bromsade in, vände om och köpte väskan. Och gick sedan ut med den om handleden. Dagen efter skrev han ett roligt inlägg på Facebook om händelsen.

Maken och jag har varit och sett ut en ny soffa. Vår gamla blå trotjänare platsar inte längre. Vi behöver något nättare och lättare. Men vi får vänta några veckor innan den kommer, sa Bosse på möbelvaruhuset. Men den som väntar på något gott!

En kväll var vi på en mycket trevlig middag med goda vänner. Värdinnan hade förberett så mycket läckert att äta och värden fyllde våra glas med ädelt vin. Den kvällen kom jag ovanligt sent i säng.

Dagen därpå var det en minnesstund i vackra Sannerud. Tivedspôjkera medverkade först i Tiveds kyrka och sedan i församlingshemmet. Oj, vad de spelade! Efter flera timmar avslutade de med Födelsedagsvals för Mona, som varit en favorit hos den bortgångne vännen. De har aldrig spelat den så bra, som de gjorde då. Det lät härligt!

Och så har det ju varit mösspåtagning i London. Kung Charles III och hans Camilla har fått sina kronor. Jag tittade på festligheterna en stund, innan det blev dags att dra till Tived.

Idag pirrar det lite extra i magen. Det är dags för andra deltävlingen i PRO-vetarna. Håll tummarna!

Januaridagar

God kväll!

Så här ser en typisk januaribild ut för somliga, det vill säga om man bor i södra Frankrike. Bilden kom susande genom rymden som en hoppingivande vårhälsning.

Så här såg det ut i morse hemma på vår gata i den lilla galliska byn. Jag fick ta fram snöskyffeln igen. 

Det har förflutit en lång tid sedan jag skrev något här. Vi har haft besök av folket från Blomsterkullen, som trotsade ishalkan för en eftermiddag med oss. De hade med sig tulpaner och en egenodlad jättepumpa. Är det någon som kan rekommendera något pumparecept?

En annan som gästat oss är vännen A från A-sund. Som vanligt drabbade vi samman i en spännande match Alfapet. Det är blodigt allvar och hjärnornas kamp. Och jättekul!

Jobbet på Kupan har dragit igång igen. Det är många som tittar in till oss, både för att handla och för att lämna saker och kläder. Vi är glada för det, för det betyder att vi kan göra gott för förtjänsten, både lokalt och internationellt. Före jul fick vi hjälp av en duktig praktikant, barnbarn till en av våra bästa kunder.

Föreningslivet har också startat upp; seniorföreningarna, bokcirkeln och föreläsningsföreningen. Men allt är inte som vanligt. En vän och viktig kugge för att det hela ska fungera har gått bort under julhelgen. Idag var jag med på hennes begravning. Tungt och ofattbart.

För några dagar sedan damp denna bok ner i brevlådan. Det är den sextonde i ordningen och omfattar mina blogginlägg under 2022. 

Hoppas på ett gott nytt bloggår 2023!

Maggan

PS: Småfåglarna frossar på frön och talgbollar. Ett gäng stjärtmesar kalasade i klasar på fågelmataren härom veckan.

Nästan bara sport

Nu får man sitt lystmäte av vintersport. OS-elden är tänd och det är spännande att följa våra svenska idrottshjältar i spåren. Så många medaljer som redan trillat in! Johanna Sundling och Maja Dahlqvist sopade banan med konkurrenterna i sprintern. Imorgon får vi hålla tummarna för Frida Karlsson. Men i längdtävlingarna saknar jag SVTs Jakob Hårds och Anders Blomqvists välbekanta röster och det är något med det skarpa, hårda ljuset över de kinesiska bergen som känns sterilt.

Det har inte varit något skidföre här hemma, precis. Vissa dagar har det varit grått och regnigt. Då kan man stryka, städa, läsa en bok eller kolla på film.

Härliga Förnuft och känsla som TV-film, bok i posten från syster S och strykning på G

På Kupan är det full fart. Där surrar det ordentligt. Igår fick vi in massor med saker och kläder till försäljning, jag tror att folk har börjat vårstäda. Vi hade också bra med kunder, men sent på eftermiddagen fick vi "rödvästar" en lugn stund runt fikabordet. Vår praktikant bjöd på hembakat. Jättegott, som Tina skulle ha sagt.

Idag blev det ett litet reportage till webben från vårt fina bibliotek. 

Sköt om er!

 

Tacksam

Det finns mycket att vara tacksam över!

I måndags förmiddag sken solen milt över samhället. Vi har hittills haft många behagliga höstdagar.

Igår, tisdag, lunchade jag med kompisen T-S. Mycket god fisksoppa och fin pratstund. 

Sedan i galopp till "jobbet" på Röda Korsets Kupan:

Där väntade glada medarbetare och fyndande kunder. Kupans stickgrupp är igång igen och skapar både gemenskap och sockor och vantar att sälja i butiken.

I söndags var det Tacksägelsedagen. Vår lilla kör sjöng i kyrkan för första gången på mycket länge. Det kändes märkvärdigt att häkta på sig kåpan igen och få ta ton tillsammans. Fullt koncentrerade sjöng vi vår allra mjukaste version av Håll mitt hjärta. Tror det gick rakt in i hjärtat hos människorna som lyssnade.

Prästen påminde oss om att vi har mycket att vara tacksamma för och inte bara på Tacksägelsedagen. Så rätt han har. Något jag är tacksam för är:

Solen, som gör allt så mycket vackrare

Vänskapen, vad gjorde man utan vänner

Familjen, Make, barn, barnbarn och systrar finns alltid i hjärtat

Musiken, som peppar eller lugnar och får en att minnas

och mycket, mycket mer

Rött som lingon och som gubbar på en tårta

 

Hur många lingon finns i skogen, det är titeln på en film som kom för några år sedan. Jag kan konstatera att i år finns det oändliga mängder. Ve och jag spurtade ut i skogen när solen så sakta började dala bakom stammarna. Bäst att passa på innan regnet kommer tillbaka, tänkte vi. Nu var lingonen väldigt mogna, till skillnad mot förra gången vi var på samma ställe. Jag fick med mig några liter hem att råröra och frysa. Med hem kom också en älgfluga. Det lömska kräket hade gömt sig i kalufsen, trots att jag hade keps på mig. 

Veckans jobb på Röda Korsets Kupan bjöd på en överraskning. En snäll kund hade bakat en tårta och inte vilken tårta som helst. Ett riktigt konstverk, som dessutom smakade fantastiskt gott. I dörren står en liten stamhund som väntar på sin matte, som är stamkund hos oss. 

A pro på tårta, så har vi haft besök av min käre kusin och hans fru, som var på genomresa. Jag bjöd inte på någon tårta, utan det blev varma kantarellsmörgåsar och blåbärskaka med grädde istället. För knappt sjuttio år sedan blev han och hans syster däremot bjudna på tårta av min hulda moder. 

Tjing a ling!