Det första ljuset

Alldeles nyss blåste jag ut det första ljuset i adventsstaken. Det är lugnt och stilla. I fönstret glittrar adventsstjärnorna i gryningsljuset.

Det känns skönt att komma in i adventstiden och lämna den mörka och bistra november bakom sig.

Om en timme sitter jag i körlokalen och övar upp stämman. Det ska bli Dotter Sion, Hosianna, Gören Portarna Höga och Hör kyrkans klockor ringa det åter är Advent.

Så nu är det brått in i duschen. - Marsch, pannkaka! som mamma brukade säga.

Gardinsök och adventsstök

Nu har det gått nästan en hel vecka sedan jag skrev sist. Dagar och kvällar har varit fyllda med aktiviteter. Mina systrar och vänner brukar sucka: - Hur orkar du? Fast vännen C säger så klokt: - Fast jag tycker förstås att du roar dig mest hela tiden.


Nu gör jag en litet uppehåll i stökandet. Jag har rivit ur hela kistan där jag förvarar gardiner på jakt efter de gardiner jag har haft i sovrummet i advents- och juletid. Där fanns de inte. Jag har letat igenom förrådet, en garderob, en gammal strykhög - inget resultat. Nu skäms jag när jag säger det: De låg i botten på tvättkorgen! Usch och fy! Vilken slarva jag är. Där har de alltså legat ända sedan i januari. Nu är gardinerna tvättade och hänger i torkskåpet för att bli stryktorra.

Sedan har det tagit en bra stund att återställa alla högar som jag dragit fram och då passade jag på att ordna upp i förråd och byrålådor. Sovrumsfönstrena tvättade jag. Jag gjorde misstaget att tvätta utsidan på det ena fönstret och då bildades genast en tunn ishinna som jag fick försöka gnugga bort.

Vi har gott om snö, men inte lika mycket som på bilden här intill. Den är tagen en dag i mitten av februari när snöhögarna låg skyhöga runt parkeringsplatsen på jobbet.

Vad har hänt i veckan då?

Jobbet med att skriva manualer har varvats med fackliga uppdrag. I tisdags kväll var det körövning. I onsdags kväll var Maken och jag på Föreläsningsföreningen och lyssnade på ett föredrag om järnets utveckling från 1350 f Kr i Turkiet till masungsepoken i Bergsslagen.

I torsdags kväll åkte vännen C och jag till vackra Bålby Gård och var med om en modevisning. I en vacker sal med släktporträtt på väggarna och öppen spis mannekängade vänner och barn till frun i huset. Sonen var en kopia av vår prins och han visade jaktjackor och snitsiga jeans som om han aldrig gjort något annat. Men vad jag förstod så var det premiär för alla mannekänger. Sedan bjöds vi in till gårdsbutiken, där jag köpte gårdens ost och några julklappar. Hade jag varit stadd vid kassa och lite smalare, så hade jag kanske kunnat handla någon läcker italiensk blus.

Gårdagen var kontrasternas dag: På dagen gratulerade vi en ung pojke som precis fyllt 50 år. Han blev väldigt överraskad och förlägen när han först ropades fram på ett avdelningsmöte och blev hyllad. Sedan hade styrelsen i Unionen bjudit in honom till överläggningar i ett konferensrum. Han kom med pärm och anteckningsbok, men istället för facksnack blev det mer blommor och hyllningar.

Direkt efter gratulationerna tog jag ledigt två timmar för att åka på begravningen av en körkamrat. Vi i kören sjöng två fina sånger och kantorn spelade Gotländsk Sommarnatt så mjukt och vackert. Ulla var gotländska, glad, naturlig och humoristisk. Det blev tomt efter henne.

Imorgon sjunger kören in Advent och sedan åker jag och tar hand om Lilla Hjärtat när föräldrarna ska på galej.

Ha en skön helg!

Loppis och Lussekatter

God söndag!

Igår provade jag på att sälja på Loppis igen. Jag gör det för att det dels kan vara lite kul att "slänga käft" och dels för att huset hotar att spricka, speciellt efter det att vi ärvt och samlat i många år. Det är skönt att bli av med lite saker. Barnen är inte så värst intresserade eller har plats själva för vårt överskott.

Yngste sonen Pe var med och assisterade mig och bredvid hade mina vänner systrarna Ve och Li ett bord. Det var inte någon större rusch, men lite blev jag av med i alla fall. Jag är dålig på att pruta, men håller på att lära mig spelet. Många av besökarna är invandrare och många av dem är nog vana att pruta på saker de köper. Det finns alltid prutmån på det första priset säljaren säjer.

Det är ett ypperligt tillfälle att studera människor under dessa loppistillfällen. Ett par med likadana huvtröjor berättade att de blev ihop för ett år sedan och nu hade de köpt kassvis av tomtar och julsaker. En liten tös som hette Katarina kom tillbaka tre gånger och bytte mellan en glasfågel och en porslinskorg med rosor. Fast hennes mamma med burrigt rött hår nog helst hade sett att dottern tagit en liten vas. Priset var bara 10 kr/st. Mamman kunde inte prata svenska, men Katarina var den som skötte ruljangsen.

Det är inbokat för två loppistillfällen till före jul och då hoppas jag på lite bättre fart på mina affärer.

Idag satsar jag på lussekattsbak. Om en vecka är det första advent och då vore det inte så dumt att ha lite hembakade lussekatter att plocka fram ur frysen.

Allt gott (gärna lussekatter) önskar er

Maggan

Bondfångeri

Igår väntade ett oväntat mail i mailboxen på jobbet. Det var från en advokat i Benin. Hans klient, Michael Swenson VD för ett oljebolag, hade hastigt omkommit i en trafikolycka tillsammans med hela sin familj, fru och tre barn. Detta skedde för fem år sedan, den 27 maj. Sedan dess har den stackars advokaten letat efter anförvanter till Michael. Men förgäves.

Tills nu då mitt namn dök upp på nätet. Advokaten har ett litet förslag: Michael hade varit framgångsrik och hade hela 18,5 miljoner dollar på banken. Nu tycker advokaten att 10% av den summan ska gå till välgörenhet, 50% ska gå till mig och 40% till advokaten.

"I guarantee that this will be executed under a legitimate arrangement that will protect you from any breach of the law." lovar advokaten.

Nog för att jag är månskensbonde, men mig fångar han inte, den gode "advokaten". Se upp för tjuvar från Benin!

Gubbröra och vildsvin

En gråmulen dag blev det, Fars Dag 2010. Men vad gör väl det när man kan fira dagen med Klanen.
Jag hade bokat bord på Norrqvarn, en mysig restaurang som drivs av unga entusiaster. Den ligger alldeles vid Göta Kanal, inte långt ifrån E20 och Lyrestad. En dag i somras var vi här för första gången och satt då ute vid kanalkanten och åt lunch, medan oxen Sixten drog runt på en vagnslass med barn. Nu fick vi av naturliga skäl sitta inomhus. Det var många som sökt sig hit och det är väl inte undra på. Det serverades jättegod mat, bl a gubbröra och vildsvin, av trevliga servitriser i en mysig miljö.Lilla hjärtat var med och åt pannkaka med vispgrädde och sylt. När hon tröttnat på det gick hon och jag en liten tur och fick syn på en liten "djake med vassa tänder".

Hemma har vi firat Maken som fyller pensionär imorgon. Min present var en mackapär som kan digitalisera LP-skivor, inköpt på Clas Ohlsson i onsdags kväll. Vi har drösvis med LP-skivor som vi inte kunnat lyssna på eftersom skivspelaren gått sönder för länge sedan. Så nu blir det nog rena rama nostalgitrippen några dagar och veckor fram över.

Tidig morgon

Uppe med tuppen! Fast det är lördag så väcktes jag strax efter fyra.

Jag försökte i det längsta att sova räv. Men jamandet tilltog. Katten också! Hon hoppade upp och började promenera runt huvudet. Buttade till mig med tassen. - Upp med dig, matte!

Det blev ingen annan råd än att gå upp och ge henne mat, för ut vill hon inte gå. Det regnar "cats and dogs".

Idag, lördag, ska jag försöka få lite ordning på torpet. Det behöver städas, tvättas och strykas. Sedan vore det skönt att få vila ut efter en chockartad torsdagskväll, som dock slutade gott.

Fars Dag ska firas med lunch på Norrqvarn. Vi tar med oss tre Fäder och äter gott hos Malin och Magnus. Det blir rapport på det.

Besök hos jätten Diger

Ute är det snöstorm och min körövning är inställd. Håller mig därför inomhus och leker lite med bilder från helgen då Maken och jag var på utflykt till Jätteberget. Skogen var trolsk. Lava hängde som grått skägg från träden och mossa, både smaragdgrön och vit, bredde ut sig som täta mjuka mattor. Det var som en illustration av Elsa Beskow.

På en skylt kunde jag läsa att här bodde jätten Diger, ett gammalsvenskt ord som betyder "stor". Traditionen säger att det är jättens namn som givit namn åt Degerfors, som ligger i närheten. Platsen är känd för sitt över 80 m långa grottsystem.

För många år sedan ordnade Maken en grottforskningsexpedition för yngste sonen Pe och hans jämnåriga kusiner. Det var mycket spännande för killarna att iförda hjälm och med ficklampor krypa in i de mörka gångarna. Vet inte om de såg någon skymt av Diger, men jättekul hade de i alla fall.

Kör söker ledare

Söndagseftermiddagen har ägnats åt att lösa mordmysterier och äta god mat. Min kära Mullhyttekör träffades för att ha en festlig avslutning på en fin era. Kören har funnits i flera decennier, men nu är det kanske slut. Sedan vår förste körledare Sune Yttergren dog i cancer alldeles för tidigt, har Lars Almqvist hållit oss under armarna i många år. Men nu vill han med ålderns rätt lägga av.

Finnes: en samsjungen kör med erkänt vacker klang och med glada och trevliga medlemmar
Sökes: en körledare som kan jobba ideellt och som har en bred reportoar

På trevliga Lerbäcks Teater åt vi god mat och löste deckargåtor. Jag kom på lösningen, men jag tiger som muren! Jag känner några som snart ska gå på samma teatermiddag och som brukar titta in på min blogg!

Sköt om er!

Utflykt i det blå

En utflykt mot okänt mål blev det igår. Vi packade en ryggsäck med kaffe, bullar, bananer och sittunderlägg och drog iväg. Det var allt för vackert väder för att hålla sig inomhus.

Första stoppet blev den norra änden av sjön Toften, ett ofta återkommande motiv för våra kameror.

Det sista stoppet blev vid sjön Ölen, en långsträckt vacker sjö, där den lilla grusvägen slingrar sig tätt intill stranden.

Dessemellan var vi i Jättebergen, en urskog med grottor och jättekast och med ett tjockt vackert täcke av mossa.

Ljust minne

Ikväll var det en stämningsfull stund i Ramundeboda Kyrka då man tände ett ljus för var och en som gått bort under året. Hela kyrkan var fylld till bristningsgränsen med anhöriga. Det är den gång som samlar mest människor i kyrkan under hela året, julotta och midnattsmässa inbegripet.

För två år sedan hade vi detta Allhelgonafirande en vecka tidigare än i år, d v s den 1 november. Klockan var några minuter i sex, jag stod beredd i min körkåpa och skulle inleda stunden med en solovers. Då surrade det till i fickan. Jag smet snabbt bakom orgeln och tog mobilsamtalet. Det var sonen som med hes röst sa: - Grattis, farmor! Isabelle kom till världen för tjugo minuter sedan. Rampfebern var som bortblåst och jag kände bara en enorm lycka. Det hördes nog när jag sjöng. Så hädan efter förknippar jag inte ljuständningen i kyrkan med sorg utan med glädje.

Nu ska jag krypa ner i sängen och fortsätta läsa i min tegelstensroman. I morgon väntar nya äventyr!

God natt!

Novemberljus

När det är som mörkast på året, då sätter kaktusen igång och blommar. Vår Novemberkaktus i sovrummet är alldeles översållad med vita blommor, varje blomma är som ett unikt konstverk.
Idag har det varit ett alldeles strålande höstväder. Maken och jag har gjort en utflykt i omgivningarna, med våra kameror i högsta hugg. Jag ska alldeles snart iväg och sjunga med kören i kyrkan. Innan dess hinner jag bara lägga ut dessa bilder från idag. Ovan skymtar hembygdsgården i Dormen, där det flera hundra år gamla äppelträdet var fullt med gula äpplen.
I en vik vid Rönningshyttan gömde sig en flock änder i den gyllene vassen. Isen började lägga sig tunt vid strandkanten, där det inte var strömt.

Oj, nu är det dags att rusa, men jag kommer tillbaka och berättar mer.

Himmelskt god pumpasoppa

En liten hälsning så här på morgonkvisten!

Ännu dröjer minnet av helgen kvar. Bilden bredvid är tagen i söndags när vi gjorde en liten avstickare till Lillkyrka. Igår bloggade Maken om det besöket här.

Hemma hos min svägerska i Uppsala fick vi en så god pumpasoppa. Receptet fick jag med mig och det delar jag med er:

Butternutpumpasoppa

• 1 butternutpumpa (ca 1200 g)
• 1 hel vitlök
• 1 stor palsternacka
• 8 dl stark kycklingbuljong
• salt o nymald svartpeppar
• 150 gr äkta fetaost
• rostade pumpakärnor
• gärna lite smörstekta "trattisar"
• flingsalt o nymald peppar efter behag
• olivolja - 1/2
• (ev lite lagerblad)
• 2 - 3 dl Kelda före servering

Skala, kärna ur, dela i tärningar.

Koka mjukt i buljongen, mixa.

Låt svalna - Frys grunden.

Smaka av, med lite sherry?

A-M serverade soppan med knaperstekt bacon och äggklyftor att strö över. Och varmt, hembakat bröd.

Prova gärna, det blir himmelskt gott!

Grattis, Lilla Hjärtat!

Idag fyller Farmors älskling, Lilla Hjärtat, 2 år! Två fantastiska år som inneburit så mycket glädje. Igår kunde vi samlas på eftermiddagen och fira henne. Precis som hon önskat hade pappa och mamma dekorerat våningen med ballonger och serpentiner. Roligast av alla presenter (som Farmor fick hjälpa till att öppna) var en tårta av trä i bitar som Moster Ninni köpt. Lilla Hjärtat "skar" med den lilla trätårtspaden och delade flitigt ut tårtbitar till höger och vänster.

Tidigare i helgen besökte vi Svägerska och Svåger i Uppsala. Svägerskan är en makalöst duktig matlagerska. Vi fick en underbar pumpasoppa t ex till lunch. Sedan tog vi bussen ner till stan och gick på körkonsert i Domkyrkan. Åh, vilka underbara klanger. Det här skulle Sune i sin himmel ha älskat.

På andra sidan Fyrisån gav hunden den lilla flickan en blick, innan han slurpade i sig lite vatten. - Är du också törstig? kanske han sa.

Men! Är det inte något bekant med den här hippin? Och med den här punktjejen?

Museumet bjöd på överraskningar på de olika våningarna. På en våning blev vi tonåringar på nytt. På den översta våningen visade man teaterutstyrslar från många olika pjäser.

Idag väckte Katten oss enligt sommartiden, hon har inte ställt om sin klocka än! Nu väntar en ny arbetsdag och en ny arbetsvecka.