En hälsning från den lilla galliska byn

God morgon!

Ny vecka och ny månad. Det är dags för en liten uppdatering om vad som tilldragit sig sedan sist. Omvärlden är skrämmande och mörk, men välkommen till min bubbla.

Bilden ovan är inte från den lilla galliska byn, där snön snabbt drar sig tillbaka och tranorna skriar. Nej den ska illustrera en av de två biofilmer jag sett under förra veckan, Wurthering Heights. Kompisen och jag tillsammans med kanske sex andra damer fick se vidunderliga vyer och stor passion på bioduken. Nästa söndag kväll var biosalongen nästan fylld. Då gick den svenska filmen Grannfejden, som egentligen också är en film om kärlek. En feel-good-rulle med mycket medmänsklighet och humor.

På onsdagen åkte Maken och jag med på en busstur till Fjugesta där revykungen och hans dotter, Peter och Amanda Flack höll hov. Efter en god pyttipanna med rödbetor fick vi oss till livs anekdoter och kåserier om och av Torsten Ehrenmark. Mycket gemytligt!

Det var dags att fixa till kalufsen i veckan som gick. När jag kom hem från MP, min duktiga frisör, tog jag ett foto framför hallspegeln. Eftersom jag sent omsider laddat ner ChatGPT förvandlade jag bilden till olika versioner av mig själv: den glamorösa, den maktgalna, den mysiga och den hemvävda.

Det allra bästa på veckan var att ha Pe och hans döttrar hos oss under söndagen. Det är fint att få umgås en stund, även om det inte blir så jättelänge. 

Vi hann med två omgångar av familjespelet Spite & Malice. Lilla Ve och farmor spelade i lag. Det ska böjas i tid ....

En lugn stund i soffhörnet med Lilla Ve, dockorna Pelle och Bella och apfamiljen. Här i trängseln trivs farmor Maggan! 

Ha det så gott!

Glimtar från veckan som gått

God morgon!

Ny vecka! Nya beröm! Som en chef på jobbet sa om måndagarna. Vi får se vad denna vecka har att  bjuda på. 

I förra veckan fick vi i PRO-Vetarna beröm får vår insats i Uppsala och fick varsin vacker ros på medlemsmötet. Det kändes trevligt. 

En annan trevlig händelse i veckan som gått var utflykten med mina två väninnor. Vi åt lunch på Viiiby Krog och så gjorde vi en repa runt den närkingska landsbygden. Det blev stopp i Tångeråsa, Kvistbro, Mullhyttan och en avstickare till Bäckatorp. 

I helgen har vi haft "ungarna" hemma. Snacka om kvalitetstid! Vi fick mycket hjälp i trädgården. Här ovan av två vingårdsarbeterskor. Joy klippte och trimmade gräset. Pe tog sig an den rostiga grillen och rengjorde den, innan han grillade lunchen för oss alla åtta! 

Rätt var det var hade helgen gått och det var dags att säga Hej då! 

 

Hej då blev det också till Downtown Abbey. 

Filmen Downtown Abbey The grand finale hade premiär igår och gick minsann upp på bion i vår lilla stad också. Vi var ett bra gäng, kanske mest damer, som tog adjö av de härliga personerna och miljöerna i dåtidens England.

Jag tänkte mycket på min mamma som jobbade downstairs på ett engelskt gods i slutet av fyrtiotalet. Det har jag berättat om här.

Ha nu en fin vecka!

Hänt i veckan

God morgon!

Bilderna ovan är från gårdagens utflykt. Vackert väder = utflykt. Vi laddade ryggan med ostmackor och kaffe och åkte ner till Hajstorp. Solen bröt igenom i ett hål i molnet och belyste det gröna vattnet. Folk kom cyklandes längs kanalen och stannade till vid slusscaféet som höll söndagsöppet. Högt ovanför oss ropade ett gäng tranor som kom flygande i formation. Om du tittar noga på bilden uppe till vänster så ser du dem. 

Vi tog svängen över Älgarås, Undenäs och Sannerud innan vi var hemma igen.

I veckan som just passerat startade studiecirklarna, en landskapscirkel (Skåne) och bokcirkeln. Jag har börjat träna igen tillsammans med coachen Maria och ett seniorgäng. 

Så följde jag med Maken på en spelning med Tivedspôjkera. Mycket trevligt och medryckande. Det tyckte både jag och de andra åhörarna. Det ska va tunna skivor av dig, föga hjälper nu dina böner....

Veckan avslutades med ett biobesök tillsammans med E-M. Vi såg Mord i Venedig. Hercule Poirot snurrade sin mustasch och löste invecklade mord i ett palats fullt med osaliga andar. Huuu!!

Ha nu en riktigt bra septembervecka! Det ska jag ha.

Maggan

Flamma stolt

Nu blommar den vita syrenen vid husknuten. Varje morgon när jag går och hämtar tidningen stoppar jag näsan i blomklasen och drar in blomdoften. Ungefär som tjuren Ferdinand.

Vilka vackra dagar vi haft under pingsthelgen och Nationaldagen! 

Flaggan flammade stolt mot en klarblå himmel där vi samlades igen i Dammtorp mitt i Tiveden. Tivedspôjkera tog plats på scenen och Björn från bygdeföreningen hälsade publiken välkommen.

Ulla, föreningens ordförande, delade ut flaggor, som vi viftade med när det var dags att sjunga Du gamla och fria och hurra för fosterlandet.

När kommunalrådet Bo hållit tal och fått ett säck med föreningens egentillverkade kol gick vi tipsrunda runt tunet och åt jordgubbsbakelse. 

På söndagskvällen gick T-S med make och jag på bio. Kanske lite "synd" en vacker sommarkväll, men det var häftigt att sätta sig bakom spakarna på ett stridsflygplan och flyga över snöklädda alptoppar. Vi såg förstås den nya filmen Top Gun Maverick. Tom Cruise var sig tämligen lik 36 år senare!

- En kärleksfilm! var det någon som sa i publiken. Och visst fanns det lite romantik, också!

Höjdpunkter under andra OS-veckan

 

Måndag

Veckan började bra med Alla Hjärtans Dag. Mina väninnor och jag gjorde en utflykt till det stora köpcentrumet, första gången på mycket länge. Mina inköp var måttliga: En lampskärm för 25 kr på loppis och ett set babykläder till en ännu ofödd, efterlängtad lillebror. När vi gick fick vi varsin ros av varuhusvärdinnan.

Onsdag

Lunchkonsert i kyrkan, lunch med Maken på Dahlins, tipspromenad och grillad korv i Byggemarken och på kvällen bio. T-S, B-I och jag såg Döden på Nilen. Antalet människor tagna av daga överträffade de som brukar gå åt i Midsomer. Men vilka vyer och vilken elegans. Och Hercule Poirot med sin välfriserade mustasch löste fallet förstås.

Fredag

Fredagsutflykten gick till Hardemo och S:t Olofs källa. Vattnet sägs bota mot gikt, men jag tyckte att brunnen såg lite murken ut, så jag vågade mig inte på att smaka. Men på skylten står det:

Du vandringsman på vägen går

kom hit och drick, du svalka får.

Ty vattnet äger samma kraft

som i St Olofs tid det haft.

Övriga höjdpunkter i veckan: OS-guld för skidskyttedamerna, silver för Jonna och Maja, guld för Sandra Näslund. Martin Ponsiluoma klarade silver i skidskytte trots hemska kastvindar och kyla. Curling-rysare idag: Lag Edin tog guld och Lag Hasselborg brons. Jag har haft fjärilar i magen och hållit tummarna hårt, dag ut och dag in. Snart är OS över och jag kan pusta ut.

Imorse såg det ut så här när jag hämtade in tidningarna:

Snön hade fallit ymnigt medan vi sov. När solen gick upp blev det så vackert.

Ha det så gott!

En innehållsrik augustihelg

En hel augustivecka har förflutit sedan sist. Rönnbären mognar i de höga träden i skogsdungen bakom huset. Härom dagen lyste det ännu rödare än vanligt. En domherre hoppade omkring bland grenarna och kalasade på bären.

Rött lyste det även om kräftorna familjen kalasade på i lördags kväll. Mmm, så gott! Lilla Lila var ivrig på att lära sig suga i sig det goda, men havskräftorna tyckte hon såg farliga ut. Gillade inte blicken. Eli är vid det här laget en van kräftätare och har lärt sig av sin far att få ut kräftköttet ur klorna i ett enda stycke.

Både lördagen och söndagen spenderade jag vid Sockenstugan och Bodarnesjön. På lördagseftermiddagen fick Lilla Lila bekanta sig med klosterruinen. Spännande tyckte hon. Sedan blev det glass i stora lass.

 

På söndag förmiddag åkte jag själv tillbaka till den rofyllda platsen. Jag skulle tjänstgöra som kyrkvärd vid den traditionella avslutningen av sommarkyrkan. Istället för befarat duggregn sken solen milt över gudstjänsten som hölls under den jättestora lönnen. Ett stort gäng holländska ungdomar kom och gjorde oss sällskap. 

Helgen avslutades med åska och biobesök. Jag och grannen MÅ såg romantiska filmen "Sista brevet från din älskade". Tänk att kunna få gå på bio igen!!

Nu är det måndag igen och man får kavla upp ärmarna!

Skottdagen

Skottdagen är snart till ända. Och nog fick vi skotta alltid. Eller snarare Maken fick skotta i morse eftersom det fallit vitt från himlen under natten. Men nu är det borttöat och lika skönt är det. Imorgon börjar ju vårmånaden mars.

Enligt gammal tradition fick kvinnorna fria just den här dagen. Och om villebrådet tackade nej, fick han köpa sig fri med ett tyg till frierskan. Skönt att vi har kommit lite längre idag. Det är väl varannan damernas, nu för tiden?

Efter frukost och skottning åkte Maken och jag in till La Stada. Jag levererade ett antal exemplar av  min och Rosas andra bok till den charmiga lilla boklådan Bergslagens Bok & Bild. De hade gjort en beställning och jag hoppas att kunderna strömmar till! Sedan träffade vi Joy och LH. Det blev publunch och filmtajm för LH och mig. Hon och jag såg Frost 2. Olof är bäst där, tycker farmor. Den svenska rösten görs så bra av Nassim Al Fakir. Vackra scenerier, men lite för mycket svulstig magi för min smak.

Har ni kommit till skott än? Ta och fria, vet ja!

Unga kvinnor en onsdag i februari

Nu har vi åtminstone haft vinter i två dagar. Det har aldrig varit en så varm januari som i år, säger man från välunderrättat håll. Solen var redan på väg upp på himlen när jag traskade iväg för att hämta Nerikes Allehanda i brevlådan igår morse. En talgoxe flöjtade sitt härliga vårläte från ett av träden i dungen.

Efter Makens och mitt besök på vårdcentralen för provtagningar och på ICA för proviantering blev det värmlandskorv, potatis och morötter till lunch,

Min väninna Ve och jag tog en långpromenad och hamnade helt oplanerat hos lilla familjen en trappa upp. Lilla Mella har hunnit bli tre månader och hennes stora mörka ögon studerar nyfiket omgivningen. Hon undrade säkert vad det var för tanter som tittade in och drog faktiskt lite små smilbanden. Vi fick hålla henne, men allra skönast tyckte hon det var att vila i mammas famn,

Onsdagen bjöd minsann på en aktivitet till: biobesök med MÅ, epsilon och EMB. Vi såg filmen Unga kvinnor, en sprillans ny film gjord på en gammal, gammal roman av Louise May Alcott (1832 - 1888).

Jag har varken läst boken (trots att det hör till allmänbildningen) eller sett någon av de tidigare filmversionerna, så detta var nytt för mig.

Filmen var charmig och varm men lite förvirrande med hoppen mellan nutid och dåtid. Nyttigt att ta del av kvinnans villkor för 150 år sedan. Det fanns inte mycket att välja på. Helst skulle man gifta sig rikt! Det är tur att saker och ting har ändrat sig!

Avskedet

I en mysig, gammaldags biografsalong med röda tunga draperier bänkade vi oss, B-I och jag, igår eftermiddag. Vi skulle se filmen The Farewell, en kinesisk/amerikansk historia om en förtjusande gammal dam som förmodades ha endast några veckor kvar att leva men som inte visste om det själv. Det visste däremot hela hennes familj. De kom åkandes och tog ett bröllop till förevändning för att få vara med henne de sista dagarna utan att behöva tala om för henne att hon inte hade långt kvar. I verkligheten levde hon 6 år till, för det var en sann historia.

Redan i de första sekvenserna insåg jag att detta skulle bli svårt för mig. Konversationen var på kinesiska den allra största delen av filmen och jag hade svårt att läsa undertexten. Om jag kisade och drog i ögat kunde jag uppfatta lite. Men åttio procent missade jag. Varken linser eller glasögon förslår längre.

Behållningen för mig var den vackra musiken och miljön i Kina. intressant att se hur man lever och bor där.

Snart ska jag gå ner till vardagsrummet och fortsätta läsa Gröna fingrar sökes, av Annika Estassy. Läsa kan jag fortfarande göra när jag är pigg och har mina glasögon och bra belysning.

Ha en skön söndag!

PS: Nu på måndagsmorgonen läste jag ut de sista sidorna på Gröna fingrar sökes. En sådan trevlig bok, den gör verkligen skäl för genren "feel-good". Samtidigt skildrar den en obehaglig verklighet på samma gång som mänsklig värme och humor. Bokens grand old lady påminde mig mycket om min kärva, härliga moster Agge, som också var barnmorska en gång i tiden och brydde sig om de barn hon hjälpt till världen. Författarinnans, Annika Estassy, blogg finns i blogglistan till höger. Hon bor numer i Pyrenées Orientales precis som min vän PO66.

Såsom i en film

Överst: Skådespelarna i Såsom i himlen, solnedgång från bussfönstret
Nederst: Svampstället på Hötorget, dags att åka hem, stekt strömming på Kajsas Fisk

Nu förstår jag mina två tyska väninnor som åker upp till Stockholm och ser Såsom i himlen en gång i månaden. Det är en stark berättelse som innehåller mycket kärlek, vänskap, sorg och humor. Morgan Alling som Arne får en att skratta, Rikard Björk som Tore får en att röras, Christopher Wollter väcker avsky som hustruplågaren Conny och så all underbar musik och sång. Tur att jag köpte med en CD så att jag kan lyssna när jag vill.

Maken och jag åkte med en bussresa över dagen och fick några trevliga timmar tillsammans med grannen MÅ och hennes svägerska innan föreställningen. Jag passade på att äta stekt strömming på Kajsas Fisk på Hötorgshallen. Mumma!

Igår eftermiddag gick MÅ och jag på bio här på orten. Vi och alla andra fruntimmer i grannskapet såg Downtown Abbey. Jag var nog rätt ensam om att inte ha följt den på TV, så jag hade lite svårt ibland att hänga med i vem som var vem. Men vilka miljöer! Och vilka kläder. Maggie Smiths ampra änkenåd är så rolig. Hon kan verkligen snörpa på munnen.

Min mamma var en av tjänstefolket på en engelsk herrgård 1948. För att lära sig engelska jobbade hon som husa på Hawling Manor hos familjen Prescot, mannen brigadör och frun hovdam. Hon skrev en dagbok då med teckningar och foton. Så här såg hennes och kompisen Kerstins schema ut varje dag.

Klockan sju var det dags att vakna, 07.30 drog mamma Barbro ifrån gardinerna,
08.00 torkade golven i korridorerna  och 08.30 frukost med Kerstin och Nannyn

Efter frukost blev det disk, bäddning, städning 

En rast med Kerstin vid fyratiden innan herrskapets sovrum skulle göras iordning för natten och gardinerna dras för igen.

Jag tror att mamma skulle ha gillat Downtown Abbey och känt igen sig en hel del.

Medan snön faller

Vi roar oss här på bygden, medan snötäcket byggs på. Bilden ovan är över en vecka gammal och flera decimeter snö fattigare.

På lördagen åkte Maken och jag på ett evenemang i Tiveds kyrka i idylliska Sannerud. Aldrig har väl kyrkan varit så knökafull. Det blev sådant sug efter biljetter till Elvis-gospelkvällen att man var tvungen att sätta in en extra föreställning senare på kvällen.

Pianisten Mats Dernand, kvartetten One Way Brothers, Eva Eastwood och Hans-Erik Hägg fotas av Länspostens utsände Björn Palmqvist. Längst till höger står Berit Jakobsson beredd att tacka för musiken.

Hans-Erik Hägg (Elvis-prästen), Eva Eastwood och One Way Brothers bjöd på en härlig musikupplevelse- Det var svårt att sitta still i bänken. Björn Palmvist, reportern, blev framropad och fick en blomsterkvast eftersom han nu går i pension. Men han hann göra ett reportage för Länsposten innan det blir dags att mata änderna.

Kön var lång till bioföreställningen Britt-Marie var här i söndags, då min biovän och jag bestämt oss för att gå. Den ringlade en lång bit ut på trappen, medan snön föll i mjuka flingor.

Vi fick se Pernilla August spela den osannolika fotbollstränaren Britt-Marie, som med handväskan i ett stadigt grepp försökte få ordning på ett gäng busungar som ville träna inför en cup. Hon hade fått det enda jobbet som fanns på arbetsförmedlingen, efter att ha rymt från sin otrogne man. Ingen action-rulle precis, men mer en feel-good-film.

Och så har duon Astma och Hosta * bjudit på skivor till kaffet. Ja, denna gång klarade vi rösterna riktigt bra. Synd bara att mikrofonerna la av mot slutet.

Foto: Velika Mindeva

Vi hade döpt programmet till Gamla Skivbekanta och sjöng schlagers till Pers ackompanjemang för 53 personer som satt runt kaffeborden. Är det någon som kommer ihåg Piccopiccolissima serenada? Den drog vi bland annat.

* Jag bara skämtar. Vi har inget namn på duon.

Hänt i bekantskapskretsen:
Lilla Maryam kom till världen igår. Glädjen är stor hos mormor och morfar som bott på vår flyktinganläggning tillsammans med Maryams mamma i början av 2000-talet.

Nej, nu har väckarklockan ringt och det är dags att sätta igång en ny dag. Ha det!

Ljus och mörker

A pro på ljusglimtar. Det här Mimosaträdet kom susande till min dator från Körsbärsdalen idag. Visst är det härligt!

Här hemma var det tvärtom rena mörkret! Maken och jag hade varit i La Stada på muntrationer. Vi passerade kyrkogården strax före sex. Det vet jag eftersom jag hörde klockan i klockstapeln ringa till helg. När vi låst upp och gjort oss beredda på lite lördagskvällsmys gick strömmen. Det blev helt svart i hela grannskapet. Det blev till att trevande söka upp ficklampor och stearinljus. Vi lyssnade på radio och spelade Wordfeud så länge internet funkade. Det blev allt svalare inomhus, så jag inklädde mig mitt skidunderställ till natten. Strömmen kom inte tillbaka förrän en bra bit efter midnatt.

Eftermiddagen i La Stada var jättetrevlig med goda samtal och läcker lunch och så såg vi Green Book på Filmstaden. Viggo Mortensson, Sagan om ringens Aragon, hade blivit äldre och lite stabbig. Han hade säkert fått äta upp sig för att kunna agera italienskättad body guard till den fine pianisten Dr Shirley. En bra film, tyckte vi alla fyra.

Just nu faller snön tätt. Skönt att inte vara ute på vägarna just idag!

Ha det!