Tiveden vs Amerika

Igår eftermiddag bevistade vi festivalen Tiveden Americana i den lilla idyllen Sannerud vid Undens strand. Bilden ovan får illustrera kulturkrocken, som egentligen inte är någon krock över huvud taget. På långtradarflaket bytte den ena musikgruppen av den andra. Sköna gitarriff blandade sig med hamburgeroset från Luripompa och sorlet från publiken. Hundar och ungar och (hembryggt äppel-)vin i en härlig blandning.

Inledningsvis (vi var först på plan) regnade det och vi och våra vänner A och G tog skydd under parasollet i Kafferosteriets trädgård. Vi satt på sköna renfällar och drack gott kaffe och åt bullar och kunde inte ha det bättre. Efter ett tag lättade det och vi förflyttade oss till Luripompa med fin uppsikt över scenen.

Dragon Dolls heter ett tufft tjejband från Uppsala, som spelade jättebra och sjöng i stämmor. Efter en stund fick bandet en femte medlem. Dottern till keyboardisten knallade upp på scenen och satt en stund och vilade benen. 

Vi fick lyssna till skön musik hela eftermiddagen och äta Tiveds Handels goda hamburgare. En och annan "kändis" träffade vi också på. 

Jag gillar de här mossbelupna stengärdsgårdarna som finns i Sannerud. Visst är de fina?

Jag skrev ihop en artikel på Sydnärkenytt imorse och den ligger nu på nätet, här är länken. Där kan du läsa vad som hände mer!

Munga - minnet av ett smultronställe

Igår kom pastoratets tidning Bodarne-Magazinet och i den hade jag en liten sommarhälsning införd:

Munga - minnet av ett smultronställe

Minns man inte alltid sina barndomssomrar som soliga och långa? Härliga dagar som aldrig ville ta slut, gassande sol, spännande lekar, jordgubbssaft och skorpa... Så är det för mig i alla fall, när jag tänker tillbaka på mitt barndomsparadis Munga.

Inte riktigt simkunnig än Foto: Olof Lindskog

Mina föräldrar köpte en liten sommarstuga i en backe nära en sjö en bit utanför stan, där vi bodde. Stugan bestod bara av ett rum och kök, men pappa byggde till den, så att den fick ytterligare ett rum och en veranda. Ovanför stugan, i skogsbrynet, låg dasset och vedskjulet. Vår stuga var inte den enda i trakten. Det växte upp den ena stugan efter den andra. Hammarslagen ekade om dagarna.

Vägen till stranden var inte lång. Stigen gick genom björkdungar och ut på gula fält. Sedan var man framme vid viken. Där fanns en sandstrand, en omklädningshytt och en brygga. Om man gick lite längre, kunde man klättra upp på klippor och sätta sig i en skreva och sola sig efter badet. Det var här jag lärde mig simma. Simfröken lät oss simma torrsim först på sandstranden, innan vi fick prova i vattnet med korkdyna på.

Morgonkaffe på trappen, foto: Olof Lindskog

Gärdet framför vår stuga var full med blommor och gräs, rödklöver, gulmåra, blåklint, hundkäx. I dikena växte smultron. Det var bara att plocka en mugg full att ha på långfilen till frukosten. Men en dag förvandlades gärdet till något helt annat. Bil på bil kom rullandes längs grusvägen och radade upp sig på gärdet, som blev en gigantisk parkering. Solen kastade reflexer från motorhuvar, bensindoften låg tät. Vad stod på?

Invasion i paradiset, foto: Olof Lindskog

Jo, det visade sig att Västmanlands Läns Tidning hade, i gårdagens tidning, tipsat om ett nytt paradis på lagom avstånd från industristaden Västerås. På den tiden läste många lokaltidningen och på så sätt var det många som kom på idén att åka ut och kolla upp tipset. Som tur var höll inte det enorma intresset i sig så länge, utan vi fick tillbaka vår lugna sommartillvaro med grannar och vänner som hälsade på.

Tycke, foto: Margareta Swenson

Här i den sydvästra delen av Närke finns gott om smultronställen. vi har glittrande sjöar, susande storskogar, lövdungar och blomsterängar. Det finns gott om kantareller, blåbär och smultron. Passa på att njuta av Guds fria natur nu i sommar. Hitta ditt eget smultronställe, om du inte redan har gjort det!

Alla har vi en historia att berätta

Nu finns Sydnärkenytts papperstidning att snappa upp från biblioteket, stationen, Mathildas eller Coop i Laxå. I den finns bland annat att läsa om Keijo Johansson, min exkollega på ESAB, som kom till Sverige som finskt krigsbarn den 7 juni  1944. Det är jag som skrivit texten (utom underrubrikerna). Kan inte göra som jag gjort tidigare ibland, lägga artikeln på Facebookgruppen Du vet att du är från Laxå, eftersom administratören inte godkänner reklam. Annonserna är från lokala företag som kan behöva allt vårt stöd så här i Corona-tider, så läs gärna dem också.