På måfå

 God morgon!

Vad hittade vi då på att göra, denna söndag? Det blev en spontanutflykt. Vi åkte mot området där det verkade vara minst moln och mest blå himmel. Det blev Tiveden igen.

Tiveds Lanthandel har uteservering, så där slog vi oss ner för lunch. Jocke rekommenderade lammkorven å det varmaste. - Det har jag aldrig ätit förut, sa Maken. - Då blir det den godaste lammkorv du aldrig har smakat, sa Jocke. Och det var verkligen gott!

Efter en bra stund där i solskenet åkte vi söderut längs bygatan och upp på vägen mot Undenäs. Sjön Unden låg kav lugn den här dagen och molnen speglade sig i vattnet. Vid den lilla hamnen var jag tvungen att ropa Stopp, här vill jag fota. Förutom den vårliga bilden längst upp i inlägget fick jag korn på en citronfjäril som åt lunch på en scilla.

Eftersom Norra Vätterns konstrunda pågick, besökte vi en av stationerna. Anna Bergström, keramiker, höll till i en björkhage och visade sin häftiga konst. 

Ja så blev vår oplanerade söndag, en fin dag att minnas.

PS: Passade på att göra en webbartikel till Sydnärkenytt om Anna. Här är länken till den.

Någon är ute och cyklar

Här är det någon som är ute och cyklar. LL har fått ett sprillans ny cykel på sin födelsedag. Hon har fyllt 5 år och cyklar redan. Farmor är imponerad. Bilden kom singlande genom luften igår. 

Själv tog jag en liten promenad på kvällskvisten. Jag gick till den vackra skogskyrkogården och satt en stund längst bak i hörnet mot skogen. Tänk så många bekanta som ligger här, grannar, vänner, arbetskamrater... Många minnen kommer till mig när jag läser namnen på gravstenarna. Skönt att stanna upp en stund i tiden och bara vara.

Snart ska jag göra mig iordning för att åka och få min första vaccinspruta mot Covid-19. 

Här bredvid är en bild som min syster S fångat av en man som hon skymtade i vimlet härom dagen. Hon kallar den för Avtryck och den förmedlar vemod, eftertänksamhet tycker jag. 

Om ögon, böcker, konst och blommor

 - Du har glaskroppsavlossning, konstaterade ögonläkaren torrt. Jag slog händerna för munnen. Glaskroppsavlossning! Det lät otäckt - trillar ögat ut nu, tänkte jag. Han höjde ögonbrynen, förvånad över min reaktion. - Det är åldersbaserat, sa han. - Det har var och varannan äldre människa!

I våras fick jag nya linser inopererade, eftersom jag hade gråstarr. Plötsligt kunde jag se fåglar i trätopparna och läsa skyltar långt bort. Fantastiskt! Jag har varit närsynt sedan barnsben, men nu kunde jag betrakta omgivningen utan vare sig månadslinser eller glasögon. 

Men så, för någon månad tillbaka fick jag en grå dimslöja som la sig över synfältet på vänster öga. Kanske efterstarr, tänkte jag, och bad om att få komma lite tidigare till efterkollen, som var planerad till oktober för ett annat synfel. Tänkte att de kanske kan fixa suddet med laser. Men nej, detta gör man inget åt. Det får jag leva med.

Trots sudd läser jag mycket. På Kumla Antikvariat köpte jag bland annat två ungdomsböcker; Kulla-Gulla (som jag aldrig läst förut) och Unga Pepita (som jag hade ett svagt minne av). Ur den senare boken trillade ett bokmärke ut, redan ur andra uppslaget. Läsarinnan hade nog tröttnat tidigt. 

Igår gick jag med i en bokcirkel för allra första gången. Ett gäng trevliga damer, jag känner alla. Vi satt i en fyrkant i en rymlig skolsal med högt i tak. Solen lyste in genom fönstren. Nu ska vi träffas var fjortonde dag och diskutera det vi läst. Skönt att komma igång med något regelbundet, där man kan träffa andra likasinnade. 

Tips till dig som är i Göteborg ibland:

Min syster ställer ut på Ateljé Hörnan mellan den 24 oktober och den 19 november. Hon har alltid målat och tecknat - har haft en kort väg mellan hjärnan och handen. Hon var bara två år när hon blev en sensation i min lekskola, eller barnträgård som vi sa på den tiden. Hon var där på besök med mamma och gjorde en detaljerad teckning av en boxare, som fick ungarna att flockas runt henne. Sedan dess har hon gått på Västerås Konstskola, på Gerlesborg, på Konstindustriella i Göteborg. 

Den här tavlan fick jag när jag fyllde år. Den föreställer mig som sexåring.

Den praktfulla pelargonen har fått flytta in. Undrar hur länge den håller sig så praktfull? Vid bodväggen står en gul ros och lyser - en "late bloomer".

Sköt om er och njut av septemberdagarna!

Fredagsmys i La Stada

För Lillasyster L och mig är det tradition att träffas några timmar i La Stada under februarilovet. Ja, min syster är så ung att hon fortfarande har februarilov.

Igår var det dags. Vi strålande samman på perrong 1 a och knallade sedan upp på stan. Det bet lite i kinderna. Vinden var fortfarande kall. Jag ångrade att jag inte tagit på mig mössa på mitt nytvättade hår.

Men inne hos Em på Husets Café, var det varmt och skönt. Där blev det kaffe, våffla och baklava medan vi uppdaterade varann om vad som hänt sedan sist. Ett och annat barndomsminne dök också upp.

Vi skrattade gott åt Lillasysters bravader som tuff treåring. Våra barnbarnsflickor verkar brås på henne. De har också roliga funderingar och mycket energi.

På Örebro Konsthall såg vi en härlig, livsbejakande utställning av konstnären Gerd Göran, nyligen fyllda 100 år. Man blev glad bara av att gå runt och titta.

Tavlan ovan heter Mamma och moster. De verkar också vara på café!

Efter att ha varit kulturella ett tag, fortsatte vi Storgatan och Drottninggatan fram. Vi kikade in i några butiker, köpte lite trevligheter (en bunt vackra servetter, en brandgul kulspetspenna, ett spiralblock, flytande eyeliner och en vårlig topp till Lilla L). Och avslutade eftermiddagen på saluhallen med en förföriskt god fisksoppa. Det är mysigt att sitta där i halvmörkret omgiven av goda dofter, höra sorlet av kunder och lunchgäster. Herrarna bredvid oss diskuterade sport och semesterresor till Italien, det kunde jag inte undgå att höra.

Det ska bli varmare igen och sol, lovar SMHI. Det kan väl bli skönt. Idag ska jag försöka bli klar med en artikel som har deadline på måndag, men imorgon vill jag nog gå ut och fånga dagen!

Ha det!

Tips!

Här kommer ett tips på ett fantastiskt porträtt av en indisk mästerfotograf Raghu Rai, en dokumentär gjord av hans dotter. Får du någon tid över efter dammandet och OS-hejandet, kolla den!

Foto. Faghu Rai

Fullt hus

Tillströmningen av intresserade åhörare var stor när Hembygdsföreningen ordnade hembygdskväll i onsdags. Kicki och Johnny Danielsson var dragplåstret. De berättade om sitt hus, den fantastiska Tyrolervillan vid Laxå Herrgård, och om det enorma arbete de har lagt ner för att renovera det. Bilden i mitten tog jag i oktober 2014, så en hel del är gjort på huset sedan dess.

Johnny berättade också om husets historia och hur det såg ut när det låg en läkarmottagning på övervåningen. Göte, vår nestor i föreningen, kunde tala om hur det var att gå uppför trappan, vänta i väntrummet, få en jättespruta av distriktssköterskan och sedan gå ut bakvägen, så att de som satt i väntrummet inte blev oroade.

Idag har Maken och jag varit en sväng till Karlskoga för att hämta hit en utställning som är på turné. Vi passade på att titta in på Karlskoga Konsthall när vi ändå var i närheten. Det visade sig att det var vernissage för en konstutställning med fina verk av Patrick Nilsson och Patrik Andiné.

Maken träffade på en f.d. arbetskamrat där och de hade mycket att prata om. Roligt!

Imorgon fortsätter vi att vara kulturella: Maken spelar med Tivedspôjkera i Kumla Folkets Hus och jag håller Andrum med Åsa och Jan-Kenneth i Ramundeboda Kyrka.

Det var snöblandat regn idag, riktigt otäckt väder. Då är det skönt att kura inomhus.

Ha det!

Fynd

Som jag har berättat tidigare jobbar jag en eftermiddag i veckan på Röda Korsets Second Hand-butik Kupan. Den kan vara en riktig guldgruva ibland.

En av mina vänner hittade en ljusstake för fyrtio kronor. När hon kom hem och tittade efter vad hon köpt, såg hon att det var en logotype på den. Google berättade att det var en designerpryl som betingade ett pris på 2000:- i storstaden.

En annan kompis hittade ett häftigt glasbord med inbyggd fiol. Som nytt kostade bordet 15.000:- och nu var priset 300:-.



Gyllene flickor



Själv blev jag glad när jag upptäckte två reproduktioner av Elisabeth Bergstrand-Poulsen. Maken hjälpte mig att bättra på ramarna med lite guldfärg. Nu hänger tavlorna i mitt datarum och sprider sitt gyllene sken. Vad jag fick ge? Tio kronor stycket! Överkomligt för en smula nostalgi och värme.

Idag är det Pingstafton och solen har kommit tillbaka. Då kan Katten och jag hänga lite i trädgården igen.

Ha det!