I tassemarkerna

 Igår eftermiddag satt de där igen på scenen, Tivedspôjkera. Det var första gången på mycket länge som de spelade tillsammans. Senast var den där höstkvällen när de tränade hemma hos oss och jag satt på övervåningen och hörde musiken strömma upp från vardagsrummet. Det var då jag såg på Facebook att nu var andra vågen av Coronaviruset över oss och att det från och med då inte var tillrådligt att träffas. Jag tyckte mig höra fartygsorkestern spela Närmare Gud till dig från ett sjunkande skepp.

Sedan dess har det kliat i fingrarna på bandmedlemmarna på att återigen få spela ihop. Och igår stod de för uppvärmningen inför hembygdsföreningens årsmöte i Dammtorp, ett möte som helt och hållet hölls utomhus. Å jisses vad det behövdes uppvärmning. Det var stenkallt. Mot slutet var fingrarna stelfrusna på spelemännen, men vad gjorde det. Kul var det! Årsmötet var rätt raskt avklarat och efter en kopp kaffe, en smörgås och en supergod kaka var det dags att vända kosan hemåt igen.

Idag har jag tagit en promenad i omgivningarna. Träffade:

- en katt
- två bekanta damer i färgglada jackor
- tre hästar
- två fotbollskillar, en hade röd lugg
- många kajor

Gick en sväng där jag aldrig gått förut och upptäckte i ett hörn skelettdelar av ett djur och tjockt med grå päls och hår. Måste ha varit en liten älg som bitit i gräset där. Har stora stygga vargen varit framme, månntro? Jag ökade på stegen lite.

Ja, man har inte roligare än man gör sig, eller hur?

Ha det!

PS: Här är mitt senaste bidrag till Sydnärkenytts webbsida, intervju med nyinflyttade Elin Bard.

Bland tomtar och troll

I onsdags var det dags att dra tillbaka till Vitsand och Junker Jägares sten, nu i sällskap med ett trevligt seniorgäng, där de allra flesta nog fått sitt vaccin i armen. Vädret hade skiftat om ordentligt. Den här dagen var det ingen som badade eller solbadade på stranden. Vi kröp ihop bakom planket där vi blev utfordrade med nygrillade burgare och kaffe med dopp. Det var så trevligt att få träffas, det livade upp.

Maken berättade sägnen om det olyckliga paret Junker Jägare och kungadottern Gunhilde och sedan gick vi upp genom skogen för att titta på var det hela hade utspelat sig. 

Som tack för berättandet fick Maken vackra vårblommor med en käck skylt nedstucken bland det gröna. Morgonen därpå var inte alls vårlikt. Snön yrde ner och la sitt vita täcke över krokus och scilla. Skyltens budskap kändes väldigt fel, just då.

Idag ser det bättre ut, snön som föll igår har i stort sett försvunnit. Min kära vapendragare och kollega fyller år idag. På bilden nedan är vi unga och tjusiga. Hon och Ulla Lövdén, statsministerns fru, har haft samma chef, en mycket charmerande och rolig och morgontrött kille. Kropp och själ kom inte samtidigt till jobbet, i det fallet.

Nu är det dags att göra kväller!

Ha det!

Blåsippan ute i backarna står

Det skulle bli den sista soliga dagen på ett tag, det hade meteorologerna sagt. Bäst att ta sig ut till vårlunden och se alla sipporna medans tid är, tänkte jag. Det var det fler som tänkt. För fast det var en helt vanlig vardag så var parkeringen full med bilar. Men i lunden behövde vi inte trängas, där finns gott om plats.

Så skönt att sitta där i solen på en bänk och dricka kaffe och sedan strosa runt och njuta av blåsippor, vitsippor, lungört, vårlök. Taltrasten sjöng någonstans uppe i trädkronorna. Jag har laddat ner en app, Birdnerd, som kan tala om vilken fågel det är jag hör. Förutom taltrasten så noterade den även näktergal, men där hörde den nog fel.

Plötsligt prasslade det till i fjolårslövet bredvid min sko. En stor brun groda hoppade till och det gjorde jag också. Det fanns gott om dem, såg jag sedan.

Blåsippan är en favoritblomma: enkel, vacker, himmelsblå och en symbol för att ljuset kommer åter. 

Njut av våren!

Söndagsutflykt till vildmarken

Det skulle känts som en sommardag om det inte vore för de kyliga vindpustarna som drog om ryggen där vi satt i halvskuggan. Citronfjärilarna fladdrade över sanden och en rusig humla kom tumlande för att se om vi hade något gott i matsäcken. För övrigt fanns det gott om folk som gjorde som vi, njöt av vildmarken. Några enstaka badade till och med. 

Vi passade på att kolla om det stora flyttblocket stod kvar, det som är Tivedens största och som kallas Junker Jägares sten. På onsdag ska nämligen Maken berätta om sägnen runt stenen när ett gäng ska dit på utflykt. Stenen stod kvar, lika imponerande hög som jag mindes den.

Annars har vi haft städdag här i vår samfällighet. För vilken gång i ordningen, tänker jag. Flera äldre, som brukade vara med och kratta och borsta, har gått ur tiden och nya krafter har kommit istället. Den yngsta lilla yrhättan på tre år sprang omkring bärandes på sin skottkärra i röd plast. Hon var full av entusiasm och fint blev det ju, som vanligt!

Idag har det gått tre veckor sedan Maken fick sin vaccindos, så nu är han klar för att krama barnbarn. Jag får vänta till i första veckan av maj. Men sen så!!

Ha det gott, ni där ute!

Inte bättre förr

Nu har jag fått den första vaccindosen mot Covid-19. Mottagningen i Karlskoga var väldigt välordnad med snitslad bana, bemannade stationer och vaccinationsbås. I bås nr 11 togs jag emot av två vänliga munskyddsförsedda personer, fick ett litet stick i armen och en ny tid för den andra sprutan. Det blir dagen före min 70 årsdag - Vilken födelsedagspresent, sa sköterskan.

På hemvägen stannade vi till för att besöka Min Lilla Tants grav, så vackert belägen i en dunge på en skogskyrkogård. Hon föddes i januari 1918 och i mars det året bröt Spanska Sjukan ut, den stora pandemin som skördade upp emot 100 miljoner människoliv. I Sverige dog 37.573 personer. 

MLT har berättat för mig att både hon själv och hennes mamma Anna smittades, men klarade sig som genom ett under. Hennes pappa Rickard var hästkarl på det stora lantbruket och hade fullt upp med att köra doktorn från hus till hus. Jag läser på nätet om minnen från den tiden att Svartå stationsbyggnad, som låg i närheten av där de bodde, var helt belamrat med likkistor. Så fasansfullt det måste ha varit!

Tur att vi har möjligheter att få vaccin i dagens Sverige. Det är inget att tveka på! Ta tacksamt emot hjälpen!

Mer minnen från Min Lilla Tant, som hette Ann-Marie och var gift med pappas kusin Oskar, hittar du under etiketten Min Lilla Tant här i bloggen.

Någon är ute och cyklar

Här är det någon som är ute och cyklar. LL har fått ett sprillans ny cykel på sin födelsedag. Hon har fyllt 5 år och cyklar redan. Farmor är imponerad. Bilden kom singlande genom luften igår. 

Själv tog jag en liten promenad på kvällskvisten. Jag gick till den vackra skogskyrkogården och satt en stund längst bak i hörnet mot skogen. Tänk så många bekanta som ligger här, grannar, vänner, arbetskamrater... Många minnen kommer till mig när jag läser namnen på gravstenarna. Skönt att stanna upp en stund i tiden och bara vara.

Snart ska jag göra mig iordning för att åka och få min första vaccinspruta mot Covid-19. 

Här bredvid är en bild som min syster S fångat av en man som hon skymtade i vimlet härom dagen. Hon kallar den för Avtryck och den förmedlar vemod, eftertänksamhet tycker jag. 

Gränsen är nådd

Jag blir vansinnig! Igår hade jag ett av mina (tack och lov mycket sällsynta) raseriutbrott. Det handlar om mailprogrammet, som korkar igen av skräp och som inte behåller mailadresser och som inte kan ordna gruppsändningar. I morse hade jag 50 nya mail i inkorgen med rubriker som Flirtiga damer, smärta i foten, 5000 kr i presentkort, Medium Amanda, Vill tacka dig, Meet cute Asian, Få 100% i bonus, Vinn Värdecheck, Zlatans bitcoin.... Flitiga herrar i det här gebietet är Stefan Holmqvist och Andreas från Kundtjänst. 

Hela gårdagen kämpade jag med att få igenom ett utskick till medlemmarna i den seniorförening där jag är sekreterare. Hela tiden avbruten av att mailen inte gått igenom, gränsen var nådd. Under tiden får jag uppmaningar om att förlänga min penis eller köpa bitcoin. 

Då var det enklare att med Makens hjälp köra runt och dela ut kuvert till de seniorer på orten som inte har mail. Då fick jag lite nyttiga steg, dessutom. 

Nej, sluta klaga nu, Maggan! Idag fyller ju yngsta barnbarnet 5 år. Fina, kluriga och roliga Lilla Lila! Önskar henne allt gott och längtar efter att få träffa henne igen och ge henne en kram💖💕! 

Lanthandeln med extra allt

Härom dagen var jag tillbaka i Sannerud, den lilla idylliska byn vid sjön Unden i Tiveden. Det är en plats jag gärna återvänder till. En gång i tiden drömde vi om att bosätta oss där, Maken och jag.

Denna gång var ärendet att intervjua en kvinna som snart går i pension från sitt jobb som vaktmästare på kyrkogården och i kyrkan. Hon har varit med om betydligt fler än "fyra bröllop och en begravning" under sina många år i tjänsten. 

Innan jag lämnade byn för denna gång tittade jag in till Tiveds Lanthandel. Oj, så fräscht och fint de fått det, lanthandlarparet. Förutom den berömda charkdisken med allehanda godsaker i och livsmedelsdelen längst in i lokalen, finns nu en liten restaurang och en bardisk. Tänk att sitta där på barstolen och dingla med benen och sippa på en Pina Colada! 

Men det fick bli en annan gång. Nu köpte jag ett vackert bröd, en stark ost och så en väääldigt lång, nybakad Tivedspizza, att ta med hem. Den räckte gott och väl till både lunch och middag för Maken och mig. Bilden på pizzan är tagen i somras på parets uteservering Luripompa och min bordskompis är ju barnbarnet Lilla Hjärtat.

Titta noga på bilden längst upp till höger. Jag försökte fota tre rådjur från bilen, men innan jag fått upp kameran och vevat ner bilrutan hade de förpassat sig till andra sidan av gärdet. Om du zoomar in bilden ordentligt, så kanske du upptäcker dem!

Idag är det ett ruggigt väder, så det blir nog inga naturobservationer för mig!

Ha det!

Vit helg

Påsken har kommit och gått. Eftersom pandemin härjar mer än någonsin har Maken och jag firat själva här hemma. Vi unnade oss matjesill (och en liten snaps därtill), lammstek och svampsås. 

På påskdagen tog jag på mig trenchoaten, snappade åt mig kamera och anteckningsblock och åkte på reportageuppdrag till vackra Bålby. På vägen dit såg jag tranor, grågäss och rådjur på gärdena. Sjön Teen blänkte nedanför kullarna och längst bak i horisonten syntes det nya landmärket, Hasselfors sågverks jättelika justerverk. Uppdraget var att berätta om vad som hänt med Skagershults gamla kyrka, som ligger där vid Bålby backar. Resultatet kommer så småningom.

Det blev en total scenförändring på Annandag Påsk. Det snöade ymnigt när jag drog upp rullgardinen och under dagen blev det ett tjockt vitt täcke. Kolla bilden ovan! En masskrock inträffade på förmiddagen och E20 var avstängd mellan Laxå och Finnerödja en större del av dagen. 

Idag, två dagar senare, ligger snötäcket runt huset fortfarande kvar. Idag ska jag på ett nytt uppdrag, så det är bäst att sätta på sig långkalsongerna!

Hasta la vista!

Blåsippor, vitsippa och medhaft kaffe

 Ja jisses, Maken är yr i bollen och jag har ryggskott. Men idag, på Långfredagen, tog vi oss ut till vårstället nr 1, Trystorp, i alla fall. Aldrig smakar väl kaffe så gott som utomhus? Det var ganska skönt när solen lyste på oss. Jag gick rundan själv och inspekterade sippbeståndet. Det fanns gott om blåsippor, men endast en vitsippa, såg jag. 

Jag fick fota mig själv i den ihåliga eken, eftersom det inte fanns några barn eller barnbarn att tillgå. Traditioner ska man hålla.

Häxorna från Villefranche de Conflent är nu på plats. Den lilla hovrar över matbordet och den stora i köksfönstret. De är kära minnen från Frankrikes Blåkulla, där jag varit många gånger nu.

Nej nu ska jag gå ner i köket och laga till påskalammet!