Det var länge sedan jag var i Arboga (eller Armbåga som Maken trodde att det hette när han var liten). Jag har passerat staden med tåg och buss och kastat längtansfulla blickar mot idyllen genom fönstren. Men i onsdags blev det äntligen av att tillbringa några timmar där. Maken skulle träffa vänner från tiden då han bodde på pojkhem i Västerås och jag ställde upp som chaufför, eftersom han inte vill köra längre på grund av sin yrsel.
Joy och Eli följde med som mitt sällskap. Det första vi gjorde var att leta upp det mysiga stället Glass & Berså. En lite oansenlig skylt, "Glass", pekade in bakom en häck. Hade vi inte haft GPS så hade vi missat det. Och det hade varit synd. För vilken miljö och vilka glasskreationer!! Rekommenderas.
Sedan strosade vi i staden, under väldiga träd och förbi röda gamla trälängor, ner till Engelbrekt och Heliga Trefaldighetskyrkan. Vi satt en bra stund på en bänk vid Arbogaån. Ett gäng ungar badade från en brygga. En dam gick och vattnade i sin prunkande trädgård. Ett enormt pilträd skuggade åpromenaden. Vi upptäckte det lutande huset i Arboga på andra sidan stranden. Inga räta vinklar där, inte! Sedan blev det några besök i butiker och förfriskningar på gården till Två Skator, innan det var dags att plocka upp Maken igen. Han hade haft en trevlig träff med mycket att prata om och ta igen.
Idag får jag hålla mig lugn. En sommarförkylning har smugit sig på och halsen är sårig och huvudet tungt.
Ha det så gott!
